“Oroa er inte, inflationen kommer äta upp bostadslånen” är en floskel man får höra främst från högt belånade bostadsägare. Den myten baserar sig främst på att det fungerade för 30- och 40-talisterna på 70-talet, men var det egentligen så?
Så här börjar en artikel från Cornucopia från 2009 men resonemanget känns fortfarande aktuellt.
Artikeln avslutas med:
När inflationen kommer så kommer räntan sticka iväg enligt ovan, tillsammans med övriga kostnadsökningar på allt du måste betala för, inklusive nödvändigheter som mat, el och värme.
Kommer du då ha utrymme att ta eventuella löneökningar och amortera bort dina skulder, eller ägnar du dig bara åt förträngning/förhandling och vill inte se din egen höga belåning?
Problemet nu 2022 är att inflationen drivs av just kostnaderna för el och värme (olja, naturgas, bensin, diesel), dvs företagens kostnader riskerar att öka så mycket att man nog kan glömma önsketänkandet om att inflationen äter upp bolånen. Penningvärdet sjunker men får man inte motsvarande löneökningar blir man ändå fattigare i köpkraft. Det blir helt enkelt tuffare och tuffare att betala bolånen. Dels pga ökade kostnader som inte kompenseras av en ökad lön, dels pga en stigande ränta.
Jag tror att vi får spara oss igenom de närmaste åren pga det som händer i Ukraina med kopplingar till en snabbare klimatomställning. Tanken om att inflationen äter upp bolånen riskerar då verkligen att bli en myt och ett önsketänkande.
Jag hoppas att verkligheten överraskar mig positivt och att det inte blir så här, men fler och fler har den senaste tiden just börjat föra fram det där argumentet om att inflationen äter upp lånen. Utan någon större kritik som om det vore en universell sanning. Utan att veta misstänker jag att det är de med de högsta bolånen eller de minsta marginalerna som önsketänker så här. Jag är skeptisk.
Jag är övertygad med all pengatryckning att inflation över längre perioder kommer äta upp lånet.
Men det är en farlig tankevurpa att tro att ens lön kommer hänga med i alla perioder.
Jag är också skeptisk.
Nu pressas låntagare från två håll samtidigt, högre räntor samt högre levnadskostnader men löneökningarna räcker förmodligen inte ens att täcka den ena. Detta föranleder till lägre konsumtion och en svagare tillväxt. Det ser lite extra mörkt ut just nu.
Pratar vi rent monetärt så äter givetvis inflationen upp värdet av skulden. Men rent praktiskt, för de som inte är ekonomiskt oberoende, ska ju pengarna ändå ut varje månad för:
Ev. amortering
Boränta, dvs en ökande post med högre räntor
Mat och alla andra konsumtionsvaror som har hög inflation just nu pga skenande energipriser
Troligen blir även tjänster dyrare då kostnader för uppvärmning av lokaler ökar, kostnaden för el för serverhallar ökar etc.
Bensin/diesel
El/uppvärmning
Jag tror att bara en liten del av kostnadsökningarna kommer att kunna kompenseras av motsvarande löneökningar. För de som “sitter i skiten” är det knappast en tröst att alla extra tusenlappar som ska betalas “egentligen” är värda mindre nu än samma tusenlappar 2021.
Skulle snarare se det som ett praktiskt problem som slår olika på olika personer/grupper beroende hur man bor, hur man tar sig till jobbet, övriga levnadskostnader, möjlighet till löneökning etc.
För den som är ekonomiskt oberoende kan det ändå bli dyrare (= något mindre sparande av stort överskott). Här kan man säkert se det som ett matteproblem om man föredrar det.
För de som inte har så stora marginaler kan det praktiska problemet, att betala och minska kostnader inklusive sparande, bli riktigt jobbigt. Skulle man säga till dessa personer att det i grunden är ett matteproblem så kanske man får en smäll på käften.
Som vanligt ställer jag mig frågan till vilket beslut jag ska använda informationen.
Lånen äts inte upp av inflationen. Ok. Vad innebär det? Ska jag inte dra på mig några bostadslån och i stället bo i hyresrätt?
Bloggaren och författaren Lars Wilderäng har i all välmening varnat svenska folket för en bostadsbubbla i nära femton år. Var och en får själv värdera hans råd med den som har tagit till sig hans varningar och valt att bo kvar i hyresrätt och inte dra på sig bostadslån har, till syvende og sist, faktiskt tagit det felaktiga ekonomiska beslutet. Kommer detta beslut plötsligt att vara rätt?
Min uppfattning är att den inflation vi ser just nu är temporär. Det kan naturligtvis vara så att det rör sig om en “längre” temporär period vi kommer att få det tufft men det beror på yttre faktorer som jag i min obotliga optimism kommer att gå över.
Och gör den inte det måste inflationen börja spilla över på lönesidan. Just nu tvekar facken men något annat är i det långa loppet omöjligt (här blir jag gärna motbevisad).
Håller med igen.
Dessutom tror jag att tillväxten kan gå ner ganska snabbt eftersom de flesta som får problem med att pengarna inte längre räcker till drar ner på sin konsumtion för att “rädda huset”, om de måste välja.
Håller med. Många av inläggen i de senaste veckornas trådar gällande räntor och inflation ger mig flashback till tidiga 00-talets cornucopia / di.se:s kommentarsfält med domedagsprofetior och ”smarta” personer som ska byta hyresrätten mot paradvåningar i stockholms innerstad till vrakpriser.
Tråkigt att ett i övrigt trevligt, hjälpsamt, intressant forum fått en så uppskruvad ”samtalston”.
@Aktiegubben Varför är alla så säkra på att Riksbanken kommer att höja styrräntan? Hur kan den sänka inflationen när den så uppenbarligen beror på externa faktorer (krig och pandemi)? Obs ärlig fråga.
Herr Ingves själv säger att räntan kommer att höjas då Riksbanken (ihop med andra riksbanker) missbedömt situationen, kolla intervjuer. En överstimulans under pandemin har tillsammans med externa faktorer helt enkelt gjort att för mycket pengar jagar för få varor. Med räntehöjningar hoppas de kunna minska likviditeten och på så sätt minska efterfrågan. Utbudet kan inte riksbanken göra något åt. Det är så jag har uppfattat det och det tycks vara likadant i de flesta länder just nu. Flera ekonomier har redan kollapsat och sökt IMF hjälp, exempelvis Sri Lanka och Pakistan, näst på tur står Egypten och Turkiet.
Sverige grejar nog det här men det kan komma att bli tungt, speciellt om kriget i öst fortsätter och Kina står fast vid sin zero covid policy. Har en kompis som sitter inlåst i Shanghai sedan 3 veckor tillbaka.
Förstår inte riktigt vad du menar. Det jag skrev och länkade till var alltså vare sig trevligt, hjälpsamt, eller intressant? Och du vill markera detta?
Vet inte vad som var så uppskruvat. Det är väl bra om man funderar lite längre än “inflationen äter upp bolånet”?
Det kan vara så. Men om vi ska göra oss oberoende av Putins olja och naturgas och samtidigt minska klimatpåverkan så kan höga energipriser gälla under många år. Då blir det inte så tillfälligt. I lönerörelsen kommer arbetsgivarorganisationerna hävda att det är tillfälligt i kombination med att man fått kraftigt ökade kostnader för inköp, drift m.m., dvs några kompenserande lönelyft kan vi nog ta och glömma de närmaste åren. Kanske ordnar det upp sig ännu längre fram men mycket tyder på att de kommande åren blir jobbiga för många.
Det finns olika sorts inflation. En form av myt blir det om folk tror att man är “safe” i ett läge där räntorna och kostnaderna stiger, för att inflationen äter upp lånet. Problemet är ju att man trots allt måste betala och det kan bli svårt nog. Det folk brottas med är inte lånets storlek eller penningvärde i sig, det är amortering och ränta, förutom det skulle man ju kunna låna hur mycket som helst.
Förstår att de sitter på relevant data osv, men i slutändan är RB gissning lika god som någon annans. Att inflationen skulle öka såg man ju komma redan förra sommaren när det trycktes pengar till höger och vänster i många västländer.
Att RB dessförinnan under alla år försökt höja inflationen till 2% utan att lyckas ökar inte mitt förtroende. Många variabler i samhället är för komplexa för att kunna fångas i modeller.
Och jag vet heller inte vad man skickar för signaler när vi aldrig behöver ta några konsekvenser. Tänker på att alla i praktiken blev bjudna på a-kassa i början av covid, att amorteringen pausades, att man nu får avdrag på elräkningen osv.
Kommer den erfarenheten få individer att tänka efter? Eller fortsätter man köpa bostäder som aldrig för. Speciellt om inflationen förväntas öka? Vad har man för incitament att låta bli när det nu förväntas att staten ska rädda alla om det skiter sig?
Min kortsiktiga gissning är att inflationen är tillfällig. Gissar på att marknaden lagom till nästa höst löst och överlevererat det vi har brist av idag.
Det är alltså varken en myt eller floskel att inflation urholkar lånet.
Däremot är det ett tänkbart problem för dagens bolånetorskar att pengar ska upp på bordet till räntor och alla övriga kostnader.
Problemet är, i vanlig ordning, att folk i gemen har otur när de tänker.
Det skulle jag säga att det är om man samtidigt inte får mer pengar via löneökningar. Man kan inte förutsätta att det kommer att bli så, i alla fall inte de närmaste åren. Då blir det ju en form av myt i alla fall tills löneökningarna kommer ifatt.
