Jag är övertygad att barnens beteende speglar föräldrarnas värderingar. Det är som att åka till en tandläkare som snusar som pratar om munhygien… dubbelmoral deluxe, man kan inte ta det seriöst.
Jag är också övertygad över att om man börjar tvinga sig på för mycket så kommer man istället skapa ett totalt ekonomiskt ointresse, bättre att öppna dörrar tyst så att barnen kanske naturligt blir nyfikna.
Fantastisk och varför inte skriva en barnbok? Till alla barn!
Vaelira
Tack för både pepp och konstruktiv feedback!
Till er som är skeptiska till appar och strategier: Ni har helt rätt i sak. En app garanterar inte skuldfria barn, och det får absolut inte bli ett ängsligt “måste” i föräldraskapet.
Jag bygger primärt detta för att jag själv fungerar så att jag behöver struktur för att få saker gjorda. Utan en plan rinner det ofta ut i sanden för mig. Har man en naturlig dialog som flyter på “av sig självt” så är en app helt överflödig – då är ni redan i mål! Det är också så att det kanske inte är personer (som er) som skapat ett konto här eller har kunskap om pengar och ekonomi som skulle behöva extra verktyg för att lära sina barn.
Summa summarum: Jag bygger verktyget jag själv saknade. Kan det hjälpa någon annan, som också gillar struktur eller behöver lite hjälp på traven, är jag nöjd. Men för många funkar magkänslan bäst – och det är precis som det ska vara. Om någon av er känner att ni skulle vilja testa appen i praktiken och ge mer feedback skicka mig DM så ser jag till att ni får tillgång till den när den är klar 
Jag tänker att barn som alla andra blir bra på vad de övar på. Vill man göra en naturlig del av livet med förståelse för att pengar är ett verktyg för att få vad man vill och att det är en prioriteringsfråga vad det man har ska räcka till så tror jag på att börja så tidigt som möjligt. Man väntar inte tills de “är mogna" innan man börjar träna dem på att äta med sked eller tvätta händerna. Man bara gör det till en del av vardagen de får göra dåligt tills det går bättre. Det är en naturlig del av livet de inte minns när de lärde sig.
Jag började med veckopeng första gången sonen frågade efter en godispåse på ICA. Ibland ville han ha någon leksak och då fick man förklara hur många godispåsar han behövde avstå för att kunna köpa den. Ibland valde han det och var med ny favoritleksak. Ibland valde han leksak han ångrade och grät över att inte ha råd med godispåsen.
Sen fick han ta hand om sina egna julklappspengar. Det har blivit allt från dåliga frigolitflygplan till nerfguns och spel till playstationet för dem.
En del av veckopeng eller numer månadspeng har alltid sparats i en burk som jag fyllt på med ränta. Men den har aldrig riktigt intresserat honom. Förns nu när han börjar fundera på moped. Såhär i efterhand borde vi nog tidigt börjat köpa saker för räntan så det blivit naturligt att kapital kan va en extra inkomstkälla.
Har en fyraåring. Hennes koncept av pengar är än så länge sådana där guldiga med choklad i. Men har börjat som smått att introducera pant och köpa godis för det mm. Har ingen plan direkt, tar det som det kommer, går nog bra ändå. En gång fick hon betala i kassan och det var jättespännande t ex. Att ändlöst ge dom pengar tror jag inte är en bra idé. Dom ska få en peng och sedan får dom lära sig att när den är borta så är den borta. Jag tycker det är viktigt att dom får misslyckas, ha det jobbigt och tråkigt ibland. Det föder kreativitet och problemlösning på sitt egna vis.