För att bredda bilden av vad det kan innebära att vara annorlunda och vad att hitta gemenskap kan innebära så tänkte jag dela med mig av min egen erfarenhet.
Min skolgång präglades av problem och jag hamnade ofta i konflikt med lärare. Med undantag för en enda lärare i lågstadiet passade jag aldrig in i skolan. Samtidigt märkte jag att jag kunde snabbplugga till prov kvällen innan och ändå klara mig. Samtidigt var jag på väg att inte få högskolebehörighet eftersom jag sket i vissa lektioner på gymnasiet. Detta eftersom jag aldrig fått undervisning som fungerade.
Det blev också en chock på högskolan, plötsligt kunde jag inte slöplugga litet kvällen innan så jag drog slutsatsen att jag var dum i huvudet och har mått mycket dåligt av detta. Jag förstod inte att det berodde på att jag aldrig hade fått lära mig hur man studerar.
När jag sedan fick barn som började simulera sjukdom för att slippa gå till dagis eller skolan - de var alltså “skoltrötta” redan på förskolenivån - så följde mängder med utredningar. Kanske var det fel på mina barn också? De kanske hade en funktionsvariation? Det visade sig dock att mina barn var väldigt begåvade och förskolan eller skolan klarade inte av att stimulera dem med resultatet depression (depression hos någon som är tre år gammal!), psykosomatisk sjukdom m.m.
Intelligenstest och medlemskap i MENSA fick mig att förstå vem jag var, det gav mig också möjlighet till gemenskap och att få träffa andra som delade mitt livsöde. Det verkligt fantastiska var dock att MENSA via GCP kunde erbjuda kostnadsfritt stöd till de förskolor och skolor som mina barn gick i. De hjälpte till så att det gjordes anpassningar för mina barn och jag fick äntligen se mina barn vara glada barn. Personalen blev också fantastiskt glad. Nu kunde de förstå hur de på bästa sätt kunde ge en meningsfull tillvara till barn som är särskilt begåvade.