Pandemin är för mig en av de mest positiva saker som hänt. Helt plötsligt blev saker som borde vara självklara, självklara. Jag hade fritt innan men nu helt remote.
Jobbar på ett super globalt svenskt företag inom IT. Sitter lite som spindeln i nätet och tycker det är underbart att ratta detta hemifrån. Jag är introvert men social. . Innebär för mig att jag är kommunikativ och har lätt för människor. Men privat ser jag ingen mening med något större umgänge med andra.
Jag har 15 minuter på cykel till kontoret, men det bär emot och oklart vad det skulle ge mig. Har ju mitt team ständigt närvarande på teams.
Kan inte tänka mig att jobba på ett kontor något mer.
Positiva saker:
Kan sova längre.
Kan träna när det passar.
Mindre störningsmoment, större tröskel för folk att störa.
Inget behov av att köpa vardags kläder.
Vid behov kan jag vila på soffan på lunchen.
Kan jobba från var som helst i världen, bara den känslan är skön.
Negativt:
Jag umgås normalt inte med folk privat. Detta gör ju det ännu lättare för mig att smita undan.
Vore det inte för barnen skulle jag sitta i Norrland i el-zon 1 och jobba
Som webbutvecklare är det ingen större skillnad på om jag är på kontoret eller är hemma. Man sitter ändå vid datorn, med hörlurar och arbetar/chattar med folk via tjänster såsom slack. Största skillnaden är att man får mer fritid och att projektledare inte kan tjata sig till “bara en till grej”.
Fördelar
Ingen pendling
Kan utföra min sysslor när det passar
Kan träna på morgonen när alla andra pendlar till jobbet
Nylagad lunch varje dag för 1/10 del av priset
Projektledaren kan inte “sparka in dörren” och kräva saker hur som
Ingen som kommer förbi och frågar “Såg du mitt mail” 1 min efter att de skickade det
Mängden uppgifter folk lägger på andra blir mer tydlig
Har en bra setup vid datorn
Mindre slöseri av arbetstiden med möten, småsnack, etc
Är hemma direkt när man slutar
Mer fritid
Tyst och skönt
Nackdelar
Fler steg att fråga om hjälp eller diskutera ett problem
Kollegor blir mer användarnamn på en skärm än riktiga personer
För de allra flesta jag pratat med som jobbar nästan 100% hemifrån så är det pendlingen och möjligheten att planera in ”produktiva pauser” hemma som är största anledningen, detta ser jag som väldigt svårt att kontra som arbetsgivare.
Detta var något av de mest oväntade insikten pandemin gav mig och många andra. Har hjälpt mig att inse vad jag behöver för att må bra, vilket helt överraskande är motion och daglig social interaktion…
Själv jobbar jag gärna ifrån ett kontor om pendlingen inte är för lång eller kan användas till motion, men jag kommer aldrig någonsin frivilligt stressa mig upp på morgonen bara för att befinna mig på en viss fysisk plats på en godtycklig tid på morgonen. Att kunna jobba hemifrån förmiddagar och vara på plats vissa eftermiddagar är det bästa som har hänt i mitt arbetsliv.
Systemutvecklare, konsult. Jag trivs jättebra med att jobba hemma. tyvärr fick jag ett nytt uppdrag precis innan pandemin, och denna nya kund förbjuder sina konsulter att jobba hemma. De anställda kan jobba hemma hur mycket de vill. Tydligen kunde man jobba hemma som konsult innan pandemin, även om det inte var helt enligt reglementet.
Det mullrar inom mig varje dag man måste sätta sig i bilen, åka till jobbet, gå och bli dyngsur i ösregnet mellan parkeringsplats och jobb, sitta i ganska unken luft och jobba med folk som pratar och stör runtomkring, sen samma sak 5 ggr i veckan utan någon ändring.
När jag distansade på det tidigare uppdraget upplevde jag som att veckorna gick mycket fortare, man kunde få saker och ting gjorda hemma när man tog rast, det gjorde inte så mycket om jag tog en timme ledigt på förmiddagen för att vara med en hantverkare eller åka med något av barnen till tandläkaren, det gick ändå enkelt att jobba ikapp senare på kvällen. Nu måste man ta hela förmiddagar/eftermiddagar ledigt för kortare ärenden, ty ledtiden fram och tillbaka med att hitta parkeringsplatser, promenera osv tar för lång tid. Min flex ligger konstant runt 0, brukar tvingas åka till kontoret lördagar eller söndagar för att “fylla på”.
Kort sagt, jag hatar det nuvarande uppdraget på grund av denna osmidighet och på grund av i mitt tycke ren illvilja från kunden. Man skyller på “säkerhet”, men det är tydligen bara konsulter man misstänkliggör. Det ställer till det så mycket i min vardag helt i onödan.
Letar nytt uppdrag, men svårt att hitta uppdrag med min teknikstack här i närområdet (systemutvecklare)
Är på kontoret tre dagar i veckan, två hemma och tycker det är perfekt. Som många andra (verkar det som) är jag också introvert men vantrivdes oerhört under perioderna med enbart hemarbete. Tror det beror på att tröskeln för sociala kontakter är mycket högre när man är hemma. På jobbet stöter man på folk i korridoren eller kan sticka in huvet på kontoret om man vill fråga eller ha råd om något, och så får man sitt behov av sociala kontakter fyllt på så sätt. Sitter man hemma måste man ringa upp folk och det gör man bara om det är något viktigt, inte för småsaker.
Jag tycker dessutom zoommöten är otroligt själsdödande…
Min bild av det hela är att arbetare upplever det mycket positivt och känner att dom får mer gjort och mer lugn i livet. Chefer ser det som problematiskt och vill reglera…
Personligen åker jag in några gånger per vecka för samtal och miljöombyte. Jobbet gör jag bättre hemma…
Istället brukar jag gå ut och gå varje dag och lyssna på Ring P1
Hur kan du göra det friivilligt? Alla förvirrade surkärringar och gubbar som inte förstår vad samtalsämnet ens handlar om men ringer in och svamlar av sig.
När jag bodde ensam mådde jag inte bra av hemarbete och jobbade därför från kontoret nästan varje dag, men nu när jag har sambo föredrar jag att jobba hemifrån. Saknar dock pendlingen, en halvtimmes promenad längs Medelhavet, och känner att jag blivit lite för stillasittande. Brukar komma in till kontoret på fredagar, då vi har AW, för att inte helt tappa kontakten med kollegorna.
Jag är egenkonsult och har arbetat på distans i flera år. Kan sitta var jag vill i världen så länge inte tidszonen är allt för långt från Storbritannien. Jag är inte helt såld på att enbart jobba hemifrån och har därför valt att hyra in mig på ett coworking community, mest för att får tillgång till den sociala biten.
Jag är mer produktiv på ett kontor och väljer att sitta på mer öppna skrivbord tillsammans med andra. Att enbart jobba hemifrån (been there, done that) blir för ensamt för mig. Jag börjar sakna den där AWn, lunchdiskussionerna och till och med den där personen som går förbi och talar i mobiltelefonen.
Samtidigt är det perfekt att ha möjligheten att jobba hemma när man vill. Jag tycker om att löpträna på lunchen exempelvis och då är det bättre och mer praktiskt att vara hemma de dagarna. Skulle säga att jag är på kontoret i snitt 3 dagar i veckan.
Om pendlingen är ett problem har du bosatt dig för långt från din arbetsplats, om du ska jobba hos mig. Det är helt fair. Byt jobb eller flytta. Övernattningslägenhet/hotell skulle vi kunna diskutera om du är en väldigt unik medarbetare.
För mig är en hybrid lösning det bästa alternativen. Jag hade inte mått bra av att sitta hemma på heltid (gjorde det under pandemin) men inte heller av att vara tvungen att vara på kontoret 100% utan någon flexibilitet kring när jag kan börja/sluta dagen.
Nu är jag på kontoret 2-3 dagar i veckan, resten hemma, jag bestämer själv vilka dagar jag vill vara på plats och jag styr det utifrån hur jag känner, hur jag mår, vad jag har att göra just den dag, osv. Ibland åker jag hem på lunchen och stannar där resten av dagen, ibland gör jag tvärtom, åker till kontoret på morgonen, hemma efter lunch.
Jag har 20 min med bil till jobbet, jag älskar stunden i bilen, både för att jag gillar att köra bil men också för att jag får chansen att reflektera över ganska mycket när jag kör. Det blir som terapi för mig.
det är ju det som är grejen. Att höra hur ”vanliga” människor tänker om samhället. Ofta ringer det folk från golvet som vet mycket mer hur saker och ting fungerar, än de som styr. Vill jag veta hur vården fungerar lyssnar jag hellre på undersköterskan än dess chef.
En sak ni skulle kunna göra är att byta ut Slack mot teams eller liknande. Att ha samarbete med delad skärm och se varandra via webbkamera när man snackar. Det är ett stort lyft.
Tror dock bilden mest blir bittra pensionärers x) sist jag lyssnade på ring till p1 så var det en tant som var förbannad att de flyttat gympan med en halvtimme för att rapportera om den nyliga invasionen av Ukraina.
I framtiden (och kanske redan nu) kan det bli en deal-breaker om den anställde måste vara på kontoret. Min arbetsgivare håller på att göra sig ännu mer attraktiv genom att nyanställda får lap-tops istället för stationära datorer och erbjuder också både Linux och Windows-miljö för att det ska tillfredsställa så många som möjligt. Vi har också hittat ett arbetssätt där vi i stort sett inte har annat än videomöten, vare sig du är på kontoret eller inte.
I min värld finns det inte på kartan att man som anställd inte får välja sin egen utrustning att jobba på. Viss förståelse såklart att det fungerar annorlunda på större bolag. Men det låter helt sjukt att dom just nu håller på att byta till laptops från stationära?
Skulle aldrig rekommendera någon någonsin att använda Teams över slack, Teams är ju helt fruktansvärt!
Det här är ju bara att ställa krav på arbetsgivaren! Anställda måste trivas och ha rätt förutsättningar för att inte ha sönder sina kroppar, särskilt när man har kontorsarbete!
Har man det tvärtom att man har bättre stol / bord på kontoret ska man även be arbetsgivaren om nya saker hem! Det ligger i deras intresse att anställda mår bra.
Går arbetsgivaren inte med på såna här basala saker eller inte har förståelse för detta, bör man byta jobb illa kvickt för att arbetsgivaren har en inkompetent ledning.
Det finns väl ingen som vill jobba åt en girig gris som inte bryr sig om sina anställda öht utan bara vill utnyttja folk för att tjäna pengar till sig själv?
OnT: Jag föredrar i regel att gå till ett kontor. Körde ett upplägg innan med 2 dagar på kontoret och 3 hemma, detta dock för att jag hade en bit (60min enkel väg) att pendla och jag inte orkade åka till kontoret så ofta. Det var helt frivilligt att åka till kontoret, kunde lika gärna varit helt hemifrån.
Nuvarande uppdrag är bara 20 min bort så är på kontoret 4-5 dagar i veckan, har inget krav här heller egentligen. Men det är skönt med en promenad på morgonen, som jag definitivt inte får om jag håller mig hemma
. Innebär för mig att jag är kommunikativ och har lätt för människor. Men privat ser jag ingen mening med något större umgänge med andra.
det är ju det som är grejen. Att höra hur ”vanliga” människor tänker om samhället. Ofta ringer det folk från golvet som vet mycket mer hur saker och ting fungerar, än de som styr. Vill jag veta hur vården fungerar lyssnar jag hellre på undersköterskan än dess chef.