Jag är en kvinna runt 30 år med en bostadsrätt jag äger hälften av, där min del av lånet är runt 900 tkr och bostaden är värd ungefär 2,3 miljoner. Min sambo äger andra halvan.
Min pappa tycker inte om aktier och fonder (förstår att det här forumet har åsikter om det, men så är fallet) så han har lagt sin rätt bra lön på hög under många år. Han har alltså över 900tkr på ett vanlig sparkonto idag med mycket låg ränta. Nu har han erbjudit mig en deal vi hoppas ska gynna oss båda.
Han lånar ut pengar till mig som jag betalar av min del av bolånet med.
Jag betalar ränta till honom så han får avkastning på pengarna men jag betalar lägre till honom än vad jag skulle göra till banken
Är det någon som har gjort en liknande deal? Finns det något extra vi ska ta med oss när vi finslipar idén? Finns det några nackdelar vi inte ser för någon av oss?
Tanken är att göra det formellt, med papper skrivna hos en jurist. Det här är funderingarna vi tänkte ta med oss dit:
hur får vi det rättvist om räntorna ändras. Tanken nu är att ha en ekvation där jag betalar häften i ränta mot vad som är rimligt att få av banken, ”bundet” ett år i taget
Vad händer om jag dör (testamente finns inte i dagsläget men bröllop är planerat i år).
Vad är rimligt att skriva i äktenskapsförordet gällande den här dealen
Information :
Jag är enda barnet
Min pappa är ogift och har ingen partner
Jag vet inte exakt hur mycket pengar pappa har på sparkontot men jag förstår att han kommer ha kvar en rejäl buffert även efter att 900tkr tas därifrån
Min partner och jag har en stabil relation och har varit tillsammans i många år. Vi drar in nästan exakt lika mycket pengar till förhållandet där vi idag har separata ekonomier vi har dock hjälpts åt mycket när det behövts och ser det som en självklarhet att tänka på ”oss” före ”mig”. Vi har tankar på att gå mot en mer gemensam ekonomi men troligtvis en variant där det fortfarande finns separata konton men att månadsinkomsten går till ett gemensamt.
Vår ekonomi är stabil med två bra heltidstjänster, inga lån utöver bolånet och varsitt CSNlån. Vi skulle klara av en rejäl räntehöjning. Pengarna jag skulle spara på den här dealen är alltså pengar jag kan investera eller ha utöver mina basbehov
Min sambo har möjlighet att betala av en del av sitt huslån om han skulle vilja med pengar från bland annat ett arv. Han har valt att inte göra så hittills men med stigande ränta är det på tapeten nu
Alla direkt inblandade (jag, pappa, sambo) har goda relationer till varandra
Alla direkt inblandade har alltid varit duktiga med pengar, finns ingen historia av strul från någon
Jag har tänkt på den här frågan själv tidigare. Det vore intressant med någon typ av sajt där man kunde registrera att A lånar ut X kr till B. Sedan genererar sajten en “räkning” varje månad. Om man betalar av på lånet skulle man bara registrera det och så anpassas kostnaden. Ändras marknadsräntan skulle man bara lägga in att från datumet si eller så gäller en annan ränta.
Det här tänkta “verktyget” skulle alltså inte fungera kommersiellt utan just vara ett sätt för t.ex. vänner att kunna ha privatlån mellan sig, ungefär på det sätt som är vanligt i andra kulturer. Handlar det om en summa som t.ex. ersätter ett topplån är det ju rimligt att man får någon ränta på det.
Räntan på sparkonto är ungefär 3,5 %. Ett bostadslån ungefär 4,5%.
Så mittemellan det på 4% vore rimligt.
Glöm inte fixa med Skatteverket så ni kan göra ränteavdrag.
Skatten blir ju netto bara en överföring från långivaren till låntagaren via skatteverket, så praktiskt finns det två upplägg
Rapportera till skatteverket och skatta för ränteintäkt/gör avdrag för räntekostnad
Sänkt räntesatsen med 30% relativt den föreslagna marknadsräntan på 4% och blanda inte in skatteverket.
Jag skulle definitivt köra på första (om låntagaren har möjlighet till avdrag) eftersom om det blir en tvist så försvinner ett argument i en argumentation att det aldrig funnits något lån utan att det var en gåva eller liknande (om ni skriver avtal om lån med ränta, men sen inte redovisar ränteintäkt till skattemyndigheten, så är ju något vajsning med avtalet, och det kanske någon listig jäkel kan utnyttja, t.ex kräva tillbaka alla räntekostnader).
Kör själv alternativ 2, och kan inte föreställa mig att detta skulle bli problem inom familjen.
Men visst, rent teoretiskt skulle låntagaren kunna yrka avdrag för räntan i självdeklarationen. I så skulle långivaren få problem eftersom hen inte har redovisat inkomsträntan. Personligen tar jag den risken…
Att låntagaren skulle slippa undan skulden tror jag inte på. Allt under förutsättning att skuldebrevet är rätt upprättat förstås.
Ska ni anlita jurist så får ni nog lägga det ni vinner på ränteskillnaden på arvode istället. Skriv ner det ni kommer överens om och skriv under båda två så har ni ett avtal. Gör två original så ni har varsitt.
Frågan om det är värt det? Skillnaden mellan vad han får på ett låst sparkonto vs vad du får betala för huslånet är ca 1%. Så skall ni båda tjäna på det, så får ni vardera 0.5% var. Sedan skall han skatta på vinsten av räntorna och båda får jobbet att deklarera skiten till skatteverket som säkert tycker upplägget är intressant någon dag att titta närmare på. Låter som mycket jobb för lite pengar.
Jag har haft den dealen, men med mindre pengar (har dock syskon, men då ingen partner). Lånet togs vid köp. Vi skrev inga papper alls, då vi bedömde varandra som ärliga. Jag betalade en klumpsumma varje år och pappa räknade (även då delat på bankens vinst på bolån). Vid försäljning betalade jag det som var kvar.
Upplevde inga nackdelar, jag fick själv välja amorteringstakt.
Långivaren får skatta för sin ränteinkomst och låntagaren får dra av räntan. Det är ingen som helst skillnad på om det är en bank eller privatperson som är långivare.
En långivare och en långivare kan sätta vilken ränta som helst, det är heller inget problem. Att Skatteverket skulle blanda sig i detta ser jag som uteslutet.
Jag äger halva mitt hus med min fru. I praktiken är vi ju belånade med hälften var.
Men hur går det till att öronmärka skulderna?
Om jag betalar av halva lånet, blir ju i praktiken inte bara ”min” del mindre utan bådas….
Eller tänker jag fel?