Vart träffa smarta människor?

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
1

Jag tillhör själv den 10% lägsta IQ-nivån i samhället, dvs. jag är ganska korkad. Och jag är medveten om att jag är korkad. Däremot trivs jag runt smarta människor. (Dock kanske inte de trivs med mig; becase you know, dunning-kruger :relieved:)

Intellektuell spänst i en konversation är fantastiskt, men sker sällan i mitt liv. Jag kan uppleva en sorg och uppgivenhet av att sällan eller aldrig träffa människor att ha en intellektuell konversation med.

Ställer frågan här på forumet då jag upplever det som att många som skriver här är ganska vassa typer.

Jag kan tolkas som osocial eller ointresserad av andra. Runt ett bord kan jag sitta ganska tyst, mest för att jag inte har något att tillföra till konversationen, som statistiskt sannolikt handlar om Melodifestivalen snarare än möjliga teoretiska lösningar till att återställa magnetosfären på Mars.

Det behöver dock inte nödvändigvis röra sig om komplexa ämnen; vanlig 2nd level thinking kommer man långt med beträffande djupet i samtalet. Få människor befinner sig dock där.

Jag lyssnar på poddar, tittar på intervjuer med framgångsrika personer, osv. och tänker “shit tänk om man hade sådana människor runt sig”. Men det är kanske därför de är framgångsrika, för att de tänker annorlunda. Och de kanske känner samma sorg själva ibland, att inte ha någon att prata med?

Läser kurser på akademisk nivå, inte för att jag ska utbilda mig till något (busy with other shit, se nedan) utan just för att den akademiska miljön har en högre koncentration av smarta människor. Det är iaf min upplevelse, ej baserat på empiri :innocent:

Mina stora passioner är livet är kreativa outlets (film, musik, konst etc). och med risk för att låta som ett vidrigt as, men personer i den kreativa branschen kanske är… mer statistiskt sannolika att befinna sig i samma kategori som jag själv, dvs. inte de mest högintelligenta individerna i samhället. Däremot är kreativa personer ofta i god kontakt med sina känslor (som kanske är att betrakta som en annan form av intelligens).

Hur som helst. Jag känner att jag behöver träffa fler smarta människor, annars ruttnar jag bort intellektuellt. Tips? Finns det grupper? Förutom MENSA, där är jag inte kvalificerat med tvåsiffrig marginal. Please leave the room, you’re lost :joy:

10 gillningar
2

Jag har svårt att tro på att du som skrivit det här inlägget skulle vara så korkad som du tror/påstår. Inlägget är välskrivet och visar på att du snappat upp en hel del i olika sammanhang.

Tro på dig själv! Du kan säkert tillföra lika mycket som nån annan till en diskussion.

38 gillningar
3

Varning för grova generaliseringar i min text…

Jag är ingenjör men har många esteter i mitt umgänge. Jag skulle inte säga att esteter är mindre intelligenta. Däremot har de inte skolats i matematiskt och naturvetenskapligt analytiskt tänkande. Esteter kan mycket väl vara intelligenta och intresserade av naturvetenskapliga fenomen, men ofta saknar de verktyg och färdigheter att själva kunna förstå och analysera bakomliggande strukturer på ett djupare sätt. Jag känner vuxna esteter som känner en sorg över att de missade dessa delar under skoltiden. Detta kan lätt leda till dåligt självförtroende inom dessa ämnen.

Vad jag vill ha sagt är att du nödvändigtvis inte letar efter intelligenta personer, utan att du letar efter personer som skolats i naturvetenskapligt tänkande?

Att läsa akademiska kurser och skaffa dig vänner där låter som en bra plan. Utmaningen där ligger väl mest i att skapa nya vänskapsband.

Är det några specifika ämnen du är intresserad av?

5 gillningar
4

En generellt bra väg framåt är att träffa invandrare. Krasst sett har invandrare lägre status i samhället än svenskar. Det kanske inte är rättvist men det ser ut så iallafall. Om du är infödd svensk och pratar svenska utan konstig brytning etc. så är du automatiskt hyggligt attraktiv i många invandrares ögon.

Att gå med i föreningar som Kompis Sverige är ett enkelt sätt att träffa invandrare. Rent generellt är min bild att de invandrare som är med i sådana här integrationsföreningar är “eliten”. Det är unga smarta personer med bra utbildning och starkt driv att ta sig framåt. Jag har själv varit med i sådana här sammanhang i flera år och tycker det känns bra. Samtidigt satt jag som nämndeman i Migrationsdomstolen tidigare. Där gav man (i de flesta fall) avslag på asylansökningar. Skillnaden i nivå mellan de invandrare man träffar i integrationsföreningar jämfört med dem jag ofta stötte på i domstolen är monumental. I domstolen kunde man träffa på analfabeter, islamister och en massa sådant. I integrationsföreningarna är det unga sekulära personer från olika storstäder i världen. De pratar olika språk och kan ha praktikplatser på svenska storföretag. Det är kul att träffa sådana duktiga personer som det på helt rimliga grunder går bra för. Miljön i dessa föreningar är väldigt tillåtande så att bli kompis med någon den vägen är inte så svårt. Jag kan annars uppleva vanliga svenska föreningar som mer slutna. Där är det mer så föreningen är en arena där man gör saker tillsammans men att privatlivet är något som man håller för sig själv.

Appropå kreativa områden så har jag själv liknande intressen som du. Däremot handlar det för min del uteslutande om konsumtion. Jag är alltså inte författare, musiker eller något liknande. För ganska länge sedan försökte jag mig på att dejta med “kulturmänniskor”. Det gick inte så bra. Jag förstod ganska snart att många hade en uppblåst bild av sig själva som “konstnärssjälar”. De ville då helst träffa andra med ambitioner att skapa. Att sitta och vara någon sorts rödvinsdrickande kulturkonsument stod inte så högt i kurs i dessa sammanhang. Precis alla hade inte dessa divalater men det var ett återkommande fenomen.

7 gillningar
5

Din text visar inte på något vis att du skulle vara korkad. Själv skulle jag inte kunna utrycka mig så bra trots jag skulle kunna gå med i MENSA. Där jag jobbar är det mestadels Ingenjörer och andra högutbildade, men tro mig diskussionerna runt fikabordet är ändå mestadels helt meningslösa, tex sport, melodifestival och annat trams. Kan inte ens minnas att det diskuterats något intellektuellt alls.

Det skulle kunna vara en beskrivning av mig med skillnaden att jag är ointresserad av andra och vad dom gjorde i helgen eller vad dom tyckte om Melodifestivalen.

Tyvärr har jag inga tips på hur du träffar intellektuella människor utöver det du skriver själv

3 gillningar
6

Jag skulle näst intill våga garantera att du inte tillhör den lågbegåvade skaran enbart utifrån att ha läst din text, har du någonson gjort ett iq test?

5 gillningar
7

En del av det du beskriver, t.ex: “Jag kan tolkas som osocial eller ointresserad av andra. Runt ett bord kan jag sitta ganska tyst…” har ingenting med logisk förmåga eller IK att göra. På gruppnivå handlar ett sådant beteende snarare om personlighetsdrag (låg nivå av extroversion).

Det finns genier som sitter knäpptysta eftersom deras personlighet är att ha naturliga tendenser till låg extroversion.

2 gillningar
8

Jag jar verkligen svårt för det här med att kategorisera människor som “smarta” och “dumma”. Har arbetat med otroligt begåvade och intellegenta människor som gjort väldigt korkade grejer. Hur får man ihop det? Är man smart borde det vara “omöjligt” att göra dumma saker, det är man ju alldeles för klok för. Eller hur?

Personligen tror jag mer det handlar om vad man prioriterar och lägger energi på. Använder du mycket av din energi till analys och logik så framstår du som “smartare”. Men du har inte oändligt av varan så något annat kommer lida.

3 gillningar
9

Intellektuell är nog ett bättre ord än dum/smart. Det handlar inte bara om någon sorts teoretisk förmåga utan om att läsa vissa sorters böcker, lyssna på musik av viss kvalitet osv. Det behöver inte handla om särskilda genrer utan jag tror det finns kvalitativt innehåll på de flesta håll. De flesta människor som är kunniga och intresserade brukar känna till de bra sakerna.

4 gillningar
10

Om man vill träffa smarta människor på semestern är Couchsurfing bra. Jag hade tidigare som livsstil att resa runt i Östeuropa och bo hemma hos folk på semestern. När man kom till slitna industristäder med just inget att se var det alltid så att de coolaste människorna i stan var de man bodde hos. För att det ska bli bra krävs förstås en viss kulturell kompetens och gärna lite språkkunskaper men potentialen är stor. Det går att resa på det här sättet i många andra länder än just Östeuropa men där har jag konkret större erfarenhet. Med språkkunskaper menar jag inte nödvändigtvis det lokala språket. Om man pratar bra engelska så är det något som många tycker är intressant, särskilt i miljöer där bra engelska är en bristvara. De är också vanligt att folk läser tyska eller franska och gärna vill prata det med dig, om du kan.

Couchsurfing handlar i det här sammanhanget inte specifikt bara om att bo hemma hos någon utan mycket att umgås tillsammans. Hos många som jag bodde hos brukade vi göra mat tillsammans och sitta och dricka te (eller alkohol) till sent på natten. Det fanns alltid mycket att prata om. Att jag blev ganska duktig på att möta värdarnas önskemål och verkligen älskar den miljön gjorde att match-faktorn blev bra. På platser där turister finns i stora mängder tenderar intresset för utlänningar att vara lägre och då blir också mötena lite tråkigare. Det kan vara fint ändå men den där extra dimensionen är svårare att få till.

5 gillningar
11

Logisk förmåga eller IK är oberoende av hur starka naturliga tendenser man har för att vara försiktig, planera i förväg, agera strukturerat och ordningssamt m.m.

Det finns således personer med skyhög logisk förmåga eller IK som samtidigt agerar väldigt impulsivt (för att ge ett exempel).

12

Alltså… jag läser ditt inlägg och påminns om en av mina coachklienter som för många år sedan sa, efter att vi gått ännu en mycket givande coachwalk, ‘Fantastiskt samtal. Jag har aldrig den här typen av samtal med någon annan än dig.’ varvid jag fick syn på att det har jag. Hela tiden. Dagligdags. OCH, att det inte alltid varit så i mitt liv, utan att jag själv har skapt ett liv där jag HAR relationer med intressanta, smarta, fantastiska, kreativa, känslosamma, intellektuella, analytiska, skapande människor, och att jag dessutom har massor med fantastiska samtal/interaktioner med dem.

2013 var året då det verkligen tog fart för mig, då jag på Twitter var en av katalysatorerna till rörelsen #skolvåren, samtidigt som jag fick en invit till en Mastermind-grupp som jag fortfarande är del av (vi var ledda av han som initierat den i ‘en termin’, innan vi tog över själva. 9 år senare kör vi fortfarande på!), började gå till en coach, fann begreppet tankespjärn och… på den vägen är det.

Så när du skriver:

så tänker jag: Vad gör du för att ändra på detta? Hur bjuder du in till djupare (eller intelektuella) samtal? Har du TESTAT att kasta in en fråga som du vore intresserad av att dryfta? Kanske de andra sitter och önskar efetr samma verkshöjd i samtalet som du, men ‘vågar inte’ eller håller tillbaka av samma skäl, eller på samma sätt, som du?

Bjud upp till dans.
Bli en ‘sådan människa’, det är så du får sådana människor att vilja vara med dig.

Klart det finns. Och, min erfarenhet är att det blivit bättre för mig när jag varit med och samskapat snarare än klivit in i något befintligt.

Starta en bokklubb.
Var nyfiken på människor.
Kasta iväg ett DM till någon på Twitter som du tycker verkar spännande.
Ta ett zoom-samtal, eller en promenad med någon som lockar dig och var nyfiken. Ställ frågor.
Skriv om intressanta böcker du läst, om frågor du funderar över, dela med dig och se om det är någon som vill samtala med dig.
Dra igång en Mastermind.
Ta del av FikaTillsammans.
Välj ut tio individer på RT-forumet som du tycker är spännande och se om de vill ‘dansa med dig’ på något vis? Eller ta reda på vad de erbjuder och testa dig fram till något som funkar? Våga testa! Mina tankespjärns-meet up’s är t ex LÅNGT från nått som passar alla, men för de som tycker om dem, som tar sig tiden att delta, får ut ofantligt mycket av dem (och ingen får mer ut av dem än jag).

Och nej.
Jag tror inte heller du är korkad. Funderar över om du eg tror det, men tänker att det spelar mindre roll. Att vara ödmjuk är inte dumt alls, men om du kliver in i ett rum fyllt av intressanta individer och tror dig vara korkad/ointressant, tja… då blir du nog det. Eller?

Vad gäller kreativa outlets, så kan jag villigt erkänna att jag får mer ‘fullvärdig stimulans’ (liknelse med fullvärdig kost) i det Creative Community jag är del i, än på många andra ställen. SNACKA om att det kan finnas djup stimulans av att vara i relation och konversation med kreativa individer. Flera av de som jag poddat med både denna och förra säsongen i min pod är från det community’t och… snacka om att jag aldrig behöver vara i brist på tankespjärn i det gänget.

I grunden handlar det nog om:

Bjud upp till dans som sagt och lycka till!

10 gillningar
13

Visst, men har du hög analytisk förmåga borde du kunna analysera dig själv och inse samt motverka dina brister. Det är denna paradox som gör att jag personligen har svårt för “smart” vs “icke-smarta”. Alltså om du är smart borde du inse när du gör något dumt. Har dock aldrig träffat eller hört om någon hittils som endast är smart och aldrig gjort nåt korkat.

I så fall tycker jag bara man kan använda “smart” inom en viss kontext. “Streetsmart”?

2 gillningar
14

De smartaste personerna jag någonsin träffat träffade jag när jag sommarjobbade på posten. Där kanske? :laughing:

15

Lustigt, jag har en liknande bild från när jag sommarjobbade där.
Min farsa jobbade även på posten, och han var hyfsat bildad, men inte utbildad.

2 gillningar
16

För att kunna diskutera detta måste vi vara överens om definitionen av “smart”.

Det jag kan säga är dock att logisk förmåga eller IK är något annat än personlighetsdrag (att sitta tyst och inte ge sig in i en diskussion handlar mer om naturliga tendenser till extroversion än logisk förmåga eller IK). Går vi dock in på saker som impulskontroll kan sådant korellera dock.

17

Jag är medlem i mensa och de mest korkade diskussionerna jag någonsin varit med om är bland mensaner. Förstår va du menar att det är härligt att kunna vara med i intelektuella diskussioner, vill själv komma närmare detta men jag tycker det är ganska svårt för oavsett din iq så tycker jag att diskussioner på hög intellektuell nivå kräver spetskunskap och som genererallist så blir det svårt…

Så jaa. Mitt tips är då helt enkelt att försöka skapa kontakt med personer i de ämnena du är intresserad utav för att få till spetsade samtalsämnen kring det helt enkelt…

Edit: inser att man alltid anses vara en kryddare när man nämner mensa så jag föregår pics or it did not happen…

20220330_175613
20220330_1756131908×4032 663 KB

Notera oxksp att min stavning är sämst men jag skyller på att jag skriver på mobilen :smirk:

5 gillningar
18

Smart är ett ganska luddigt begrepp och lämnar stort utrymme för olika tolkningar. De flesta är smarta på något område, ingen är smart på alla.

Personligen tycker jag att det är smart att kunna tänka utanför boxen och dra egna slutsatser. Det kräver något extra. Kreativt och abstrakt tänkande. Någonstans där.

Är man påläst och kunnig är man bildad men inte nödvändigtvis smart.

Kan man välja människor att umgås och trivas med får man fundera på vad man eftersträvar. Kommer man i kontakt med många människor brukar det ge sig själv. Svårigheten ligger kanske i att få den där kontaktytan.

1 gillning
19

Jag tänker såhär. Man kan i och för sig inte förneka de vetenskapliga rönen kring att IQ faktiskt säger något om problemlösningsförmåga och hur snabbt man tar till sig information. Men det som för mig alltid varit mycket viktigare än IQ och som du verkar söka efter är intellektuell nyfikenhet, intellektuella samtal och sammanhang. Det handlar om att man är intresserad av saker, livsfrågor, böcker, vetenskap, filosofi m.m.

Det stämmer att akademin är en plats där det är lättare att hitta intellektuella människor. Det mest intellektuella sammanhang jag ingått i är nog en bokcirkel jag var med i vid universitetet. Bokcirklar kan alltså överlag vara ett tips. Sen har jag själv ett jobb där det hålls relativt intellektuella diskussioner men det blir ibland lite snävt det med. Jag uppfattar själv att många med mig har ett sug efter intellektuellt samkväm men att det lätt stupar på att man dels inte riktigt kan säga att man stävar efter ett intellektuellt sammanhag då man låter elitistisk, dels eftersom man inte direkt kan bjuda in till en intellektuell diskussion. Intellektuella diskusioner behöver ett ämne, en stadga och nyfikna deltagare som vågar spekulera även med risk för att inte alltid låta smarta.

2 gillningar
20

Det tog ett par dagar innan jag klickade in i denna tråd, dels för att jag själv ofta känner mig lite socialt malplacerad. Jag misstänker att jag ibland kan ses som lite udda och troligen så ser jag på världen lite annorlunda än många andra. Sen vet jag inte om jag kan klassas som dum eller smart. Själv brukar jag säga att jag vet lite om väldigt mycket och vet mycket om väldigt lite.

Men tillbaka till din frågeställning. Jag själv har i långa perioder av mitt vuxna liv saknat naturliga ”hitta kompisar” platser och vi vuxna kan ibland ha svårt att hitta nya vänner.

Men för ett par år sen så sa jag till en bekant på en boksignering att vi borde starta en pysselgrupp! Hon var på, likaså en av mina vänner och en av hennes vänner och numera har gruppen växt och vi är ungefär 8 personer. Vi har ibland även ”stalkat” personer vi varit nyfikna på och bjudit in till gruppen.

Vi är ett otroligt omaka gäng, men med träffar en gång i månaden, gott fika och god mat och lite pyssel att sysselsätta fingrarna med så pratar vi om de mest fantastiska saker. I vår grupp är vi nu både förskollärare, en VD, en glasblåsare, jag - den sjukskrivne chokladkreatören, en fotograf, en lärare och en bagare.

Så ett tips är att starta en grupp med utgångspunkt i någonting du gillar och låt gruppen växa naturligt. Det finns även en hel del grupper på Facebook, där det är lättare att hitta människor som har samma intressen som man själv och kanske därmed kan hitta vänner på samma ort.

:sunflower:

5 gillningar