Hmm, då har jag lite lektyr att plöja under julen 
2 gillningar
Min mamma, som pga. psykisk ohälsa aldrig haft ett bra ekonomiskt tänk under min uppväxt. Jag blev livrädd för att inte klara mig/leva ett gott liv trots ett bra heltidsjobb så som hon haft, men tack och lov ledde rädslan ändå till sökande av kunskap istället för att undvika sådant hon inte haft koll på eller lärde mig (t.ex. att investera pengar).
2 gillningar
Min morfar som jag ärvde en mkt fin aktieportfölj av och min pappa som var totalt hopplös med pengar. En god förebild och ett avskräckande exempel.
3 gillningar
Mamma! Mina föräldrar hade jordbruk i flera decennier och mamma jobbade halvtid med administration på landstinget. Hon tjänade större delen av yrkeslivet rätt dåligt och jobbade som sagt deltid i långa perioder. Trots detta visade det sig sen för några år sen att hon tack vare gnetande tamejtusan hade samlat ihop strax under 1 miljon i sparpengar! Då upplevde jag nån sorts gnista och insåg att om hon kan få ihop såpass mycket så kan jag få ihop ännu mer.
6 gillningar
Min farmor sade alltid att ett välfyllt bankkonto är som ett bra ryggstöd (till skillnad från min morfar som hävdade att en jämn avföring är bästa huvudkudden…) Hon påbörjade ett fondsparande åt mig och mina syskon när vi föddes, och jag vill minnas att hon också gav oss spargrisar och såg till att vi hade egna bankkonton så tidigt som möjligt. Det där med ryggstödet är något som satt prägel på mig, tror jag. Att ha pengar tillgängligt gör att de flesta problem går att lösas - kanske inte på optimalt sätt eller till lägst kostnad, men det fungerar som ett ryggstöd. Att tidigt ha blivit exponerad mot enkla sparformer som en spargris, ha koll på sitt kapital (då via bankbok), och även sett pengar växa över tid via fondsparande tror jag var nyttigt.
6 gillningar