Ja, men du kommer förmodligen inte långt nog utan påtryckningsmedel/tvång.
Visst, all världens problem går att lösa om “folk bara skärpte sig”, men det är liksom inte en riktig lösning på problemet - det är bara ett påstående. Det är varför man behöver politik: för att människor inte konsekvent alltid gör vad som är bäst för oss alla.
Det är grunden i hur skatter funkar (allmosor och “eget ansvar” är bevisligen inte nog).
Ett annat exempel är ju flygskammen - ett bra koncept (flyg är verkligen fruktansvärt dåligt för miljön), men förhöjda koldioxidskadder (och därmed högre kostnader för att flyga) är betydligt mer realistiska sätt att minska mängden flygande på. Inte minst då flygskammen (och mycket annan “men gör RÄTT för dig bara!”-tänk) är baserad på identitetspolitik, och det är svårt att förändra majoriteten av människors beteende med identitetspolitik. Du kan försöka skambelägga människor för att de kör ineffektiva stadsjeep-dieslar som drar 1.3 liter/milen, men det är mycket mer effektivt att höja dieselpriserna istället.
Påtryckningsmedel är en lösning (vilket vi ser nu när folk blir så illa tvungna att börja bry sig om prislappen i butik), men jag tror absolut att man kan få till förändringar av detta slag utan påtryckningsmedel/tvång med tanke på hur utbredd den ekonomiska analfabetismen är i dagsläget - det finns alltså stor förbättringspotential på “frivillig” väg, särskilt eftersom informationen gynnar individen. Mycket handlar om attityd och värderingar också, och där har som sagt media (inkl. RT) en roll.
Ja, man ska ju inte ge upp, och viss påverkan kan man absolut få.
Men de effektiviseringar som hushållen förmodligen kommer att göra under det närmaste året kommer med största sannoliket till 90% bero på priset, inte på “miljömedvetenhet”. Vad politiker väljer att göra (och inte göra) har en ENORMT mycket större påverkan än vad “vanlig outreach” skulle kunna göra. Likaså att de flesta som köper elbilar gör det för att det är coolt och/eller är ekonomiskt vettigt, väldigt få gör det av miljömässigt ideologiska/identitetspolitiska skäl.
Riksbanken höjer räntan för att förekomma pris-lönespiraler. Skulle löntagarna börja kräva kompensation för den höga inflationen måste företagen höja sina priser för att ha råd med ökade lönekostnader vilket leder till att löntagarna begär kompensation för högre priser osv.
Räntehöjningarna dämpar förväntan på den ekonomiska utvecklingen och fackens lönekrav.
Men någon påverkan på energiinflationen kan de inte göra så mycket åt. Bara förhindra ytterligare inflation pga den.
Man måste annars blir det bara högre inflation i framtiden som urholkar allas köpkraft under lång tid.
Man måste små-krascha ekonomin för att få ner förbrukningen/konsumtionen av allt inklusive energi, då går också inflationen ner. Lägre konsumtion. Lägre efterfrågan. Lägre priser.
Problemet är att det blir lågkonjunktur, men det är det mindre farliga jämfört med en inflationsspiral. Kommer ihåg 70-talet som barn och det var inte speciellt kul.
Centralbankerna hoppas på en “mjuklandning” där de höjer räntorna men samtidigt stödjer politiken med åtgärder så det inte ska bli en fet krasch. Detta är dock svårt. FED har gjort det två gånger sedan 2a VK men ingen av de gångerna var i en hög inflations miljö.
Lite av unchartered territory tror jag.
Detta har varit uppe i en tidigare tråd som du också kan titta i
Om du vill ha ideer på att spara energi så kan du kolla in denna tråden
Till frågan på varför man höjer räntan är delvis för att stärka kronan, så saker som sätts i utländsk valuta ska bli billigare. Det inkluderar energi. Så, om de höjer räntan kommer priset på bensin och el gå ner. (Iaf inte gå upp lika mycket.)
Det finns alltså bara två val, antingen blir allt nu mycket dyrare för Sverige inte höjt räntan, eller så höjer vi räntan och då blir saker lite mindre dyra. Att konsumenter blir fattigare är givet hur vi än gör. Förhoppningen är att vi på sikt blir lite mindre fattiga om vi höjer räntan.
Även om det på kort sikt verkar hårt, så är det inte säkert att det är dåligt att en hel del företag går i konkurs. Vi har haft lågräntepolitik såpass länge att det just nu finns massa företag som helt lever på lånade pengar och egentligen inte är livskraftiga och alltså ägnar tid åt att producera “skräp”. Betydligt bättre att dom då kånkar och företag som gör rätt sak skapas och överlever.
Detta borde ske kontinuerligt, problemet är ju att politik alltid är reaktivt, så åtgärdena blir ofta för stora och för samtidiga. Men att inte göra något kan vara värre på längre sikt.