Hejhej. Jag sitter just och funderar över mitt eget sparande och har läste lite om 4 hinkar-principen. Jag funderar kring syftet med mellanhinken. I beskrivingen här på hemsidan så är syftet med mellanhinken “att skydda mot inflation och volatilitet”. Avkastningen är mindre, men investeringen är säkrare.
Människor har såklart olika ekonomiska situationer, men för egen del har jag svårt att se syftet med mellanhinken. För kontext så är jag runt 30, har en masterexamen och en fast anställning. Jag är också medlem i A-kassan och jag äger en lägenhet med 60 % belåningsgrad. Mitt mål med sparandet är att på lång sikt nå ett ekonomiskt oberoende.
Eftersom att jag tjänar mer än jag gör av med varje månad, eftersom jag inte planerar för några nya stora utgifter, tex bostadsköp, och eftersom att jag har a-kassan som ett skydd vid arbetslöshet så känner jag mig rätt trygg, och därmed känns mellanhinken överflödig. Underskattar/missar jag risker här, som kan motivera att ändå ha en mellanhink? Eller tycker ni också att jag kan unna mig högre risk, givet livssituationen? Vilka ekonomiska risker ser ni som har en mellanhink att den ska skydda er emot?
Ser att min mellanriskhink (”stora bufferten”), som jag har utöver exv. sparande till nästa bostad (och jag räknar inte heller in nuvarande bostaden här), och är investerad enl. PP/RT-portföljen, är att:
Ge mig en ”andra krockkudde” mot det oanade och tid/möjlighet att bättre ställa om. När ”den lilla bufferten” är nyttjad men jag fortfarande är arbetslös, sjukskriven, sörjer eller något annat så föreställer jag mig att den ger mig möjligheter att inte behöva hetsa fram en livsstilsförändring.
Hjälper mig att sova gott om natten och låta tredje hinken åka bergodalbana utan att jag freakar ur. Om hink tre är ”Monster” så får hink två vara ”Nyckelpigan”.
Jag ser det i termer av olika sparhorisonter, snarare än avkastningskrav; lång = högre risk, kort = lägre risk.
Om du vet att kapitalet kan ligga orört i 10 år finns det ingen vits med en mellanhink. MEN, det gäller det tänka till ordentligt och inte överskatta sin risknivå. Det kanske är trevligt att kunna åka på en påkostad (något spontan) semester med polarna de närmaste åren, eller liknande?
Din mellanhink har du ju redan i form av din bostad. Glöm inte att räkna med den. Om jag var i din sits skulle absolut lägga resterande kapital på aktiemarknaden, såvida inte bostaden är liten och du har planer på att i närtid köpa upp dig till något större.
Jag och min sambo har en buffert på två månadsutgifter, som också kan vara bra att ha inför en eventuell nästa föräldraledighet. Sedan brukar vi planera årssemester som vi sparar för på ett separat konto, samt ett separat konto för större utgifter kring lägenheten (oftast möbler).
Att dela på buffert och mellanrisk är väl mest mental bokföring och mellanrisk skulle kunna ingå som en del i en större bufferthink, om du vill. Eg. istället för att ha en buffert på 100k i kassa och en mellanrisk på 300k (120 kassa/180 aktier) kan du ju ha en buffert på 220 kassa och 180 aktier, antar jag. Båda tankesätten ger ju en inflationsskyddad buffert som ska skydda dina långsiktiga investeringar.
Eg. istället för att ha en buffert på 100k i kassa och en mellanrisk på 300k (120 kassa/180 aktier) kan du ju ha en buffert på 220 kassa och 180 aktier, antar jag.
Ja, så kan man absolut tänka. Det jag undrar är dock vilka risker man vill skydda sig emot om man har en kassa på 220 000. Som sagt, folks livssituation är såklart olika, men för egen del tänker jag att jag vill ha en buffert på runt 2 månadsutgifter, vilket i mitt fall blir 40 000. Resten vill jag peta in i aktiefonder. Jag ser a-kassan som en god nog försäkring mot det mesta som skulle kunna hända på inkomstsidan. Och jag ser inte vilka oförutsedda utgifter som skulle kunna dyka upp som dels måste åtgärdas med ett par veckors varsel, och dels signifikant överstiger 40 000. Om jag hade bil skulle jag nog vilja ha lite mer i buffert, men det varken har jag eller planerar att skaffa. Så frågan jag ställer mig är mer vilka risker som är rimliga att ha beredskap för, genom att inte investera sina pengar i långsiktigt sparande?
Idag är genomsnittstiden för a-kassan 3 veckor till utbetalning. Under höjden av pandemin förra året kunde det dröja betydligt längre, jag kunde inte hitta statistik, men tidningen kollega skrev om en man som väntat 10 veckor, så 3 månader tycks vara ett realistiskt worst case scenario. Häri ligger frågan, ska man planera för 8 månader? Jag tror inte det, men jag är öppen för att jag kan ha fel.
“Realistiskt worst case scenario” låter rimligt att ta höjd för. Men 8 månader låter orimligt. Kanske har du också någon anhörig som skulle kunna låna dig för ett par månaders utgifter i ett sådant, extremt osannolikt scenario? Såvida det inte är tredje världskriget vi pratar om, men då blir ju alla hemlösa. Att “lagra konservburkar i källaren” för att kunna täcka upp för extremt osannolika händelser låter hur som helst (men å andra sidan omåttligt populärt nuförtiden).
Ja, om du har ett hus till exempel, eller hus, bil, båt, barn, hund, så kan ju oväntade störra utgifter avlösa varann ibland. Föräkringar kan ta hand om en del, men inte allt.
Jag gissar att du även har uppsägningstid? I så fall har du alltid möjligheten att styra om allt överskott i 2-3 månader till bufferten. Redan där kanske du klarar dig i 2-3 månader till utan lön om du drar ner till endast nödvändig konsumtion. Ett annan alternativ är att använda ett kreditkort och bara betala minimibeloppet tills dess att A-kassan kommer. Funkar bara om scenariot är väldigt osannolikt, ska du använda kreditkortet som buffert vartannat år så blir räntan på den lösningen för hög.
Personligen tycker jag mellanriskhinken är överskattad om man har en relativt enkel ekonomi, goda marginaler i ekonomin (alltså hög sparkvot) och en del pengar i fonder.
För mig känns det som om mellanriskhinken är tilltagen med tanken att man är egen företagare eller har en anställning som är rätt osäker eller dåligt skydd i a-kassa. Är man 30, utan barn och anställd i ett yrke där det är lätt att få jobb kan man nog strunta i mellanrisk hinken helt.
Jag har en mellanrisk också men använder den er som ett konsumtionsparande. T.ex om jag planerar att köpa en bil om 5-10 år så känns mellanriskhinken som ett bra sätt att spara i.
Jag kör likadant. Allting utöver buffert/sparkonton har jag för att spara ihop till större köp som jag kan vänta med 2-5 år om börsen skulle svikta. När jag väl har en konkret tidsplan börjar jag ta ut till sparkonto.
Är visserligen 33, men utan barn och är fast anställd. Väljer nog ändå att ha buffertx3 i Mellanriskhinken, ifall nånting skulle hända eller om jag får infall för något större inköp.
