Enligt vetertagna ekonomiska modeller så finns det ett samband mellan risktagande och förväntad avkastning. Priset investeraren betalar för en högre avkastning över tid är en ökad volatilitet.
Eugene Fama och Kenneth French har identifierat 3 kategorier aktier vilka som grupp har en högre förväntad avkastning (3 factor model):
- Aktier med en hög volatilitet.
- Aktier med ett mindre börsvärde
- Värdebolag (lågt P/B)
Anledningen att dessa kategorier avkaster mer över tid är, enligt modellen, att dessa aktier är mer riskfyllda. Investeraren får alltså en riskpremie i utbyte mot sin vilja att ta risk.
Ibland så menar jag dock att modellen inte håller: Varför har små bolag som gått med förlust historiskt gått så dåligt? Varför är tillväxtaktier så volatila, de har ju en lägre förväntad avkastning än värdeaktier?
För att förklara detta så skulle jag vilja pröva en annan modell: Anledningen till att vissa kategorier aktier överavkastar har sociala orsaker. Många investerare drivs huvudsakligen av två drivande känslor: rädsla och girighet. Denna modell skulle kunna förklara fenomen som:
- Anledningen till att “förhoppningsbolagen” går sämre beror på FOMO och önskan om att bli rik snabbt. Dessa känslor “äter upp” hela riskpremien och mer därtill.
- Tillväxtaktiers volatilitet beror på att de i en högre utsträckning drivs av FOMO och girighet i en tjurmarknad, och rädsla i en björnmarknad. Investeraren får således inte betalt för sitt risktagande.
Vad tror ni? Håller mitt resonemang?