Nu blir det ett stickspår från trådfrågan, ha överseende:
Jag läste alltså civ ing I på en av de största skolorna, tänk KTH/Chalmers.
Läste även en kandidatexamen i företagsekonomi vid sidan av, samt ett utbytesår utomlands.
Det finns mycket att säga så klart, men generellt:
- matten är tyngre än gymnasiet. Jag hade lätt för mig och högsta betyg i det mesta på gymnasiet, inklusive alla relevanta tekniska ämnen som matte, fysik, kemi. Lik förbannat fick jag (och de flesta av mina kursare) kämpa ordentligt.
- studietempot är högt. Inte omänskligt men jag skulle uppskatta att jag hade klarat att läsa minst dubbla ekonomprogram med mindre effort än civ ing.
- det året jag blev antagen var det svårt att komma in, det krävdes 1,9 på högskoleprovet eller så gott som full pott på gymnasiebetygen. Det påverkar såklart urvalet med kursare omkring en. Alla är motiverade. Det är högre lägstanivå än på en linje med enklare intagningskrav.
- jag upplevde en god sammanhållning och låg intern konkurrens bland kursare. Alla behövde på ett eller annat vis jobba tillsammans i olika kurser.
- många, inklusive jag själv, sökte sig till ett första jobb som managementkonsult. Det passar inte alla, men är lärorikt och en bra språngbräda till nästa steg. Att få ett första jobb på en top tier-firma som t ex McKinsey eller börja i finansbranschen i Londonbörsens är definitivt lättare med civilingenjörsexamen från I-linjen från Chalmers/KTH än med de flesta andra utbildningar. Det är inte omöjligt som högskoleingenjör eller med examen från t ex Mälardalen men nästan…
- värt det? Ja det tycker jag. Men det passar såklart inte alla.