Jag är inte helt hemma i juridiken kring detta och undrar om någon här vet bättre?
Möter följande några juridiska hinder som ni ser det?
Har fått förfrågan att låna ut en summa pengar.
För utlåningen ska jag få 8% ränta utbetalat i förskott varje år under 3-5 år.
Dessa betalningar ska överföras som en gåva från den jag lånar ut till.
I överenskommelsen ska jag även få 10% på eventuell värdeökning i ett visst värdepapper vid återbetalning av lånet. Också som en gåva.
Som säkerhet för lånet ställs ut pantbrev i fastighet som har en värdering på cirka 5 miljoner med uttagna pantbrev på 2 miljoner i dagsläget.
Summan på utlåningen är långt under uttagna pantbrev.
Advokat kommer vara inblandad (motpartens) i upprättande av eventuellt avtal/överenskommelse.
Som svar på den givna frågan varför inte låntagaren lånar upp hos banken är att denne då måste visa inkomst eller tillräckligt stor sådan.
Så personen som lånar är alltså säker på att kunna skapa en avkastning på mer än 8% per år? Och betala räntan som en gåva? Och vill helst också nolltaxera? Nej, det låter inte bra. Om du inte får tillbaka pengarna ska du dessutom driva civilrättslig process. Fast det inte verkar finnas papper på ett riktigt lån för det betalas ingen ränta. Svajigt.
Jag skulle vara mer orolig över personen än juridiken. Jag skulle aldrig låna ut pengar till nån som är beredd att betala 8% om året. Vad ska personen göra med pengarna? Vad ska du med pantbreven till? Tvångsförsälja en bekants fastighet? Låter mysigt.
Tack!
Det var lite det som var kärnan i min undran.
Är det inte juridiskt korrekt att låna ut till en annan person mot ränta och att det betalas tillbaka som en gåva?
Då är det väl typ 10ggr mer absolut inte. Om du vill låna ut, sänk risken genom att låna ut till byggprojekt och liknande på Kameo istället, med möjlighet till diversifiering etc.
Luktar dålig affär lång väg.
Lån med ränta så ska ränteintäkt beskattas (och låntagaren kan göra avdrag för räntekostnad), man kan inte ersätta ränta med gåva, gäller både företag och privatpersoner.
Nej! Låntagaren gör ju betalningen till dig som ersättning för att du har lånat ut pengar. Du får nog jobba rätt hårt för att övertyga Skatteverket om motsatsen…
I praktiken är det då ändå så, att om låntagaren inte gör avdrag för räntan i sin deklaration så lär inte Skatteverket få reda på att du har tagit emot någon ränta. Du avgör själv hur du skall agera.
Ur ett riskperspektiv kanske den största biten är om avtalet inte följs av låntagaren.
Att driva en process som är byggd på att det inte är by-the-book skattemässigt sett kan kanske bli problematiskt.
Att folk lånar ut pengar till varandra sker nog ganska ofta utan skatteverkets inblandning.
Det är ju när det blir problem som det blir problem så att säga.
Om personen i fråga har ett hus med 40% belåningsgrad kan hen ju gå till banken istället och utöka bolånet till en betydligt bättre ränta än 11%, varför i hela världen skulle någon vilja låna till en ränta av 8% när banken erbjuder mindre än hälften? Det låter som fuffens lång väg och att någon försöker blåsa dig. Jag hade sprungit därifrån
EDIT: Jag missade det sista stycket, sorry.
Tycker ändå det låter som fuffens dock. Personen i fråga kan väl ta ett blankolån utan UC, dom erbjuder också betydligt lägre ränta än 11%.
Alltså, det finns ju absolut ingenting som hindrar dig från att ta upp det i deklarationen och betala skatten. Då kan du också säga det till låntagaren så att hen kommer ihåg att göra avdrag i sin deklaration.
Det som känns galet är att låna ut pengar till en främling som inte lyckats få lån från en bank. Stor röd flagga redan där. Sen att kontraktet skrivs av motparten är en till röd flagga. Kom ihåg att det är den rena avtalslagen som gäller, dvs det finns inget konsumentskydd. Det som står i avtalet gäller. Den sista röda flaggan är att lånet även binds till ett värdepapper. Varför ska du ta den risken?
Sen kan man undra varifrån pengarna kommer som används för att betala räntan? Kommer pengarna från investeringar? I så fall kanske du kan göra investeringen själv istället eftersom det är ditt kapital.
Skulle barnen mot förmodan inte betala tillbaka lånet har pengarna ändå inte hamnat fel, kan jag tycka. Den långsiktiga tanken är väl att de ändå kommer att ärva en dag. En kalkylerad risk så som jag ser det.
Nu skriver du inte beloppet men om vi antar att det rör sig om 1milj och pantbrev finns.
Personen ifråga får inte lån hos banken med en bostad värderad till 5 milj och max 40% belåning. Det skulle räcka med en lön på 25-30k/mån att låna upp den miljonen. Om nu inte lönen finns, hur ska hen då betala dig 80k per år upfront i ränta?
Lägg en mille i svenska storbolag och ta en bärs istället, garanterat mindre huvudverk och uppsidan ser större ut.
