Kanske.
Men jag tycker det låter lite som perspektivet som många har kring döden: “Döden är okej, gamla vill ändå inte leva längre när man nått till en viss ålder”. Vilket inte alls stämmer, det är extremt ovanligt att gamla människor vill dö. Speciellt de som är friska i övrigt.
Så hur vet vi då att gamla människor vill vara ensamma?
Ja, det finns undantag, men jag tror inte att de flesta ensamma gamla människor vill vara så ensamma som de ofta är.
Om du av misstag hugger av dig armarna (jag är så fräck och antar att du är dubbelarmad) så kommer du också att anpassa dig. Är problemet då borta?
Lite märklig tankegång tycker jag.
Nä, “människor är anpassningsbara” kan användas för att argumentera för i princip allt möjligt. Döden, slaveri, ensamhet, armlöshet… Det gör det inte till ett bra argument. Alla tänker inte som Epiktetos liksom.