Tack för ett bra inlägg @Anonym 
Detta är bara så sant!
Finns väl knappast något som är helt baserat på egen, fristående ansträngning.
Alla är födda med olika egenskaper och förutsättningar som gör dem mer eller mindre lämpade för olika saker.
Man kan ju inte ens välja själv vad man ska vara intresserad av, vilket gör att det omöjligt kan vara skillnad på hur “bra” det ena eller andra intresset eller engagemanget är.
Det är ju bara ett resultat av ens gener, uppfostran och miljö!
Nyfiken. Tror du att detta är den vanligaste drivkraften för de som söker sig till Mensa?
För jag kan ju meddela att för egen del var det ren ego-smekande elitism som fick mig att just nu göra deras provtest. Som tur är så är jag både för snål och lat för att lockas in i att betala pengar för att “känna mig normal”. 
Nyfiken. Tror du att detta är den vanligaste drivkraften för de som söker sig till Mensa?
För jag kan ju meddela att för egen del var det ren ego-smekande elitism som fick mig att just nu göra deras provtest. Som tur är så är jag både för snål och lat för att lockas in i att betala pengar för att “känna mig normal”.
Jag har ingen aning. Kan bara utgå från mig själv och de olika faser i livet där jag befunnit mig. Jag har arbetat med både s.k. “skitjobb” och som extremt högspecialiserad och nu när jag är omgiven av många högpresterande och extremt högutbildade människor så känner jag mig helt normal men när jag arbetade som okvalificerad arbetskraft så hade jag nog både ett större behov av kontakt med andra mer intellektuellt stimulerande och av att känna ett högre värde när man regelbundet behandlades som en idiot för att man stod bakom en disk i ett serviceyrke. Där jag befinner mig nu har jag verkligen inget behov av MENSA men där jag befann mig då så hade det kanske varit ett sätt att både stärka den egna självkänslan och skaffa bekantskaper med liknande erfarenheter. Föreställer jag mig. Skulle inte klassa något av det som elitism, lika lite som det är elitism att söka sig till andra sammanhang där man känner en gemenskap kring något. Oavsett om det är intresse för främmande språk, schack, frimärken eller ultramaraton. Tänker mig här att intresset i MENSA inte handlar primärt om hög IQ utan om att finna ett sammanhang där man inte känner sig som lika avvikande som man kan göra i t.ex. grundskolan, på de flesta gymnasielinjer eller på arbetsplatser utan krav på högre utbildning.
Lätt att tycka att det är trams om man alltid eller ofta befunnit sig i sammanhang där man inte känt sig avvikande för att man varit omgiven av människor på sin egen nivå, oavsett vilken den nivån är. När jag skriver om högre utbildning kontra okvalificerad arbetskraft så handlar det inte om elitism utan om att sammanhanget spelar roll och många kognitivt högbegåvade kan mycket väl hamna i sammanhang där de avviker extremt mycket från det omgivande snittet och det kan vara oerhört jobbigt.
Jag tror inte att det var ego-smekande elitism som drev dig, möjligen var det en gnutta självgodhet och en reell insikt i att du hade kapaciteten. Om du hade varit en ego-smekande elitist så hade du inte haft distansen att påstå detta om dig själv. Men oavsett, dina och mina drivkrafter är våra egna och säger inget om gruppen som ingen av oss är medlemmar i. Detsamma får väl sägas för de som sågar gruppen, de inte heller är medlemmar i, som ego-smekande elitister. Hur vi betraktar andra i det här fallet säger nog mer om oss själva än om gruppen vi uttalar oss om. Mitt ingångsvärde är att de flesta vill och menar gott tills motsatsen bevisats.
Jag tycker intelligenstest, liksom andra typer av hjärngympa (högskoleprov, matematiska gåtor, korsord, etc) är trevlig underhållning som ett lysande alternativ till TV. Inte mycket mer.
Det skapar inga fördelar i livet om man inte samtidigt anstränger sig för att använda sin kapacitet. Lite som den här klassikern:
Jag delar din inställning i detta och tänker därmed även att ett medlemskap i MENSA inte heller behöver vara blodigt allvar utan kanske en social grej som vilken annan klubb eller förening som helst.
För att bredda bilden av vad det kan innebära att vara annorlunda och vad att hitta gemenskap kan innebära så tänkte jag dela med mig av min egen erfarenhet.
Min skolgång präglades av problem och jag hamnade ofta i konflikt med lärare. Med undantag för en enda lärare i lågstadiet passade jag aldrig in i skolan. Samtidigt märkte jag att jag kunde snabbplugga till prov kvällen innan och ändå klara mig. Samtidigt var jag på väg att inte få högskolebehörighet eftersom jag sket i vissa lektioner på gymnasiet. Detta eftersom jag aldrig fått undervisning som fungerade.
Det blev också en chock på högskolan, plötsligt kunde jag inte slöplugga litet kvällen innan så jag drog slutsatsen att jag var dum i huvudet och har mått mycket dåligt av detta. Jag förstod inte att det berodde på att jag aldrig hade fått lära mig hur man studerar.
När jag sedan fick barn som började simulera sjukdom för att slippa gå till dagis eller skolan - de var alltså “skoltrötta” redan på förskolenivån - så följde mängder med utredningar. Kanske var det fel på mina barn också? De kanske hade en funktionsvariation? Det visade sig dock att mina barn var väldigt begåvade och förskolan eller skolan klarade inte av att stimulera dem med resultatet depression (depression hos någon som är tre år gammal!), psykosomatisk sjukdom m.m.
Intelligenstest och medlemskap i MENSA fick mig att förstå vem jag var, det gav mig också möjlighet till gemenskap och att få träffa andra som delade mitt livsöde. Det verkligt fantastiska var dock att MENSA via GCP kunde erbjuda kostnadsfritt stöd till de förskolor och skolor som mina barn gick i. De hjälpte till så att det gjordes anpassningar för mina barn och jag fick äntligen se mina barn vara glada barn. Personalen blev också fantastiskt glad. Nu kunde de förstå hur de på bästa sätt kunde ge en meningsfull tillvara till barn som är särskilt begåvade.
Jag har valt att inte gå med på en väns inrådan, lite känsla av sektmentalitet där och att det inte tillför något speciellt än skrytfaktorn.
Tror jag förstår poängen med bilden, men den är ändå provocerande, då många av sakerna är faktiska talanger, och tillgångar såsom energi är begränsat och väldigt olika mellan människor. Inte vänster, men… jag ser bara människoförakt i bilden. Typ “du är fattig för att du är lat”.
Det är enkelt att skriva en lista på talanger man själv har och sedan säga att alla bara ska göra likadant.
Det är ju en rätt vanlig motivationsposter. Första gången jag hört någon provocerad av den och koppla den till ”människoförakt”.
Tror och hoppas du är ensam om att tänka så.
Jag gillade postern när du la upp den @Carlf, och håller med i grund och botten.
Samtidigt tycker jag att @Steven har en poäng. Vissa har ett naturligt driv, en passion för att lyckas, och är öppna och angelägna om att göra ett bra jobb. Andra personer vill hellre att andra ska berätta för dom vad som ska göras, och så gör de det. De vill följa instruktioner, varken mer eller mindre.
Var går gränsen för vad som är en talang? Att göra det lilla extra, lägga manken till, ha hög arbetsmoral och en positiv attityd kommer mer naturligt för vissa än för andra.
Väldigt intressant att se att människor i gemen här verkar tro att IQ och Mensa faktiskt är ett mått på den breda parametern intelligens. Jag som är lite insnöad vet om att IQ är arbiträr parameter som användes i syfte att rationalisera systematisk rasism i USA bland annat.
Jag tror dock att ni är ett ganska bra tvärsnitt på befolkningen och det här är vad gemene man tror IQ är, så är inte ute efter att förolämpa någon. Men det är helt klart en uppförsbacke att försöka argumentera för vad IQ-test egentligen är och vad dom har använts till, så jag kommer definitivt inte göra det här 
men man kan alltid hoppas att någon lägger lite tid för att förstå vad det är. Men människoapan älskar svart/vita förklaringar och framförallt verkar det extremt lockande med ett nummer för ens ”intelligens” 
det i sig säger ju väldigt mycket om personens intelligens egentligen när man tänker efter.
Absolut. Men jag vill ändå hävda att för en någorlunda normalbegåvad individ är det betydligt lättare att aktivt anstränga sig för att komma i tid och på andra sätt bara uppföra sig vettigt, än att boosta sin analytiska förmåga eller magiskt förändra sin egen IQ eller vad nu många förknippar med ”hög intelligens”
Jag har gått och funderat på svaren i den här tråden och varför folk verkar bli så provocerade av att Mensa finns.
Själv är jag vänsterhänt. Det är lite krångligt ibland på ett sätt som högerhänta är helt omedvetna om (saxar!). Samtidigt är det ansett att vara lite quirky, och man anses lätt vara lite fritänkande men det känns också som att många har någon tanke om att vänsterhänta oftast är rätt smarta. Ibland får man reaktionen ”Åh, du vänsterhänt? Jag med!” och så kan man dela ett kort ögonblick om att man har något gemensamt och att det är lite vi mot en värld som inte riktigt är gjord för oss.
Skulle en klubb för vänsterhänta vara lika provocerande? Hur skulle det vara med en affär som bara säljer grejer som är gjorda för vänsterhänta (de finns)?
Det finns massa sådana här saker i samhället som är rent medfödda egenskaper. Klubbar/meetups för tvillingar, för rödhåriga, osv.
Hur är det med kvinnliga kompetensnätverk och liknande, något som är vanligt åtminstone i min bransch (IT)?
Det är lite svårt att förstå varför folk verkar så arga just på Mensa.
Skulle IK eller HIK vara en parameter som används för att rationalisera rasism? Det får du nog allt leda i bevis och använda annat än pseudovetenskaplig postmodern kritisk teori.
IK/HIK är en av de bästa variablerna vi har för att förutsäga olika typer av beteender, förmågor och prestationer.
Det är väl etablerat inom psykologisk forskning att logisk förmåga men även personlighetsdrag är medfödda och beständiga över tid. Någon som är strukturerad och har en hög nivå av samvetsgrannhet har inte bara tränat upp detta utan har till stor del förlänats med de dragen. Det betyder ju så klart inte att vissa människor inte kan komma i tid men de kan behöva anstränga sig mer för att göra detta. På samma sätt innebär inte det att en introvert person inte klarar av att umgås med många människor och tala inför en grupp - men det kommer att vara mer ansträngande och personen kommer inte att “få energi” av att så göra.
Jag gick med i Mensa för att jag under en del av min utbildning märkte att jag tänkte ganska olika de andra i klassrummet. Tyckte det var väldigt skönt att få reda på orsaken, och sedan att hitta likasinnade med liknande historier att känna igen sig i. Har därefter lärt mig massor om intelligens, och hur hjärnan fungerar osv.
Om du värdesätter följande så skadar det ju inte att göra testet, och vara medlem ett år och sen utvärdera.
Tycker @axr beskriver det bra. Att hitta en gemensam nämnare, en anledning till att ta kontakt med andra människor.
Det är inte så blodigt allvar. Det är trots allt bara en förening.
Är det vanligt att alla som kan vara med i en förening är det?
Jag säger som Groucho Marx * “Jag vill inte vara med i en klubb som kan acceptera sådana som mig som medlemmar.”
Lite sent på bollen men…
Ja, har du möjlighet att gå med så gör det. Det är en väldigt trevlig förening.
Vad för polletter? “Åfan, jag har högt IQ. Det måste vara därför som…”
Nyfiken 
