Jag tror att min främsta nyckel här har varit att jag slutat tro på allt jag tänker. OCH att jag lärt mig att vara varsam i samvaro med mig själv. Snacka om att det gett mig mer tålamod, inte bara med mig själv, utan också med andra.
Alltså - det ÄR ju en god idé överlag - mer dans åt folket säger jag (som är lindy hop-älskare!) - men detta är kanske mer en symtomlindring än en ‘lösning’? I betydelsen att man då inte hinner/kan logga in på diverse finansappar/hemsidor och sitta och pilla på dem… men jag vete tusan om det eg gör att jag blir bättre på att ha tålamod?!
Sant - det ger ju ett spelutrymme där du inte behöver ha tålamod. Men igen, det kommer ju inte åt själva grundfrågan om hur ökar jag mitt tålamod?!
Hm.
Spännande!
Jag tror inte jag kopplat tålamod till kontroll tidigare.
Tack för det tankespjärnet!
Vet inte om jag håller med - men det leder mig till att koppla tålamod till att leva i nuet, så indirekt kanske jag pekar på samma sak? Om jag är i det som är, nu, (och ärligt, det är det som är), och är ok med det, då försvinner nog sånt som dåligt tålamod eller?
På det temat kanske det kan vara idé att testa på meditation? Det kan ju får många vara ett sätt att landa i det som är, nu.
Ja.
Kanske börja meditera? (Se ovan)
Lära känna sig själv - gå i terapi, till en coach, börja reflektera/skriva? Detta är de sätt jag använt mig av för att lära känna mig själv och då också se vilka av mina handlingsmönster och trossatser som gagnar mig ganska kass, vilket jag tagit action på genom att avlära och sen lära nytt.
Detta tror jag funkar för vissa, och sämre för andra. Gretchen Rubin’s Four Tendencies-test kan nog ge en hint om detta, tror jag - för de som faller åt rebell skulle jag tro detta funkar ganska kass faktiskt. Jag som är mer åt upholder-stuket kan gå till överdrift med det tom, så jag har gått från att sätta mål för mig själv.
Lika relevant att lära sig acceptera sig själv precis som man är också - eller åtminstone se på sig med nyfikenhet och sen börja leka lite med sig om det är ngt man inte känner gagnar en så särdeles mycket.
Dessa två är lite förvirrande.
Jag tänker att det eg handlar om att ta avstånd från DRAMA snarast än konflikter. Dvs sånt som skvaller, han-sa-hon-sa-snack, och sånt. För konflikter är i grunden ganska sunt och jag undrar om det inte leder oss till mer bryderier genom att vi undviker dem. (En konflikt är ju egentligen bara två (eller fler) personer som har olika syn på något och OJ så mycket potential till lärande och utforskande det finns där. Ofta bra mycket mer lockande än ngn som tycker identiskt med mig själv…)
Jag själv ser det som att jag har slowed down to the speed of life och det är mycket skönare att leva livet som mig nu än för tjugo år sen, jag lovar!
Finns MYCKET att säga om andning, och jag tycker det är fantastiskt spännande. Att andas medvetet ett par ggr/dag kan göra underverk, att få syn på när man andas genom munnen istället för näsan en annan - och den kan man ha med sig hela dagen.
Ja!
Och det kan den tålmodige också, tror jag, även om det kanske kopplas mer till sävlighet osv?! Som tur är så kommer människan aldrig att vara identisk och därför får vi glädje av variationen. Så grundfrågan kanske kan nyanseras lite: När gagnar det mig att vara tålmodig och hur åstadkommer jag det, och när gagnar det mig inte?
Ja, håller med. Jag såg inte heller en direkt koppling till ‘så ökar du ditt tålamod’ från alla dessa, men väl värt att fundera på de fem påståendena och experimentera med för det.
Nu när jag snackat mig genom hela tråden så här, för mig själv, så kopplar jag också till The Marshmallow Test, där testets värde INTE handlade om att ‘de som sätter mål klarar sig bättre i livet, och otåliga människor är sämre på detta för de vill ha satisfaction bums’ utan att vi kan ändra oss/vårt beteende. Så ock här kanske? Dvs - OM man identifierar ett område där man är otålig och den otåligheten inte gagnar, så kanske man ska titta på just den biten. Vad ligger det för bakomliggande trossatser, vanor, förutfattade meningar som ställer till det? På det viset kan man ju börja gräva där man står och vilket definitivt inte är en dum idé allt som oftast.
Kul fråga som väcker många tankar!
Tack!