Räntehöjning vs inflation

Övrigt Omvärldsbevakning, nyheter och makro
#1

Kan någon här hjälpa mig förstå hur räntehöjningar och ökad inflation hänger ihop?

Min egna känsla är att det borde vara tvärt om. Om vi ser en ökad inflation så borde man sänka räntan så att hushållen har råd att konsumera? På samma sätt säger min känsla att man borde höja räntan vid högkonjunktur för att stabilisera marknaden och just ge plats för att sänka räntan vid sämre tider.

Men allt detta baseras bara på min egen känsla och jag antar att Riksbanken är mer påläst om detta än vad jag är. Så vart i min missuppfattning går jag fel?

#2

”Behöver inflationen dämpas och ekonomin kylas ner höjer Riksbanken räntan. Höjda räntor leder till att lönsamheten i företagen minskar, företagen får svårare att få krediter och investeringarna avtar. Högre räntor gör också att hushållens och företagens konsumtion minskar, mer pengar går åt att betala lån och mindre blir kvar att spendera på annat. Högre räntor leder också till att folk sparar mer, vilket också dämpar konsumtionen. Sammantaget minskar efterfrågan i ekonomin, vilket påverkat priserna nedåt och inflationen sjunker.”

5 gillningar
#3

Hela idén med att höja räntorna är att få hushållen att inte ha råd att konsumera mer, så efterfrågan på varor och tjänster sjunker, och därmed också priserna.

4 gillningar
#4

Tack, det låter ju rimligt när du säger det så.

Men hur är relationen emellan lågkonjunktur och inflation. Min känsla är att inflationen ofta går upp vid lågkonjunktur och då känns det fel att höja räntan då man borde vilja få folk att konsumera? Men det kanske är felaktigt att säga att inflationen ofta går upp vid lågkonjunktur?

#5

I teorin tänker man sig att inflationen går upp i högkonjunktur pga arbetskraftsbrist → högre löner → högre inflation och sedan att inflationen blir lägre i lågkonjunktur när det motsatta sker. Därav att man i teorin höjer räntan i högkonjunktur för att kyla av ekonomin och sänker räntan i lågkonjunktur för att stimulera ekonomin.

Detta är dock endast i teorin och verkligheten är mer komplex. Nu har vi en inflation som delsvis drivs av högre pris på fossil energi snarare än låg arbetslöshet. I detta läge kan man alltså hamna i så kallad stagflation (hög inflation + hög arbetslöshet) vilket är ett svårhanterat läge där ekonomin behöver kylas av för att hantera inflationen men samtidigt behöver ekonomin stimuleras för att hantera arbetslösheten. Egentligen kan man se det som att det inte är räntepolitiken som kan lösa situationen utan att det handlar om ett strukturellt samhällsproblem som behöver lösas eller som samhället behöver anpassa sig till för att komma till rätta med problematiken. Räntehöjningarna ska då i första hand ses som ett medel för att försvara värdet och därmed förtroendet för valutan. Skulle tro riksbankens största farhåga nu är att lönebildningen tappar förtroendet för ett långsiktigt 2%-mål (som till viss del är självuppfyllande då löneökningar kring 2% → inflation kring 2%). Börjar det krävas högre löner kommer även inflationen bli högre (sen kan man såklart diskutera om högre inflation är så skadligt eller ej).

Sammanfattningsvis är det en svår balansgång i ett svårhanterat läge för riksbanken.

8 gillningar
#6

Inflation är en dold skatt som vi alla betalar men ingen tar ansvar för! Jag väntar fortfarande på att hitta argument VARFÖR det är bra med 2% inflation så vi ska ha det som ett mål… Jo jag har hört argumenten om att alla vill ha löneökningar men långtifrån alla tänker på realekonomi (där lönen OCH inflationen tas i beaktning)skulle jag säga…

Jag brukar tänka på ekonomi i två delar, den finansiella där centralbanker, stater, banker och börsen finns och sen den verkliga där vi lever, producerar och köper varor och tjänster. I den finansiella ekonomin är det centralbankerna som styr och ställer, dom bestämmer hur mycket pengar som ska finnas och lånar in och lånar ut pengar till bankerna. I den verkliga ekonomin är det bankerna som ser till att pengarna kommer ut och omsätts i samhället.
Det kluriga blir när den finansiella ekonomin försöker styra den verkliga (som genom marknadsekonomi är ganska självreglerande i sig) blir det lätt obalans i den verkliga ekonomin och utfallet blir inte som förväntat.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med detta… Jo, det kan mycket väl vara så att den finansiella ekonomin är på topp (börsen ATH, låga reporäntor, högt pengaflöde osv) medans den verkliga ekonomin inte producerar så mycket varor och tjänster (dvs egentligen det som borde definiera en lågkonjunktur). Detta är situationen vi haft senaste året i USA, men sen hänger länderna ihop samtidigt som dom har sin egen ekonomi… Så att den finansiella ekonomin ska kunna styra den verkliga i samhället är ytterst svårt, framför allt när vi hamnat lite långt bakom kurvan och fortsätter kicking the can down the road… Vi behöver adressera problemen på ett varsamt sätt, det fed kallar soft landing.
Komplext är bara förnamnet, MEN, jag tycker fortfarande att dom som jobbar 24/7 med detta och är otroligt högavlönade borde göra bättre från sig, det kan inte va så att experter hela tiden missar sina estimat på GDP, CPI, PPI och utfallet blir värre än förväntat! Slumpen borde få dom på rätt sida om utfallet iaf varannan gång. Det låter i mina öron som att man antingen är inkompetent eller döljer något för allmänheten som man inte vågar berätta.

1 gillning
#7

Tack! Det var detta som jag inte fick ihop i mina tankar :slight_smile:

1 gillning
#8

Huvudargumentet är väl att penningmängden behöver öka i takt med att ekonomin växer, annars skapas en konstgjord begränsning på tillväxten - folk vill genomföra investeringar och transaktioner men kan inte för att dom får inte tag i betalningsmedel.

#9

Jo men det är 0% inflation om man växer penningmängden med ekonomins tillväxt. Målet är 2% inflation, alltså att penningmängden ska öka mer.

3 gillningar
#10

Intressant, gissar att det beror på att GDP inte är inflationsjusterat? Finns det någon fördel om penningmängden ökar snabbare än ekonomin då? Ännu enklare att genomföra transaktioner?

För i så fall har jag bara dom vanliga tråkiga argumenten för inflation - undviker deflation, lågproduktiva anställdas löner kan inflationeras bort istället för att sänkas (och skapa konflikt) etc.

#11

What Is Gross Domestic Product (GDP)?

Gross domestic product (GDP) is the total monetary or market value of all the finished goods and services produced within a country’s borders in a specific time period. As a broad measure of overall domestic production, it functions as a comprehensive scorecard of a given country’s economic health.

Though GDP is typically calculated on an annual basis, it is sometimes calculated on a quarterly basis as well. In the U.S., for example, the government releases an annualized GDP estimate for each fiscal quarter and also for the calendar year. The individual data sets included in this report are given in real terms, so the data is adjusted for price changes and is, therefore, net of inflation.1

Så iaf i USA är GDP realt. Senaste siffrorna visade negativ tillväxt på 1.4% (Gross Domestic Product | U.S. Bureau of Economic Analysis (BEA))

En fördel om penningmängden ökar snabbare än ekonomin skulle kunna vara att man kan ta på sig större kostnader för utveckling och innovation men det kommer med tråkiga följder om man låter det löpa för långt (som skulle kunna argumentera för att vi ser idag)

Förut mätte Sverige primärt BNP per capita, men är det ytterst sällan man hör någon prata om per capita… Funderingar på varför?

#12

Tycker man hör det lite då och då? Inte så att jag tänkt det skulle skett någon förändring iaf.

#13

Så länge inflationen är någorlunda stabil och förutsägbar så skulle jag inte kalla det för en “skatt”. Konceptet årliga löneökningar skulle knappast existera om vi inte hade inflation. Problem uppstår ju dock om penningmängden I folks fickor (lön) inte håller jämna steg med det de vill köpa (KPI inflation).

#14

Sedan finns det ju en del företag som gladligen vältrar över alla prisökningar på konsumenter när tillfälle ges. Självklart måste lönerna hänga med och företagen begränsa sina vinster och dela systerligt på bördan. Den låga räntemiljö som har funnits de senaste decennierna är inte heller hälsosam eftersom lönökningar har uteblivit. Det är bland annat därför arbete inte har lönat sig.

#15

Ibland behöver nånting krympa realt. Detta är mkt lättare driva genom med en nätt inflation än att driva igenom nominellt.

-1% boränta skulle vara knepigt, ge folk -1% löneförhöjning mycket impopulärt. (Det är ju befängt tro man blir mer produktiv ända fram till pensionsdagen, om vi låtsas produktivitet avgör lönen, vilket jag tror många anser)

Samtidigt är 1% boränta och 1% löneförhöjning perfekt genomförbart samtidigt som inflationen är 2%.

Kanske den reala ekonomin nu, efter covid och under pågående krig, kräver reala lönesänkningar som inte kan genomföras med futtiga 2% prisinflation.

#16

Tänk om bidrag och liknande behöver sänkas för att det helt enkelt saknas resurser?

Eller ännu hellre pensionerna.

Jag tror en politiker som skulle försöka nominellt sänka pensionerna inte bara skulle ha svårt bli omvald utan riskera lynchning.