Din fundering får mig att tänka på en twitter-konversation jag tog del av mitt under värsta #skolvåren-tiden, då jag inte kunde hålla mig (hade ännu inte fullt ut lärt mig att hålla mig undan DRAMA vid det tillfället, kanske 7 år sedan eller 8 tom) utan klev in… Blev sådär, men oavsett, vad de sa, de två lärarna, sitter fast i mig.
Den uttryckte det som att de medvetet höll tillbaka för de var unga (under trettio) och skulle de hålla som lärare till pension så var det bäst att inte engagera sig så mycket…
Ryser fortfarande när jag hör det där. Och även om det kanske inte eg är det som du pekar på som de gav uttryck för så känns det som att det finns nån koppling.
Jag blev frustrerad för jag vill engagera mig helhjärtat i det jag gör, givet att det gagnar mig - dvs att jag får ut mer än vad jag sätter in, vilket är en viktig aspekt av detta - och att liksom duka upp bordet för hela ens yrkesliv utifrån att ‘det är bäst att hålla tillbaka’… hu vad det skaver i mig (fortfarande).
Med det sagt - ja, det är en intressant fundering du lyfter som även jag gärna hört mer om!