Livsval och Flamingo-FIRE

Intervju med bloggrannen Fru Efficient Badass om hennes resa där hon drog pluggen, tog familjen, flyttade från Stockholm för att leva ett annat sorts liv

Jan och Caroline Bolmeson

2 april, 2023

Fru Efficient Badass blev inspirerad, värvade familjen, drog pluggen och flyttade från Stockholm för att leva ett liv i Flamingo-FIRE. I dagens avsnitt intervjuar vi henne om hennes resa, spartips och att välja en annan väg i livet.

Jag gillar när människor vågar gå sin egen väg i livet. Att inte göra som alla andra tänker, tycker och vill. Fru EB valde att hoppa av en framgångsrik karriär i Stockholm för att kunna leva ett annat sorts liv i Hälsingland.

En fördom som jag har haft om FIRE-rörelsen länge är att det är yngre killar utan barn eller partner (ja, jag vet att det är fel, det är därför det är en fördom 🙂). I det här fallet fick vi intervjua någon som också är i 40-års åldern, har tre barn, är gift, har gjort karriär och framförallt har gjort skiftet från ett klassiskt ”karriärsliv” till något annat.

I avsnittet pratar vi om några av hennes spartips. Som hon själv säger i avsnittet, så saknade hon en ”dra ner på kostnaderna”-blogg när hon började på sin resa:

• Anamma ett minimalistiskt synsätt och sluta konsumera onödiga saker
• Minimera dina utlandsresor
• Om du bor i stad, gör dig av med bil
• Insourca allt
• Bli vegetarian. Eller åtminstone flexitarian
• Sluta gå på krogen
• Gör slut med ditt behov av dyra krämer
• Ha alltid med dig ett matförråd för att undvika Reitansvinn
• Säg upp alla former av abonnemang
• Gå igenom dina försäkringar och kontrollera att du inte är överförsäkrad
• Skippa de klassiska sparknepen ”storhandla” och ”håll dig strikt till inköpslistan”

Extra roligt är att Caroline är är högst skeptisk till tipset om att sluta med dyra krämer. Vi pratar även lite om artikeln häromveckan där FIRE-communityn blev kallad för ”snåla grötätare”.

Vi pratar om allt från konkreta spartips till hur man får med sig sin partner. Caroline är högst skeptisk till tipset om att sluta med dyra krämer och vi pratar lite om artikeln häromveckan där FIRE-communityn blev kallad för ”snåla grötätare”.

Fru EB önskade att vara anonym och det är självklart något vi respekterar. Därför är hon bortklippt i videon, men vi har ingen förvrängt röst eller något sådant. 🙂

VI hoppas att du gillar intervjun!

Hälsningar,
Jan, Caroline och Fru EB.

Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏

Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏

Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:

• Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
• Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
• Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
• Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.

Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:

Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏

Transkribering av hela avsnittet

Jan: Idag är det dags för avsnitt 297. Idag har vi en gäst som är på er inbjudan faktiskt som heter Fru Efficient Badass.

Caroline: Ja.

Jan: Hon har varit på den här resan mot FIRE och gjort ganska stort skifte i livet. Att byta en karriär i Stockholm till att flytta ut på landet, ta med sig barnen och familjen.

Caroline: Att bli ekonomiskt oberoende.

Jan: Ja men eller hur, och vi har gjort intervjun. Jag tänker så här, vad tog du med dig?

Caroline: Jag tog med mig det som Fru Efficient Badass sa att man kan absolut gå mot den här FIRE och vara i det. Men det betyder inte att man måste vara det alltid. Man kan börja jobba igen eller jobba deltid. Det ska ju funka för ens liv så man checkar inte bara ut sen om man inte vill det liksom.

Jan: Nej! Det jag gillade mycket var också det här att hon har familj och har tre barn, har en man. Att det är inte det här alltid som det har varit, ung man i 20 årsåldern innan

Caroline: Som ska bli ekonomiskt oberoende innan 35.

Jan: Ja, precis och så tänker man så här, ”men vänta bara tills det blir barn och familj”. Sedan är det så att hon har ju valt att vara anonym. Man kan följa henne på hennes blogg som det är en länk till i beskrivningen. Eller följa henne på instagram eller sociala medier.

Varmt välkommen, Fru Efficient Badass! Du är civilekonom som vi i 45 årsåldern. Du har tre barn och fram till 2018 så jobbade du med marknad och sälj i Stockholm. Satt i en ledningsgrupp i ett par år men sedan bestämde du och din man er att göra ett stort skifte i livet. Ni flyttade till Hälsingland. Du började plugga journalistik. Din man gick från att vara finanschef på stort bolag till att jobba som ekonomichef på ett litet bolag.

Och du har pratat ganska mycket om det där med work life balance. Sedan driver du bloggen Vägen till ett friare liv. Du har skrivit två böcker, Mitt Sparår och Sparboken och naturligtvis driver du bloggen EfficientBadass.blogspot.com. Varmt välkommen!

Fru EB: Men tack snälla!

Jan: Är det något du vill lägga till i presentationen?

Fru EB: så här började min resa

Fru EB: Nej, jag tycker det var väldigt uppdaterat och bra. Det funkar för mig.

Jan: Bakgrunden är att vi har fått flera mejl faktiskt om så här: ”Att ni borde bjuda in fru EB till podden.”

”Det vore kul om ni intervjuade min favoritbloggare. Hon kör den lightversion av FIRE. Hon börjat jobba igen och hon är aktuell med boken Sparår. Framförallt så har hon en fantastisk humor. Så jag tror detta blir skitbra. Kan ni inte bjuda in henne?”

Ebba Arnebrink

Kan du inte berätta lite för att på hemsidan så har du ett manifest verkar det som. Kan du inte berätta så här, vad var grejen? Hur började hela den här resan?

Fru EB: Ja, alltså från allra första början, om man ska tänka sparande så började det väl lite light kan man säga 2011. Det var i samband med att vi var väl kanske 34-35 årsåldern och började fundera kring vår privatekonomi och vad förväntas man ha för privatekonomi när man är där vi är i livet?

Vi jobbade båda heltid, hade ganska bra löner men hade inget sparande överhuvudtaget. Så då var vi på banken och pratade med dem om möjliga sparformer och fick naturligtvis tips och råd. Främst då bankens egna aktivt förvaltade fonder då. Där kom vi igång lite grann med någon form av sparrutin åtminstone.

Även om vi sparade väldigt lite då, kan jag tycka idag. Vi hade heller inte någon vidare motivation eftersom vi såg inte syftet med sparandet. Vi tänkte att det ska man ha, men vi frågade oss aldrig varför egentligen. Och så där höll det på några år. Jag läste eran blogg väldigt flitigt för det var ju och är liksom referensen kring sparande. Jag har ju använt framförallt era verktyg väldigt mycket. Både på bloggen och i böckerna och när jag själv räknat på besparingarna.

Och det var faktiskt via eran blogg som jag 2015 trillade in på Mr. Money Mustasche. Jag minns inte vad det var för inlägg. Men jag tror att ni lade upp någon film, någon liten tecknad film, som en fabel nästan om de här två männen som samlar vatten tror jag.

Historien om Pablo och hinkarna

Jan: Precis. Pablo med hinkarna.

Fru EB: Just det!

Jan: Jag vet precis vilken du menar.

Fru EB: Den är faktiskt grym. Det var min första AHA-upplevelse att man kan ju faktiskt bygga också någonting annat med pengar som inte bara är att ha en skön buffert eller spara ihop till en resa.

Eller som jag hade som mitt första sparmål. Det var ju kanske lite pinsamt att erkänna, men det var att jag skulle spara ihop 100 000 så att jag varje år kunde plocka ut 6 000 som jag kunde gå och shoppa för. Men då insåg jag att här fanns något helt annat, en annan nivå på det. Då om det var någon tweet eller hur det nu var men jag halkade in på Mr. Money Mustasche och på den vägen är det.

Jan: Men jag tänker ändå så här för att det är många som gör det där. Många som ser den här fabeln med Pablo, de här två bröderna. En springer med hinkar hela tiden och den andra bygger en vattenledning och det kommer inget vatten. Till slut så får man systemet. Men jag menar så här alltså ni flyttar ju ändå från Stockholm. Ni bytte karriär. Alltså ni gjorde ändå det där som många kanske drömmer om och kanske är lite rädda för.

Caroline: Vad är din fråga EB? Jag minns första gången.

Jan: Ja, var vad det ni gjorde ändå det där ordentligt och inte bara som ”vi kom igång med sparandet”? Utan ni, jag upplever att det var ganska stor livsförändring ni gjorde där runt 2015/17.

Fru EB: Ja, precis alltså det är också kopplat till hur i alla fall jag kände mig då i yrkeslivet. Jag trivdes inte särskilt bra där jag var. Jag satt ju i ledningsgrupp då och det är väl olika på olika företag. Men jag upplevde att jag var ganska fångad i vad ska man kalla det för det, ”The Golden Cage”. Jag hade ju bra villkor.

Det var inget fel på mitt jobb egentligen. Men jag upplevde att jag tyckte inte att det var kul helt enkelt. Det var väldigt mycket ”red tape”, väldigt mycket möten. Väldigt mycket prat om saker man skulle göra men väldigt lite göra. Jag kände mig fångad helt enkelt i någon form av återvändsgränd.

Mitt yrkesliv gick som på en autostrada

Jag såg ju före, innan det att jag hittade Mr. Money Mustasche. Så såg jag mitt yrkesliv lite som en autostrada på väg mot den vanliga pensionen. Det kändes som att, ”här kommer jag sitta”.

Fru EB: Jag kanske byter företag eller klättrar upp ett pinnhål, men det kommer vara samma samma. Men det som öppnar sig var ju möjligheten till ett helt annat liv när jag förstod att man på en relativ begränsad tid faktiskt kan spara sig till ekonomiskt oberoende. Nu minns inte jag exakt formen där. Men man brukar väl säga att kan du spara 50 % av din inkomst så är du fri på, vad är det 11-12 år.

När jag fick koll på den och insåg att ”men det innebär ju att jag inte alls behöver vara fångad i det här, då kan jag ju utveckla andra delar av mitt liv”. Jag visste väl då kanske inte exakt hur det här skulle se ut. Vi fortsatte att jobba i Stockholm med våra dåvarande jobb i, vad blir det? 4,5-5 år till efter det att jag upptäckte FIRE. Det var inte gjort så här att jag hittade FIRE och sedan veckan efter packade vi bilen och for upp till Hälsingland. Utan det var ju en lång process, både rent finansiellt att bygga upp ett kapital, lära sig mer om investeringar och skära i kostnader.

Det tog säkert ett år innan jag gick från att spara kanske 10 % av min lön till 50 % av min lön. Det finns ju vissa omställningstider där. Du säger inte bara upp alla abonnemang över en natt. Du ändrar inte ditt konsumtionsbeteende över en natt. Utan det är en process. Och mentalt ska jag säga både för mig och för min man, att rycka plåstret eller lämna sargen eller vad man ska säga. Det var att gå från något som var ändå tryggt, om än tråkigt, till någonting som var helt nytt och outforskat.

Jan: För det är det som jag tycker och som jag upplever är så himla modigt. För att det är så här, många pratar om det, men många känner sig kallade för att gör det.

Caroline: För det är precis som du säger, det är en lång process. Men då måste man ändå ha bestämt sig. ”Men nu gör vi det här” och du fick ju dig med din man. Nu gör vi det här och sen så får man ta processen. Jag fattar att den tar tid. För mig heter det inte.

Jan: Men du, får fråga dig en personlig fråga? Detta är du vet, alla frågor kommer alltid från en själv. Någonting som jag och Carro eller som jag ofta använder som ursäkt är barnen. ”Vi kan inte göra detta nu för barnen”, du vet. ”Nu går de i skolan” och så här, ”vi gör detta sen när barnen växer upp eller när barnen har flyttat hemifrån. Då börjar vårt liv”. Hur resonerade du och din man kring det där?

Fru EB: Exakt så faktiskt. Innan vi kom in på FIRE så hade vi pratat om att en dag vore det ju fantastiskt kul att flytta upp till vårt landställe och leva med årstiderna och så vidare. Men på något sätt, kom vi aldrig på tanken att vi kunde göra det här medan barnen bodde hemma. Det var viktigt för oss. Det var som att det var bara underförstått att ”nej men barnen måste ju gå i skola i Stockholm och de måste ju få leva klart här”.

Sedan började vi prata med barnen. Framför allt var det barnen som varje gång vi lämnade landstället då, för vi har alltid varit här på somrar och jullov och så där. Då var kanske den äldsta 14, yngsta 8 någonting sådant där. Och då sa de så här, ”varför måste vi åka hem för? Kan vi inte stanna?” Och då sa vi ”men herregud, kan vi inte höra med dem om de vill göra det här med oss nu istället för att vi ska vänta tills vi är empty nester som sitter där och flyttar upp själva?”

Så det blev lite som en diskussion. Vi, jag minns inte exakt hur det började. Men vi lanserade väl tanken för barnen vid något tillfälle. Sedan spann vi vidare på det och alla var öppna för det. Vilket vi inte hade väntat oss för man tänker liksom med kompisar och så. Men de var med på tåget helt enkelt. Hade de inte varit det så hade vi kanske inte suttit här idag.

Men någonstans tänker jag också att det är ett föräldrarbeslut var du ska bo, vår bedömning kring- kommer de att trivas här och så vidare. Så hade det varit lite så här två tycker ja, en tycker nej, då hade vi kanske försökt övertala den tredje. Men nu var faktiskt alla med på det.

Barn anpassar sig väldigt väl

Jan: Sedan ska du veta om jag ska argumentera med mig själv så är det ju så här, barn är ju sjukt anpassningsbara. Är man diplomat eller man jobbar och behöver resa i tjänsten så är det ju inte ovanligt att barn flyttar och de brukar klara sig.

Så det jag tror att många gånger är det egna mentala hindren som man målar upp som är mycket, mycket, mycket större. Men för att passa på att fråga hur du skulle beskriva livet idag. Hur ser det ut? Blev det som ni hade tänkt eller hur? Beskriv för någon som är utomstående.

Fru EB: Ja, för livet idag är ju, eftersom jag har börjat jobba då sedan fyra månader, alltså ett vanligt heltidsjobb, så är det ju jag ska inte säga att det är likt det som var innan. För det är en helt annan kontext. Vi bor i en liten stad, inte alls lika stressigt. Jag har ett helt annat typ av jobb, men det är en ganska rutinmässig vardag. Både jag och min man jobbar, barnen går i skolan.

När vi precis flyttade upp då var det först ett långt sommarlov där vi var som kalvar på grönbete. Vi tyckte det var helt fantastiskt. Det här är vårt nya liv och vi skaffade höns. Vi skulle odla och bli självförsörjande. Vi hade många idéer om vad det innebar att bo på landet som inte kanske, idag har vi varken höns eller odlingar. För att det har blivit en vardag här uppe också. Ja, vad ska jag säga, vi lever ett ganska vanligt Svensson liv skulle jag uttrycka det.

Jan: Men är det för att du upplever att du hade en annan bild av det? Eller alltså så här, är det i linje med det du vill eller förstår du? För att någon skulle kunna säga någon som är så här för det är vissa folk som är kritiska till FIRE-rörelsen, ja men titta hon skulle nå FIRE gjorde det och sen är hon tillbaka och jobbar. Nu vill hon jobba igen. Hur tänker du?

Fru EB: Ja, för det första så har jag varit ganska noga med att poängtera på bloggen att jag är inte 100 % FIRE. Jag har ett rejält kapital som stöttar mig och på något sätt täcker de absolut nödvändigaste kostnaderna. Sedan räknar jag också med att, vad ska man säga, jag räknar inte med att FIRE kapitalet ska hålla mig flytande resten av mitt liv och sedan finnas intakt när jag dör utan att jag får några andra inkomst strömmar. Utan jag har sett det mer som en skön bas som tillåter mig att ta vissa beslut, till exempel att inte jobba i perioder.

Men jag ser också en nödvändighet till att ibland behöva jacka upp och dra in lite stålar. Situationen uppkommer nu efter förra sommaren med, ni vet ju själva omvärldshändelser. Vi har ju kvar vår lägenhet i Stockholm med tillhörande räntekostnader. Det var elräkningar som var helt galna här på hösten.

Jan: Ja, vi betalade 18 000 kr i december. Så att vi vet verkligen.

Vi bestämde oss för att ta ett år i taget

Så jag kände att nu är det läge att dra in lite pengar helt enkelt. Det vi sade när vi flyttade upp hit, det var att vi tar ett år i taget. Både vad det gäller boendesituation men också livssituation vad gäller jobb och liknande.

Fru EB: Jag kan tycka att det kan vara dumt att måla in sig i ett hörn och säga att nu har jag valt livet, jag har dragit ur pluggen och jag ska till intet pris ändra detta för den dagen jag dör. Jag tror att man måste vara pragmatisk och hela tiden utvärdera situationen.

Så det är väl egentligen det långa svaret på din fråga att 1 jag är inte 100 % FIRE. Jag kallar mig själv Flamingo fire efter den bloggen. Jag vet inte om ni känner till den men det är FIRE på ett ben. Blev det som jag hade tänkt mig? Jag vet inte vad jag hade tänkt mig egentligen när vi drog ur pluggen i Stockholm och flyttade hit. Men jag tror inte att jag uteslöt att jag någon gång skulle behöva jobba. Det har jag ju faktiskt gjort innan jag tog det här jobbet också. Jag jobbade ju deltid som reporter under drygt ett år, så det har ju varit lite till och från.

Jan: Men grejen är att ibland så förstår jag inte den här hetsen i FIRE-rörelsen att man inte ska jobba. Att det känns ibland kan jag säga, detta är kanske super kontroversiellt att det känns ibland som att folk är på något jobb de inte trivs med. Och så är längtan som den där reklamen för många år sen, ”jag ska gå in till chefen och bara säga upp mig”.

Jag är så här, fast jag tror de flesta får något värde av sitt jobb att man får utvecklas eller man får hjälpa andra. Jag pratade med en läkare innan idag. Han sa:

”men jag får hjälpa patienter. Jag får hjälpa mina kollegor på vårdcentralen så varför skulle jag sluta göra detta? Den skillnaden är kanske att jag gör det på mina villkor. Jag gör det liksom de dagarna i veckan jag vill eller dem perioder snarare.”

Caroline: Det är därför det har uppstått Flamingo-Fire, Fat-Fire och Barista Fire. Jag vet inte, man behöver nyansera det lite kanske. Men du, jag tänkte på det med att du sa att du tyckte att du sparade lite för lite i början när ni precis hade fått igång en sparstrategi. Och att det kändes inte som att det var något mål med det. Men att sen har du väl liksom tänkt så här, jag vill göra en stor förändring i mitt liv och att du sedan sparade 50 %, var det roligare då att spara?

Att spara är roligt

Fru EB: Ja, absolut. Dels var det ju för att det här, det kom ju som resultat av att jag hittade FIRE-rörelsen. Jag förstod att det här målet fanns på något sätt inom en inte alltför lång framtid. Och då blir man ju taggad snarare än att känna så här, ”men om jag sparar 1 000 kr i månaden och om 25 år så har jag ett kapital”. Och dels har det väl att göra med hur jag funkar som person. Jag gillar ju utmaningar. Att det ska pressa sig själv lite mot någonting är ju i sig roligt. Det blev ju en helt annan grej. Det blev ju som gameify av hela sparandet och det var som att jag vände på pyramiden på något sätt.

Från att känna så här att jag tyckte lite synd om mig själv för det här sparandet jag höll på med och jag fuskade mot mig själv också minns jag. Att jag skyfflade runt pengar mellan konton för att dölja vissa utgifter och sådär, alltså helt galna grejer. Men då blev jag på något sätt ärlig med mig själv och verkligen satte siffrorna på pränt. Var ligger den stora utgiftsmassan? Var ska jag lägga in de första stötarna? Och jag blev seriös med sparandet på ett annat sätt. Då var det ju plötsligt väldigt enkelt.

När man kan hela tiden se sparad peng mot framtida frihet så blir ju ekvationen ganska enkel. Då är man beredd att kompromissa ganska mycket. Saker som jag tidigare hade sagt att det här är heligt, ”det här kan jag inte stryka”. Och så började jag tänka, ”men herregud de här pengarna in i en indexfond. Körde eran sparsnurra där på tio år det blir det här. Det betyder att jag kan dra ur pluggen så här lång tid tidigare”. Så det blir ju en enorm drivkraft och motivator.

Så jag blev ju nästan som besatt, ska jag säga i början. Jag kunde inte tänka på annat och jag satt med mina excel snurror och det var hela skillnaden. Alltså när jag fick det mindsetet jämfört med tidigare som var att gneta lite, försöka spara ihop lite och nu jag var all in.

Caroline: Det är jättekul när man är sådan som vill utmana sig själv. Men tänk, vad var det som var heligt för dig som du sedan ändå bara kasta?

Fru EB: Ja, men allt, liksom vad då ansiktsbehandlingar? Men det är, ”herregud det har jag gjort här nu i tio år. Gå och klippa sig hos frisören, herregud jag kan inte liksom klippa mitt eget hår”. Det var massa heliga kor och hur ska vi ha tid att jobba när vi inte har hemfrid?

Jag hade ursäkter för varenda budgetpost egentligen. Det enda som blev sparat det var ju lite sådan här slentrian konsumtion. Jag kanske undvek att gå ut i butiker den 26:e varje månad och det är ju i för sig bra. Det är ett första steg och bra mental inställning. Men det är ju långt ifrån tillräckligt om du försöker att spara 50 % av din nettoinkomst.

Hur tog omgivningen det?

Jan: Ja, absolut. Hur tog omgivningen det, familj och vänner?

Fru EB: Ja, alltså det är lite olika. För det första så pratade vi nog inte så mycket om det på jobbet. Där har jag aldrig pratat om det. Nära vänner i början då eftersom jag var så nyfrälst och ville liksom få med alla på tåget.

Jan: Rädda alla.

Fru EB: Så jag pratade med mina närmsta vänner i alla fall. Jag tycker nog att de flesta mottog det hela med en viss skepsis. De förstod inte grejen. Lite som du var inne på Jan det här, ”varför ska man inte jobba” och jag köper det resonemanget. Men jag tror inte att alla mina vänner älskar sina jobb, om man säger så. Det var också provocerande tror jag för vissa, att jag ens försökte.

För man tyckte väl själv utifrån sin egen livssituation att man inte skulle klara av det så varför skulle jag klara av det? De vännerna lyssnade ju inte på mina råd, vad man säger. Men jag har ju ett par som har inspirerats rätt mycket. Sedan tror inte jag att dem ambitionerna sluta jobba, men de har ju gjort en sparresa och omläggning av sin livsstil och har ett helt annat privatekonomiskt läge idag än innan jag hittade FIRE.

Jan: Ja, men precis för grejen är att det blir ju ofta så att de frågas när någon i ens omgivning gör det där så blir det att man börjar ifrågasätta alla sina egna val och så blir det jättejobbigt för ”kan du då borde jag ju också kunna”. Så då är det bättre att du inte kan, för det behöver inte jag heller kunna.

Fru EB: Ja, men någonting åt det hållet. Jag vet inte, jag har liksom inte- jag märkte också eftersom vissa blev lite provocerade. Jag har inte pratat så mycket om det efter det. Men jag tror också att många blev nog ganska förvånade när jag faktiskt, när vi gjorde slag i saken. Jag slutade ju jobba lite tidigare än min man. Jag tror att folk tänkte att jag pratar om det här och har ambitionen till det här men när det sedan verkligen hände så tror jag att en del blev lite förvånade.

Jan: Men gud vad roligt! Jag tänker såhär, en fråga från @Bonuspaterfam:

”Vad upplever du av att ha uppoffringar liksom med det här som inte har varit värt det eller liksom.”

@Bonuspaterfam

Bucketlist med coola resmål

Fru EB: Nej, det tycker jag väl egentligen inte. Möjligen kan jag ångra att vi inte har rest så mycket med barnen och vi hade ju ambitionen att när de blev lite större, för det har varit ganska jobbigt att resa med våra barn. Vi har ju tre stycken och de har inte alltid varit sams på resor och det vi bestämde när vi började spara på riktigt efter 2015 var att vi strök till exempel charterresor och sådana resor som kanske inte gav minnen för livet om man säger så.

Utan vi tänkte så här, vi spara hellre ihop lite grann så att vi kan göra något riktigt häftig resa, alltså åka till Japan eller någonting annat. Och när vi väl då hade det kapitalet, då kom ju Corona och sedan Ukraina. Den här bucketlisten på coola resmål den ligger där fortfarande. Nu flyttar ju våra äldsta barn hemifrån till hösten så det kan jag känna lite sådär, inte panik, men jag kan känna att det var tråkigt att det inte blev. Samtidigt så har barnen lovat att de kan tänka sig resa med oss även efter att de flyttar hemifrån.

Jan: Precis man är så här, ”vi bjuder på en resa till Japan”. ”Mamma, jag får se om jag pallar hänga med”. Men du, jag tänker en fråga här också från @Andyynwas:

”Men är det inte tråkigt att hela tiden jaga billiga prylar i stället för att köpa det man verkligen vill ha?”

@Andyynwas

Fru EB: Fast jag tycker inte att det är de två valen man har.

Jan: Vad glad jag är att du säger det, förlåt. Jag hoppades att du skulle säga det, fortsätt.

Fru EB: Jag tycker nästan tvärtom faktiskt därför att jag har ju fortfarande en del dyra vanor. Behöver kanske inte gå in i detalj på dem, men det är saker som jag prioriterar. Däremot har jag ju bortprioriterat allt sådant här som kanske för bara slentrian köptes för att jag inte orkade tänka efter eller för att jag hade ett konsumtionsbeteende som var på det viset som att köpa mycket nya kläder till exempel det gör jag nästan aldrig.

Men jag fyndar däremot när jag behöver någonting, vilket är väldigt sällan för jag gillar också minimalism och har liksom det här med capsule wardrobe och sådana saker. Då köper jag det begagnat på olika sajter eller i fysiska second hand butiker. När jag väl hittar någonting som motsvarar mina förväntningar och jag vet att jag ändå lägger kanske 25 % av nypris, den kicken är ju större än att för klicka hem någonting nytt till fyra gånger priset. Jag tycker inte att det är antingen eller på det viset.

Är det något som du önskar att du hade vetat i förväg?

Jan: Jag resonerar precis likadant som du där. En fråga från Robert Lindström här, nu när du tittar tillbaka.

”Är det något som du önskar att du hade vetat eller gjort i början på den här resan?”

Robert Lindström

Fru EB: Alltså på själva spar, alltså gällande sparandet eller?

Jan: Generellt, det behöver inte vara själva spar utan hela förändringen, vi får tolka fritt.

Fru EB: Jag tycker gällande sparprocessen och det här att hitta utrymmet att spara och så där, så finns det ju så otroligt mycket skrivet. Kanske inte då när jag började så fanns det inte jättemånga svenska sparbloggare som pratade om snåltips. Nu fanns ju, men det är ju ganska stort fokus på investeringslag och hur du optimerar dina investeringar.

Men just det här att yxa loss pengarna, för det ligger ju fokuset på min blogg att när det gäller investeringar så finns det 100 andra bloggar som kan råda bättre.

Men för mig var ju klon att hitta sparutrymmet och när jag upptäckte den amerikanska fi-bloggosfären skulle jag säga att då hittade jag en uppsjö och framförallt då på MMM, spartips och tankeknep och så vidare, det hade jag ju.

Jag tycker inte att jag saknade några verktyg där. Jag tänkte däremot, nu gäller det kanske inte mig så mycket, men jag tror att en del som drar ut pluggen och tänker att de ska förverkliga sig själva och leva på landet och så där kan nog uppleva att det blir ett väldigt plötsligt brott mellan status A och B. För mig blev det inte riktigt så, i och med att jag var ledig i ett år innan vi flyttade upp till vårt landställe och min man jobbade fortfarande, barnen gick i skolan, det var lite sådär samma samma. Så det blev en ganska mjuk övergång innan det här totala brytet för familjen.

Men jag tror att man ska vara inställd på att ha någon form av livlina när man väl slutar jobba. Det kan vara en deltidssysselsättning eller att man jobbar kanske ideellt eller att man har en väldigt tidskrävande hobby och ett starkt kontaktnät socialt även utanför jobbet därför att många människor lever ganska mycket socialt med sina kollegor till exempel, och om då plötsligt en dag säger upp dig och blir av med din 9 till 5 sysselsättning och dina vänner på jobbet och kanske inte har något att ersätta det med, så tror jag att det kan uppstå ett vakuum som kan vara rätt obehagligt.

Jan: Jag håller med alltså det där har jag hört från äldre som går i pension eller investerare som har sålt sitt företag och så lämnar de företaget och så, det var en som sa till mig så här, ”det är ingen som ringer, det är ingen som mejlar” och

”Det tar mig 3 timmar att läsa tidningen på förmiddagen. Man måste ju läsa Svenska Dagbladet och Dagens Industri och sen är det lunch och sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra liksom.”

Så nej det där är skitviktigt. Men jag gillar jättemycket det du sa yxa loss pengar, du hittade spelutrymme för du har helt rätt. Det där har vi varit skitdåliga på.

Caroline: Jag tror vi har pratat om det Jan, men vi har också så att det är inte så viktigt för oss än. Men sedan så var det faktiskt så att vi pratade nu om att vi skulle lägga om vårt liv kanske vi behövde välja om huset och bilen och sådant. Då sa du till mig Jan, ”Jag är inte intresserad av något som inte är riktigt ordentligt.”

Jan: Om man ska göra det ska man göra det ordentligt.

Caroline: Det håller jag med om. Jag fattar precis vad du menar med att man vill göra något ordentligt, inte bara något halvljummet liksom.

Några spartips

Jan: Men där tänker jag så här, du har på din blogg, så om man går in och vi kommer att länka här i beskrivningen så har du ett antal tips som jag har skrivit upp dem. Jag tänkte att jag läser några och så får du bara utveckla. Då säger du så här, anamma ett minimalistiskt synsätt, om du ska säga något mer om det.

Fru EB: Ja men alltså, man kan väl säga så här eller jag har väl skrivit det flera gånger att konsumtionen har ju inget tak. Det vet ju jag för jag har jobbat med försäljning hela mitt liv. Så du kan alltid få kunden att köpa mer och dyrare och uppgradera och där tror jag att många befinner sig också i samhället att man, så var jag ju själv innan jag började spara att det fanns alltid ett större hus eller en bättre bil eller dyrare smink eller vad det nu kunde vara. Ingen kommer att hindra dig, alltså ja, vi sparbloggare då men alltså i samhället av marknaden kommer ingen säga stopp. Det är väl dagens skuldberg och kortfristiga skulder ett bevis på.

Däremot går du mot minimalism, att du för dig själv försöker att specificera vad behöver du som människa utifrån din personlighets profil, vad behöver du för att ha ett fungerande och bra liv? Då når du någonstans ett golv där du vet. Jag har själv gjort den övningen i en av böckerna, jag har skrivit upp om jag började mitt liv från början idag vad behöver jag?

Allt från om jag behöver en stekspade till jag behöver sju par strumpor och kom fram till något tal. Jag minns inte nu, 370 saker kanske. Det är klart att jag kommer att leva. Men det är en väldigt bra tankeövning och veta att jag tror att jag skulle klara mig och min vardag skulle gå runt med de här 370 föremålen. Och har du väl satt dem på pränt och inventerat hemma så att jag har de här grejerna plus troligtvis en massa fler.

Då kan man på något sätt slappna av och känna att jag behöver inte utvärdera erbjudanden och jag behöver inte springa i butik för att hitta något som jag eventuellt behöver. Det här lugnet gör att du inte känner samma behov av att konsumera.

Så därför säger jag det att minimalismen är bra på det viset att den sanerar lite ditt konsumtionsbeteende eller mycket skulle jag säga.

Det blir en strävan att du ser det väldigt, alltså jag tänker som med kläder förut och det var alltid en ångest att gå in i garderoben och försöka hitta något som matchar med något annat. Jag visste inte vad jag hade. Idag vet jag exakt vad jag har och jag har precis det jag behöver. Behöver aldrig ens fundera. Behöver inte ens gå in i en butik. Så därför tycker jag att minimalism är ett bra verktyg på sparresan. Därtill tror jag att man faktiskt kan bli lite mer harmonisk om man lever med färre prylar.

Jan: Precis, hela den här Marie Kondo. Nästa punkt som du hade, minimera dina utlandsresor.

Minimera dina utlandsresor

Fru EB: Ja, exakt. Det var ju det som jag nämnde då, att vi åkte på charter en gång på vintern och så åkte vi på någon annan resa på sommaren. Och är man fem i familjen så blir det ganska mycket pengar. Även om när barnen är riktigt små så kostar de ju inte lika mycket och så. Men det är ändå mat som ska köpas och utflykter som ska göras. Jag tror att säkert 100 000 om året av vårt initiala sparande kom ju från att vi ströp utlandsresor.

Jan: Ja precis. Jag är också så här du vet förvånande du vet folk ibland säger, ”men vi har skidresa”, alltså två barn, skidhyra, utrustning, mat. Fan, det går ju på 50 000.

Fru EB: Ja, särskilt om du ska liksom till alperna eller liknande det kan gå iväg

Jan: Alltså det går på 50 000 i år också kan jag berätta. Ja, i alla fall om man bor i Malmö och ska ta sig dit.

Fru EB: Därmed inte sagt vill bara säga om resor. Vi har ju rest, men vi har gjort på ett annat sätt då att vi har åkt kanske en vuxen och ett barn på en weekend till Paris och så har vi bott billigt och så där, så det har ju varit resor. Vi gjorde en jättehärlig resa för några år sedan.

Jag hälsade på min bloggranne i GMR nere i Malmö och då var vi ju över till Köpenhamn. Vi åkte tåg från Hälsingland ner till Köpenhamn och bodde på ett jättefint vandrarhem och gjorde saker. Massa roliga grejer som inte kostar några pengar så vi har ju rest. Det är bara det att vi har inte gjort de här rutinmässiga två gånger om året paketresorna.

Jan: Precis som också är roligt för där blir, jag vet inte om du känner det men där är ju också en förväntning du vet så här om alla gör det så hör barnen det också för det pratar också om en kompis som har barn i Stockholm som går på en fin skola där och alla åker till Maldiverna på novemberlovet och sen åker de till alperna eller någon fransk skidort och då blir det ju så att barnen kommer sedan, ”ska inte vi åka”. Och så blir det den där pressen vilket blir helt sjukt.

Fru EB: Jag hörde en grej, vi bodde på Östermalm i Stockholm och vi erfor väl ungefär samma sak, att det var väldigt hög aktivitetsnivå. Inte för att vi gjorde någon förändring. Det är klart att det var ju bara något år från det att vi började spara till, strunt samma, men jag hörde om en församling där i närheten av oss som hade en speciell fond för ensamstående mödrar som ville ta sina barn på en fin utlandssemester just för att det var ett sånt stigma i kvarteret att inte kunna göra dem här resorna. Det tyckte jag var rätt fantastiskt. Lite galet men.

Grupptryck även som vuxna

Jan: Men det är lite galet och det är lätt att man lite skrattar åt det. Men den intressanta frågan får vem som helst, vilka är förväntningarna i min umgängeskrets eller i min värld? För vi tror så här, grupptryck. Det pratas om det när man går i skolan. Men grupptryck funkar som vuxen också. Om alla i din omgivning sparar och är på väg mot FIRE, då är du också på väg mot FIRE eller så lämnar du den gruppen. Det är inte svårare än så. Men jag tänker vi tar nästa- om du bor i stad, gör dig av med bil.

Fru EB: Ja, nu har vi ju två bilar. Det gjorde vi då och det beror också på att det är så himla dyrt att ha bil i Stockholm och du får böter och det är bara meckigt att hitta parkering och så där. Och eftersom vi hade bra kommunikationer till våra jobb. Den här punkten är lite förmäten alltså, jag har den största respekt för folk som behöver bilen för att ta sig.

Men kan man, alltså jobbar du till exempel i en storstad och bor i en storstad så tycker jag att man ska göra det för det gör rätt stor skillnad eller gör väldigt stor skillnad. Jag minns inte vad vi landade på, men kanske 3 000 i månaden. Jag hade ju tjänstebil så man får ju räkna förmånsvärdet då och jag tror minst 3 000 i månaden sparade vi på att inte ha bil.

Jan: Det låter billigt med 3 000 i månaden.

Fru EB: Kanske det var någon försvarsmekanism. Det kanske var 7 000 i månaden. Jag vet inte.

Fler spartips

Jan: Vi hade ett avsnitt med så här skogstomten. En bilexpert i forumet. Han räknade ut det på kronan, så vi har väl konstaterat att vår Tesla kostar väl typ 10 000 i månaden och då kan man också säga, att det var roligt att förstå att det är fortfarande roligt vi trivs. Men det ställer i den här frågan, är det värt 10 000 i månaden att ha en Tesla stående på uppfarten? Sedan har du den lite rolig, där du skrev så här ”in sourcea allt”. Vad betyder det?

Fru EB: Ja, det är ju det här jag nämnde tidigare, vi hade ju då städhjälp. Vi hade barnpassning flera dagar i veckan för att vi skulle hinna jobba för att dra in pengarna för att kunna betala barnpassningen. Bara en löjlig grej som fönsterputs, att det kom någon två gånger per år och putsa våra fönster för att vi inte riktigt orkade eller trodde att vi kunde. Som sagt jag gick till frisören och klippte mig för helt galna pengar. Det är inte jättesvårt att färga sitt hår och lära sig klippa sitt hår, särskilt om man har liksom axellångt icke frisyr hår. Jag började klippa barnen.

Allting finns ju på YouTube, det är det som är så fantastiskt. Det finns ju instruktionsfilmer för i princip allting.

Nu är jag väldigt dålig på hemmafix av typen laga tvättmaskiner och sådär, men jag vet att det är väldigt många inom FIRE-communityn som är superduktiga på det och det finns hjälp att få på nätet. Det är det jag tänker att man tar saken i egna händer helt enkelt istället för att köpa lösningar.

Jan: Nej det är helt sjukt. Vi hade faktiskt, en dag vi skrev under på Instagram när vi fick hjälp av vårt eget forum att fixa vår diskmaskin. Det roligaste är att jag kände mig så sjukt stolt efteråt också. Vi behövde inte ta hit en servicetekniker som jag var på väg att boka igår kväll för 600 kr.

Caroline: Jag sa ju att det var pumpen, så var det.

Jan: Men jag är så jävla dålig på sådant. Vi har några till och sedan har vi ytterligare några läsarfrågor.

Caroline: Jag har också någon fråga.

Jan: Men shoot, vi tar din fråga nu då.

Göra sig av med vanan dyra krämer

Caroline: Jo, men jag har kollat på instagram på dina bilder där. Du sa också i någon intervju att man måste göra sig av med vissa vanor, som dyra krämer till exempel. Jag är ju en sådan beauty junkie. Hur gör man?

Fru EB: Ja, den är ju lite känslig. Jag hade själv ganska svårt att släppa tron på att de här krämerna faktiskt inte var undergörande. Jag tror att en nyckel är ju att läsa på. Själv pratade jag med en person, en hudläkare ska jag inte säga men någon som kunde om sådant där och sa att det är bara vända på burkarna och kolla.

Jämför den här billiga krämen mot den dyra så ser du att det är 95 % samma saker i. Att förstå att det är kommersiellt drivna företag och förstå att det är i princip samma produkter. Då kan man släppa ångesten över att göra sig av med de dyra grejerna.

Sedan är det saker som jag tycker att man, eller för min del kan jag inte kompromissa bort. Som till exempel vissa smink märken för jag tycker de är bättre alltså rent, de täcker bättre, en bättre färger och så vidare och då prioriterar jag det. Men just med till exempel fuktkräm så visar till exempel, jag ska inte nämna några varumärken, men det finns en serie på public service som heter Sanningen om hudvård i fyra avsnitt som jag verkligen rekommenderar här. Där var det en billig kräm som vann allas prestationer,

så jag tror att läsa på och förstå hur den där branschen är uppbyggd och förstå att det är kommersiella bolag som inte primär vill ditt allra bästa utan vill tjäna pengar. Då är det lättare att släppa det beroendet.

Caroline: Men jag tänker också att det inte bara är de här företagen som vill sälja. Utan att det är som ett tryck på kvinnor, jag vet inte om det är så för män också att man ska se fräscha ut och man ska inte åldras och sådana saker. Så jag är väldigt medveten om vad jag har för något hudvård hemma och hårvård.

Jan: Du har till och med vägrat att färga håret.

Caroline: Men det är annat också som spelar in som jag känner ju att jag behöver göra upp med, det där att man åldras. Det är bara så.

Fru EB: Ja, precis. Men jag kan tycka att ett bra stash på banken är också bra mot åldrande.

Caroline: Ja, good point!

Caroline: Jag tar med mig det. Jag kommer att tänka mycket på det här. Tack för input.

Fru EB: Gör som jag gjorde. Kör den där diffen mellan dina dyra krämer och de billiga krämerna i Jans sparsnurra där är ränta på ränta över tid så blir du ytterligare motiverad.

Fler tips på hemsidan

Jan: Jag tänker att du har ju många fler tips vi länkar till dig. Du behöver inte ta allihop, men du har: bli vegetarian, ha med dig matförråd, säg upp alla abonnemang, kolla att du inte är över försäkrad. Sedan hade du faktiskt så att skippa det klassiska sparknepen som är att storhandla, det är klassiskt.

Caroline: Spännande.

Jan: Kan du inte säga någonting om det för det är ändå lite nyfiken.

Fru EB: Ja, nu storhandlar ju vi faktiskt, så återigen jag är inte alltid helt konsekvent i mina råd.

Jan: Är inte det jätteskönt att man bara är människa?

Fru EB: Ja, absolut är det så. Men jag tror att det är också skillnad om man lever i en familj som kräver en viss vardagsstruktur och logistik. Vi kan inte gå spontanhandla mitt i veckan och hoppas att vi hittar någonting på extrapris utan maten måste finnas där söndagkväll för sedan drar veckan i gång. Men om jag levde själv och inte hade kniven mot strupen varje vardagkväll, då hade jag nog snarare jobbat på det sättet. Alltså gått ut i butik, haft koll på kanske extrapriser och byggt någon form av meny efter det.

För det är mer så att jag tänker att man börjar i den änden och ser vad finns på extrapris, vad är säsongens billiga grönsaker till exempel och sedan så bygger man därifrån. Istället för att bara nitiskt gå efter en lista och säga att jag måste ha exakt det här och det här, för då har du ju inte den där priselasticiteten som du har om du kan anpassa dig. Anpassning är väl på något sätt modern till sparande.

Flexibilitet i vardagen

Jan: Jag älskar att du säger det. Jag brukar prata om flexibilitet. Det handlar om flexibilitet i tid, när behöver jag pengarna, flexibilitet i avkastning att man klarar olika nivåer, flexibilitet i utgifter. Alltså så här, det är ju den här anpassningsbar, det är ju nyckeln. För vi vet aldrig hur det kommer bli utan vi behöver anpassa oss.

Caroline: Men jag tänkte på det med maten, att jag har läst en bok som heter Jag Lämnar Ekorrhjulet och då var det en tyska lärare som började bli utmattad. Så då sa hon till sin man, ”jag måste bara bli sjukskriven”. Och så blev hon det och då började hon liksom cykla runt och hitta de här dealsen- mat och så. Så såg hon som, jag kan spara rätt mycket pengar ändå.

Hon orkade cykla runt och göra det och sedan så gjorde hon det under ett år och kom överens med sin man och hon sparade mer än vad hon fick in i lön. Ja, alltså hon sparade mer pengar än vad hon egentligen skulle fått in i lön från sitt arbete.

Jan: Ja, det låter helt sjukt.

Caroline: Det var helt sjukt. Då var det så att hon hade den tiden och orken att cykla runt och hitta dealsen och hade tid att laga maten och hon hade tid att göra de här sakerna som var enormt besparade för dem.

Fru EB: Det är roligt att du nämner den boken därför att jag skrev lite om den på bloggen och sen så fick jag kontakt med författaren Åsa Axelsson och hon är ju faktiskt en av, alltså vi träffas inte så ofta fysiskt, men vi är ju vänner idag och har kontakt i alla fall på mejlen någon gång i veckan eller varannan vecka. Hon är en stor inspiration och det hon gjorde också var inte bara att hon kunde cykla runt och handla utan hon odlade ju ganska mycket själv och gör fortfarande.

Allt det här småfixet lite som du var inne på Jan, att kunna laga saker hemma. Hon började kurera sin och barnens garderober, lappa och laga allt sådant där som jag vet att hon också har fått mycket kritik för att hon någonstans gick in i någon så här 50-tals hemmafru roll. Sparar enormt mycket pengar och det tänker man nog inte på. Alltså generellt sätt gör vi ju precis tvärtom, att vi köper in de tjänsterna för att kunna jobba för att ha råd att ha de här grejerna. Hon vände på det och tänkte, vad kan du göra själv, och fick då den här kostnadsbesparingen som du nämner. Det är ju inte ett sätt som vi är vana att tänka idag.

Caroline: Det jag tror är också hon, nu känner jag inte henne så väl som du gör, men jag fick intrycket i boken av att hon kände att det var nödvändigt för sin hälsa att liksom bara att gära ett uxhugg (”cut”). Vad ska man säga? Det är jobbet som gjorde henne sjuk, göra en stor förändring.

FIRE-människor: självgoda grötätare

Jan: Men grejen är så här du vet, där är ju ibland vissa som protesterar mot FIRE-rörelsen. Jag läste en ganska underhållande krönika i affärsvärlden. Jag vet inte om du har sett den, men då skriver där den här personen så här, ”FIRE”, jag ska läsa detta för jag log när jag läste:

”Ni är bara självgoda grötätare blev bland de finaste man kan vara i dagens unga är förtidspensionär.”

”De har bara bytt ut förtidspensionär mot FIRE. Men i grunden är det samma sak. Checka ut tidigt utan att ha någon annan vettig sysselsättning. Hur tragiskt är det dock inte när det bästa man kan tänka sig att inte behöva ställa klockan med. Jag har bara en sak att säga till er. Era liv suger på riktigt.”

Och han gör ju detta för att provocera.

Caroline: Ja, ja, grötätare.

Jan: Jag tyckte ändå det var väldigt roligt för att det manar till eftertanke. Vad tänker du när du hör detta?

Fru EB: Och detta är ingen ny kritik, alltså den återkommer med jämna intervall. Jag skulle säga att den här typen av utfall eller vad man ska kalla det för, det är ju oftast från människor som kanske inte riktigt har förstått vad FIRE-rörelsen är. För lite som du var inne på i början, det är ju ganska få som sätter sig framför tv:n hela dagarna eller läser tidningen en halv dag och sedan är man nöjd med det.

Utan de allra flesta inom FIRE-rörelsen har ju drömmar av olika slag, saker man vill förverkliga. Det kan vara allt från att du vill vara mer med din familj medan barnen är små eller att du vill starta eget eller du vill flytta utomlands. Vi är oftast ganska drivna människor, folk som jag har träffat och vi har ju haft några träffar med läsare och olika bloggare och det är ju oftast väldigt entreprenöriella och drivna människor som vill göra saker med sitt liv. Men man vill göra det för sin egen skull och inte för tredje part, det vill säga arbetsgivaren.

Så jag har svårt att se att det är en hel, för det första det krävs ganska mycket för att du ska nå i mål om du ska vara 100 % FIRE och har du den drivkraften så tror jag inte att du checkar ut och sedan aldrig lyfter ett finger igen utan det ligger i profilen att man fortfarande vill skapa, man vill göra, man har ett driv. Jag tror inte att det är så stor risk att en hel generation bara samlar ihop till ett FIRE kapital och sedan checkar ut.

Och jag tror framförallt inte att det går att likna FIRE-pensionärer vid den gamla tidens förtidspensionärer. För det var väl drivet av sjukdom eller att man inte hade förmågan att arbeta. Så det är två skilda saker.

FIRE är kanske tecken på en motreaktion?

Jan: Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Det jag tänker ibland också är, på sätt och vis upplever jag ibland att FIRE-rörelsen kan ibland vara en motreaktion på att jag tror att det är ganska tufft att vara ung idag. Att liksom bostäder har varit dyra. Det är svårt att få ett fast jobb, man har de här gig ekonomin som inte är välbetald och att då tänk då blir det lätt att tänka, gud asså jag har, jag sliter och jag får liksom inte så mycket för det.

Tänk om jag bara hade pengar så att jag inte hade behövt ha de här problemen. Börjar man googla så hamnar man ganska snabbt i FIRE och då blir det en motreaktion till att jag tror att vi som är i 45-50 årsåldern där kan ibland underskatta hur svårt det är för en 18 åring. Jag vet inte, nu har du ju en 18 och våra barn är tolv men jag vet inte, vad tänker du om det jag sa?

Fru EB: Du har helt rätt i det alltså arbetsmarknaden är ju mer volatil idag och särskilt inom vissa branscher. Ska du jobba inom media eller kommunikation då har du ju inte fasta anställningar på det sättet som kanske vi är vana vid när vi kom ut i yrkeslivet och gig ekonomin på ingång och så vidare. Det är klart att det är vettigt att tänka att man ska ha en solid grund.

Sedan hoppas och tror jag inte att dagens unga växer upp med målsättningen att om jag ska snabbast möjligt nå mitt kontantmål och sedan ska checka ut utan jag tänker att det kan vara ganska vettigt att göra både och. Att man sparar från tidig ålder för det vet vi ju att ränta på räntan mår ju väldigt bra av tid och att ha så pass stort kapital när man kanske är i barnafödande ålder. Att man känner att man inte har kniven mot strupen utan man kan kanske gå ner i arbetstid under några år och man kanske vågar starta eget eller vad det nu är.

Det är ju det jag försöker kommunicera till mina barn att jag vill inte att vi ska gå ut i livet och tänka att vi aldrig ska jobba. För det är ju fantastiskt om ni hittar en sysselsättning som ni älskar och som är drivet ur era intressen och eran fallenhet. Men tänk på att börja spara tidigt så att ni aldrig behöver göra någonting som ni inte vill. Att ni alltid ska känna friheten att kunna säga upp er från ett jobb som ni vantrivs på eller där du har en chef du inte står ut med. Du ska heller inte behöva stanna i en relation du inte trivs i på grund av pengar. Så det är väl mer det jag tänker att det kan vara vettigt att föra in element av FIRE för unga idag.

Var kommer namnet Efficient Badass från?

Caroline: Får jag bara fråga var kommer det här namnet ifrån?

Jan: Efficient Badass.

Caroline: Ja?

Fru EB: Ja, alltså min blogg är ju liksom rätt spretig, jag skriver om allt från indexfonder till hur man sparar pengar på att göra egen tvål. Så det är delvis en husmorsblogg om man säger så. Mycket husliga tips och rensa i röran och sådant där. Jag är en rätt effektiv person och jag har hög energinivå. Jag tycker om att fixa och dona så det är en del av mig.

Badass därför att jag skriver om saker som ni var inne på själva nu med den här krönikan. Det anses inte helt rumsrent att vilja göra en resa mot FIRE, så det var väl lite en kombination av de två egenskaperna. Och fru för att det lät roligt.

Jan: Bra! En fråga här från Nisse B.

”Hur har du placerat dina pengar, är de på börsen, aktier och fonder, kan du ge någon stora penseldragen?”

Nisse B.

Fru EB: Det är väldigt enkelt. Jag har ju hälften i Lysa. Efter att ha lyssnat på era fina intervjuer med, jag kommer inte ihåg vad han heter nu. Det var det som var, det var i GMR då min bloggrannen som tipsade om det först för att vi märkt att i nedgång så klarade han sig bättre. Han har ganska mycket Lysa och jag tycker att det lät vettigt hela grejen. Så hälften i Lysa och hälften i Spiltan Aktiefond Investmentbolag och ganska lite cash.

Hur får man med sig sin partner som inte är intresserad?

Jan: Ganska klassisk. Bra! Fråga från Fredde här. Fredde han sade så här:

”Hur får man med sig en partner som inte alls är intresserad av sparande eller FIRE-tänk?”

Fredde

Caroline: Ja, en bra fråga.

Fru EB: Ja, det är en jättebra fråga och är en återkommande fråga också på bloggen. Så uppenbarligen är det någonting som många tampas med då. Men som jag gjorde, för min man var inte med på det från början eller han var inte emot det heller, men han var inte så intresserad. Då får man vara lite listig och man får så ett frö. Det var det jag gjorde med honom.

Jag frågade honom hur det gick en dag och sade:

”Men jag vet att du gillar att jobba. Det är mycket självförverkligande och så där för dig. Men om pengar inte vore en issue, om du inte behövde tänka på pengar överhuvudtaget, finns det någonting annat du skulle vilja göra i ditt liv som inte var lönearbete?”

Då tog det väl en stund eller vi kanske pratade om det nästa dag och då sa han,

”Men det skulle vara kul och hinna spela mer tennis. Kanske gå på något föredrag ibland”

och då kom han på lite grejer och kunna vara för sin familj eller sina föräldrar till exempel när de blir äldre och känna att han kan ta tjänstledigt under perioder om det skulle behövas. Det är sådana här värderingar som handlar väldigt mycket om honom, alltså trofasthet mot familjen och att ta hand om sig själv och intresset av tennis.

När den polletten trillade ner, ”faktum är att jag skulle ju ha tid att göra de här sakerna mer om jag drog ner på min arbetstid”. Det var ju nyckeln för honom. Han var ju tvungen att hitta sin motivator. Han kunde inte ta min som var, ”jag vill sluta sitta i konferensrum på jättelånga möten” för att det var inte ett problem för honom.

Det gäller ju att ställa frågan, bara så här ”Vad skulle du göra om pengar inte var en issue” och låta den ligga där.

Och inte predika och inte säga ”du borde tycka det här för att XYZ”, utan man måste få igång tankar maskineriet. Sedan är det klart att vissa människor ser inte det som ett problem. ”Jag älskar att jobba, jag vill göra det resten av livet, det är det bästa jag vet”. Då är inte FIRE för den där personen och då ska du inte försöka få med din partner heller.

Var förändringen som du vill se i andra

Jan: Klokt, klokt. Jag brukar också säga så här, be the change you want to see in others. Du kan inte förändra någon som inte vill bli förändrad eller jag har i alla fall aldrig lyckats med dig.

Caroline: Jag har inte heller lyckats med dig.

Jan: Nej, men jag tror inte det går. Jag tror att det handlar precis att man behöver hitta svaret på sin egen fråga. Varför? Varför ska jag göra denna förändringen? What´s in it for me? Det är precis som du säger, det som är what´s in it for me är något helt annat för någon annan.

Caroline: Det är viktigt för den andre. Just det att man börjar göra, man börjar spara kanske man börjar titta på det och pratar om det. Då märker den andra att det är superviktigt. Vad som händer då?

Jan: Vilka är de andra vanliga frågorna som du brukar få?

Fru EB: Ja, ibland är det ju rena investeringsfrågor att folk säger att ”jag var hos banken och fick det här förslaget. Vad tycker du om det?” Då brukar jag tratta det genom erat verktyg där jämföra fonders avgifter. Tittar jag på historisk avkastning och gör någon form av estimat på X versus Y så det är ju sådant.

Jag är som sagt ingen expert på investeringar utan det är på väldigt grundläggande nivå. Däremot är det många läsare som är väldigt duktiga och så det blir som ett case mer att man genomlyser någons ekonomi. På så vis är bloggen en resurs även för mig, att jag lär mig jättemycket av mina läsare. Sådana frågor kommer rätt ofta. Men sen är det där med partner, kan vara specifika grejer som hur en är försäkrade, hur ska man tänka kring försäkringar. Det är även ett case kring det.

Konstnärsfond till barnen istället för barnförsäkring

Jan: Hur brukar du tänka kring försäkringar? För att jag är sådan här rädd hare så jag är garanterat över försäkrad och sedan har vi en av våra nära vänner, han är så här, ”du ska bara försäkra sådant du inte kan casha.”

Fru EB: Jag gör väl mer som din vän. För att jag tycker ju att hemförsäkring, nu har vi en ganska fläskig gårdsförsäkring eftersom vi har en gammal bondgård. För att jag insåg att skulle något hända här, till exempel att den brinner. Det som kostar det är inte förlorat lösöre utan det är saneringen. Där har vi valt att prioritera. Det är lite som du säger att man får välja de stora blocken. Sedan när det kommer till stycke försäkring av inköpt hemelektronik, då säger vi alltid nej.

En av de jobbigaste grejerna på den här resan var att jag sade upp barnens försäkringar, de här man skaffar innan barnen är födda. För då satt jag och tittade på vad är det nu som skulle kunna hända barnen som vi inte kunde parera själva eller så som brinner inne om vi säger upp de här försäkringarna.

Jag insåg att det är ekonomisk invaliditet- om de skulle bli så skadade att de inte kan jobba. Det är klart att det hade varit skönt med en försäkring. Men i övrigt såg jag inga stora grejer, utan vi gick över till vanligast att visa upp de försäkringarna och de finns under hemförsäkringen när det gäller prylar och sådant där.

Första åren utan den här barnförsäkringarna så tänkte jag ofta på det och hade lite oro i kroppen att ”nu kommer något hända bara för att jag sagt upp dem här”. Det har inte gjort utan mellanskillnaden då det som vi tidigare lade var ganska mycket pengar på, de här försäkringarna har vi pytsat in i deras konstnärsfond.

Det är kanske inte rätt och inte till för alla

Nu har jag citationstecken i luften som är liksom deras samlade ISK där vi har ett ganska stort kapital och vi har sparat deras barnbidrag under sju årstid. Där har vi nu frihet att göra ganska mycket för barnen. Alltså språkresor och körkort och sådana saker. Det hade vi inte kunnat göra i samma utsträckning om jag varje år hade pytsat in ett antal 10 000 i barnförsäkringar. Så ja, den var svår men jag ångrar inte att jag gjorde det.

Jan: Tycker det är jättebra att du säger att jag hamnade lite utanför komfortzonen. Jag bara, så här rationellt har du helt rätt och känslomässigt så är jag bara ”så kan man ju inte göra”.

Caroline: Jag har inte heller kollat vad som ingår där och att de är försäkrade när de är på dagis och skola och sådant.

Jan: Det är de redan automatiskt.

Caroline: Ja, och så tänk så här ”fan det är rätt att behöva kolla upp”.

Jan: Det är många tusen vi betalar, jag tycker det är minst tio.

Caroline: Tack för det tipset.

Jan: Ja, sjukt jobbigt.

Fru EB: Det är inte för alla. Men jag gjorde det och jag ska inte gå ut med en rekommendation för då kommer jag få…

Jan: Det är inte en rekommendation. Någonting annat vanligt som folk brukar fråga om för att jag är nyfiken, för jag vet vilka frågor vi brukar få. Det är roligt att höra om någon annan än kollega.

Fru EB: Det är ju väldigt specifikt då FIRE, det här hur man ska tänka kring uttagsstrategier.

Jan: Den har vi fått till dig faktiskt. Vi har bara skippat den.

Fru EB: Uttagsstrategier är stort. Sedan också det här, mina bloggläsare är ju väldigt jordnära. Det är mycket så här, det jag märker när jag får många kommentarer är när jag skriver granulärt. Alltså när det är så här billiga maträtter eller tips på hur du skär ner din förbrukning av vissa grejer och som jag hade ett inlägg häromdagen bara det jag nämnde att vi hade skaffat en ny tvättmaskin var det många kommentarer. För att det är sådant där som alla kan relatera till. Hur ska man tänka med vitvaror och hej och ho. Ju mer banalt det blir, desto mer engagemang får jag från läsarna. Troligtvis för att det…

Jan: Det är det man går och tänker på där och då. Det är inget konstigt.

Att gå med i FIRE

Jan: Det var en lång diskussion på forumet som var kontroversiellt.

Caroline: Är man en god medborgare?

Fru EB: Jag får den frågan också då och då. Det var kanske lite mer i början. Jag skrev ett inlägg om det också. Det jag räknade lite på då, nu känns det fjuttigt att försöka visa i matematik att jag har bidragit med mer än en person som kanske jobbar 80 % i ett låglönejobb hela livet. Det känns snålt att försöka bena ut den diskussionen, men det är ju ett faktum att jag har ju skattebidragsmässigt så tror jag att FIRE personer generellt sett har cashat in ska vi säga till staten det som kanske någon som istället jobbar i låglöneyrken gör över en hel livstid? Nu hör jag rasslet från kritiken som kommer av det uttalandet. Men så är det.

Sedan kan man tycka att skatteflödet ska vara jämnt över tid och då får man titta på andra skatter. Jag menar du skattar på din ISK, du skattar på konsumtion, du skattar på din el. Alltså allting är beskattat. Det parat med det faktum att jag tror att många inom FIRE fortfarande, men kanske inte i, vad ska man säga, högavlönade eller prestigefyllda jobb.

Även efter att man drar ur pluggen tror jag att det ändå blir någon form av utjämning i det stora hela. Återigen, alltså den skara människor som kvickt som tusan jobbar ihop ett FIRE-kapital och sedan drar ur pluggen och aldrig gör någonting mer är så försvinnande liten att jag har svårt att se att det skulle ha en påverkan på infrastrukturen i samhället.

Jan: Får jag fråga då, har du träffat någon sådan? Jag har faktiskt aldrig träffat. Jag har träffat många som är FIRE som är ekonomiskt fria, men jag har aldrig träffat någon som har så här, ”nu har jag dragit ut pluggen och nu är jag på en sandstrand och dricker paraplydrinkar resten av livet.”

Caroline: Ja, bara tar det lugnt.

Jan: Nu tror jag att hon försvann. Ja, du försvann.

Fru EB: Ja, det frös.

Jan: Då testar vi igen då. Har du träffat någon sådan som är FIRE, som har checkat ut och dricker paraplydrinkar på dagarna för jag har träffat många som är FIRE ekonomiskt fria, men aldrig någon som liksom har gjort det där utan tvärtom. De flesta fortsätter jobba i någon utsträckning, men de gör det för att de vill och för att de tycker att det är kul.

Fru EB: Nej, det tror jag inte att jag har faktiskt.

Finns ens FIRE-paraply-drickar-stereotypen på riktigt?

Jan: Jag undrar om den ens finns för det är en stereotyp? Men jag tror inte den finns på riktigt.

Fru EB: Nej. Jag tänker efter nu om jag ens har hört om dem. Nu är det så att jag har inte jättemånga FIRE personer i min omgivning. Det är ju liksom blogg, grannar och läsare som berättar att de har en bra exempel. Jag träffade en, jag träffar ibland mina läsare, vi tar en promenad och när jag var i Stockholm och träffade en av dem för två veckor sedan och han är i princip FIRE sedan 90-talet. Men det är precis som du säger, han har ju jobbat sedan dess också, men deltid, har varit ensamstående förälder och haft tid att vara med sina barn. Ägnat sig åt ett låglönejobb som han brinner för. Jag har nog inte träffat den där paraplydrinkaren faktiskt.

Jan: Ja, det är en sådan här fråga till dig som lyssnar. Finns den personen överhuvudtaget eller är det bara en påhittad karikatyr? Jag tänker att vi ska börja runda av. Vilket är det sämsta rådet du har hört i finansbranschen eller sämsta FIRE-rådet?

Fru EB: Det är två helt olika saker. Om man börjar med finansbranschen så är väl att man ska handplocka enskilda aktier om man inte är väldigt bra på det man gör och har väldigt stora insikter, kanske större insikter än de som sitter i ledande positioner i bolaget. Överhuvudtaget det här att tro att man ska slå börsavkastning över tid genom att hitta rätt aktiv förvaltning som ska slå index, det är visserligen inget råd jag har fått utan det var ju mer att jag fick rådet från banken från början att ha aktivt förvaltade fonder. Men det är inte ett råd jag ogillar väldigt mycket.

Särskilt om man är nybörjare och kanske inte ämnar följa börsen eller utvärdera bolag och så där. Då ska man hålla sig till säkra kort och det är ju i min värld då indexfonder och liknande.

Dåliga råd från en FIRE- person. Jag kan inte komma på någonting vad det skulle kunna vara. Dåliga råd är väl kanske, jag tänker där One More Year syndrome pratar man mycket om i den amerikanska bloggosfären det här att hängslen och livrem var liksom väldigt försiktig. Det är inte så många som kanske ger det rådet, men det förekommer ibland och man märker också när folk skriver om det. Jag hade tänkt gå förra året, men så tänkte jag ett år till och ett år till. Det som är slående tycker jag när man pratar med folk som har dragit ur pluggen och börjat leva ett annat liv, är att denna oron som man kände innan försvinner.

Det är jättemärkligt för man tänker att det är ju när man är uttagsfasen som man borde känna sig orolig. Men både jag kände det när jag sade upp mig i Stockholm och jag har hört från andra att det är så märkligt. Tidigare satt man där i excelbladet och räknade hit och dit, men så fort man börjar leva i slapp och lite mer frihet, då är det som att det är bara. Man ska inte uppmana någon att säga ”men ska du inte jobba ett år till för det löser sig. Allting löser sig och gör inte det men då får man steppa tillbaka igen”.

Jan: Jag tänker lite på det som, vi köpte en elbil och det är så att man har alltid liksom räckviddsångest innan man har köpt elbilen. Men när du väl har köpt elbilen så, det har inte varit en grej för oss på två år.

Fru EB: En jättebra liknelse.

Jan: Ja, precis. Jag tänker innan jag gav sista frågan, är det någoting som du tycker att vi borde ha frågat? Något vi har missat?

Det är aldrig för sent att börja spara

Det är aldrig för sent att börja spara.

Fru EB: Även om man är 62 år och känner att ”jag har sabbat hela upplägget, jag har aldrig sparat”. Ja, men du kanske inte blir FIRE till pensionen, men du kommer att ha en skön buffert- allt sparande. Sedan om det handlar om att du betar av några kortfristiga skulder eller att du har en två månadslöner på kontot, det spelar ingen roll, det är alltid bättre att börja oavsett hur gammal du är.

Jan: Nu har du skrivit 2 böcker själv, men om du skulle rekommendera en annan bok, det kan vara ekonomi bok, det kan vara en skönlitterär bok, någon som har gjort intryck jämte dina egna.

Fru EB: Det är en bok som jag tänker spontant på apropå det här med mindset. Därför att du kan ju läsa massa böcker om bra investeringsstrategier och hur du ska göra. Jag läste själv Per Börjessons ”Så Här Kan Alla Svenskar Bli Miljonärer” som inspirerade mig mycket, men det är mer the how. Men jag tänker att det viktigaste är att börja med sitt why.

Där fick jag väldigt mycket inspiration av en bok som heter The Art of Frugal Hedonism av Annie Rowland som hon heter och Adam Grubb som handlar om lyckan i det enkla livet.

Att man kan faktiskt leva på ett annat sätt än det som alla andra gör. Hon beskriver till exempel helt otroliga enkla upplevelser. Jag tror att hon bor i Australien, är inte helt säker.

Men ta en sommarkväll när du tar pendeltåget eller vad det nu kan vara så långt ut du kan. Ut ur stan och sedan nattvandrar du in medan solen går upp. Bara en sådan otroligt enkel grej som inte kostar någonting. Att det som öppnar upp för sig upplevelser som inte kostar någonting.

Det här kan du göra om du inte är kontorsbunden 9 till 5. Att förstå att livet är så otroligt rikt på upplevelser som inte kostar något och att detta ligger precis framför dina fötter. Den boken skulle jag verkligen sätta i händerna på någon som säger så här, ”men jag trivs väldigt bra med mitt nuvarande liv”. Det finns väldigt mycket inspiration i den ska jag säga.

Caroline: Det var ett fint exempel.

Jan: Ja, tack så hemskt mycket! Och som jag sa i början av avsnittet, man hittar dig på efficientbadass.blogspot.com. Man hittar dig på instagram och du har skrivit två böcker som jag tror de finns på Adlibris och Bokus i alla fall när jag googlade och den heter då, Mitt Sparår och sen har du den andra boken som heter Sparboken en konkret guide till ekonomiskt oberoende.

Ett fantastiskt stort tack och hoppas att vi får återkomma och bjuda tillbaka dig senare så kan vi fortsätta. Jag tänker att det är mycket vi kan prata om. Det där dåliga rådet som du sa också för jag är så här, och man har massa tur kring det där så det finns saker att prata med. Tack så hemskt mycket!

Fru EB: Tack själva! Jättekul!