En person sa till mig en gång att tiden mellan 20 och 30 år är roligast. Så var det inte för mig. Tyvärr.
Jag fyller 40 i år och förutsatt jag får vara frisk kommer det bli det absolut bästa deceniumet i mitt liv! 
Tiden mellan 40 och 50 år.
Ingen 40-årskris här inte. Fastän det vore fett med en tatuering av en kinesisk drake över hela ryggen. 
Vilket decennium var roligast för din del och varför?
Har inte levt sålänge men det decennium jag är inne på nu mellan 30-40 är väldigt roligt hittills i alla fall med familj och barn 
Kan hålla me att mellan 20-30 varit roligast… Alla decennium åldersmessigt har sin tjusning…
Det är ju så olika då förutsättningarna är så olika.
0-10 - Jäklar vad mycket man lär sig, på gott och ont.
10-20 - Pubertet, upptäckt av vuxenvärlden, kärleken och hiittandet av vem man är och vill vara som människa.
20-30 - Studietid, parbildning på riktigt, flyttar, riktiga vänskapsband med andra vuxna, riktigt arbete, kollegor, utmaningar, bostadsköp, föräldraskap…
30-40 - Flerbarnsförälder, husrenovering, skilsmässa, åtfinnande av vad som är viktigt för mig, ny relation, nya utmaningar med större barn, nya kollegor och förutsättningar, men också mer egentid.
40-50 - Skuldfrihet, tonårsbarn med en portion av deras strul och aktiviteter som man blir del av, mer egentid, pengabingebygge, andra uppgifter och funktioner på jobbet, äldre föräldrar som börjar behöva hjälp. Ett skönt lugn i att de vägval man gjort på det hela taget var bra vägval.
Ser jag tillbaka så kan jag inte avgöra vad som var bäst. Enskilda år sög hårt och andra var underbara. Men jag vill fasen inte bli barn, tonåring, småbarnsförälder etc igen. Jag trivs som en som är mitt på planhalvan…
50-60 har iaf börjat bra.
Nu mellan 50-60 är bäst hittills för mig.
Stora barn. Bra ekonomi. Erfarenhet. Självförtroende. Inget större behov av kvinnor längre.
Jag vill ha tillbaka energin jag hade mellan 10 och 20, ekonomin jag hade som 25 åring (med hyfsat betalt jobb och arv) samt visheten jag har idag 
.
20-30 var klart bäst, och klart sämst! 20-25 var en sorglös tid då jag trodde att livet var roligt och enkelt. 25-30 fick jag lära mig att jag hade fel. 
Totalt sett känns nog 40-50 som det bästa, men kanske inte nödvändigtvis roligaste, decenniet för mig. Stabilitet och trygghet mera än roligt men det är viktigare för mig.
Lever i det nu (33 år gammal). Började lite illa tidigt i livet så blir än så långt mestadels bättre de flesta åren.
Är inte 30 än, men skulle nog säga att bättre blir det nog inte. Så skulle gissa att 20-30 är som bäst, lever jag till 40-50 blir nog det sämst, det är väl då föräldrarna och far/morsyskonen kommer börja trilla av pinn samt katten.
Hur gammal jag än blir (50+ nu) så skulle jag ge vad som helst för att leva på tidigt 80tal. Miami vice, hårdrock, bra pop, Indiana Jones, Star wars, Bladerunner och inga mobiler.
Jag ser fram mot tiden mellan 60 och 70. Har sett fram emot det sedan jag en sommar i femtonårsåldern gick barfota med en kopp kaffe ner till båten för en förmiddagstur på sjön.
Kan tänka mig att spendera ett helt decennium i den miljön. Det passar ju perfekt i den åldern. Gott om tid för mindre snickeriprojekt också. Jag föreställer mig att man har mindre oro i kroppen och lägre krav på att maximera allt man gör.
Vad har förändrats?
Boken “The Happiness Curve” pekar på att livet blir bättre efter medelåldern.
Mår bättre och bättre i takt med att tillgångarna ökar. Så ju äldre desto bättre om man ska extrapolera
Jag har förhoppningar och planer för att 40-50 ska bli bäst.
De beror vad man värdesätter då… Pengar är inte allt… Förlorad ungdom är någe man kan sakna…
Youth is wasted on the young…
0-10 var till en början bra och blev sedan rejält jobbigt med bl.a. mobbning med i bilden.
11-20 fortsatte med totalhaveri (nästan) men blev bättre med hygglig gymnasietid.
21-30 började bra med rolig studenttid. Att komma ut på arbetsmarknaden blev sedan ett nedköp och allt blev successivt sämre. Vänner fick mer stabila liv medan inte så mycket hände för min del. På slutet började jag mitt stora projekt för att styra om mitt liv till det bättre.
31-40 började bra med utlandsliv som en del av ”projektet”. När jag kom hem havererade (i någon mening) mitt projekt. Jag hade insett hur bra man kunde leva och insett hur totalt bortkastat mitt dåvarande liv i Sverige var. Efter haveriet började en mer positiv period med ”återuppbyggande”. Bitar började falla på plats.
41-nu Min äldsta son föddes. En ny period tog sin början. Att vara pappaledig gav nya insikter. Knodd nummer två gav kanske inte insikter på samma sätt men gjorde det svårt att ha någon egentid kvar. Lösningen blev att flytta utomlands. Utlandslivet gjorde småbarnslivet enklare.
Perioden 41-nu är helt klart den bästa. Det kan dock bli så att perioden 51-60 blir ännu bättre. Då är barnen större och det blir lättare att göra saker tillsammans med lite mer ”substans”.
Å de betyder på svenska???
Håller med om att 80-talet var bäst om man ska tänka på det sättet!
Jag var dock för ung då för att riktigt kunna uppskatta det och man visste då inte heller att senare decennier skulle bli sämre!