Funderar på hur folk här har gjort med veckopeng eller att engagera barnen hjälpa till hemma mot en slant.
Inte för att jag läst boken som Jan varit med och skrivit men jag förstått att veckopeng ska man inte ska rubba oavsett om barnet t ex inte städar sitt rum eller inte. Veckopengen bör vara läropengen.
Finns vissa saker vi antar att barnet gör men samtidigt vill man uppmuntra till att barnet ska göra mer - kan man samtidigt lära sig något om pengar är det bonus.
Vi har funderat på att ha kupongsystem där barnet kan tjäna kuponger om den gör vissa saker hemma. Kupongerna kan man sedan använda för att ”köpa” saker så som klistermärke, Lego mm. Sakerna är värda olika många kuponger.
Har ni gjort denna typen av system hemma? Har ni erfarenheter? Var fungerade väl resp inte väl?
Vi har villkorat veckopengen till att städa sina rum. Barnen gör det när det behövs så det har aldrig varit några problem. Vi har även provat på ett liknande system som du är inne på. I vårt fall handlade det om att tjäna in stjärnor efter olika vardagssysslor / skoluppgifter som sedan omsattes i något köp. Lade dock ned det här då det inte direkt är valfritt att göra läxor och städa rummet.
Vi har inte pratat ekonomi med barnen ännu men ett målmedvetet sparande har faktiskt dykt upp ändå. Särskilt från min son (7 år) som har sparat under många månader nu för att ha råd att köpa en Xbox. Han räknar ofta hur mycket han har och vill inte spendera pengarna på något annat. Min dotter (9 år) sparar mest för att lillbrorsan gör det samt att ha möjlighet att köpa något större med sedan.
En förändring vi gör nu är att gå från kontanter till digital veckopeng. Upplever att det är lite bökigt att hålla på med kontanter när världen blivit digital. Får se hur det fungerar. Det viktiga är att de får en ordentlig överblick.
Vi villkorade veckopengen mot rimliga sysslor. Tvätt i tvättkorgen, bädda hyfsat och håll rimlig ordning, plocka ur diskmaskinen om den är full, sätt in om där är plats etc. Inget avancerat.
Efter separationen övergick mitt ex till att betala för tvättvikning och andra grejer när hon fick en kotte till. Men jag märkte att de snabbt insåg att av tre barn är nå’n mer driftig än en annan och att det inte lär dem nå’t direkt. En får lite för bra betalt för smågrejer och en skiter i det. Ingen läxa lärd s a s.
Sedan tror jag stenhårt på att prata ekonomi i allmänhet med barn. Lära dem jämförpriser, förklara hur mycket soppa bilen drar när man tankar, berätta om säsongsmssig mat, val av abonnemang, hur kreditköp och räntor funkar o s v. Då blir man ekonomiskt ansvarstagande som vuxen.
Det här var ett roligt ämne. Som liten var jag på semester i södra Sverige och vi bodde på ett hus intill en bondgård med djur. Det fanns enormt många flugor där och pappa kom på idén att ersätta mig och min bror för att döda flugor. Vi fick betalt 10 öre per dödad fluga. Vi ägnade oss åt att springa runt och slå ihjäl flugor och samlade alla döda flugor i en burk. Burken blev ganska snabbt full och vi hällde ut den på köksbordet där vi räknade alla döda flugor. Flugdödandet blev ganska lukrativt och jag tror att jag och min bror fick ihop nästan en hundring var under de två veckorna vi var i stugan.
Jag vet inte om just den här modellen är att rekommendera men just där och då gav det oss ändå något att pyssla med. Pappa hade också underskattat potentialen att faktiskt döda många flugor och få ihop en slant. Vi var iallafall mycket nöjda med vår sysselsättning. Vi var väl 9-10 år ungefär när det här hände.
Städa rum, lägga smutskläder i tvätten och ta hand om sina rena kläder, hjälpa till med disk och så vidare anser jag vara självklarheter. Det får man inga pengar för, det skall bara göras.
Däremot så kan barnen få pengar för saker vi inte riktigt anser vara ”normala” att barn gör. Tror det är lite ”farligt” att ge barnen pengar för självklara saker, då vill de ha pengar för allt sen
Barnen har olika mycket i månadspeng eftersom de är olika gamla.
Tror mer på att belöna för att göra något bra än att bestraffa för att inte göra rätt (städa rum etc.).
Minns att farsan gjorde en tävling att ge en 10kr till alla syskon som kunde göra 10 fotbollsjongleringar, 20 kr för 20 st osv (upp till 100 kr)
Vi var ute jättemycket och kickade och det någon vecka att komma upp till 100, men det gick!
Samma princip går säkerligen att göra med något man vill att ens barn ska göra. Säg till ett barn att den får 100 kr om den gör 10 pullups, 200 kr för 20 osv. så får du garanterat igång träningssmotivationen!
Vi gjorde ganska mycket research på just veckopeng i boken som jag och Charlie skrev. Av barnpsykologer och andra fick vi några tips som satte sig:
Man kan få pengar som vuxen i form av gåva, lön och kapitalinkomst. Det är ganska bra att göra det med barnen också. Således när våra barn i dagsläget vill ha någonting så delar vi alltid upp det i tre delar. 1/3 som de får jobba ihop, 1/3 som de får som gåva och 1/3 som kommer som vi säger kommer från deras aktier.
Vissa saker som man är överens om i familjen ska man inte få ersättning för - t.ex. bädda, plocka undan, städa m.m. För då händer förr eller senare det som Freja sa till mig. Det är okej pappa, jag behöver inte veckopeng denna veckan så jag vill inte städa, plocka undan etc. Då konstaterade jag ju att det är inte okej. Så vi slutade koppla veckopeng till det.
Det tredje är ju att man inte bör “straffa” genom att ta bort veckopeng. Det är ju som att straffa en fotbollspelare genom att ta bollen. De behöver ju lära sig om pengar och hur ska man lära sig om man inte får träna.
Vi har i perioder låtit barnen fördela sin veckopeng i fyra olika delar. En del att konsumera (utan värdering från oss vuxna, vill man köpa plastskit så får man), en del att spara till uppskjuten konsumtion, en del att investera och en del att ge bort i välgörenhet (t.ex. tiggare, WWF eller något annat).
Man får anpassa det till barnens ålder. När Freja var liten så hade hon en skål med bollar. När den var full fick hon köpa vad hon ville (typ) på Lekia oavsett kostnaden. När hon var runt 7 så började vi månadens aktie och idag när hon är 10 så kör vi Gimi-appen med ett riktigt kort och uppföljning och eget ISK-konto på Avanza.
Sedan går det naturligtvis i perioder beroende på barnens intresse. Det går inte tvinga fram, utan jag försöker fånga lärotillfället när det kommer. Nu i dagarna har vi pratat mycket om arv eftersom hon var intresserad och då pratade vi om det. Så det handlar - mest för mig - att sitta på händerna och inte köra några PowerPoint-föreläsningar.
Sedan är mitt tips också - att barnen fattar mycket, mycket mer än man tror.
Det är kul att spåna kring pedagogiska upplägg vad gäller veckopeng. Samtidigt är det inte värt att ligga sömnlös eller ha dåligt samvete över det. Mina föräldrar hade inget avancerat genomtänkt system. Jag fick en vecko/månadspeng oavsett insats hemma. Och jag hamnade någorlunda rätt i livet ändå.
Vi har använt mer konkreta mål som exempelvis: 'Sitt fint vid matbordet 10 dagar i rad" eller “lägga sig lugnt 10 dagar i rad.”
På förhand så bestämmer vi vad som är belöningen tillsammans - ‘Jag vill ha pokemonkort’ etc.
Vår tanke är att skapa ett önskat beteende genom repetition och uthållighet.
Vi försöker också tydliggöra att allt kostar pengar och håller hårt på att undvika spontanköp. Jobbigt i början men våra barn har istortsett slutat tjata. Nu är det mer ‘vad ska jag göra för att få detta legot?’
Beroende på ålder så ser upplägger lite annorlunda ut.
Våran dotter har i 1 år nu (hon är 11) haft en lista på kylskåpet där hon sätter kryss när hon utför saker utöver att hålla sitt rum rent.
Plocka in diskmaskinen
Töm diskmaskinen
Vik tvätt från 1 maskin
Gå ut med soporna och sätt i nya påsar. (4 kärl)
Varje månad behöver hon nå lika många kryss som dagar, men när hon gör dom avgör hon själv.
Har för oss fungerat väldigt bra. Sommarlovet och jullovet använder vi inte kryss utan hon hjälper till när det finns tid.
Hon har lite högre månadspeng än de flesta av sina kompisar men många av dom gör inget hemma.
Eget kort med 2 konton (och swish) där hon brukar har runt 300kr på kortkontot och när det blir mer så för hon över till sparkonto. När sparkontot har blivit lite stort så flyttar vi över till SAVR och i 3 fonder där.
Mina barn har vissa fasta sysslor och i samband med att vi förhandlade kring dem förhandlade vi kring nivån på veckopengen. Anar jag en verklig inflation där de vill ha pengar för “allt” får vi tänka om. Vi har ofta en ganska öppen diskussion alla emellan där jag förklarar varför vi har vissa system, det gäller både veckopengen och annat. Sambanden är ganska tydliga i vårt hus, jag har spaltat upp vilka sysslor som görs och vi har hjälpts åt att bestämma vilka dagar de ska göras. Mina barn tömmer diskmaskinen, sorterar sin egen tvätt och lägger in i skåpen, dammsuger, en lagar mat (med lite hjälp från mig) 1 g/vecka, två av dem städar kaninens bur och är ansvariga för att byta vattenflaska varje dag osv. Pengarna får inte användas till godis eller skräpmat men annars får de köpa vad de vill, däremot har jag introducerat dem till second hand-affärer och jämfört priserna där med vanliga leksaksaffärer. Men barnen lägger mest sina pengar på hög och sparar dem. helt ärligt tror jag mer det är en genetisk läggning av sparsamhet och fascination för växande summor än någon pedagogisk insats från min sida.
Jag försöker göra pengarna värda genom att inte heller köpa alla saker de vill ha, ser bland andra att det lätt blir så. Om deras tio år gamla surfplatta funkar kommer jag inte att köpa en ny, men vill de ha en ny har jag sagt att jag kan gå in med halva kostnaden och de med andra halvan. även där jag berättat att man kan köpa den billigare begagnad.
Så gör jag och tycker det funkar bra, men sen är jag inte mkt för att älta till perfektion gällande min uppfostran. duger det så funkar det. Barnen är 9, 7 och 6.
Klassiskt skämt/sanning om hur man får ett barn att sluta med en oönskad aktivitet:
Börja betala dem varje gång de gör det.
Efter tre till fem gånger, sluta betala dem för det, och förklara för dem att framöver får de göra det gratis om de vill.
Barnet kommer nu göra något annat, eftersom de inte längre får betalt.
Det finns massa intressanta experiment som gjorts på barn och vuxna som visar att när man kopplar belöning till specifik aktivitet så raderar det den interna motivationen för aktiviteten.
Ett exempel på experiment är att man sätter en person i ett rum och säger ”du får x kronor” om du provar att spela det här spelet tills vi kommer tillbaka” sedan kommer de tillbaka efter tio minuter och säger ”här är dina pengar, vänta här en liten stund så kommer vi och släpper ut dig sedan”. En annan person får också instruktionen att spela spelet i tio minuter, men lovas ingen belöning, och får när tiden gått också instruktionen att vänta en liten stund att bli utsläppt. Sedan mäter de om de fortsätter spela spelet EFTER att ledaren sagt att de kan sluta spela och vänta på att bli utsläppt. De gör detta testet med många personer och ser tydligt att fler av de som inte fått belöning fortsätter spela spelet medan de väntar på att bli utsläppta ur rummet. Det finns en mängd varianter på sådana här tester de sätter upp liknande förutsättningar med och utan belöning och försöker se om beteendet består eller slutar efter att ev belöning försvunnit/ändrats.
Däremot slumpartad belöning, eller belöning som kommer regelbundet utan anledning har inte samma motivationsdödande effekt.
Man kan fundera mycket på om man vill ge barn belöning för uppgifter, i förhållande till ovanstående.
