En intressant motvikt till många FIRE-diskussioner som jag funderar på;
Många av oss kommer sannolikt inte att kunna eller vilja gå i pension vid 50–60. För de som är födda 1998 och senare pekar prognoserna mot en riktålder kring 70 år.
Jag tror att vi ofta pratar mycket om sparande och avkastning, men betydligt mindre om den viktigaste tillgången för de flesta av oss - vår förmåga att fortsätta arbeta och generera intäkter.
Jag kan ibland känna att diskussionen om ekonomisk frihet blir lite ensidig. För många kommer den största ekonomiska risken kanske inte vara börsen, utan att kroppen, hälsan eller kompetensen inte håller fram till pensionsåldern och kan generera intäkter.
Några saker jag funderar över:
Vilka yrken är realistiska att arbeta i till 70-års ålder?
Hur viktigt blir det att kontinuerligt vidareutbilda sig och byta kompetens?
Bör man i 40–årsåldern fundera på ett karriärskifte till ett mer hållbart yrke för åren som kommer?
Hur mycket bör man investera i sitt humankapital jämfört med sitt finansiella kapital?
Egentligen är ju kontorsyrken över lag de jobb som har de bästa förutsättningarna för god hälsa över så lång tid. Om man tar sig tillfälle att röra kroppen ofta, vilket de flesta kanske inte gör.
Att man byter från att stå till att sitta regelbundet vid skrivbordet. Att man går iväg ett par gånger i timmen och våldgästar kollegor vid kaffeautomaten eller bara går fram och tillbaks i korridoren Att man kör lite armhävningar eller knäböj vid sin kontorsplats. Att man gymmar flitigt på fritiden.
Antagligen mycket. Men jag tror det kommer vara viktigt att vara anpassningsbar och reaktiv. Inte nödvändigtvis så värst proaktiv. Det är svårt att veta vilka kompetenser man behöver vässa eller byta redan idag.
Som exempel så har ju AI gjort att basala programmeringskunskaper inte längre är så viktiga. För några år sedan skulle alla #LearnToCode. Nu gäller det att vara senior, or bust.
Det låter rimligt.
Det tycker jag är personligt. Siktar man på FIRE inom kort/medellång tid kanske man inte bryr sig alls om sitt (finansiella) humankapital?
Mycket bra diskussion.
Det finns nog ofta uppgifter som lämpar sig för personer som varit med länge och sett väldigt många typer av problem och vad man kan vänta sig i olika situationer. Oftast utan att man behöver byta verksamhetsområde gissar jag.
Om man har ett hyfsat kvalificerat arbete med bra lön kan man med fördel om det accepteras välja att dra ner på mängden timmar och arbeta lite mer flexibelt sista åren utan för stor negativ effekt på pensionen.
Redan idag hör man ju om många över 50 berätta att det är svårt att byta jobb eller ens bli kallade till intervju. Om vi samtidigt förväntas arbeta till 70 år eller längre blir det en ekvation som inte riktigt går ihop…
Kanske behöver både arbetsgivare och vi själva tänka mer långsiktigt kring kompetensutveckling, omställning och hur vi tar tillvara erfarenhet.
Vad man gör vid skrivbordet har inte någon verklig inverkan på ens fysik. Att gå några steg till kaffeautomaten har också noll påverkan. Det som verkligen har påverkan är att motionera på riktigt, där man får upp pulsen rejält.
Tramset med att man ska stå och röra sig vid skrivbordet hjälper enbart de personer som aldrig tränar på riktigt. Dessa personer kommer ändå att avlida ganska tidigt på grund av dålig hälsa, så det spelar inte någon riktig roll.
Jag tycker alla människor får göra sina egna val. Att lura människor som aldrig motionerar att de kommer få ett långt liv genom att gå till kaffeautomaten är så extremt patetiskt.
Herregud vad hårt du gick åt lite harmlösa tips när du till och med har fel.
Det spelar visst roll att man rör på sig mycket under vardagarna. Det är inte alls bra för hälsan att sitta statiskt flera timmar i sträck. Forskningen är mycket tydlig med att gymtid och konditionsträning inte fullt ut kan kompensera för stillasittande under för lång och oavbruten tid.
There is new evidence that too much sitting (also known as sedentary behavior – which involves very low energy expenditure, such as television viewing and desk-bound work) is adversely associated with health outcomes, including cardio-metabolic risk biomarkers, type 2 diabetes and premature mortality. Importantly, these detrimental associations remain even after accounting for time spent in leisure time physical activity.
Eller överskattar vi det? Det är inte speciellt många kollegor i 60+ åldern idag som jag tycker är direkt vassa. Många är trevliga och kunniga på det dom gjort förut, men förmåga att lära nytt, tempo och vilja till förändring/förbättring är inte på topp.
Hur kommer nästa generations hjärnor åldras? De som varit utsatta för notiser, sociala medier, reklam, AI osv i större delen av sitt liv. Inte behövt lära sig saker utantill utan Google (och nu AI) har alltid funnit lätt till hands. Kommer man klara av att hinna med i teknikutvecklingen? Jag har själv mycket svårt att tänka mig att jag kommer orka hålla mig uppdaterad och förändingsbenägen tills jag är 70år.. Jag räknar faktiskt inte med att jag varken kan, vill, eller är speciellt eftrertraktad i den åldern…
Tycker du inte det? Jag vet inte vad jag förväntade mig, men med undantag från en person så är 60+:arna jag känner relativt hemma i hjärnkontoret ändå. Bland annat en 67-åring som kommer behöva släpas ut snart.
Utöver kognition och hälsa är det väl en personlighetsfråga också. Vi har ju anekdoter som Dagny Carlsson som var rapp och nyfiken in i det sista.
Lasse Holm är ju kusligt pigg för att vara 80+, även om han också är ett unikum. Men det vittnar ju om potential
Det gick inte att få tillgång till hela artikeln. Jag försökte verkligen. Ganska smart att lägga artikeln bakom paywall, så att gemene man inte kan läsa allting.
Dock så fick jag denna sammanfattning genom Gemini:
Det man borde se till är att landa i ett yrke som är stabilt och inte förändras radikalt över tid, hos en arbetsgivare som kommer finnas kvar långsiktigt. Sen biter man sig fast i sina sista 15-20 år. Tittar jag på min föräldrageneration som nyss gått i pension, så var det både hantverkarjobb och kontorstjänster som höll hela vägen. Offentlig sektor och storföretag överrepresenterade.
Visst finns det vissa som är pigga och kvicka, men här pratar vi ju om den breda massan. Jag tänker också att de flesta ej fysiska eller vårdande yrken ändå kräver stor nytänkande förmåga, att kunna förbättra och förfina processer, komma på nya idéer osv. Rent administrativt och repetitivt arbete tänker jag mig kommer fasas ut med hjälp av AI.
Det är tämligen uppenbart att den mentala kapaciteten minskar med ålder. Äldre människor har givetvis mer erfarenhet, men om man bortser från erfarenheten så minskar den mentala kapaciteten linjärt med ålder. Det är inte någonting nytt, utan det har man vetat i väldigt många år.
Att man kör lite armhävningar eller knäböj vid sin kontorsplats. Att man gymmar flitigt på fritiden.
