Klippet handlar om personer som jobbat i tech med väldigt höga löner och blir av med jobbet. Många ångrar att de inte hade mer sparat samt att de trodde att deras yrke var ett stabilt och säkert jobb.
Detta är en av de största anledningar varför jag sparar och inte bränner hela min lön på meningslösa saker som inte gör mig lycklig. Det spelar ingen roll ifall jag trivs på mitt jobb eller hur säker min tjänst är. En dag så kommer det att ändras. Många tar för givet att man alltid kommer ha ett välbetalt jobb och lever därefter.
Tycker det påminner lite om min tidigare tråd om hur folk kan känna sig väldigt subjektivt fattiga på objektivt extrema inkomstnivåer. På grund av att inkomsten är mer osäker och att bredden på vad folk tjänar i sin omgivning blir mer extrem.
Målstolparna förflyttas flera gånger om och ett eventuellt fall kan bli hårt.
Japp, väldigt viktigt att tänka på det där. Och många verkar inte göra det. Framför allt nu med AI känns det som att man kan bli helt obsolet inom 5 år och få söka jobb på McDonalds.
Så det gäller att spara spara spara till den dag man nått FI.
Precis detta har motiverat mig att spara.
Det lär dröja innan jag blir utbytt av AI men jag har hela tiden känt att risken för utmattning finns runt hörnet för en “duktig flicka” som jag.
Under finanskrisen va jag hemma 10 månader. Det satte sina spår. Att ha låga fasta utgifter är därför självklart. Efter det kom skuldfrihet och sedan stort sparande. Har ingen aning om när jobbet slutar att fungera, cancern blommar ut eller att sambon dör. Det går inte att skylla ifrån sig utan man måste ta ansvar.
Jag har börjat vänja mig med tanken på att jag kanske inte har ett jobb om 5 år, eller 10. Jobbar inom IT.
Jag har bestämt mig för att jag ska se det som en möjlighet att få testa på något annat i några år innan jag pensionerar mig.
Oklart vad jag ska göra dock. Vilka jobb går snabbt att skola om sig till och vilka jobb kräver inte någon utbildning alls? Jag kan nog nästan tänka mig att göra vad som. Eller kanske inte saker som luktar illa. Där drar jag en gräns. Någon som går i liknande tankar och som har kommit längre?
Optimalt hade ju varit att göra en hobby till ens jobb. Lärarvikarie kanske hade varit något. Behöver nog inte superhög lön för att klara mig. Kanske kan starta eget.. aja det ger sig.
Går i samma tankar. Väldigt många som får gå i min närhet så tror den dagen är på gång för många av oss. Har inte tagit studielån / bidrag tidigare så tänker att det är en livlina kvar för mig om det skulle behövas + ev omställningsstöd.
