Fast, med SWR metoden så ska ursprungliga uttaget uppräknas med inflationen årligen (oberoende av avkastning)
Avkastningen på kapitalet får gå upp och ner. Enligt modellen ska man klara 30 år till 90% sannolikhet utan att pengarna tar slut.
Eller fattar jag inte frågan? 
KPI om man har bolån.
KPIF som man inte har bolån
Tänker jag.
Men samtidigt får man nog justera utifrån ens egna upplevda inflation.
Har man haft god marginal året före så kanske jag inte räknar upp alls. Gissar att det blir så i början för man har nog ofta tagit i lite väl mycket i budgeten. Åtminstone ser det ut så för oss.
Har det känts tajt och KPI var 2% men kändes som 4% så kanske jag valt det senare.
Jag använder samma siffra som garantipensionen, dvs 0,7% för 2026.
Procenttalet visar förändringen av “prisbasbeloppet”, vilket fastställs årligen i juli. Så höjningen för 2026 speglar inflationen (enligt KPI) mellan juli 2024-juni 2025.
Bolånets storlek bör spela in. Det är stor skillnad att vara 20% belånad jämfört med 85%.
Eller ska man räkna på hur stor andel av ens utgifter som är räntekostnader och vikta sig mot KPI/KPIF därefter?
Det jag menar blir konstigt är om man använder olika inflationsmått när man räknar ut SWR och när man faktiskt använder sin SWR. SWR-uträkningen gäller ju enbart givet ett visst inflationsmått.
Grundtanken är väl inte att du explicit ska sitta och räkna upp din budget och börja spendera mer bara för att det varit inflation, utan att ramverket ger dig trygghet i att om du är någorlunda normal så kommer dina kostnader stiga i linje med inflationen på lång sikt. Synt och vinyl ingår knappt i KPI men driver ju din varukorg.
Om jag förstår din invändning rätt, att man väljer en inflationssiffra sen får man hålla sig till den. Så är den fel. “In subsequenct years, withdrawals are increased by the prior year’s inflation”. Jag kanske missförstår invändningen.
Källa: William Bengen - A Richer Retirement (Kapitel 1.1)
Många portföljer som inte klarade sig i hans uträkningar, som ledde fram till 4%-regeln - Har gått på ändan inte enbart på grund av blåsiga tider på börsen, utan på grund av långa perioder av hög inflation.
Jag menar att man måste hålla sig till ett inflationsindex, inte till någon siffra. Alltså om man till exempel räknat ut “med 4 % uttag årligen inflationsjusterat enligt KPIF så är det 97 % sannolikhet att pengarna räcker i 30 år” så kan man inte av det dra slutsatsen “med 4 % uttag årligen inflationsjusterat enligt KPI så är det 97 % sannolikhet att pengarna räcker i 30 år”.
Ja man får väl interpolera på något sätt … om det är någon större skillnad
Nej, men utrymmet ska ju såklart finnas där eftersom priserna ju går upp, även om de stiger olika mycket. ISK-skatten har ju t ex gått upp. 
Precis. Det är ingen rättvisa på planeten. 
Det finns så mycket osäkerheter i dessa uträkningar att det inte bör göra nån större skillnad. Speciellt eftersom man inte vet vad kommande året kommer ha för inflation.
Om man dessutom har räknat med livrem och hängslen bör man ha marginal som är högre än vad 4% regeln ger.
Jag själv har tillräckligt för att gå FIRE, men inte slutat arbeta än. För varje månad som går minskar mitt totala behov i FIRE samt att jag fördröjer starten. Marginalen växer.
Om jag väljer KPI eller KPIF kommer inte göra någon skillnad. Tror det kommer vara liknande för många här inne baserat på hur mycket säkerhet man vill ha innan man går FIRE
Doktorn är säger: Typisk OMYS 
Behöver du kanske sällskap i din FIRE?
Ska fundera en extra gång bara för din skull 
Att arbeta så pass länge att uttagsstrategier (där inflation är en faktor) inte spelar någon roll är inte ett attraktivt alternativ för alla.
Frågan i titeln är egentligen bredare än FIRE och 4%-regeln. Vilket inflationsindex matchar ens egna förutsättningar bäst. Det går ju att referera till om man vill veta vilken löneökning som krävs för att inte backa i monetärt svängrum till exempel.
Då förenklar jag min kommentar.
Osäkerheten för vad inflationen kommer bli kommande året är så pass stort att välja mellan KPI och KPIF inte borde göra någon större skillnad då differensen är inom felmarginalen.
Nej, jag har inte räknat på detta och statistiskt säkerställt det.
Håller med.
Däremot får man väl passa sig att justera upp sin uppräkning för mycket mer än KPI. För då ökar väl risken att kalkylen inte håller. Beräkningen bygger ju på inflationsjustering och kanske inte min-upplevda-inflations-index
Ett problem kan vara om ens konsumtion med åldern skjuts mer från sådant där det råder deflation mot sådant där inflationen är hög.
Sant men å andra sidan så är det nog ganska få som faktiskt tar ut exakt 4% inflationsjusterat per år. Det känns mer som ett mentalt tak.
Väldigt relevant, men ändå primärt för 'murikanska förhållanden. Dock en bra illustration över hur det kan skilja mellan olika sektorer.
Hur kommer ni fram till det där? Är inte den svenska motsvarigheten till CPI helt enkelt KPI?
