Hej, mitt första inlägg på detta forum som jag följt länge. Får ursäkta om jag kanske är lite oftopic…
Jag har förstått att riksbanken höjer räntan för att få ner inflationen, men jag förstår inte varför en höjd ränta skulle få ner inflationen. Jag tänker att med högre räntor får företag högre kostnader och behöver därmed höja sina kostnader vilket sätter högre tryck på löneförhandlingar och sen är infationsspiralen igång… Var tänker jag fel?
Men även om nu höjda räntor faktiskt minskar inflationen generellt, borde man ändå inte kunna argumentera för att det är fel metod i det här fallet? Jag tänker att inflationen i huvudsak består av två delar: energipriser och drivmedelspriser. Dessa gör att det blir mycket dyrare att producera och transportera de flesta varor som därför ökar i pris. Borde då inte någon typ av “lösning” på dessa problem vara det effektivaste sättet att bekämpa inflationen på?
Har även hört uttalanden från riksbanken kring att om amorteringskrav slopas så måste riksbanken höja räntan ännu mer. Det tycker jag då låter som att hela tanken är att folk ska ha råd med färre saker, men det löser ju energikrisen och resterande inflation av sig själv, behöver verkligen riksbanken också lägga på ännu mer på hushållen?
Kanske låter som att jag är väldigt orolig för räntan, men jag sitter själv tryggt på ett litet bolån jag i princip skulle kunna betala av helt om jag ville. Detta är helt enkelt saker jag funderat länge på och försökt hitta svar på utan att lyckats. Hoppas några kloka personer kan kasta lite ljus över min allmänna förvirring kring ämnet
Detta förutsätter ju att största kostnaden för företagen är räntor på lån, men det stämmer inte riktigt. De allra flesta företag är inte speciellt skuldsatta, utan deras kostnader är främst löner och inköp av råvaror.
Jo, men Riksbankens uppdrag (enligt lag) är att hålla inflationen nere, och dess i princip enda verktyg för detta är räntan. Så även om det inte är det bästa sättet att lösa problemet så måste de agera, ungefär så går argumenten.
Om höjda räntor innebär att folk helt enkelt lånar mindre, då får vi mindre pengar i omlopp och inflationen minskar.
Men det är ju också ett helt nationalekonomiskt forskningsfält. Om det är något jag har lärt mig om ekonomi så är det att inget är någonsin vad det synes vara. Ekonomin är ett komplext dynamiskt system som försöker optimera begränsade resurser. Med “dynamiskt” så menar jag att många delar av systemet påverkar varandra. Om du ändrar en parameter (till exempel styrräntan) så kommer en hel drös andra parametrar att också ändra på sig, och det i sin tur leder till att fler parametrar ändrar sig. Och samtidigt händer en massa andra grejer som ändrar på andra parametrar.
Därför är det inte ens säkert att penningpolitiken fungerar. Men de försöker i alla fall.
Högre räntor ger högre kostnader vilket också gör att företagen kan behöva minska på personal som ger arbetslöshet och att folk har mindre pengar aqtt röra sig med. Höjda räntor ger många olika effekter och om vi ser på historien så tycks majoriteten av effekterna ändå leda till minskad inflation.
Rekommenderar följande artikel:
Du är klarsynt vad gäller energipriserna. Mycket mer klarsynt än nu sittande politiker i väst.
Det man glömmer när det gäller 70-talet och hur Volcker fick bukt med inflationen var att han hade god hjälp av Reagan. Volcker anställdes förvisso och fick fria händer att göra det som behövdes (han höjde räntan till typ 20%…) men utan Reagans ingripande på energipriserna hade det inte gett samma effekt.
Under 70-talet såg vi flera inflationspulser i ekonomin. Centralbanken höjde räntan, inflationen minskade, men det kom också en del som befolkningen inte gillade: arbetslöshet, sackande ekonomi o.s.v. När befolkningen så ledsnat och skriker efter åtgärder sänkte man räntan varpå ekonomin tog fart. Men också inflationen tog fart. Så man sänkte igen. Till folk skrek efter åtgärder… och så höll det på.
Friedman beskriver det bra här:
Alltså: för att bryta inflationen måste man hålla ut tillräckligt länge tills en ny balans infunnit sig. Precis som en alkoholist som ska sluta dricka. Den måste ta sig igenom en lång period av abstinens innan den hamnat i ny balans och klarar sig utan sprit. De goda effekterna kommer alltså inte förrän efter en viss tid av vemödor har passerat.
Under stulet av 60-talet och hela 70-talet höll man inte ut tillräckligt länge utan sänkte räntan flera gånger varför hela processen drog ut och höll på i över 10 svåra år. Man straffade sig själv med att måsta gå igenom abstinensperioden 3-4 gånger när det bara hade behövts en gång.
Till sist anställde man alltså Volcker som fick fria händer att göra vad som behövdes och han gjorde det. Aktiemarkanden brakade ihop och det blev en hel del gnissel i maskineriet men efter något år började en 40 år lång bull market i aktier och obligationer.
På energisidan hade man prövat flera olika grepp: Stjäla vinsten från energibolagen. Förbjuda fri marknad och sätta pristak o.s.v. Inget hjälpte. För inget av det gav incitament att producera mer energi. Tills Reagan ändrade på det 1981.
Pris sätts i långa loppet av balansen mellan tillgång och efterfrågan. Men det glömmer både befolkningen och politikerna så vi kan vänta oss flera såna manövrar nu framöver. T.ex. ta vinsten från SVK och dela ut till konsumenter. Pristak på el. Skilja elpris från gaspris o.s.v. Fel fokus alltså. Inget ger incitament till ökad produktion. Tvärtom så stänger vi planerbar energiproduktion… IQ fiskmås på högsta nivå.
Summa sumarum: nu har vi varit nere på nollränta som efter andra världskriget och har en energipolitik som USA under delar av 70-talet och har levt med billig el och välstånd i 40 år. Vi har glömt att det inte är en naturlag att vi har ett fungerande elnät/elkraft och billiga pengar och kommer att behöva gå igenom ett stålbad. Det lär dröja ett tag för befolkning och politiker att inse var vi är och vad som behöver göras.
En knepighet är här att räntan behöver höjas samtidigt som just de investeringar som behöver göras inom energi och råvaror är mycket kapitaltunga och skulle behöva låga räntor.
EDIT
Det är viktigt att skilja mellan demand pull inflation och cost push inflation. Demand pull kan dämpas med höjda räntor. Cost push inflation kan inte riksbanken göra mycket åt. Det är här investeringar i energi kommer in i bilden.
Jag är ingen expert på ämnet, men jag vet att turkiets president Erdogan resonerar likt dig och sänker räntan för att bekämpa inflationen i landet. Det har dock inte fungerat speciellt bra och Turkiet har idag en inflation som stiger och ligger just nu på drygt 80%.
Sidoåsikt: Tycker fan sällan att Friedman beskrev nått på ett speciellt bra sätt. Oftast är det banala liknelser som ska göra det enklare att förstå, men som får följden att det bara finns utrymme för en verklighetsbeskrivning.
Just i fallet ovan är väl innebörden ganska straight forward iofs. ”Det är jobbigt att höja räntan”
En viktig sak i sammanhanget är att om riksbanken inte hänger med bl.a Federal Reserve i ränteracet uppåt så kommer den svenska kronan försvagas och vi kommer att få en stor importerad inflation vilket spär på problemet ytterligare.
Det som riksbanken försöker göra nu är att skapa en lågkonjunktur för att få bukt på inflationen. De måsta bara balansera det så att den blir lagom djup😂
De vill skapa en lågkonjunktur för att nå inflationsmålet.
Denna inflation är ju främst driven av en störning i utbudet och inte driven av kraftig ökad efterfrågan.
Riksbanken kan ju som nämnts ovan inte göra mycket åt utbudet på energi etc. så deras verktygslåda innebär ju att få ner efterfrågan genom höjd ränta, mindre i plånboken för alla, mindre konsumtion, mindre belåning etc, etc. Leder till lågkonjunktur?
