Min hjärna brukar gå in lite i en slags deppig period vid den här årstiden och kanske färgar det mina tankar lite väl mycket. Jag har dock under en längre tid känt att Sverige är ganska stagnerat och känner inte att det finns några partier eller enskilda politiker som har några riktiga visioner. Det är mycket “tugg” och lite skruvande på termostaten snarare att någon vill göra något radikalt. Man duttar i det gamla och politiken verkar formas mycket av hur Sverige såg ut för 50 år sedan jämfört med hur man skulle kunna forma ett samhälle idag.
Stockholm känns som en schweizerost med dåligt kordinerade infrastrukturförbättringarr eller kanske snarare renoveringar. Jag brukar ofta leka med tanken kring hur man skulle göra om man började på noll, om vi människor hade all den kunskap vi har idag men inte behövde ta hänsyn till gammal infrastruktur och kulturella låsningar, hur skulle vi då forma vårt samhälle?
På ett vis vill dagens algoritmer visa mig framtiden med robotar, självkörande bilar, leveranser med drönare och biohacking där kroppens organ kommunicerar i realtid med läkaren.
Samtidigt rullar sopbilarna på samma vis som de gjort de senaste 70 åren och reklamtidningar kommer ned i brevlådan och att besöka en läkare känns likadant idag som för 50 år sen.
Långt osammanhängande utlägg ovan men ibland känns det så. Vilka platser har ni besökt de senaste 10 åren där ni känns er inspirerade och känt hopp om framtiden?
Radikala förändringar ser jag allmänt som en dålig grej som Sverige har för mycket av. Då känns det bättre att besöka någon grekisk ö där saker förändras i makligare takt.
Sedan finns det ju en del ostasiatiska samhällen där saker görs effektivt och tekniken är i framkant (Sydkorea är det som jag besökt på senare tid), men där är framtiden oviss pga befolkningsimplosion.
Jag skulle säga att mycket händer i Asien, både kulturellt och ekonomiskt, framför allt i Sydkorea, Kina, Japan och till viss del Thailand. Upplever inte att dessa kulturer fastnat i drömmandet om förr som många gjort i väst. Dessutom har många moderna verktyg gjort språkbarriärerna mindre.
Hör gärna mer om det. För intrycket jag har fått av Ungern bakom kulisserna är att de är sårade av historien och har låg självkänsla som nation. Man hör inte om så mycket innovation och ekonomiska framsteg i Ungern över lag.
Vi kanske pratar om olika saker, men en häftig framtid är för mig trygghet och gemensamma värderingar, en stolthet över en kultur man vill bevara, samt en (visserligen långsam) förbättring i samhället, både ekonomiskt och socialt.
