Syftet med detta inlägg är inte att spä på en redan negativ Sverigebild utan snarare dela med mig om hur jag (som inte på något sätt har fördjupade kunskaper om vare sig FEK eller NE) ser på Sverige som “företag”, som land att investera i samt Sveriges välfärdssystem som hållbart. Syftet är också att från er möjligen få en mer nyanserad bild i frågan.
Det har, som alla vet, varit mycket prat i media dels om Sverigebilden utomlands men också det vi som land kämpar med just nu (organiserad brottlighet, gängkriminalitet, utanförskap, hög arbetslöshet, svag krona, hög inflation). Vissa av dessa, t ex hög inflation, är vi ju inte ensamma om som land att kämpa med, men på andra fronter sticker vi ut både när man jämför med länder i EU men även i världen (jag behöver knappast nämna vilka). Vissa av dessa faktorer må vara tillfälliga (i bästa fall) medan andra förmodligen är här för att stanna på överskådlig framtid (t ex brottsligheten och våldet).
Samtidigt finns en diskurs som pratar om “urstarka finanser”, topp på inovationlistan, topp i jämställdhet, hög sysselsättningsgrad. Kort sagt, för att citera valfri politker: Sverige är fantastiskt!
Samtidigt, igen, så kommer det rapporter om att samhällsinstitutioner är infiltrerade av kriminella, att kriminella startar företag inom välfärden (t ex vårdcentraler), poliser som menar att deras myndighet är infiltrerad, SIS-anställda som trodde rymlingar “lekte kurragömma”, företag som inte vågar anmäla brott från kriminella.
Allt detta gör mig så djupt ledsen men också förvirrad. Vi får höra hur fantastiskt Sverige är men jag får känslan om att man (vem?) vill hålla skenet uppe, kanske för att ge hopp, kanske för att rädda Sverigebilden.
“Sverige är illa ute men Sverige är fantastiskt”
“Sveriges institutioner och företagande har till stor del blivit infiltrerat av kriminella men Sverige går urstarkt ekonomiskt”
“Omvärlden ser med fasa på vad som händer i Sverige, skrämmer bort investerare men Sverige är ändå ett land som vi ska vara stolta över”
“Sverige är bland de mest jämlika länderna i världen men det är tack vare ojämlikheten och skattesänkningarna som vi har det som vi har det”
“Var 5:e invånare är rädd att drabbas av dödligt våld men Sverige är bland de bästa länderna att bo i och toppar listorna på bäst livskvalitet”
Jag får inte ihop och kanske går det inte att få ihop det. Kanske drabbas jag åter av katastroftankar som jag köper rätt av. Jag har god självinsikt där och vet att jag tenderar att “gå på affekt” och tappa en del av förnuftet .Men ändock…Jag har försökt rannsaka mig själv, åkallat så mycket förnuft jag kan från både vänster och högerperspektiv. Jag har försökt hitta hopp utan att leta efter en dåres hopp. Jag har försökt hitta exempel på andra länder som varit i och kommit ur liknande situation men inte hittat.
Hur får ni ihop bilden om vi fokuserar just på den ekonomiska biten?
Är jag ensam om att känna att läget är långt värre än vad som ges sken?
Är jag paranoid när jag skriver att jag inte skulle investera en enda krona i t ex Sverigefonder för jag ser detta som ett en extremt hög risk, inte bara för att Sverige bara utgör 1% av det globala börsvärdet?
Är jag en skeptiker långt ut på skalan när jag börjar se mitt sparade kapital (globala fonder) som medel att ta till för att en dag lämna landet (vilket jag inte vill)?
Har jag låtit mig påverkas av de som ofta kallas bruna, fascister och nazister?
Kloka, kunniga och rationella RT-vänner: Hjälp mig att sortera, tänka, nyansera och få andra perspektiv!
