Det känns ganska oklart hur jag skulle definiera min nuvarande hållplats.
I grunden en ganska stabil ekonomi. Mina föräldrar hade förutsättningar att spara till mig från tidig ålder, jag har lärt mig ett ganska sunt förhållande till pengar, fått arv, äger ca 80% av min bostad.
Men.
Långtidssjukskriven från bristyrke, inte sjuk pga jobbet utan kronisk sjukdom och trauma.
Har fått en del större utbetalningar, som skadestånd, försäkringsutbetalningar och även ett omstartskapital från fackförbundsförsäkringen, trots plan på återgång i arbetet.
Lever ensam, behöver bara ta hand om mig och katten (med barn krävs ju mer försiktighet och långsiktighet).
Så jag har en osäker inkomst, oklart om jag någonsin kommer kunna komma upp i heltid igen (inte ens 40 år idag) och behöver därmed ha en långsiktig plan. Samtidigt finns redan stabil ekonomisk grund, föräldrar med god ekonomi som vid tillfällig kris skulle kunna bistå med privatlån och jag har alltså haft större klumpbelopp (flera hundra tusen kr) som betalats ut vid olika tillfällen.
Så även om jag behöver buffert för närtiden finns ingen vits att ha flera hundra tusen kr på sparkontot, då jag kan behöva tänka mer långsiktigt än närmsta 2-3 åren. Men att investera med hög risk på lång sikt rimmar rätt illa annars med sjukskrivning
Pga (o)hälsan har jag varit ganska begränsad och lever därför ganska billigt, ungefär som andra upplever pandemin har jag levt i flera år vad gäller uteliv,’konserter, resor osv. Men tack vare fantastisk vård börjar jag så smått fungera mer och mer, och det blir något nytt att förhålla sig till då - ett mer socialt liv med mer utgifter på nöjen. Men också mer inkomst när jag kan börja jobba igen - och förhoppningsvis fungera tillräckligt väl för att klara både jobb och fritid.
Finns det fler i snarlik situation? Eller på min hållplats?
Jag upplever att det visst fungerar med en linjär metafor. Men det beror nog på lite vad som avses med “hållplatser”. Jag har hela tiden tolkat @janbolmeson som att en “hållplats” inte är var man befinner sig rent ekonomiskt utan var man befinner sig kunskapsmässigt. Oavsett om jag sparar eller inte, investerar eller inte, kommer jag för all framtid att ha kunskapen om att börsen finns och i alla fall till viss del hur jag kan använda den för att nå mina mål.
När jag tidigare befann mig på hållplatsen “god koll på ekonomin men ingen koll på börsen” var det bara ett steg till “god koll på ekonomin OCH koll på börsen” medan det för den som befinner sig på “ingen koll alls på ekonomi och tycker att allt med ekonomi ger ångest” kan vara flera steg dit vilket gör att de direkt slutar lyssna om någon pratar om börsen. Där kan det istället krävas att man pratar om något steg däremellan för att de ska hänga med. Så tolkar jag det i alla fall. Men det kanske inte alls är så Jan tänker.
Saker kan hända i mitt liv så att min ekonomiska situation försämras. Men även om jag då får börja på noll eller på minus så kommer den ekonomiska kunskap jag har att göra det betydligt lättare för mig att komma tillbaka till min nuvarande situation.
Du menar ”före och efter man sett ljuset”?
Men hur ska en 19-åring ha hjälp av veta olika kunskapsnivåer? Jag tolkar frågan som att det snarare rör sig om att kunna formulera tips som är paketerade för olika situationer i livet. Alltså målgruppsanpassade tips.
Det som bekymrar mig är om folk tror att de måste spara konstant från 20 års ålder för att klara sig i livet. Jag tror att den inställningen kan riskera att göra livet onödigt tufft för folk, inte minst småbarnsföräldrar.
Jag får ibland bilden av att folk som drivs av pengarädslor hamnar i vad man kanske kan se som ätstörda beteenden runt ekonomi. Egentligen behöver man få bukt med dem först.
Jag återkommer i början av nästa vecka med ett konkret förslag på en sammanfattning av tankarna ovan. Jag ser det framför mig som egentligen fyra dimensioner.
hållplats
princip
händelse
metod
Blir lätt komplicerat men också tydligt varför vi pratar förbi varandra i forumet och andra sammanhang.
Jag tänker mer att hållplatserna är viktiga för den som vill lära ut något. Först om jag vet vilken hållplats min elev står på vet jag vilken nivå jag ska lägga mig på när jag undervisar.
Det är så jag har tolkat Jan i poddavsnitten när han pratat om hållplatser.
Men jag ser att han uttryckt sig lite annorlunda i trådstarten. Å andra sidan tolkar jag följande citat på det sätt som jag tolkat det:
Som sagt, vi ser det på olika sätt. Inget rätt, inget fel. Kanske blir det bra när man slår ihop alla synsätt!
Om man tänker olika situationer man kan befinna sig i:
familjesituationer:
singel
sambo/gift utan barn
sambo/gift med barn
ensamstående med barn
bonusfamilj
sysselsättning:
student
arbetslös
sjukskriven
pensionär
anställd -fast anställning
giggare/behovsanställd/annan osäker anställning
egen företagare -enmansföretag
egen företagare -anställda
boendesituation:
hyr bostad - planerar inte att köpa
äger sitt boende - planerar inte att köpa dyrare/billigare
sparar till bostadsköp
äger sitt boende -planerar att sälja och hämta hem vinst
ekonomisk situation, inkomst vs utgifter:
högre utgifter än inkomster - ökande skulder
utgifter lika stora som inkomster - jämnvikt
inkomster högre än utgifter - sparande
ekonomisk situation, kapital:
“dåliga” skulder finns (ej bolån, billån, studielån)
jämnvikt, inga dåliga skulder, inga besparingar
kan spara lite varje månad
har en buffert som kan hantera vardagshändelser
har “fuck-off-kapital” som kan hantera dålig anställning/förhållande el liknande, klarar sig utan lön ett tag
har FI-kapital, ej beroende av lön alls
ekonomisk kunskapsnivå/känslonivå:
ekonomi ger ångest, kan inget, vill inget veta, stoppar huvudet i sanden
ekonomi är likgiltigt, fungerar ok, misstänker att man borde göra mer, orkar inte ta tag i det och ser inget tydligt behov
ekonomi är ok, fungerar bra, har ok koll
ekonomi är kul, tillbringar en del tid med att räkna och kolla på ekonomin, har bra koll, vet lite hur ekonomi fungerar och kan nyttjas till ens fördel
ekonomi är ett intresse, tillbringar mycket tid med att räkna och tänka på ekonomi, har nästan för bra koll, vet hur ekonomi fungerar och kan nyttjas till ens fördel och gör det ofta
ekonomi är en filosofi som styr livet, eller styr livet ekonomin…
Ovanstående kan ju sedan paras ihop och bli en hel mängd olika scenarion som olika personer kan befinna sig på. Vissa är mer vanliga att hänga ihop än andra.
Annars kan man göra det enkelt för sig, är man inne i ”poor trap” eller lyckas tagits sig ut från den.
Bra förklaring av Terry Patchett,
The reason that the rich were so rich, Vimes reasoned, was because they managed to spend less money.
Take boots, for example. He earned thirty-eight dollars a month plus allowances. A really good pair of leather boots cost fifty dollars. But an affordable pair of boots, which were sort of OK for a season or two and then leaked like hell when the cardboard gave out, cost about ten dollars. Those were the kind of boots Vimes always bought, and wore until the soles were so thin that he could tell where he was in Ankh-Morpork on a foggy night by the feel of the cobbles.
But the thing was that good boots lasted for years and years. A man who could afford fifty dollars had a pair of boots that’d still be keeping his feet dry in ten years’ time, while the poor man who could only afford cheap boots would have spent a hundred dollars on boots in the same time and would still have wet feet.
This was the Captain Samuel Vimes ‘Boots’ theory of socioeconomic unfairness.
Gå att använda detta på avbetalningar, lån, kreditkort osv med samma förklaring.
Lite mer förklaring men man får ta det för att vara skrivet i amerikanska samt engelska sammanhang.
