Är det någon här som kan förklara varför jag har tappat konsumtionslusten? I början fick en fast lön, hade jag tendens att spendera all lön på sparande och konsumtion.
Jag kan gå runt ett köpcentrum, men jag har ingen lust att konsumera. Senast idag sålde jag min Apple Watch tänkte, jag behöver väl inte köpa en ny, det räcker med stegräknaren i telefonen.
I höstas valde jag att göra batteriservice på min iPhone 13 Pro, istället för att teckna nytt abonnemang och telefonm
Jag börjar handla mer och mer på Vinted istället för att konsumera nya kläder.
Tycker du att det är ett problem? Tycker att det är skönt att man inte måste fylla varje önskan man har med konsumption, om det så är att bli hälsosam, bli snygg, bli smart.
Varefter jag blivit äldre, mer eftertänksam och mer ekonomiskt etablerad ser jag kostnaden för nya saker mer i termer av förvaringsutrymme och underhåll. Detta gäller särskilt saker jag troligen bara kommer använda sällan, och jag egentligen klarar mig utan.
Precis samma här. Det handlar om huruvida det går att motivera att offra förvaringsutrymme och omhändertagande. I 99,9 procent av fallen är svaret nej. Finns inget jag ens är sugen på att köpa. Inget jag “spanar in”. Det i princip enda i prylväg som köps är ersättning av något som gått sönder. Ju länge mobilen håller desto bättre. Går den sönder är det mest bara ångest att köpa en ny och sätta sig in alla modeller, fixa till mobilen med rätt inställningar osv. Är inne på fjärde året med den här och jag tycker den är lika bra som när den var ny. Finns inget mer att önska.
Grattis du har undermedvetet gjort insikt 1 på investeringsvägen.
Det mesta man kan lägga pengar, tid och energi på är dåliga invesgeringar. Det mesta är brus man behöver ta sig igenom på jakten efter de verkligen livsförböttrande investeringarna.
Det har med åldern att göra, skulle jag tro. Du har förmodligen det du behöver och känner dig nöjd med det. Precis som med mobilen, den fungerar fortfarande fint efter fyra år. Att hela tiden köpa nytt ger inte så mycket glädje.
Jag är likadan och det har kommit snabbt. Förr fanns det sug efter allt möjligt och att hålla grejerna uppdaterade till de senaste. Allt sånt är helt borta nu. Jag har inget sug alls efter att gå i butiker. Ska jag köpa något tar jag det jag ska ha och går sedan och betalar. Mobilen byter jag vartannat år eller vart tredje, det är typ så länge som batteriet håller sig fräscht.
Jag tror inte det har så mycket specifikt med åldern, snarare allmän lyckonivå.
Under tiden 20-30 levde jag väldigt enkelt och ville precis som du inte ha något. Inte ens resor/upplevelser och var verkligen helt nöjd.
Sen gick tiden, relationer kom och till slut barn.
Nu lever jag ett klassiskt ”ekorrhjul” och känner jag vill ha massa saker (resor, träningssaker, nya kläder etc). Jag är också nu mer olycklig än vad jag var då.
För mig kom insikten i 20-årsåldern. Jag funderade på alla saker mina föräldrar köpt genom åren som båtar, bilar mm och hur framförallt min far hade pratat om dessa saker innan han fått dem för att de sedan tappat både ekonomiskt värde samt “utrymme” i hans liv. Jag minns även att jag under barndomen ofta följde med mina föräldrar in till stan för att gå i affärer men att jag alltid nästan när jag väl kom hem ångrade mig att jag inte stannat hemma och läst eller spelat tv-spel då det inte var särskilt roligt att gå i affärer.
Jag tänkte även på vad många äldre runt omkring mig pratade om, typ minnen och framförallt stora världshändelser. Om 20 år kommer säkerligen många av oss prata om hur Trump blev president 2016 och det kommer vara ett starkt minne (oavsett vad man tycker om utfallet) och min tes är att det upplevda minnet kommer vara likt starkt oavsett om man ägde en porsche eller ett busskort under den dagen.
Tidens tand är helt enkelt så stark att väldigt mycket konsumtion blir väldigt meningslös. Jag brukar tycka tankelekar är ett bra sätt att illustrera det på. Exempelvis, vem minns vad man önskade sig på julafton när man var 10 år gammal? Förmodligen väldigt få som kan minnas detta, man oavsett vad det var var det säkerligen någonting som kändes extremt viktigt vid den tidpunkten.
Med åldern har man ofta även upplevt någon form av motgång, kan vara allt från dödsfall till ett ryggskott och de flesta har nog märkt att om man t ex har ett ryggskott är det enda man vill att ryggen ska bli bra och fungera igen, men tänker inte då på att köra en Tesla eller byta ut sin tv-apparat.
Sedan tror jag att det är som med allt annat att ju mindre du konsumerar ju mer främmande känns det att helt plötsligt börja konsumera. Det är som med alla vanor och har med mindset att göra.
Att ha hjärnan inställd på konsumtion är som att gå runt kåt hela tiden, det gör att man inte tänker klara tankar och är mest frustrerande.
Det kallas förnöjsamhet. Det är något fint för vårt mående Och bra för vår omvärld. Grattis!
Kommentar dock: Konsumtion måste ju inte vara varor. Det kan också vara tjänster. Gymkort, konsert, sportbiljett, massage, skomakeri, cykelverkstad, restaurang, frisör, stadsguidning, språkkurs… Det finns ju en del snack om att världen stannar om vi slutar konsumera. Jag tänker att det snarare handlar om att vi ska konsumera mindre varor och mera tjänster. På köpet (!) gynnar vi då också det lokala närings- och föreningslivet istället för taskiga kinesiska företag.
Och bra för vår omvärld. Grattis!