Hade inte kunnat uttrycka det bättre och håller med i allt du skriver. Roligt att se att det inte bara är mig det är fel på. 
Jag reser inte längre, men jag har alltid sagt samma sak när nån frågat mig var jag kommer ifrån. Tyskland, men jag bor i Sverige. Men även på jobbmöten, som oftast innebär att man pratar via Teams med en massa folk som sitter i andra länder, brukar jag presentera mig som tysk, om frågan kommer upp. Man kan inte förneka sina rötter, samtidigt som man naturligtvis är totalt “försvenskad”. Jag träffade nyligen en gammal skolkompis, första gången på över 30 år (!), och han skrattade hela tiden över mitt sätt att prata och hur jag uttryckte mig. Jag sa tydligen “oj” och “jaha” och såna saker, vilket ju inte är särskilt tyskt. 
Jag har accepterat att jag är nån slags tysk-hybrid, inte riktigt tysk längre, men inte svensk heller. Och jag vet att jag inte skulle trivas i Tyskland om jag hade flyttat tillbaka, samtidigt som jag trivs jättebra här i Sverige. Det är lugnt för min del.
3 gillningar