Då kan man ju ställa sig lite frågande till hur det kommer sig att:
Nej du, jag köper inte åldersdiskriminering.
Nånting måste du ha lärt dig under resans gång. Använd det.
Nyckeln att bli attraktiv är rätt erfarenhet och utbildning, rätt tid nu att satsa på
psykoterapeut och kanske avsluta som docent i medicinsk psykologi!?
Nja, inte direkt specialister, men ja jag vill ha folk med erfarenhet till de tjänster jag haft ute. Men min kollega anställde en med minimal erfarenhet förra året (dock relevant utbildning) så vi behöver folk med olika erfarenheter.
Annat område dock, vi har inte behov av att anställa beteendevetare. Dock har vi vissa behov där beteendevetare kan tillföra något men då blir det att man kör det som ett projekt eller tjänst man köper in för just det behovet.
Vad har du haft som huvudämne? Pedagogik, psykologi eller sociologi?
Det säger något om chef och arbetsgivare också. Enkom yngre i arbetsgruppen är varning varning för mig iaf.
Jag är en person som kommer med nya idéer och säger ifrån (på ett trevligt sätt) när någon går över gränsen. Har upptäckt att det inte är uppskattade drag hos flertalet chefer. Utöver det så har jag navigerat och försökt finna det “perfekta” jobbet för mig, vilket har inneburit att jag själv har valt att byta jobb och område flera gånger under åren.
Ok jag förstår. Det är det som är kruxet i stora delar av offentlig sektor: ofta noll utrymme för tillväxt och kreativitet (annat än på pappret). Det är väldigt synd eftersom enorma resurser slösas bort. Det är ett spel på många arbetsplatser och man behöver kunna spela det hjälpligt för att ha en chans.
Med det sagt så finns det bättre och sämre platser för oss alla. Du kan hitta din plats men ett tips är att tona ner vissa kantiga drag tills du visat vad du går för rent yrkesmässigt. Sedan kan du köra på när folk vet din kompetens.
Byta jobb väldigt ofta är inget som varit positivt i Sverige. Ses väldigt negativt på detta.
I USA är det tvärtom, där undrar vissa arbetsgivare varför man fastnat på ett företag om man varit där 3-4 år.
Om du dessutom bytt till andra områden förutom att du bytt tjänst blir det för många “röda flaggor” för den som kollar på ditt CV och då tar hellre någon annan. Tror att detta påverkar mer än själva åldern på dig.
Vet inte om jag har “brains” och tålamod, uthållighet som förmodligen krävs för att bli docent
Är du i rätt bransch yrkesmässigt? Passar du in på kontor eller behöver du en annan arbetskultur?
Bra fråga. Som dagens organisationskultur ser ut, med maktmissbruk etc, så passar jag nog inte in. Har svårt att knipa och ta hur mycket skit som helst och det inte många arbetsgivare som uppskattar det.
Du vet att det finns olika organisationer med olika kultur va?
Nu vill jag provocera dig lite …
Är det åldern som skapar problem eller kan det vara din inställning och attityd under intervjuer? Eller dina formuleringar i ditt CV & eventuella brev?
Kan ju vara så att du med din erfarenhet ifrågasätter mer och ställer tuffa frågor som “skrämmer” de som intervjuar dig eller ser det som att du kanske inte kommer passa in eller skapa problem om du fortsätter med samma typ av frågor?
Säger inte att du gör fel utan undrar om de som intervjuar kanske ser det som problematiskt?
Ja jag har insett det, tråkigt men verkar vara så det ser ut. Har varit runt på många ställen, myndigheter, kommuner och det verkar vara mer eller mindre lika överallt.
Kan det då vara tvärtom?
Att du inte visar rätt “energi” och intresse? Att du endast söker för att du måste för att få A-kassa?
Hur många intervjuer har du varit på senaste året, totalt?
Ja det ska tydligen finnas det, men de som jag har upplevt hittills i mitt yrkesliv har varit mer eller mindre lika överallt. Kanske är ren otur, har inte jobbat inom det privata, kanske är bättre där.
Ja jag hålker med men de “äldre” som finns i arbetsgrupperna (de som jag har arbetat inom) har varit fast anställda sedan många år vilket innebär att arbetsgivaren har svårt att göra sig av med dessa även om de hade önskat. Sen med rådande åldersdiskriminering så har de äldre, 40 plussare, troligen mycket svårare att komma vidare, om de hade önskat.
Det är mycket vänskapskorruption i kommunerna. Faktiskt så mycket korruption/godtycke gällande anställningar att det bör bli som för statliga jobb: de ska utlysas och kunna överklagas.
Huvudsaken är att du inte tappar modet! Du är fortfarande ung och har många år kvar. Det ÄR trögt trögt i vissa branscher just nu och offentlig sektor är speciell att få jobb och arbeta i. Ge inte upp, kämpa och sök vidare. Var öppen för att prova annat. Till slut lossnar det!
Man ska vara positiv, medgörlig och på gränsen till fjäskig. Resultat och effektivitet är mindre viktigt. Det viktiga är alltså det sociala snarare än själva arbetet. Detta har jag också insett men har svårt att ta till mig det trots att jag försöker.
Hade jag varit hade jag tagit något “skräpjobb”. Ta chansen att göra något helt annat som inte kräver så mycket ansvar eller ens tankearbete. Suger det kan du ju säga upp dig efter du uppfyllt villkoren för a-kassa, alternativt byta till annat jobb. Se din arbetslöshet som en möjlighet!
Kan inte tala för alla, men när man intervjuar folk så kollar man på allt. Beteende, inställning etc.
Om din bitterhet slår igenom i intervjuerna så kan det påverka. Om jag har två kandidater som båda har exakt samma utbildning och erfarenhet (säg kopior av varandra) så går jag på “känsla” och då kommer alla andra saker in i bilden. Vad de sagt, hur de sagt det, inställningen till jobbet, livet etc.
Om jag träffar på någon som verkar trött på livet och tycker att allt är negativt och det är svårt att hitta jobb så kommer den personen hamna längre ner på min lista över personer jag vill anställa.
Så ta en fundering kring dessa bitar, finns det något du kan förbättra?
Kan du träna på intervjuer med någon?
Jag känner inte dig så det är svårt att veta hur du framkommer i intervjuer, men det finns säkert något du kan jobba på när det kommer till hur man hanterar intervjuer.