Smarta människor har inte bara med mätning av IQ och Mensa att göra. Det finns olika sätt att vara smart på. En del kan vara smarta på detaljer men får aldrig ihop det till en användbar helhet, andra lyckas bra med helheterna men lämnar detaljer åt andra.
Jag har klarat nättestet som Mensa har och blev uppmuntrad att ta ett riktigt test. Men jag gick inte vidare, främst för att jag kände till ett antal riktiga kufar som var med där och då tänkte jag att detta inte var något för mig, att klara nättestet räckte för mig. Jag inser förstås att det är en blandning av jättesociala människor och rena kufar men jag tror man har det roligare med “vanliga” människor som kan vara nog så smarta på olika sätt utan att de har känt behov av att vara med i en klubb…
Alla är bra på olika saker, det kan då istället vara smart att utforska och vidareutveckla de områdena snarare än att haka upp sig på IQ enligt Mensa.
Varför går man med i Mensa överhuvudtaget? Kanske av samma anledning som man köper värsta bilen eller en Rolex, vad vet jag.
Jag är genuint ointresserad av statusmarkörer och imponeras inte av dem. Att jag kör Tesla var en ren tillfällighet. Nästa bil blir kanske en Fiat 500.
Jag tror för en hel del social gemenskap, läst lite artiklar som medlemmar skrivit eller blivit intervjuade i. Och där beskriver de hur skönt det är att känna sig hemma. Att vara extremt mycket smartare än genomsnittet kan vara lika farligt (i form av psykisk ohälsa, dålig närvaro i skolan osv) som att vara väldigt mycket under snittet- skolvärlden och det mesta andra är ju byggt för oss som ligger och skvalpar i normalnivån. Har ni inte sett intervjun Mauri gjort med Sveriges smartaste 12åring så är den ett hett tips. Lanny beskriver på ett fint sätt utanförskapet det kan leda till när man på något sätt avviker från normen Mauri möter: Sveriges smartaste 12-åring - YouTube
Nej, det gör du inte. Utifrån ditt inlägg betydligt närmare topp 10% än botten 10%. Falsk blygsamhet eller skeva referensramar?
Smarta människor kan man träffa överallt. Smarta människor med liknande intressen som sig själv träffar man antagligen inom aktiviteter som involverar sådant man är intresserad av. Om det sedan är studier, arbete, en hobby, körsång eller på en fest är individuellt och lite slumpartat. Att göra sådant man gillar är hur som helst alltid en bra början och svårt att det blir fel. Sedan är det kanske lättare sagt än gjort. Är man inte så social kan forum på nätet vara ett bra alternativ.
Hur definierar man intelligens? Att möta och hantera nya situationer?
Är det intelligens att veta ljudets hastighet? Vattens kokpunkt och vilket hav som är vart? Är man inte intelligent om man inte vet detta? Blir man då per automatik intelligent om man googlar dessa saker?
Det finns ju olika sorters intelligens. Vissa kan ha intelligens i vissa områden och helt borttappade i andra.
Är Zlatan ointelligent om han vore dålig på matematik?
Är det intelligens att kunna svåra ord? Det är ju mest en fråga om vana att slå upp ord och använda dom. Har du märkt hur människor tystnar när dom hör ord dom inte förstår?
Är det intelligent att kunna förutspå framtiden? Inte som en spågubbe utan i stora drag hur samhället kommer se ut om 20 år?
Jag vet människor som skriver 2.0 på högskoleprovet men inte kunnat göra något av resultatet för skolan helt enkelt inte passar dom. Är dom intelligenta/ointelligenta?
Att flytta över halva jorden och lära sig ett helt nytt språk får vem som helst att känna sig dum. Även en hjärnkirurg. Man måste prata språket man ska lära sig och känner sig jättedum.
Vissa är ju intelligenta men kan helt enkelt inte studera för dom har ingen självdisciplin. Kan dom ändå vara intelligenta?
Man kan vara intelligent och man kan vara bildad. Men “det goda samtalet” kräver även en empatisk förmåga, möjligheten att sätta sig in i andra människors tankebanor och möjligheten att dekonstruera komplicerade system.
Du kan finna detta hos människor överallt i samhället. Visst, intelligens och bildning korrelerar säkert, men det är inte nog för att leda till goda samtal.
Jag använde Couchsurfing senast 2015 och 2017. Förr om åren hade jag det som livsstil och de här två senaste gångerna var mer tillfälliga saker. Att det har börjat kosta pengar känns på ett sätt inte så problematiskt. Avgiften är ju inte särskilt hög. Däremot misstänker jag att hela konceptet förfelats iom detta. På den tiden som jag var host på stadigvarande basis tog jag emot mängder av folk från Östeuropa. De som var mest intressanta att ta emot var de som kom direkt från någon by och hade Stockholm som första anhalten på deras “Grand Tour” ut i Europa. Som jag såg det där och då var hostandet en kul grej, ett sätt att få prata ryska mycket i vardagen men framför allt ett sätt att betala tillbaka för gästfrihet som visats mig i olika östländer. Det var ju också fullt synligt att jag tog emot i stor skala och det höjde min rejting rejält.
Från allra första början var det Hospitality club som jag höll på med. Det var en mer idealistisk och amatörmässig skapelse. Jag träffade även grundaren till Hospitality club vid en träff i Stockholm. Sedan tog Couchsurfing mer och mer över och Hospitality club började föra en mer sömnig tillvaro. Om Hospitality club kan göra comeback till följd av att Couchsurfing blivit kommersiellt vet jag inte men det kanske vore möjligt. Couchsurfing ombildades vid något tillfälle till företag från att också ha varit en på ytan idealistisk grej. Det var stor kontrovers kring det eftersom massor av personer engagerat sig ideelllt, just för att iden inte handlade om pengar.
Det finns väl beforskade och vedertagna koncept med tydliga definitioner.
IK (IQ) eller HIK (IK där du justerar för arbetsminne) är de vanligaste måtten för intelligens och bedöms genom att utvärdera en persons logik, aritmetiska förmåga, verbala förmåga, konstruktionsförmåga m.m.
Intelligens har ingenting med samvetsgrannhet (att sätta upp mål, sträva mot dem och nå dem) att göra.
Det där var vad jag behövde höra. Tack Helena. Inser att jag själv behöver vara mer aktiv att söka upp andra, snarare än att sitta här och deppa över att jag “har ingen smart att prata med”.
Det där var på nåt sätt befriande att läsa
Baserat på mitt initiala inlägg, torde en slutsats vara att jag baserar siffran 10% på empiriska observationer. Jag gjorde ett test i 25-års åldern av en mycket väl ansedd psykolog. I’m pretty stupid.
Däremot är jag nyfiken, kanske därför som jag dras till smarta typer snarare än att bli rädd för dem, vilket jag upplever att en del blir; “du som tror att du är så smart…” och bli defensiv, istället för nyfiken.
Vilket leder oss osökt in på personlig utveckling, men det är ett annat ämne
Jag tror inte riktigt på frågeställningen utifrån ett “nu ska jag leta upp smarthet”-perspektiv. Däremot kan jag väl känna, utifrån egen erfarenhet, att det är stor skillnad mellan de olika grupper av vänner och bekanta jag och min fru umgås med. Grovt indelat och givetvis med hisnande generaliseringar:
Grupp 1: gamla barndomsvänner från hemstaden. Alltså såna som vi båda träffat från dagis-grundskola och genom att vi växt upp i närheten av varandra. Här har vi absolut växt isär från majoriteten, men de vi har kvar är rätt platta och ytliga i sin framtoning. Det finns få akademiker eller entreprenörer i denna grupp och samtalsämnena kretsar ofta kring sport eller senaste solresan, eller varför inte vilka tv-program man sett.
Grupp 2: min frus studiekamrater från läkarutbildningen på universitetet. Detta är en grupp som alltså läst medicin och/eller doktorerat i någon form av mer komplicerad klinisk disciplin. De flesta i denna grupp upplever jag som lugna, intelligenta och med stor bredd i fritidsintressen, kulturellt intresse och det är lätt att finna intressanta diskussionämnen om allt mellan musik och politik.
Grupp 3: mina studiekamrater från ett av landets ledande tekniska högskolor, där jag läste civ ing i Industriell Ekonomi. De flesta, inklusive jag själv, läste även någon form av kompletterande examen inom ekonomi, psykologi el juridik. Många av våra bekanta här är riktigt framgångsrika i sina karriärer och otroligt ambitiösa. Tyvärr verkar det ha tagit ut sin rätt i vilket fokus som blir över till övriga frågor. Fritidsintressen utöver fysisk motion hinns sällan med utan är ofta klassiska fyrtioårskrisgrejer som padel eller i extremfall att göra en iron man. Här får man anpassa konversationen. Antingen pratar man börs, konjunktur eller så jämför man vem som sprang maraton fortast senast…
Tror kärnan är det du själv nämmer: nyfikenhet. Nyfikenhet på kunskap och öppenhet för att ifrågasätta sina egna invanda perspektiv och synsätt. Jag tror inte kreativitet eller iq behöver hänga ihop med detta, precis som du också skriver.
Intressant radioprogram som berör ämnet lite:
Människor som vill bilda sig av rent intresse-kan tänka mig studieförbund och bibliotek kan vara platser att hitta dem på och även få tillgång till resurser för att ordna föreläsningar, bokcirklar och sånt.
Jag har också erfarenhet av att människor med jobb där de lyssnar på ljudböcker och poddar om dagarna kan vara allmänbildade och ntressanta.
När jag läser ditt inlägg och ser hur välskrivet det är men även hur intresserad du är av olika saker så tänker jag genast att du måste vara en väldigt smart person. Jag har tyvärr inget bra svar på din fråga men för mig så har jag de intressantaste diskussionerna i jobbet men tyvärr är det väldigt ämnes-specifikt då.
Off-topic: Jag testade för en tid sedan Sveriges “mensa test” online bara för att få något hum om var jag själv ligger och fick maxpoäng (tror det var 126) men jag betvivlar resultatet starkt. Jag anser mig själv inte alls vara smart, tvärtom har jag ofta svårt att hänga med i teoretiska diskussioner även fast jag är intresserad av ämnet. Dessutom har jag väldigt svårt med småprat (ingen skillnad fast det är egen familj) och jag kan tänka mig att folk som inte känner mig tycker jag är obekväm och kanske till och med kan upplevas otrevlig ibland.
Smart är ju ett så löjligt relativt begrepp, vilket, så klart, är anledningen att det finns en massa Q man kan mäta/bedöma/höfta numera.
Jag vet att jag är ganska smart och snabbtänkt, men det kräver inte många trådar här inne för att inse att det finns områden där jag e så tappad bakom ett flöte att det är löjligt. Likväl vad som händer i samtal med många klipska (på många olika områden!) individer i mitt liv, som @Caspian, @janbolmeson, @JakobMainHome med flera. Att känna mig lite korkad emellanåt ser jag dock som ett bevis på att jag (ofta) befinner mig i sällskap som kan utmana mig, när och där jag så önskar. Och det e precis så jag vill ha det - eftersom jag älskar tankespjärn!
Jag träffade för ett tag sedan ett riktigt geni. Överläst och högt ansedd inom forskarvärlden.
Sjukt duktig på kluriga problem.
Men totalt inkompetent på många områden, fick bla hjälpa personen att koppla upp datorn, visa hur kaffemaskinen fungerar samt guida personen hur den skulle hitta ut ur lokalen igen…
99,9% på den här RT bloggen är smarta människor då vi är ekonomisk medvetna och sparar långsiktigt på börsen . En del gillar aktivt andra delen gillar passivt indexfonder,men sammanlagt/snittet blir riktigt bra långsiktigt . Smarta människor är alla på sitt sätt. Finns alltid något man är bättre på en någon annan. Det finns ingen som är 100% smart och bäst på allt . Det går att hitta smarta människor överallt som kan vara smarta på många olika sätt .
Blir man då per automatik intelligent om man googlar dessa saker?
. En del gillar aktivt andra delen gillar passivt indexfonder,men sammanlagt/snittet blir riktigt bra långsiktigt