Haha så kan det vara, jag tänker mest på att alla branscher ”borde” vilja sträva framåt och vara i någon form av utveckling 
Även offentlig sektor, för samhällets skull, men det kanske är mer mitt önsketänkande än verkligheten 
1 gillning
Jag tror att man drar felaktiga slutsatser. Diabetes typ 2 är starkt korrelerad med att man äter för mycket raffinerat socker och rör sig alltför lite. Jag tror att det finns en korrelation mellan att man “börjar” röra på sig lite grand och att man drar ner på det raffinerade sockret.
Betyder detta att promenader till kaffemaskiner gör att risken för diabetes typ 2 minskar? Nej, det beror på att man minskar intaget av raffinerat socker.
2 gillningar
Vindarna tycks blåsa åt andra hållet. Det ska vara tjänstemannaansvar och hårdare kontroll. Som vi känner till från den privata sektorn skapar detta rädda, initiativlösa anställda som hellre låter byråkratins kvarnar mala ett varv till istället för att våga komma till skott och ta ett beslut. För om man inte tar några beslut så är man säker från att begå misstag och då kan man inte hållas ansvarig.
4 gillningar
Ååå fyy vad tråkigt det låter 
Jag önskar verkligen att det inte vore så, jag vill så gärna tro på utveckling och (någorlunda) effektiva system även i det offentliga. Men du har (tyvärr) förmodligen rätt..
2 gillningar
Håller med, jag upplever att mycket av snacket kring att vi kommer vara så mycket mer hälsosamma i högre åldrar delvis är en truism, något som ofta repeteras men som inte nödvändigtvis är sant. Samt ett sätt att hantera sitt eget åldrande. Medellivslängden har ökat med drygt 10 år sedan 1990, men ”health span” har inte alls hängt med, även om det ökat.
Min egen teori är att det inte nödvändigtvis beror på att något i hjärnan förfaller eller försämras, utan att det snarare är en biologisk funktion och en ”feature”. Har man överlevt 60+ år i samma miljö och samlat på sig kunskaper och erfarenheter så är det rätt dumt att vara för öppen att lära sig något nytt som kan skriva över dessa kunskaper. Man blir alltså naturligt mindre öppen för förändring, mindre nyfiken och mindre intresserad av att lära sig nya saker.
1 gillning
Det beror väl på. Jag känner till personer som pga kunskap om äldre system och programspråk som fortfarande används exempelvis COBOL med rötter från 60-talet har lockats att arbeta kvar förbi 70 års ålder. Mängden nytt att lära sig avseende verktygen etc är rimligen begränsat.
Vi kanske kan bita oss fast med vår unika kunskap i C++ när AI-modellerna gör uppror och gen alpha m.fl. är helt vilse i källkoden.
Du vet vad Torvalds tycker om C++, eller hur?
TS skriver om att generera intäkter i hög ålder. Men vems intäkter? Sanningen är att om man fortsätter arbetar längre med bra ersättning att det gynnar finansiellt mest staten. Jag upplever att jag inom några år ´måste´checka ut från arbetslivet för pensionen blir så hög … Politikerna bör fundera över en skatterabatt för pensionärer som effektivt jobbar längre (till skillnad från de i FIRE som bryggar med kapital eller pensionera tidigt). Vist kan en del av ren motivation fortsätta, men ekonomiskt ger det i dagens system egentligen för många inget mervärde som gör kännbar skillnad. Ska man arbeta till 70 tycker jag att byta riktning vid 40 är för tidigt.
Jag är rätt övertygad om att de som är födda 1998 kommer få uppleva en industriell revolution utan dess like under arbetslivet. Jag tror medborgarlön kommer bli aktuellt i takt med att robotar och AI tar över.
jag tror det kommer vara extra viktigt att vara rik om 50 år, man kommer kunna betala för att få bättre hälsa. Bättre sjukvård, mer assistans osv.
Att kompetensutveckla är A och O, man ska byta jobb regelbundet och utmana sig själv.
Nej, vem skulle vilja finansiera folk som inte gör någonting? Det kommer inte att hända.
(Socialistländer har det gått extremt bra för.)
Marknadsekonomin kommer alltid att vinna.
1 gillning
Mjae… Den beskrivningen stämmer inte värst bra.
- Som anställd efter riktåldern. Dels får man dubbelt jobbskatteavdrag om man arbetar förbi riktåldern vilket slår igenom extra rejält med extremt låg skatt om man har bra timlön men inte jobbar heltid. Dels bör man kunna förhandla sig till en rejäl lönehöjning eftersom arbetsgivaravgiften sänks från dryga 30% till ca 10% .
- Om man ex mot slutet av sitt arbetsliv arbetar som konsult via eget AB kan man boosta sin ekonomi rejält även efter man slutat arbeta. Då kan man kan styra när man gör löneuttag resp tar ut utdelning etc och dra nytta av möjligheten att få lägre beskattning pga förmånliga skatteregler efter riktåldern. Finns olika varianter som ger sammantaget stora skattemässiga fördelar och ofta kan man senarelägga pensionsuttag flera år. Inte minst den låga arbetsgivaravgiften efter riktåldern ger fördelar vid löneuttagen som dessutom oavkortat går till din egen pension.
Jag och min far arbetar inom samma bransch, dvs stordatorsystem. Han som systemprogramerare och jag inom presales. Han är idag 75 år och jobbar fortfarande. Mest för att han gillar prylar och motiverat varje extra kvartal med någon pryl eller renovering han vill få igenom innan han går i pension. Många av mina amerikanska kollegor jobbar till efter 70 och de har varit mer produktiva än ”pigga” 20-30 åringar med få års erfarenhet. Jag har även sett andra sidan av myntet med kollegor som inte kom tillbaka efter juluppehållet då de avlidigt plötsligt och oväntat. Jag hade också tanken att jobba länge gärna till 70 då jag såg alla skattefördelar osv. Men har efter jag fyllt 50 och årets semester tänkt om. Träffat välmående pensionärer som har friheten att ta dagen som den kommer utan press. Insett att jag i dagsläget mycket pgav statlig inkomstskatt skattar bort friska år av mitt liv (som jag istället kan spendera som välmående pensionär med min fru). Så målet är nu istället att löneväxla så mycket jag kan avvara i vardagen och sikta på att gå så tidigt som möjligt med en pension strax under gränsen till statlig inkomstskatt. Vem tackar dig när du jobbat ihjäl dig och inte kommer tillbaka till jobbet efter juluppehållet?
11 gillningar
Historiska forskningsresultat är inte en garanti för framtida utfall. Forskningen på området idag ser radikalt annorlunda ut, framförallt på finansieringssidan. Det har inte funnits några pengar för att bota skröplighet, utan bara det man faktiskt dog av. Fortfarande är det svårt att få offentlig finansiering eftersom ålder inte klassas som sjukdom. Men nu finns det miljardärer som vill leva för alltid och som plöjer ned otroliga summor i det, och företag som riktar sig mot generellt besuttna privatpersoner samt intresseorganisationer som SENS och Lifespan. Kommer det resultat från detta så blir det förr eller senare allmänt tillgängligt. Senolytika, Yamanaka-faktorer, Crispr-Cas9, blodfiltrering, autofagi, kalorirestriktionsmimetika, plus alla metoder vi redan känner till men inte kan använda på grund av ökad cancerrisk, som låses upp om vi lyckas få pli på cancer. Det händer saker. Det betyder inte att vi blir odödliga om tio år, men jag skulle bli mycket förvånad om framtidens 70-åringar blir skröpligare än dagens.
1 gillning
Nu handlar tråden om arbete TILL pensionsålder, inte efter det. Jag är väl medveten om dagens regler.
De flesta är anställda. Jag kan inte konsulta inom mitt yrke. Annat arbeta kommer att ge en förhållandevis dålig timersättning.
Det saknas definitivt en ekonomiskt morot för att jobba längre UNDER riktåldern. Sen bör det inom kollektivavtalet finnas flera möjligheter att ha mer obetalt semester eller liknande. Alternativet är ju total frihet i tidsplaneringen. När man hör sig omkring minskar 80-90-100 applicering. Verkligheten är att man ofta har en partner med en åldersskillnad. För att den yngre ska fortsätta behövs mer flexibilitet i arbetstimmarplanering.
1 gillning
This. Det som alltid behövs är personer som får skit gjort och tar saker hela vägen i mål, som skaffar sig den kunskap som krävs och löser de problem de stöter på. Inte personer som varje år frågar om kompetensutvecklingsbudgeten för de vill leta upp en random kurs att gå på eller en konferens att åka till. I bästa fall får det dem att känna sig väl omhändertagna och inspirerade, i sämsta fall kommer de tillbaka med en ny hammare som de försöker använda på allt fast det inte är spikar. Ofta är det nog mest en kostnad och förlorad arbetstid med ganska liten och kortvarig moralboost.
3 gillningar
Skulle säga att basala kunskaper är viktigare än någonsin.
Hanterade två incidenter denna veckan där folk AI-genererat rapporter och tyckte det var fel i databasen bara för att de saknade grundläggande kunskaper.
Och har vi inga juniorer längre kommer vi seniorer så småningom dö ut.
I just detta fallet handlar det väl kanske mer om #dataliteracy än #learntocode men samma princip.
4 gillningar
Nu kommer vi som både utsatts för notiser, sociala media etc och behövt lära oss saker untantill utan google och AI före den generationen.
Sannolikt kommer man de flesta inte hänga med i teknikutvecklingen, jag har legat i framkant sen jag var tonåring och jag är less på hur fort det går redan nu. Att interface ändras från en vecka till en annan, ny teknik ska jagas långt innan man hunnit sätta sig in förra veckans lansering osv är inte hållbart.
1 gillning
Det är precis den typen av generaliserande som leder till ålderism.
Unga idag fixar INTE högt tempo, snöflingorna smälter direkt och vill gå hem
Äldre kan ha sämre kapacitet till hög inlärning men en stor del är en feltolkning av att deras erfarenhet har lärt dem att all skit som den 35-åriga chefen kommer med har de prövat och det gick inte. Fram till 60 är individuella skillnaderna långt större än ålderskomponenten.
Hälsoeffekten är också försumbar för de allra flesta. Yngre vabbar. Riktigt gamla orkar inte. Men då är vi förbi 65.
Man blir inte mindre intelliigent med ålder, men man blir erfaren och förmåga att lösa uppgifter är mycket kopplat till att man kan relatera till tidigare erfarenheter.
Sverige är unikt i att vi har så hög inoffic
2 gillningar
