Vi har hittat vårt drömhus. Bra placering, fint område och till och med en liten glimt av havet från fönstret.
Problemet är att jag planerar att börja plugga nästa år och min man börjar nu få kalla fötter. Huset kostar 6,5 miljoner, alltså nästan dubbelt så mycket som vårt nuvarande hus, och dessutom finns det en del renoveringar att göra. Samtidigt ligger det i ett väldigt eftertraktat område och känns verkligen som the Hus med stort H.
Min man är orolig för hur vi ska klara oss på en inkomst i ungefär tre år. Jag har högre lön än honom – ungefär 10 000 kr brutto mer i månaden – så det blir ändå en ganska märkbar skillnad när min lön försvinner.
Jag har räknat på ekonomin och utifrån våra nuvarande utgifter borde vi kunna klara oss på hans lön + CSN, eventuellt med CSN-lån eller genom att använda en del av sparandet. Men det kommer definitivt att bli tuffare under de tre åren jag pluggar. Samtidigt börjar utbildningen först om ett år, och planen var redan från början att köpa hus i år. Det är bara det att vi nu har hittat Huset och då blir det plötsligt mycket svårare att tänka rationellt.
Hur hade ni resonerat i vår situation? Hade ni vågat köpa och acceptera att ekonomin blir ganska tight under några år, eller hade ni valt ett billigare hus och väntat?
Och vilka kostnader, utöver själva husköpet (lagfart, pantbrev, eventuellt mäklararvode osv.) och de vanliga löpande kostnaderna, hade ni räknat med? Finns det några kostnader eller ekonomiska risker som är lätta att missa när man gör kalkylen?
Lite mer om oss:
Jag är 37 och min man strax över 40.
Vi har två yngre barn.
Jag planerar att studera i cirka 3 år.
Huset kostar 6,5 miljoner och behöver en del renovering.
Vi har redan räknat på ekonomin under studieåren och på pappret bör det gå ihop, men marginalerna blir betydligt mindre.
Amorteringen kommer in i bilden då vi kommer att låna 5 miljoner (kanske 4,5 om vi lyckas sälja vårt hus dyrt)
Utav egen erfarenhet i dessa situationer, finns det en risk för att ni kommer behöva flytta när dina studier är avklarade? Inte alltid jobben finns för en nyexad där man bor.
Jag tänkte såhär - jag kan alltid återgå till det jag gör idag plus att jag tänker ta tjänstledigt för studier, så nåt jobb borde finnas ändå när jag är klar med studier/ hoppar av studier
Vad för slags renoveringar rör det sig om? Är det sådana som kan vänta eller är det absolut nödvändiga? Gör ni en del själva eller lejer ni bort allt? Beroende på utfall av svaren finns det troligtvis en hel del här som påverkar kalkylen.
OM ni väntar och vill köpa under studieåren får ni önskat storlek på bolånet då oavsett vilket hus ni satsar på? (Tänker på KALP och 4,5/5,5 ggr årsinkomst före skatt i hushållet)
Så utifrån det är nog lånemöjligheterna annorlunda/bättre NU när båda jobbar heltid.
Ni är ändå i 40-års ålder och kommit en rejäl bit på väg på livets resa. Det är väl ungefär här det ändå känns rimligt slå till på ”drömhuset” OM det nu är så unikt och OM det känns som att ekonomi klarar av lån på den nivån.
Ni kan ju också tänka att ni binder räntan på 5 år (3,5% ränta?) då får ni en god kontroll på finansieringskostnaderna före/under/uppstart efter pluggperioden. (Är det lätt få jobb sen???)
Sen är ju frågan vad ”renoveringsbehov” innebär? Har ni erfarenhet/kunskap/hantverkskontakter för att bedöma det på ett bra sätt.
Båda badrummen och tvättstugan har nått teknisk ålder så det är inte längre ”vill ha”, utan snarare ett måste. Där behöver vi ta in fackfolk. Väggar, målning, golv och liknande kan vi däremot göra själva. Taket är ungefär 10 år gammalt, så där ser jag inget akut behov av att göra något. Köket skulle vi eventuellt kunna vänta med, även om det hade varit toppen att kunna renovera våtrummen och köket i ett svep.
Bara för att de nått teknisk livslängd behöver de inte bytas, de kan ju hålla 10-20 år längre… Det där är en term för försäkringsbolagen att räkna av värdet det säger inte att tex tätskikt slutat fungera.
Så renovera ni, men gör det gör att det skall bli snyggare, bättre eller för att åtgärda fel som ni vet faktiskt existerar
Att något “nått teknisk ålder” behöver inte på automatik betyda att det är utdömt eller måste renoveras omedelbart. Vad grundas bedömningen “nått teknisk ålder” på? Finns det något utlåtande från besiktningsfirma eller liknande?
Är er lön 70 kr brutto eller netto? Är det nu eller när du pluggar?
5 M i lån och 1.5 M kontantinsats?
Andra lån?
Hur mycket pengar för renovering?
Hur stor buffert har ni?
Några tips:
Gör en egen besiktning av huset med besiktningsman (detta är helt normalt och man har ofta i köpekontraktet typ 10 dagar på sig att besiktiga och ”ångra sig”.
Åtgärda bara det som MÅSTE göras under din studietid. Diskutera med besiktningsmannen. Kan badrum vänta 3 år - troligtvis är det ok. Renovera ett badrum men vänta med det andra.
Ta tjänstledigt, säg inte upp dig. Arbetsgivaren kan inte neka dig det.
Räkna på mardrömsscenariot - om din partner blir arbetslös, klarar ni er på CSN, a-kassa, buffert under 3 år?
Jag är lite tveksam med tanke på studier, renoveringar och småbarn. Det är många variabler som tillsammans utgör en relativt hög risk. Ska man köpa drömhuset så är det roligare om man har råd med allt som köpet kräver. Visst kan man avvakta med renoveringar etc men det är en ganska lång tid att bo innan ni kan börja ta tag i det ni vill ta tag i.
Man vill dessutom ofta göra annat än bo i längden. Att ha en väldigt tight budget är inte så kul. Jag tycker att ni ska göra det vuxna valet att prioritera lägre kostnader under tiden du pluggar.
Skulle också rekommendera att du låter en ”nykter” person ta en titt på budgeten och se om den verkligen håller och inte är för optimistisk. Ffa uppvärmningskostnader kan ju dra iväg om det blir en kall vinter.
Det står inte att det finns en konstaterad fuktskada i badrummen eller tvättstugan. Däremot är våtrummen tekniskt ålderstigna, framför allt tätskikt och golvbrunnar, och besiktningsmannen rekommenderar renovering.
Då låter det för mig som att jag skulle räkna med en våtrumsrenovering i kalkylen, men skilja på att det behöver göras omgående och att vara beredd på att göra det under tiden som ägare av huset.
Det är mest någon form av riskmedvetenhet som krävs. Det är bara om badrummen har plastmatta som tätskikt som man kan inspektera att det fortfarande håller.
Vill minnas att vattenskadeärenden är vanligast kort efter renoveringen (handhavande- eller materialfel), och kring 25-30 år när materialen börjar ge sig.
I princip kan dom flesta våtrumsrenoveringar flyttas bortåt av av en duschkabin med slang direkt i avloppet
Jag hade ju inte haft långhåriga tonåringar att duscha i tid och otid i ett då 30 år gammalt badrum på övervåningen, så där har vi t.ex. planerat in renovering innan dess.
Belåna er till max så ni kan ha några hundra tusen tillgängligt för akuta reparationer. Vad som behöver fixas kommer ni inte veta förrän ni flyttat in och bott ett tag, börja för guds skull inte riva ut badrum förrän det VERKLIGEN är dags (dvs när det börjar läcka). Ni kanske behöver pengarna till andra reparationer. Sen tar ni det i lugn takt och renoverar själva så långt det går, så ska det nog gå bra
Fast att bo i ett för litet hus där barnen inte har särskilt mycket plats är väl inte heller det optimala. Jag förstår hur du resonerar, men jag angav kanske inte så mycket om vår nuvarande situation.
Vi älskar alla stranden och åker dit många gånger på somrarna. Det innebär packning, letande efter parkering, promenader från parkeringen osv. Allt det skulle försvinna om vi bodde på gångavstånd från stranden.
Vårt nuvarande hus är knappt 100 kvm och det börjar faktiskt bli ohållbart, särskilt när barnens kompisar är på besök. Barnen delar dessutom rum och har inga egna rum. Samtidigt bor vi mitt bland åkrarna, medan mitt hjärta egentligen skriker efter mer natur.
Dessutom har vår nuvarande skola förändrats och går numera bara upp till 3, vilket innebär att vi kommer behöva börja köra till skolan redan om 1 år.
Så det är verkligen inte så att jag plötsligt har fått för mig att köpa hus. För mig handlar valet snarare om att antingen köpa det här drömhuset och skapa en långsiktig lösning för familjen, eller köpa något billigare nu och sedan riskera att behöva rycka upp barnen från ännu en trygghet om 4 år. Och då är frågan också hur banken kommer att se på ett nytt husköp längre fram, särskilt om de vill se en tillsvidareanställning och stabil inkomst.
Det är därför jag tycker att situationen är lite mer komplex än bara ”ska vi verkligen köpa ett så dyrt hus?”
Utlåtanden från säljarens besiktningsman är ofta “luddiga” och textmässigt skrivna för att skydda både säljaren och besiktningsfirman från senare reklamationer.
Som köpare vill man ha konkretiserat årtal för när något slutfördes, oavsett vad. Fuktkvoter i väggar / golv kan mätas med instrument utan att förstöra ytskiktet. En enkel koll i proppskåpet om där går gulgröna (=nyare) eller röda (=gammalt) ledare för jord. Kan också indikera om det varit en hemmapulare i farten eller en yrkesman.
Ta in en egen besiktningsman för bedömning om våta utrymmen och vinden / taket. Kostnaden är låg i förhållande till husköpet och kan även hjälpa till planeringsmässigt ekonomiskt för när något bör göras. Äldre standard / teknisk ålder behöver inte vara liktydigt med att omedelbar renovering krävs.
70’ brutto eller netto? Är din man helt trygg med sin anställning, ingen risk för arbetslöshet? Klarar ni åtminstone 5% ränta? Badrum och tvättstuga är ingen billig sak att renovera, räkna med en halv miljon till. Och det kommer alldeles säkert fler överraskningar.
Kan bara tala för mig själv men vi har era inkomster (70k netto) och räknade på ett hus på 6 miljoner med 4,5 miljoner i lån och vi kom fram till att vi inte hade råd. Barnen blir inte billigare när de blir äldre heller.
Även om det går att leva på marginalen så är det jävligt kasst. Jag kan inte nog understryka hur mycket livskvaliteten ökar med luft i kalkylen!
plus att jag tänker ta tjänstledigt för studier, så nåt jobb borde finnas ändå när jag är klar med studier/ hoppar av studier