Skryter man om man är anonym? Det tycker inte jag så här vågar jag pratar öppet.
Jag har buffert på 30 000 kr, stor semesterkassa på 450 000 kr för 3 års framtida resor och en Global Barnportfölj 100% (dvs inga räntor) på ca 1000 000 kr. (vet inte exakt för jag loggar inte in.)
Jag studerar 100% till sjuksköterska och tar CSN. Jag jobbar 50% som undersköterska. Jag investerar i nuläget allt CSN.
På min 50% lön kan jag leva så jag kan investera allt CSN.
Saken är att med mitt jobb följer mycket mindre frihet. 
Hade jag sagt upp hade jag kunnat åka till Thailand oftare.
(som är mina drömmars land, det är HELT magiskt. Jag känner mig som en Grand Exemplar Jedi Master där. Maximus-vokabulär för helt j-vla fantastisk!)
Hade jag kunnat åka till Thailand mellan terminerna i skolan dvs December/Januari och hela sommarlovet på 10 veckor hade det gjort UNDERVERK för mitt liv.
Jag hade mått så otroligt bra och nått maximal god hälsa dvs en ypperlig hälsa i fysiskt, psykiskt, socialt och andlig hälsa.
Om jag säger upp mig kan jag säkerligen vara kvar som timanställd. Det betyder att jag kan jobba när jag vill. Vill jag inte jobba halva December och in i halva Januari så kan jag låta bli. Och jobba motsvarande 50% februari tom sommarlovet.
Så penga-mässigt hade det blivit nästan saksamma. Om jag ändå måste vara hemma i Sverige för att gå i skolan kan jag jobba lite extra på kvällarna/helgerna (jag dricker inte alkohol). som usk-timanställd på åldersdomshem. Det finns massor där jag bor. Jag kan jobba som personlig assistent. Alltså det finns massor av jobb och väldigt lite personal. 
Jag kan även undvika att jobba och gå på CSN som en normal student fast då pajar liksom min plan att investera allt CSN. 
Det skulle bli en investering men inte i investeringar på börsen som var tänkt från början. CSN-pengarna hade hjälpt mig leva mitt absoluta drömliv.
Fast det kanske inte gör något om jag tjänar bra med pengar i framtiden som stafettsjuksköterska i Danmark/Norge? Jag tjänar dom pengarna då istället och får ett bättre liv närmaste 3 åren.
Pengar kan man alltid tjäna nya. Tiden får man aldrig tillbaka.
Nu kanske ni invänder och säger:
“Tänk om du blir sjuk när du är klar och ska börja jobba som sjuksköterska! Då kan du inte jobba och din plan fallerar.”
På det svarar jag: “Om jag blir sjuk i framtiden (vilket jag inte tänkt men alla blir vi sjuka) så kommer jag väl vara förbannat GLAD att jag åkte till Thailand medan tid fanns. Innan jag blev sjuk.” 
Kommer världen gå under av att jag inte jobbar 50% som undersköterska i 2 år? När jag jobbat som usk i 18 år? 
Fortsätter jag jobba kan jag åka till Thailand under sommarsemestern dvs 4 veckor och förhoppningsvis (om det finns personal vilket det alltid är brist på) 2-3 veckor under vintern. Jag har sparad semester.
Ska jag säga upp mig och få mer tid för att tjuvstarta mitt drömliv? som är att bo och leva i Thailand November till April sedan komma hem till Sverige och se Studentsångarna 1:a Maj. 
Tänker jag fel? Tänker jag rätt? Var brutalt ärliga. Jag uppskattar all feedback. Jag är nyfiken på vad @tankespjarn och @janbolmeson tänker. Svarar ni blir jag oändligt tacksam. 
P.S Hade jag tjuvstartat mitt drömliv hade jag med all säkerhet blivit oändligt inspirerad och väldigt motiverad att jobba hårt, ännu hårdare för att uppfylla min dröm! 
