Nej, indexfonder är varken casino, Solvalla eller en ragglande jätte på finansmarknaden

Om kritiken mot indexfonder och att indexfonder fortfarande är mitt bästa val... 🙂

Jan och Caroline Bolmeson

4 september, 2023

Från tid till annan får indexfonder och sparande i indexfonder kritik i media. Nästan uteslutande kommer kritiken från aktiva förvaltare och inte sällan är kritiken ganska obefogad eller framförallt felriktad. Ironin i det hela är att – givet att de har rätt – så borde de ju välkomna att vi andra gör fel så att de kan ta våra pengar. 🤦‍♂️

En av de absolut tydligaste trenderna inom finans de senaste 10-20 åren har varit att inflödet av pengar till passiva indexfonder och det tillhörande utflödet från de aktivt förvaltade fonderna. Det syns i grafer som nedan från Morningstar och Wells Fargo (källa: Bloomberg) där man ser nettoflödet till och från amerikanska aktivt förvaltade fonder till passiva börshandlade fonder, ETF:er.

Så här ser ökningen förvaltat kapital ut fram till 2018 (källa: FT.com hittade tyvärr ingen nyare bild):

Det här har flera effekter. I avsnitt 302, där vi intervjuade Craig Lazzara, chef på S&P forskningsavdelning SPIVA, pratade vi om att indexfonderna tar pengar från de sämsta aktiva förvaltarna. Det enda sättet för en aktiv förvaltare att slå index är att någon annan underpresterar. Summan av all överprestation är alltid lika med summan av alla underprestation.

Det vill säga att om vi använder metaforen att marknaden är ett bord där marknadens aktörer deltar, så blir en krona i en indexfond en krona som accepterar bordets genomsnittliga avkastning. Det blir en krona som varken kommer att underprestera (och ge de “bra” spelarna en överavkastning) eller överprestera. På det sättet blir det mindre vinst mot index att spela med (=tillgänligt alpha minskar) och det i sin tur tvingar bort de dåliga förvaltarna. Även om det kanske drabbar enstaka personer och team, så är det en utveckling jag inte har något emot – särskilt eftersom jag upplever att finansbranschen tar hutlöst betalt för ett mediokert värde.

Frågan som då uppstår är, vad händer om alla placerar sina pengar i indexfonder?

Min upplevelse är att frågan ofta ställs till fel människor, eller så här, den ställs till människor som kan ge ett svar som man kan göra en artikel av och få uppmärksamhet kring. Svaren resulterar nämligen ofta i rubriker såsom:

“Indexfonder – en berusad jätte som raglar från sida till sida på marknaden”
– Sparpodden #438 med gissa vem … förvaltaren Erik Sprinchorn från den aktiva fonden Tin Nyteknik)

“Sparande i indexfonder är värre än kommunism / planekonomi”
The Atlantic med gissa vem … finansanalytiker som försörjer sig på att göra analyser

“Indexfonder får underkänt: börsen är rena kasinot”
Dagens PS 21 aug 2023

“Gardell sågar indexfonder: ingen verkar bry sig”
Realtid, 21 augusti 2023

“Indexförvaltning är planekonomi, och planekonomi brukar inte vara jätteomhuldat i ekonomiska kretsar”
Richard Bråse, Börsmorgon 28 aug

“This move to passive is a mistake, People are missing the boat.”
Peter Lynch

Is Passive Investment Actively Hurting the Economy?
The New Yorker, 9 mars 2016.

Det bärande argumentet i dessa artiklar handlar ofta just om 1) storleken på indexfonderna och 2) att de köper vad som helst till vilket pris som helst. Det sammanfattas väl av Michel Burry (ja, samma Burry som vi refererade till i förra veckans avsnitt som filmen “The Big Short” handlade om och att han har haft fel i rätt mycket sedan dess):

”… and now passive investing has removed price discovery from the equity markets. The simple theses & the models that get people inte sectors, factors, indexes or ETF:s & mutual funds mimicking those strategies – these do not require the security-level analysis that is required for true price discorvery.
Michael Burry, Bloomberg, 4 sep 2019

eller Christer Gardell i Dagens Industri häromdagen:

”Prismekanismen riskerar att sättas ur spel. Kapitalallokeringsbeslut som är grundbulten i kapitalismen får en allt sämre träffbild. Men ingen verkar bry sig. Innan myndigheter och alla aktörer fattar hur farligt det är, så kommer det att ha gått för långt”, säger han.

Christer Gardell, Dagens Industri

Problemet är att det bygger på ganska många felaktigheter.

Stor skillnad på mängden förvaltat kapital “AUM” och mängden transaktioner

Det första som brukar framföras som kritik är storleken på förvaltningen. Det vill säga att det är ett stort inflöde av kapital till indexfonderna och att det är ett problem eftersom då köps vad som helst till vilket pris som helst. Även om det konceptuellt inte är fel, så är det lätt att trampa fel.

Låt oss citera Craig Lazzara på ämnet (min översättning):

En viktig skillnad att göra är att skilja på passiva tillgångar under förvaltning och passiv handel. Även om passiva tillgångar under förvaltning växer, växer passiv handel mycket långsamt och utgör bara en liten del av den totala handeln.

Antar vi en omsättning på 5% på indexfonder och en aktiv fond på 50% så står aktiva förvaltare idag – när index står för ca 30% av allt ägande – för 91% av all handel.

För att handeln hos passiva indexfonder ska överstiga 50% så skulle indexfondernas ägande behöva överstiga 83%. Inte ens då är det säkert att prissättningen skulle sluta vara effektiv. ” In plain English: we are a long way from passive investors controlling trading, if such a level exists.”

Värderingen av de olika delarna i index bestäms i slutändan av aktiva förvaltare (och vissa faktorindex) vars affärer motiveras av deras research.

Han har ritat upp det i en teoretisk modell enligt följande:

Notera att det här inte är någon anturlag eller sanning, utan bygger på antagandet att de passiva indexfonderna omsätter 10% av sitt innehav på årsbasis och de aktiva fonderna ca 50 %. Det rimmar väl med siffror från Vanguard som visade på en årlig omsättning på ca 5% för indexfonder. Just nu är det rimligt att anta att mängden kapital som förvaltas passiv ligger på runt 30-40%.

Lazzara fortsätter:

Hur kommer vi att veta, vid något tillfälle i framtiden, att marknaden inte längre är tillräckligt effektiv? Förmodligen skulle ett tecken vara ett tillräckligt stort antal felprissatta aktier. Då skulle värdet av framgångsrik aktiv förvaltning öka.

Detta är ett troligt utfall. Men kom ihåg: den enda källan till överprestation för dem som presterar över genomsnittet är underprestationen hos dem som presterar under genomsnittet. Aktiv investeringsförvaltning förblir ett nollsummespel.

Även om vi närmar oss toppen av passiv förvaltning kommer därför den aktiva förvaltarens liv inte att bli lättare, och fördelarna med sparande i index kommer inte att minska

Vi kan även se vad Larry Swedroe skriver på ämnet i en väldigt läsvärd artikel på ämnet:

Författaren fortsatte med att notera: ”Tillströmningen av miljarder dollar till passiva fonder (tillsammans med centralbankernas åtgärder) har drivit upp finansiella tillgångars priser genom taket, via massiva köp oavsett pris och fundamentala värden.”

Detta visar en fullständig brist på förståelse. Passiva investerare är pristagare, inte prissättare. Det är de aktiva förvaltarnas åtgärder som driver priserna, inte de passiva förvaltarnas. Om du vill ha mer bevis för det, titta bara på den stora spridningen av avkastning vi ser varje år i aktierna i S&P 500-indexet. Om passiva förvaltare drev priserna skulle alla aktier röra sig med samma procent. Verkligheten är mycket annorlunda.

Som ett exempel, år 2017, var den bäst presterande aktien i S&P 500-indexet NRG Energy (NRG), upp 132%. Den sämst presterande aktien var Henry Schein (HSIC), ned 54%. Det är en skillnad på 186%! Det kan inte förklaras av något annat än de aktiva förvaltarnas åtgärder. Jag tar detta tillfälle i akt att notera att, trots denna typ av bred spridning, vilket är normalt, misslyckades återigen den stora majoriteten av aktiva förvaltare med att överträffa sina jämförelseindex.”

Förespråkare för aktiv förvaltning kommer att fortsätta kritisera passivt sparande. I nästan alla fall jag har stött på är dessa angrepp inte bara grundlösa, de är också absurda och lätt avslöjade som sådana. Men det hindrar dem inte.

Anledningen är enkel: Passiv sparande hotar deras försörjning. Därför bör deras beteende inte komma som en överraskning.

Indexfonderna bidrar i vissa aspekter till ökad effektivitet

Ironin är att i vissa avseenden har storleken på indexfonder även bidragit till en ökad effektivitet på marknaden. Ett sådant sätt är t.ex. kring utlåning av aktier för blankning. Det vill säga att indexfonderna sitter på stora mängder aktier som de kommer äga långsiktigt. Ett sätt att tjäna pengar på dem är att låna ut dem till folk som säljer dem idag för att köpa tillbaka dem när de är billigare i framtiden (=spekulation i nedgång, s.k. blankning).

Genom att indexfonderna äger fler aktier så har priset på blankning gått ned. Det är viktigt eftersom de aktiva förvaltarna tjänar pengar på att – genom sin analys – upptäcka felprissättningar och sedan tjänar de pengar på att felprissättningen rättas till. Men att utnyttja en felprissättning har alltid en marginalkostnad. I fallet med blankning kostar det pengar att låna aktierna eftersom indexfonderna vill ha betalt. Om priset på t.ex. blankning minskar, då blir antalet möjliga och lönsamma felprissättningar fler.

Aktiva förvaltare borde vara glada

Jag kan ha otur när jag tänker, men som jag ser det borde de aktiva förvaltarna – givet att de tror på det som det själva säger – vara glada att vi andra lägger pengar i indexfonder. Lite enligt principen: ”hindra inte din fiende när denne gör ett misstag… För att citera Swedroe igen:

Så om tillgångarna som investeras i indexfonder ökar till den punkt där felprissättning blir lätt att identifiera och dra nytta av, skulle aktiva investerare återinträda på marknaden tills den marginella nyttan av aktiv investering återigen inte överstiger den marginella kostnaden.

Det vill säga att om nu indexfonderna skulle bli så stora och skapa så mycket fel, så borde ju de aktiva förvaltarna få fler möjligheter. Dessa möjligheter kommer att attrahera fler aktörer. Dessa kommer göra reklam och attrahera kapital – t.ex. från indexfonder. Det här kommer att ske till det uppstår en ny balans.

Men, för att citera Lazzara igen:

Hur kommer vi att veta, vid något tillfälle i framtiden, att marknaden inte längre är tillräckligt effektiv? Förmodligen skulle ett tecken vara ett tillräckligt stort antal felprissatta aktier. Då skulle värdet av framgångsrik aktiv förvaltning öka.

Detta är ett troligt utfall. Men kom ihåg: den enda källan till överprestation för dem som presterar över genomsnittet är underprestationen hos dem som presterar under genomsnittet. Aktiv investeringsförvaltning förblir ett nollsummespel.

Även om vi närmar oss toppen av passiv förvaltning kommer därför den aktiva förvaltarens liv inte att bli lättare, och fördelarna med sparande i index kommer inte att minska.

Indexfonder är fortfarande rekommendationen

Jag tänker således att svaret är precis som vanligt:

• Just. Keep. Buying.
• Sitt still i båten givet att du har en bra båt.
• Spara brett, billigt, passivt och globalt.

Eller för att citera Swedroe:

För de investerare som söker en avkastning bättre än marknadens är svaret inte att engagera sig i aktiv förvaltning. Även om det är möjligt att vinna det spelet, är chanserna att göra det så dåliga att det helt enkelt inte är ett klokt val.

Istället är svaret att söka en exponering mot unika, oberoende faktorer som visar en historisk premie som har varit stabil över tid och olika ekonomiska klimat, beter sig likadant runt om i världen, är robust mot olika definitioner, är implementeringsbar (vilket innebär att de överlever transaktionskostnader), och har intuitiva risk- eller beteendebaserade förklaringar till varför du borde förvänta dig en premie framöver.

Sök dessa större exponeringar genom lågkostnadsfonder som är väl diversifierade och passivt förvaltade.

Myten om superinvesteringarna

I samband med ovan vill jag även kasta ljus på “myten om superinvesteringarna”. I förra veckans avsnitt pratade vi om myten om superinvesterarna. Vi vill så gärna tro att det finns någon magisk kula och därmed faller vi så lätt för tron att gräset är grönare på andra sidan. Vi kopierade Ramit Sethis fråga:

Har rika människor tillgång till bättre investeringar?

Och precis som i hans community svarade en majoritet både i forumet, på Instagram och på Twitter “Ja” på frågan. Vi pratar om det här redan i avsnitt 277:

• #277 – Sanningen om jakten på den bättre investeringen och myten om den rike investeraren | Investeringstrappan

där vi kommer fram till ett väldigt tydligt “Nej” på svaret utifrån vår egen erfarenhet. Vi (eller mest jag) har gjort massor av misstag, fel och dumma investeringar. Jag har nog testat det mesta som man kan lägga pengar på – onoterade inveteringar, alternativa investeringar, pre-IPO:s, SPV, enskilda aktier, fonder, krypto, guld, silver, vin, valutor, derivat etc och min slutsats är att jag anser inte att något är värt det.

Jag blir gärna utmanad, men jag påstår att det finns INGEN anledning – utifrån ett nyttomaximerande perspektiv – att investera i något annat än en kombination av:

• Bankkonto
• Breda billiga, passiva och valutasäkrade ränteindexfonder beroende på syfte
• Breda billiga, passiva och globala aktieindexfonder

Sedan kan man absolut komplettera med andra investeringar (tänk: lek / spekulationshink) utifrån andra behov eller önskemål – t.ex. att bidra till en god sak, försöka slå marknaden, stödja en viss utveckling eller liknande. Men inte om man vill sikta på att ha en nyttomaximerande riskjusterad avkastning.

Jag tror mig ändå ha sett det mesta som finns att erbjuda i investeringsväg i Sverige tack vare RT och de möjligheterna som de har gett. Jag har varit i många av de “fina salongerna” men min upplevelse är att det många gånger när det gäller kvaliteten på investeringar är omvänt proportionellt. Ju mer pengar man har, desto större mängd dåliga investeringar blir man insåld på ett bättre sätt. Jag kan ha fel, men det går i linje med vad t.ex. Buffett skriver på ämnet i sitt brev till aktieägarna 2016.

Genom åren har jag ofta blivit tillfrågad om investeringsråd, och i processen att svara har jag lärt mig mycket om mänskligt beteende.

Mitt vanliga råd har varit en lågkostnadsfond baserad på S&P 500-indexet. Till deras förtjänst har mina vänner, som bara har blygsamma medel, vanligtvis följt mitt förslag. Jag tror dock inte att någon av de superrika individerna, institutionerna eller pensionsfonderna har följt samma råd när jag gett det till dem.

Istället tackar dessa investerare mig artigt för mina tankar och går sedan för att lyssna på den förföriska sången från en högavgifts-förvaltare eller, i många institutioners fall, externa eller interna konsulter och specialister.

Denna professionella konsult står dock inför ett problem. Kan du föreställa dig en investeringskonsult som säger till sina klienter, år efter år, att fortsätta lägga till i en indexfond som replikerar S&P 500?
Det är ett karriärmässigt självmord. Stora avgifter går dock till dessa konsulter, särskilt om de rekommenderar små förvaltningsförändringar varje år eller så.

Det rådet levereras ofta i esoteriskt svårbegripligt språk som förklarar varför moderna investerings-“stilar” eller aktuella ekonomiska trender gör förändringen lämplig. De förmögna är vana att få den bästa maten, skolgången, underhållningen, bostaden, plastikkirurgin, bästa biljetterna och allt annat. Deras pengar, känner de, borde köpa dem något som är bättre jämfört med de mindre bemedlade får.

I många aspekter av livet ger ett högre välstånd verkligen bättre produkter eller tjänster. Av den anledningen har den finansiella “eliten” – förmögna individer, pensionsfonder, universitetsstiftelser och liknande – stor svårighet att blygsamt anmäla sig för en finansiell produkt eller tjänst som också är tillgänglig för människor som investerar bara några tusenlappar.

Denna ovilja hos de rika råder normalt även om produkten i fråga – på en förväntad basis – klart är det bästa valet. Min beräkning, som jag medger är väldigt grov, är att elitens sökande efter överlägsen investeringsrådgivning har lett till att den, sammanlagt, har slösat bort mer än 1000 miljarder kronor under det senaste decenniet.

Räkna på det själv: Även en liten avgift på några miljarder i AUM blir pengar. Självklart, varje investerare som lade pengar i dyra fonder för tio år sedan har inte haft sämre än avkastning än index. Men jag tror att min beräkning är konservativ. […]

Framförallt så kan jag inte göra annat än att hålla med om hans avslutning:

Vi människor tenderar ha någon pervers egenskap där vi ska göra enkla saker svåra.

Tänk om det är så enkelt. 

Tack för att du hänger och orkar med mina rants.
//Jan

Sammanfattning av vår AI-bot

Nedanstående sammanfattning är gjord av vår AI-bot och kan ses som en komplettering till ovan.

Reklam för vår Patreon-community | Tack för ditt stöd 🙏

Det är tack vare sponsringen och stödet som vi får via Patreon som vi kan driva RikaTillsammans. För det här är vi väldigt tacksamma. Det är inget som vi tar för givet. Stort tack till dig som stödjer oss. 🙏

Men! Vi vill självklart även ge något tillbaka. Därför får du som blir en del av vår Patreon-communty bland annat följande:

• Reklamfri podcast + forum - det minsta vi kan ge dig är att du får tillgång till podcast- och video-avsnitten samt forumet utan reklam.
• Extra-material - redan idag finns det över 300 inlägg och ca 40 extraavsnitt i FikaTillsammans-podden som är exklusiva för dig på Patreon. Det är allt från inspirationsföreläsningar, bonusmaterial, intervjuer, analyser av investeringar och mycket annat.
• Prioriterade svar på kommentarer - jag har ingen möjlighet att personligen svara på alla kommentarer och trådar på Youtube, Facebook, Instagram, bloggen, forumet - men här på Patreon, som t.ex. i "Ställ en fråga du har funderat på"-tråden svarar jag på alla kommentarer.
• Förslag på spekulationer till Lekhinken - på Patreon unnar vi oss att från tid till annan komma med tips på "teckna-sälja"-spekulationer vid börsintroduktioner, alternativa investeringar (t.ex. vin) och annat som kan vara intressant jämte ens bassparande i en indexfond / fondrobot.

Du kan läsa mer och själv välja vilken nivå du vill stödja oss på:

Tack till dig som sponsrar eller överväger att sponsra oss via Patreon. Det gör det möjligt för oss att driva RikaTillsammans. 🙏

Transkribering av hela avsnittet

Nedanstående transkribering är gjord med hjälp av en virtuell AI-assistent. Det betyder att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.

Jan: Välkommen till RikaTillsammans! Detta är dagens avsnitt.

Caroline Bolmeson: Om kritiken mot indexfonder.

Jan: På senare tid har det varit mycket kritik mot indexfonder. Kritiken hävdar att indexfonder är en stor och ineffektiv aktör som drar med sig marknaden och gör den mindre effektiv. Vissa hävdar till och med att det är som att spela på ett kasino. Vi kommer att undersöka detta närmare och analysera vad som är sant och vad som är missuppfattningar i kritiken mot indexfonder.

Caroline: Myten om super investeringarna.

Jan: Många tror att rika människor har tillgång till bättre investeringsmöjligheter än de mindre förmögna. Men det finns faktiskt väldigt lite bevis för detta påstående. Varken vi, Warren Buffett, Ramit Sethi eller andra experter anser att det stämmer. Det är i stor utsträckning en myt som sprids av finansbranschen för att kunna ta ut höga avgifter och flytta pengar från spararnas fickor till sina egna.

Välkommen till dagens avsnitt 320, som är en fortsättning på förra veckans diskussion om myter. Förra veckan diskuterade vi myten om super investerare och mediernas roll. Idag tänkte vi fortsätta med myten om att indexfonder är som Solvalla och myten om super investeringarna.

Caroline: Vad är Solvalla? Är det där hästarna tävlar?

Jan: Precis, och det här kommer också från diskussionerna som uppstod efter våra tidigare avsnitt. Christer Gardell, vi nämnde det förra veckan. Han är förvaltare av Cevian-fonden och en känd figur inom finansbranschen i Sverige. I en intervju med Affärsvärlden kallade han indexfonder och börsen för ett kasino, men ingen verkar bry sig om hans åsikter.

Caroline: Han säger att ingen verkar bry sig.

Jan: Du kan läsa citatet själv. Det är ett utdrag från en tidning där de refererade till Gardells intervju.

”I en exklusiv intervju med Affärsvärlden säger han att indexfonder är farliga och förvandlar börsen till ett kasino. Investerarna är inte längre investerare utan spelare. Det är som Solvalla, säger Gardell.”

Jan: Detta fick naturligtvis uppmärksamhet eftersom han angrep indexfonder, och det finns inte direkt några försvarare av indexfonder därute, så det är enkelt att angripa dem. Detta har sedan fått en snöbollseffekt, så du kan också läsa vidare om det.

Caroline: Richard Bråse, analytiker på DI, som också var med i måndagens börs morgon, delar Gardells syn på indexfonder.

”Indexförvaltning är som planekonomi, och planekonomi är inte populärt inom ekonomiska kretsar,” säger han. Planekonomi för tankarna till kommunism.

Jan: Som jag sa i förra avsnittet, börjar jag känna mig lite gammal. Detta är också en kommentar som är gammal som gatan. För några år sedan gjorde The Atlantic en intervju med amerikanska motsvarigheter till Richard Bråse och Christer Gardell. Det var analytiker från det amerikanska investeringsföretaget Bernstein. Du kan läsa ett utdrag från den artikeln här på engelska.

One primary concern comes from the analysts at Bernstein. “Supposedly capitalist economy where the only investment is passive is worse than either a centrally planned economy or an economy with active market led capital management.”

Jan: De sa faktiskt att indexfonder är värre än marxism.

Man gör en hel höna av en fjäder

Caroline: Men man kan ju undra varifrån denna syn kommer. Den är väldigt extrem egentligen, att jämföra det med marxism eller kommunism.

Jan: Precis, de vill helt enkelt överdriva för att få gehör. Ingen gillar planekonomi eller kommunism, så de porträtterar motståndaren som det värsta tänkbara.

Caroline: Ja, det är verkligen något att ta på allvar. Jag undrar varifrån det kommer och varför de gör en sådan jämförelse.

Jan: Vi återkommer till frågan vi ställde förra avsnittet: Vem gynnas av detta? Vad är deras incitament? Jo, det här ger dem uppmärksamhet och hotar deras inkomster. Om folk placerar sina pengar i indexfonder, betyder det att aktiv förvaltning blir mindre attraktivt. Craig Lazzara nämnde detta i avsnitt 302, där han sa att det är som spelare runt ett bord. Den enda möjligheten för någon att slå index är om någon annan förlorar i motsvarande grad.

Men när det kommer till aktiv förvaltning, är det en nollsummespel där någon vinner och någon förlorar. När folk flyttar sina pengar från aktiv förvaltning till indexfonder, lämnar de bordet och tar genomsnittet istället. En indexfond är just genomsnittet av hur det går vid detta bord. Det har visats i en artikel från 2019 att indexfonder tar marknadsandelar från dåliga aktiva förvaltare. De får inte längre kapital eftersom vi väljer att placera pengarna i indexfonder istället.

Det jag tror är att detta kommer skapa reaktioner, och jag är orolig över att de använder halvsanningar som media. Den bästa lögner innehåller ett korn av sanning. Om man har lyssnat på oss eller andra prata om indexfonder blir man orolig när proffsen säger något annat. Så hur ska vi tänka? Jag tänkte att vi skulle gå igenom några av argumenten och motbevisa dem. Jag påstår att de befinner sig på fel spår.

Innan vi dyker in i det vill jag bara rikta ett stort tack till alla som följer och stödjer oss på Patreon. Det är tack vare era bidrag som vi kan göra dessa avsnitt och prata om vad medierna säger. Vi är inte beroende av media för att kunna göra detta. För de som är med på Patreon, hoppas jag att ni inte bara ser det som välgörenhet utan också som att ni får något tillbaka.

Jan: Under hösten har vi haft extra digitala fikastunder tillsammans där vi bjudit in olika gäster, som Eric Strand och ränteförvaltare, till vårt live-evenemang i Stockholm. Det finns också extra material tillgängligt på Patreon.com/RikaTillsammans eller genom länken i avsnittet. Ett stort tack till er som sponsrar oss via Patreon och tack till er som överväger att göra detsamma.

Nu vill jag gå in och motbevisa några av argumenten. Istället för att bara lyssna på mig, tänkte jag ta fram citat från några personer som är kunniga på området. En av dem är Craig Lazzara, som vi intervjuade i avsnitt 302.

Han är VD för S&P’s SPIVA-avdelning, som mäter prestationen för aktivt förvaltade fonder jämfört med passivt förvaltade fonder. Han har varit verksam inom finansbranschen sedan 1977 och har en gedigen erfarenhet. En annan person som vi kommer att citera mycket är Larry Swedroe.

Missuppfattningar om indexsparande

Caroline: De flesta namnen har jag hört talas om, men denne person har jag nog aldrig hört.

Jan: Vi har inte citerat honom tidigare, men jag gillar honom. Han är en finansiell rådgivare. Om jag minns rätt har han tidigare varit ordförande för en motsvarande organisation till Aktiespararna i USA, och han skriver också mycket artiklar.

Caroline: Vad är han nu för något?

Jan: Tänk på honom som en finansiell rådgivare i USA.

Jan: Vi kommer även att citera Ben Felix, som driver en podcast som jag gillar och som liknar vår. Den heter Rational Reminder. Jag tror att han också är en kapitalförvaltare, men han delar också mycket material på YouTube. Här har vi lite olika källor och referenser till vetenskapliga studier eller artiklar. Du kan läsa citaten direkt från dessa källor. Jag har bara översatt dem från engelska för att undvika för mycket blandning av språk.

Ett argument som har väckt akademiskt intresse är att indexsparande kan bli så stort att det minskar den ”aktiva” handeln med aktier och därmed gör marknaderna mindre ”effektiva”.

Jan: Det är ett av de argument som Gardell framför. När folk köper indexfonder gör de ingen analys och köper aktierna till vilket pris som helst, vilket underminerar idén om att marknaden är effektiv och att aktier är korrekt prissatta. Detta argument hävdar att ju mer pengar som går in i passiv förvaltning, som indexfonder där man köper alla aktier, desto mer ineffektiv blir marknaden när det gäller prissättning. Detta påverkar alla, och det blir en rena Solvalla. En aktie kan då få vilket värde som helst, förstår du?

Caroline: Jag förstår inte riktigt referensen till Solvalla.

Jan: Det blir som en slump för aktiva förvaltare. En aktie kan gå åt vilket håll som helst, så det blir slumpmässigt. De menar att de kanske inte bryr sig så mycket om indexsparande, men de framhåller att det kan vara riskabelt att bara köpa allt utan att ha koll på det underliggande värdet. Då kan man exempelvis köpa något för 150 kronor som egentligen är värt 100 kronor.

Om det finns någon sanning det, när inträffar toppen? Finns det några tecken på att vi närmar oss ”Peak-Indexsparande”? Ett viktigt att observera är skillnaden mellan passiva tillgångar under förvaltning och passiv handel. Även om passiva tillgångar under förvaltning fortsätter att öka, är passiv handel fortfarande en liten del av den övergripande handeln.

Jan: Detta är den första missuppfattningen som de flesta begår och inte tänker på. Det är viktigt att skilja på begreppen AUM (Asset Under Management) och handelsvolym. Många säger: ”Titta, det flödar in så mycket pengar i dessa passiva indexfonder att det blir som en raglande jätte på finansmarknaden.” Men de missar att AUM inte är samma sak som handelsvolym. Det är inte så att den som har mest pengar, säger att jag förvaltar 10 miljarder, har mer rätt att bestämma priset på en aktie utan att behöva investera mer pengar. Priset på en aktie baseras på de transaktioner som görs av köpare och säljare.

Genom transaktionerna bestäms jämviktspriset som marknaden accepterar. Priset bestäms av handelsvolymen, inte hur mycket pengar någon har i banken eller i en fond. Om vi tittar på en aktivt förvaltad fond så ger du pengar till en förvaltare som ska handla med aktierna. Du vill att de ska köpa de bästa aktierna, sälja de dåliga aktierna eller till och med satsa på att dåliga aktier kommer att falla i värde. En indexfond fungerar precis tvärtom. Du vill att den bara ska äga alla aktier, utan att göra några stora handelsbeslut. Därför är handelsvolymen i en indexfond endast cirka 5% per år.

Blandar ihop handel och förvaltat kapital

En indexfond byter ut aktier när indexet förändras, till exempel om ett företag blir större och får mer vikt i indexet, eller när ett nytt företag läggs till. Då måste indexfonden sälja aktierna som har tagits bort från indexet och köpa de nya aktierna. Sådana transaktioner görs av indexfonder. Å andra sidan vill aktiva fonder vara aktiva, och det är normalt för dem att handla och byta ut en betydande del av sina innehav. En aktiv fond kan ha 30 innehav, men under ett år kanske de säljer hälften och köper 15 nya. Vissa fonder kan till och med byta ut hela sitt innehav under ett år. Det vill säga att man har en omsättning på 50 – 100 % per år.

Detta handlar inte om storleken på pengarna i fonden utan snarare om handelsvolymen. En indexfond med en handelsvolym på 10-20% av sina tillgångar bör betraktas skeptiskt, eftersom det inte längre är en renodlad indexfond. En indexfond ska ha låg handelsvolym, vilket Vanguard också har konstaterat i en rapport där de påvisar att indexfonder generellt har en handelsvolym på cirka 5%. Detta är inte något teoretiskt värde vi hittar på, det är vad studierna visar. Så nu kan du fortsätta läsa Craig Lazzara.

Om vi antar att indexfonder har en handelsvolym på 5% och aktiva fonder har en handelsvolym på 50%, så utgör aktiva förvaltare idag 91% av all handel, även om indexfonder äger 30% av det totala kapitalet.

Jan: Indexfonder har ökat från 7% till 30% av ägandet under en tydlig trend. Detta har medfört att många aktiva förvaltare har kämpat och haft svårt att generera avkastning över index. Trots att de äger en tredjedel av kapitalet, står de bara för 9% av handeln. Aktiva förvaltare står för 91% av transaktionerna.

En studie från Vanguard visade att för varje krona som en indexfond handlar för, handlar aktiva förvaltare för 22 kronor. Så när vi jämför deras tillväxt, ska vi inte tro att bara en av dem expanderar. Indexfonder är passiva och det är handeln som sätter priset.

Caroline: Nu förstår jag vad du menar. Jag är inte ironisk. Jag försöker bara ta in informationen.

För att handeln hos passiva indexfonder ska överstiga 50%, skulle indexfondernas ägande behöva vara över 83%. Även då är det inte säkert att prissättningen skulle vara effektiv.

Jan: Och han säger det här i plain english.

Caroline: We are a long way from passive investors controlling trading, if such a level exists.

Jan: För att indexfonderna ska utgöra mer än hälften av all handel måste de bli mer än dubbelt så stora. De skulle behöva öka sin ägarandel från 30% till över 83%. Och det är viktigt att komma ihåg att det är handeln som sätter priset på tillgångarna. Så det är inte så att indexfondernas storlek i sig spelar roll, utan det är handeln.

Caroline: Vi kan fortsätta läsa Craig Lazzara.

Hur skulle vi kunna veta när marknaden inte längre är tillräckligt effektiv? En indikation skulle vara om det fanns tillräckligt många felprissatta aktier. Då skulle aktiv förvaltning bli mer framgångsrik.

Jan: Om det finns felprissatta aktier kommer någon att upptäcka det och agera. Om en aktie är värd 100 kr, men handlas för 50 kr, kanske någon köper den och väntar på att marknaden ska inse det korrekta värdet. Å andra sidan kan någon upptäcka en aktie som handlas för 200 kr, men egentligen borde vara värd 100 kr, och köra en blankning. Vi har sett exempel på detta under 2023 med bolag som SBB och andra. Detta ger fler möjligheter för aktiva förvaltare att rättare till felprissatta tillgångar, och det är där de kan tjäna pengar.

Caroline: Detta är en möjlig utveckling att tänka på, men kom ihåg att om någon presterar över genomsnittet så beror det på att någon annan presterar under genomsnittet. Aktiv förvaltning är fortfarande ett nollsummespel.

Jan: Det han menar är att för någon att tjäna pengar på aktiv förvaltning och slå index, måste någon annan förlora mot index. Så det är fortfarande ett nollsummespel. Läs resten.

Caroline: Även om passiv förvaltning når sin topp kommer det inte att bli lättare för aktiva förvaltare och fördelarna med att investera i indexfonder kommer inte att minska.

Så de som klagar på indexfonder borde kanske anstränga sig mer för att hitta sätt att tjäna pengar. Om man är aktiv förvaltare, kanske de inte borde klaga så mycket på indexfonder.

Jan: Ja, jag skulle säga att de borde vara tysta och ta mina pengar. Om de tror att indexfonder är så enkla, då borde jag placera mina pengar där och låta dem ta dem från mig. För det verkar ju vara enkelt för dem. Ju mer pengar som hamnar i indexfonder, desto fler felprissättningar skapas och det ger aktiva förvaltare fler möjligheter att tjäna pengar. Men grejen är att indexfonderna faktiskt tvingar de dåliga förvaltarna bort från bordet och tar ifrån dem deras försörjning.

Så även om det nu skulle bli så, kommer det fortfarande inte att bli lättare för de aktiva förvaltarna, eftersom de fortfarande kommer att konkurrera mot varandra vid bordet. För oss som inte har den ambitionen eller litar på forskning istället för vår egen förmåga, kommer indexfonder förmodligen fortfarande vara det bästa alternativet. Vi kan läsa Larry Swedroe. Han skrev en artikel 2018 med titeln ”Mythbusting on indexinvesting”. Det är roligt att den kritik som nu dyker upp i svensk media 2023 redan fanns för fem år sedan. Och den kommer komma igen om fem år. Det är det som är verkligheten.

Aktiva förvaltare och passiva investerare

Caroline: Men även för att få lite uppmärksamhet. Vi får inte glömma det.

Jan: Det finns ingen nackdel för Gardell att prata om det här. Vi får massor av uppmärksamhet när vi pratar om det i podden. Vanligtvis håller jag mig borta från att prata om andras misstag. Men i det här fallet hade jag en dålig dag på jobbet och gick in på Aftonbladet där Gardell även blev citerad.

Caroline: Varför tittar du på det när du har en dålig dag? Jag undviker vissa sociala medier och tidningar när jag mår dåligt.

Jan: Ja, det är som att stå i en grop och någon säger ”Sluta! Sluta gräva.” Men du fortsätter bara att gräva lite till. Ibland vill man må lite mer dåligt.

Caroline: Larry Swedroe skrev en artikel som heter ”Mythbusting on Index Investing”.

Jan: Det började med att han citerade en annan artikel som också kritiserade indexfonder. Han är ganska frispråkig, särskilt nu när han är över 60. Han hänvisar sedan till den andra artikeln.

Författaren fortsatte med att notera att tillströmningen av miljarder dollar till passiva fonder, tillsammans med centralbankens åtgärder, har ökat finansiella tillgångspriser genom taket. Vi köper massivt oavsett pris och fundamentala värden.

Jan: Notera att samma sak sägs här. Ja, pengar flödar in och priserna stiger utan hänsyn till fundamentala värden. Så vad är egentligen värdet? Och alla kan köpa in sig. Centralbanken har tryckt massor av pengar. Återigen, en sanning att tro på. Men låt oss fortsätta med Larry.

Detta visar brist på förståelse. Passiva investerare tar emot priset, de sätter det inte. Det är de aktiva förvaltarnas åtgärder som driver priserna, inte de passiva förvaltarnas. Om du vill ha mer bevis, titta bara på den stora spridningen av avkastning vi ser varje år i S&P 500-indexets aktier. Om passiva förvaltare styrde priserna skulle alla aktier röra sig med samma procent. Verkligheten är annorlunda. Ett exempel är att 2017 var NRG Energy den bäst presterande aktien i S&P 500-indexet, med en uppgång på 132%. Samtidigt var Henry Schein den sämst presterande aktien, ned 54%. Det är en skillnad på 186%. Det kan inte förklaras av något annat än de aktiva förvaltarnas åtgärder. Jag vill också påpeka att trots denna breda variation, vilket är normalt, misslyckades ändå majoriteten av aktiva förvaltare med att överträffa sina jämförelseindex.

Jan: Jag tycker detta är lite som nördig poesi.

Caroline: Du tycker det är som poesi.

Jan: Du ser väldigt förvirrad ut. Titta på 2017 och S&P 500, de största och mest omsatta aktierna på den amerikanska börsen. Han säger så här, titta, den bästa aktien gick upp med 132%. Den sämsta gick ner med 54%. Om indexfonder verkligen vore en ”raglande jätte” som är full, hur kan det vara så stor spridning på 186% mellan den bästa och sämsta aktien? Det tyder ju på att aktiva förvaltare har pressat ner en aktie och lyft upp en annan till skyarna. Så återigen, det är en konkret empirisk undersökning som stödjer det Lazzara pratade om teoretiskt. Men men, Larry Swedroe säger precis samma sak. Han säger att det är inte de passiva indexfonderna som sätter priset, det är de aktiva förvaltarna. Det är ett konkret exempel.

Caroline: Om de passiva hade haft makt att sätta priset skulle inte skillnaden varit så stor.

Aktiv förvaltning vs. passivt sparande

Jan: Nej, då skulle det vara som han skriver. Om passiva förvaltare drev priserna skulle alla aktier röra sig med samma procent. Det stämmer varken teoretiskt eller empiriskt. Ska vi fortsätta?

Caroline: Förespråkare för aktiv förvaltning kommer fortsätta att kritisera passivt sparande. I nästan alla fall jag stött på är dessa angrepp inte bara ogrundade, de är också absurda och enkla att avslöja som sådana. Men det hindrar dem inte. Anledningen är enkel. Passivt sparande hotar deras inkomstkälla. Därför borde det inte vara överraskande för investerare som söker en bättre avkastning än marknaden. Är svaret då att engagera sig i aktiv förvaltning? Även om det är möjligt att vinna spelet, är chanserna så små att det helt enkelt inte är ett klokt val.

Jan: På så sätt säger han precis samma sak. Om vi tänker på det med cui bono, vem tjänar på det? Varför gör de detta? Jo, det ger uppmärksamhet. Det skapar tvivel och ifrågasätter indexfondernas karaktär, vilket hjälper dem att driva sin agenda. Och här berör han även det här. Men det fungerar inte. Aktiv förvaltning slår inte passivt sparande i indexfonder. Och för många aktiva förvaltare är det värsta att fler och fler små institutioner, företag och andra med stora mängder kapital börjar inse detta. Så de förlorar troligtvis pengar till indexfonder. Ja, ska vi fortsätta här? Istället för att fortsätta med aktiv förvaltning.

Caroline: Istället handlar svaret om att söka exponering för unika oberoende faktorer som historiskt sett har visat en stabil premie över tid och i olika ekonomiska förhållanden, och som har liknande beteende runt om i världen. Dessa faktorer bör vara robusta mot olika definitioner och ha implementering som överlever transaktionskostnader. De bör också ha en intuitiv risk- eller beteendebaserad förklaring till varför man kan förvänta sig en premie i framtiden. Så leta efter dessa breda möjligheter genom att investera i lågkostnadsfonder som är väl diversifierade och passivt förvaltade.

Jan: Så vad säger han egentligen? På ett mer avancerat sätt säger han att man bör köpa indexfonder istället för aktiv förvaltning. Han kritiserar de som alltid förespråkar aktier oavsett vad som händer. Istället bör man köpa de faktorer som visar en historisk premie och som har fungerat väl under olika ekonomiska förhållanden i USA och runt om i världen. Man bör undvika att köpa något bara för att det är populärt för tillfället. Istället ska man leta efter något som fungerar över olika geografiska marknader och som inte påverkas av olika definitioner.

Det kan bli förvirrande när man har olika definitioner av tillväxt eller småbolag i olika delar av världen. En annan anledning till att han nämner detta är kommentarerna de fick efter det föregående avsnittet. Han rekommenderar att läsa kommentarerna i diskussionsforumet efter varje avsnitt, eftersom det skrivs mycket kloka saker där. Några kommenterade att han hade missat Spiltan Investmentbolag, men han säger att han inte kunde förklara varför svenska investmentbolag presterar bättre än tyska eller amerikanska investmentbolag.

Han anser att det är en av de faktorer som inte är likadan överallt i världen och som inte är robust mot olika definitioner. Han tror mer på indexfonder eftersom de fungerar oavsett om det är på den svenska, amerikanska eller tyska marknaden, oavsett om det är små- eller storbolag. Indexfonder fungerar överallt, medan många andra strategier inte fungerar lika bra när de flyttas från ett område till ett annat. Det är där de flesta aktiva strategier misslyckas. De kan fungera bra under en historisk period, men när de appliceras på en annan historisk period fungerar de inte alls.

Caroline: Hur mycket bättre har Spiltan presterat då?

Jan: Jag har ingen exakt siffra, men väldigt mycket bättre.

Caroline: Det kan vara en anledning till varför folk tycker om det. Men då handlar det ju inte om indexfonder. Nej, då är vi tillbaka på att de inte alltid är bäst.

Jan: Det argumentet kan vi redan avfärda. Indexfonder kommer aldrig vara bäst under en enskild period. Indexfonder är ju i själva verket medelmåttiga, och jag tror vi har en eller två bilder här som illustrerar det. Criticism of ”Who wants to be average?” och redan när den första indexfonden lanserades på 70-talet fanns det en kampanj som hette ”Help Stamp Out Index Fund” eftersom det är så amerikaner inte vill vara genomsnittliga. Indexfonder kommer aldrig kunna slå en enskild fond under ett enskilt år.

Men åt andra sidan tror jag att som vi nämnde förra veckan kommer indexfonder över tid att slå de flesta. Det var därför jag kallade förra avsnittet för ”Superinvestorerna”, men jag kunde inte förutse att folk i forumet skulle vända på det, istället för att bli arga. Där började användarna komma med roliga memes och säga ”Nej, vi är inte superinvestorerna i ett enskilt år, men över tio eller femton år blir vi superinvestorerna eftersom de flesta misslyckas med att slå index bara genom att hålla sig till det över tio eller femton år. Det är verkligen extraordinärt.

Caroline:  Jag vill inte fortsätta prata om Spiltan Aktiefond, men har den presterat bra eftersom sådana fonder kan göra det länge. Det kan leda till att folk tror att om de investerar i den, kommer de också att bli vinnare. Inget illa menat, sådana tankar kan ju uppstå. Vi har också den som en investering. Men man kanske tänker att man hellre vill ägna sig åt det.

Jan: Om jag ser på det från ett annat perspektiv. Problemet jag ser med Spiltan Aktiefond Investmentbolag är att jag tror att den har totalt 20 innehav i Sverige. Om jag kommer ihåg rätt, motsvarar de tre största innehaven 50% av värdet. Så om du investerar 100 kr i Spiltan Aktiefond Investmentbolag, får någon gärna korrigera mig eller kolla i kommentarerna på forumet om jag har fel, men jag tror att Investor står för 28 kr där. Nästa största innehav är förmodligen Industrivärden, kanske 15 kr. Så vi är redan uppe på 43 kr, och sedan finns det ett annat större bolag som utgör ungefär 8 kr. Jag vet, jag vet. I alla fall när jag kollade såg jag att de tre största bolagen utgjorde 50% av värdet, och då kan man ju snabbt räkna ut.

Vad händer om till exempel Investor faller i värde? Jo, det kommer att ha en stor påverkan på fondens värde. Investor har haft en fantastisk utveckling de senaste 20 åren, och då börjar våra hjärnor, som är primitiva och skapade för att vara på savannen, genast leta efter förklaringar till detta. Varför har Investor gått bättre än andra? Vi hade även ett avsnitt om investmentbolag för ungefär två år sedan. Tre avsnitt faktiskt, men det blev så här. Du vet att Investor ägs av en familj och att de är bättre investerare. Vill du följa proffsen? Och vi hittar massor av bra förklaringar, som att de är ryggraden i Sveriges industri. De äger bra bolag och har kompetenta anställda, så allt detta kan mycket väl vara sant.

Problemet är att varför skulle ett utländskt investmentbolag vara sämre? Är de som har ägt sina företag i 100 år sämre långsiktiga ägare? Har de sämre anställda till exempel? Sammanfattningsvis, när jag tar hela detta resonemang och flyttar det från Investor i Sverige till exempelvis ett utländskt konglomerat eller utländskt investmentbolag, märker jag en sak. Och då kan man ju också fundera på det här. Om Warren Buffett hade varit ägare till Berkshire istället för Investor, hade då bolagen i Berkshire varit sämre? Berkshire har inte slagit den amerikanska aktiemarknaden de senaste tio åren, och då skulle jag ändå påstå att Buffett är en bättre investerare än en investeringschef på Investor.

Felprissättningar 

För mig är det klart att Spiltan Aktiefond Investmentbolag kan fortsätta att prestera bättre. Men man måste vara medveten om att jämfört med att placera pengarna i Lysa, där du sprider dem på 10 000 bolag, får du inte samma exponering. Så då tar du en annan risk, och som någon skrev på forumet, alla avvikelser från indexet innebär större möjligheter och utrymme.

Det kan gå mycket bättre, men det kan också gå mycket sämre. Jag skulle inte bli förvånad om det kommer en dag i framtiden när Spiltan Aktiefond Investmentbolag inte längre presterar bättre än index. Och då är frågan hur snabbt kommer nedgången att ske? Kommer den att ske? Här har det stabiliserat sig så pass att det har blivit en mjuklandning. Eller kan det hända något? Något helt annat. Om man har mycket tilltro till Investor.

Jan: Ska vi gå tillbaka till Larry Swedroe?

Caroline: Då fortsätter han här.

Det är också viktigt att förstå att förutom att aktiva investerare upptäcker priser, spelar aktieutgivare en viktig roll för att upprätthålla marknadens balans eller effektivitet. Om företagen tror att deras aktie är övervärderad kan de ge ut fler aktier eftersom det är billigt att skaffa kapital. Tänk tillbaka till slutet av 1990-talet när företagen trodde att deras aktie var undervärderad och därigenom genomförde aktieåterköp.

Jan: Så det är inte bara de aktiva förvaltarna som bestämmer prissättningen på marknaderna, utan företagen själva kan också korrigera eventuella fel. Företagen kan dra nytta av att antingen sälja fler aktier för att få in mer pengar eller köpa tillbaka sina egna aktier. De kan tänka att det är mer lönsamt att köpa tillbaka aktier än att få avkastning på sina egna pengar eller eget kapital. Så det finns en viktig poäng att företagen är aktivt involverade och inte bara passiva. Det kan bli lite komplicerat, men jag kommer att förklara det.

Caroline: Ekonomisk teori visar att kostnaden för att leta efter fel prissatta aktier bara motsvarar den vinst man skulle få genom att utnyttja fel prissättningen.

Jan: Det innebär att det kostar pengar att leta efter och agera på felprissättningar. Till exempel, om jag hittar en övervärderad aktie som jag tror kommer att falla i värde, kan jag försöka tjäna pengar genom att blanka den. Det innebär att jag lånar en aktie från någon och säljer den på marknaden för 100 kr. Sedan köper jag tillbaka den till ett lägre pris, t.ex. 50 kr, och ger tillbaka aktien till ägaren. På så sätt tjänar jag 50 kr på prisskillnaden. Men om aktien egentligen är värd 99 kr är det inte lönsamt för mig att göra det eftersom det blir för dyrt att återbetala ägaren jämfört med den vinst jag skulle göra. Så det här handlar om att kostnaden för att agera måste vara lägre än vinsten man får.

Caroline: När tillgångarna som investeras i indexfonder ökar tillräckligt mycket börjar felprissättningar bli enkla att identifiera och utnyttja. Om aktiva investerare återvänder till marknaden tills den marginella nyttan av aktiv förvaltning överstiger kostnaden, kommer balansen att återställas.

Effekten av indexfonder på marknaden

Jan: Det innebär att om indexfonder skapar fel prissättningar på marknaden kommer det att finnas möjlighet för aktiva investerare att dra nytta av detta tills det inte längre är lönsamt att utnyttja felprissättningen. Det blir en självreglerande process.

Caroline: Varför sa de inte det i intervjun? Hur fungerar det här?

Jan: Återigen, här har vi ett stycke. Jag har läst det några gånger igår innan…

Caroline: Ändå är det logiskt när du förklarar det. Det är rimligt. Man skulle ha kunnat ställa den frågan under intervjun.

Jan: Men återigen, det är något journalisterna borde ha tagit upp. Men det är det enda.

Caroline: Ja, det kan man tycka. Jag vet inte hur mycket de har att göra.

Jan: Låt oss ta ett steg tillbaka. Jag har inte arbetat som journalist, men jag antar att det finns krav på att publicera ett visst antal artiklar. Journalister måste täcka ett brett spektrum av ämnen, så de väljer det som är enkelt och beprövat. Jag vet till exempel att Cornucopia har klagat på bloggare vars artiklar ofta tas utan korrekt hänvisning. Ibland undviker journalisterna till och med den ursprungliga källan helt. Jag börjar ifrågasätta mer och mer varför jag är intresserad av ett visst ämne.

Jag följer dem som specialiserar sig inom det området. Till exempel besöker jag Cornucopia för att läsa om Credit, den bästa källan i Sverige för att följa konflikten i Ukraina. Men jag förväntar mig inte att Cornucopia ska rapportera om vad som händer i Malmö. Jag vågar påstå att ekonomijournalister saknar den expertis som krävs.

Caroline: Kan det också vara så att de tänker att ”jag publicerar detta här, och någon annan tar över det,” precis som vi gör nu?

Jan: Precis, ni är precis som vi, extremt specialiserade. Man måste vara lite nördig. Vi älskar er alla som har följt oss i 320 veckor i rad. Men det kräver att vi söker information. Vi har tänkt på detta ett tag, och för mig, när jag såg detta, påminde det mig omedelbart om något jag upplevt tidigare. Så jag sökte i arkiven för att hitta dessa artiklar. Jag vet redan vilka personer som har skrivit om detta tidigare. Så det är ännu en bit bevis. Vad kallar man det på engelska, ett paper? Det är inte bara ett paper.

Caroline: En studie.

Jan: Det är en studie från 2019. Jag fick detta tips från Ben Felix. Återigen, ge heder där den förtjänas. Jag kommer inte att göra som Cornucopia gör. Han rekommenderade en artikel med namnet ”Passiv Asset Management Securities Lending ang Asset Prices”. Sammanfattningsvis äger många indexfonder stora aktieinnehav, som kan betraktas som inaktivt kapital. Ett sätt för indexfonder att tjäna pengar är genom att låna ut dessa aktier till aktiva förvaltare som vill sälja kort och tjäna på en nedgång. Detta fenomen har lett till minskade kostnader för att sälja kort, vilket även har observerats empiriskt.

Konkurrensen mellan indexfonder, på grund av deras stora aktieinnehav, har pressat ned kostnaden för att låna aktier. Ironiskt nog har detta gjort marknaden mer effektiv genom att minska kostnaden för att tjäna pengar på felaktig prissättning. Så det är en ironi att när indexfonder växer blir marknaden mer effektiv. Den här artikeln betonar också att indexfonder driver dåliga förvaltare bort från det lönsamma bordet där de har tjänat betydande avgifter.

Vi kan gå djupare in på detta, som hur många indexfonder handlar med varandra utanför marknaden, vilket kallas för secondaries. När en fond har utflöden och en annan har inflöden kan vi handla utanför marknaden och flytta priser utan att ens påverka de underliggande aktierna.

Myten om bättre investeringar

Det finns sätt för dessa stora indexfonder att handla utan att deras handel påverkar marknaden. Det gör att de aktiva förvaltarnas handel får ännu större inverkan, vilket vi tidigare pratade om. Så för att sammanfatta kritiken mot indexfonder, det är inget nytt. Det har pågått sedan 70-talet, och det är lite roligt att en av de mest drivande i kampanjen mot indexfonder var Fidelity. Deras VD eller ordförande, Edward Johnson, sa att han inte kunde tänka sig att den stora massan investerare skulle vara nöjd med bara genomsnittlig avkastning. Men det är ironiskt att Fidelity nu är en av de största leverantörerna av indexfonder och till och med lanserade den första indexfonden utan avgifter.

Caroline: Men vem har skrivit den här ”Help stamp out index funds”?

Jan: Jag tror det är Sajtam på forumet som hittade det, så jag är inte helt säker. Jag tänker också att vi ska göra ett sidospår som är relaterat till detta. När vi pratar om kritiken mot indexfonder tror jag att det hänger ihop med det vi pratade om förra veckan med myten om superinvesterare, men också myten om att det finns några superinvesteringar. Det är det de implicit säger. Köp inte dessa, köp det som är bättre. För ett tag sedan ställde en amerikan vid namn Ramit Sethi frågan: Har rika människor bättre investeringar?

Caroline: Och då svarade typ 82% ja, att de tror att rika människor får tillgång till superinvesteringar. Så jag tänkte att vi också skulle ställa frågan. Så jag ställde frågan i vår community, på Twitter och andra platser och fick över 3000 svar. 58% svarade ja. Så vi kan vara nöjda att vår community verkar vara lite bättre än Ramit Sethis community.

Caroline: Åtminstone för Twitter-communityn.

Jan: Men jag måste säga, både på forumet där de flesta av oss hänger och på Instagram och Twitter och så vidare, var majoriteten av svaren ja, att rika människor har tillgång till bättre investeringar. Jag vill ge mitt svar på den frågan: Nej, det finns inte bättre investeringar för rika människor. Jag tänkte att vi skulle prata lite om detta för att jag blev faktiskt nyfiken. Vad handlar det om? Så jag ställde frågan på forumet och fick in olika svar. Vissa skrev att rika människor har bättre investeringsmöjligheter på grund av sina kontakter och att de blir förmånsbehandlade.

Jag tyckte det var lite roligt. Jag skulle säga att om du har mycket pengar får du tillgång till ett bredare utbud av möjligheter, men det betyder inte att de är bättre. Någon annan skrev att man genom kontakter kan få tillgång till tidiga investeringsmöjligheter, men det är också sant. Hur många av dessa möjligheter är verkligen bättre? Vi har haft möjligheter att investera via information från bloggen och forumet och andra sammanhang, exempelvis genom Carnegie Private Banking. Men långt ifrån allt vi har sett och hört har varit bättre, och många av våra grannar som vi trodde genuint var bättre har inte levererat. Så nej, det är inte bättre. Vad tycker du?

Tillgång och fördelar för rika investerare

Caroline: Jag tycker faktiskt att det är lite sorgligt. När man har mycket pengar handlar det inte så mycket om att få bästa möjliga investeringar när man väl har de här kontakterna. Det handlar mer om andra saker. Sedan försöker man övertyga sig själv att det handlar om att få tillbaka pengarna eller minimera förlusterna.

Jan: Så jag tror att vi borde gå till Warren Buffetts citat istället för att lyssna på oss själva. Lyssna på vad kloka människor säger. Men ”Guldfeber” här i forumet skrev något intressant. Det beror lite på vad man menar med ”bättre.” Men jag tror att rika människor har större möjlighet att ordna förmånliga lån eller finansiering än genomsnittspersonen. Om man hade Penser efter namnet skulle man nog bli bemött annorlunda av en bank. Jag tycker att detta stämmer. Men det handlar inte om att få bättre investeringar, utan om att göra en bättre affär. På samma sätt som om du äger en restaurang och köper hundra kilo lök varje vecka, får du ett bättre pris än om du köper tre lökar på ICA varje vecka. Det är inget konstigt med det. Sedan har ”Jackalope” skrivit något också. Du kan läsa vad han och andra skriver.

Caroline: De som har mer kapital har tillgång till andra investeringar som privatpersoner inte har. Det finns lagar som skyddar privatinvesterare, och om man betraktas som en professionell investerare får man tillgång till olika alternativ som kan ge en bättre diversifiering och kanske bättre avkastning. Men det mest uppenbara är att om du har mer kapital sänker många aktörer dina avgifter eller erbjuder högre avkastning.

Jan: Jag kan säga att väldigt få ger högre avkastning, men de sänker avgifterna för dig. Det är betydligt vanligare. Men jag måste säga, även om jag har klassats som professionell investerare får man ändå mycket skit. Men det är värt det. Det är bara skit som är bättre förpackad.

Caroline: Vad menar du med det?

Jan: Ja, du vet vad jag menar. Du blir inbjuden till olika evenemang och de föreslår privata krediter eller andra saker. Sedan bjuder de på en lunch och har någon analytiker eller en finanskändis som pratar om det och låter det jättebra. Och sedan är avgiften hög. Jag är verkligen trött på pengar nu, det är bara samma sak igen.

Caroline: Vi gav dem chansen, men jag tycker inte du är en gubbe, jag gillar inte heller sådana saker.

Caroline: Nej, det handlar mer om inställningen till det och att inse värdet man får och att det inte motsvarar ens förväntningar.

Jan: Ja, jag tror att det beror på att vi, som blev lurade, tror att det finns en korrelation mellan högre pris och bättre kvalitet eller exklusivitet i nästan alla områden. Men när det gäller sparande är det tvärtom. Ju lägre avgift eller ju billigare, desto bättre. Det hänger också ihop med den myten att inom alla områden i livet, förutom sparande, sägs det att ju mer man vet, engagerar sig och anstränger sig, desto bättre resultat får man. Men när det gäller sparande är det den som är lat, passiv, oengagerad, ointresserad och håller sig lugn som vinner.

Jag tror att det är den tolkningen som gör att vi tror att vi kan ta kompetens från ett område och flytta till ett annat så blir det bra resultat. För det har ju funkat alltid annars. Och det är ju där jag brukar ibland kalla för ingenjörs sjukan som vi ingenjörer har en ingenjör. Tänk alltså, jag kan göra detta bättre. Och typexemplet är en kompis som sköt pilbåge eller tävlade pilbåge och sen hade han med sig sin pappa vid ett tillfälle och så var det för långt att åka hem.

Och då tänkte du kan ju också börja skjuta pilbåge och sen efter två träningar så hade han ett bättre sätt att skjuta båge. Jag tror och tänker så här vi har skjutit båge sen typ tusentalet. Det är inte så att man går på en träning och sen vet man ett bättre sätt att skjuta pilbåge på.

Myten om att rika har tillgång till bättre investeringar

Jag tror att det kan vara svårt för människor med mycket pengar att acceptera att deras pengar inte borde kunna köpa dem kompetens som vanliga småsparare saknar och därmed ge dem fördel gentemot småsparare. Det handlar om att vilja skilja sig från mängden. De kan köpa bättre mat, bättre tjänster och förvänta sig bättre avkastning. Det finns redan en hel industri som utnyttjar detta och riktas mot dem. Till exempel: ”Här är tio pensionsmisstag för dig med en förmögenhet på 3 miljoner eller mer”.

Försäljare föredrar naturligtvis att sälja till någon med 10 miljoner istället för att sälja samma produkt till tio personer med 1 miljon eller till hundra personer med 100 000. Det är vanligt att man gör misstag när man har pengar, och andra är snabba att utnyttja dessa misstag och prata in i deras värld. Och dessvärre tror många av dessa säljare själva på sina påståenden. Människor kanske inte känner till detta, men det sker ändå, även bland de som skriver om aktiv förvaltning. Förhoppningsvis tror de ärligt på aktiv förvaltning.

Men det är en annan historia. Det förekommer ofta att man blir frestad med fina middagar och exklusiva evenemang för att lägga till socialt kapital när man umgås med rika människor. Det är en fördel för säljarna att koppla visst värde till dessa evenemang. Det kan vara lockande att kombinera evenemanget med sportbilar eller andra intressanta saker att titta på.

Caroline: Det handlar också om estetik. Det kan vi inte blunda för.

Jan: Tyvärr leder detta ofta till mycket höga avgifter inom dessa sammanhang. Jag tänkte citera Warren Buffett snart. Det finns en artikel i New York Times som heter ”Så spelar hedgefonder peter, krokodil tappar” där en förvaltare för California State Teachers Retirement System intervjuas. Han hanterar en förmögenhet på 200 miljarder dollar. Du kan läsa vad han sa.

Investerare får bara 28% av vinsterna, vilket är helt felaktigt enligt mig. Om det var mina pengar skulle jag anse att investerarna borde behålla 70% eller till och med 75 till 80%. Det skulle vara mer rättvist enligt min åsikt.

Jan: Så du hävdar att hedgefonder erbjuder tjänster till dessa rika individer eller förvaltare och sedan tar de 70% av vinsten. Det är helt absurt och det bör man också ifrågasätta. Hur kan det vara så att de som säljer dessa tjänster har råd att bjuda på fina middagar, ha fina kontor eller högre löner? Det är samma visa som att vara ”gubbig” och lika gammal som gatan. Det finns redan en bok, ”Where are the Customers’ Yachts on Wall Street”, som kom ut innan år 2000. Men jag tänkte att vi ska citera Warren Buffett från hans brev till aktieägarna 2016, där han diskuterar överlägsna investeringar.

Genom åren har jag ofta fått frågor om investeringsråd och i processen att svara har jag lärt mig mycket om mänskligt beteende. Mitt vanliga råd har varit att satsa på en fond med låga kostnader baserad på S&P 500-indexet. Mina vänner med begränsade resurser har oftast följt mitt råd. Men jag tror inte att någon av de superrika individerna, institutionerna eller pensionsfonderna har följt samma råd när jag gett det till dem. I stället tackar dessa investerare mig artigt för mina tankar och går sedan för att lyssna på den förföriska sången från en hög avgift, förvaltare eller i många institutioners fall externa eller interna konsulter och specialister.

Sökandet efter bättre investeringar är dyrt (och meningslöst)

Jan: Vi kan fortsätta.

En konsult befinner sig i en svår situation när de måste rekommendera samma indexfond år efter år, vilket kan påverka deras karriär negativt. För att motivera små förändringar tar de ofta ut höga avgifter och använder komplicerat språk. Rika människor är vana vid att få det bästa inom mat, skolor, nöjen, bostäder och mer. De förväntar sig en konkurrensfördel gentemot mindre förmögna. Det är därför de har svårt att acceptera att produkter och tjänster som är tillgängliga för mindre investerare kan vara lika bra. Det handlar om att vilja sticka ut och bekräfta sin status.

Jan: Precis, han fångar kärnan väl. Indexfonder, som vi ofta pratar om med Lysa, ger samma resultat oavsett om du investerar 10 miljoner eller bara 100 kr. Det är det bästa valet, precis som han säger. Ska du fortsätta vad han skriver?

Min grova beräkning visar att sökandet efter överlägsen rådgivning har kostat över 1 000 miljarder kronor under det senaste decenniet. Tänk på det själv. Avgifterna, även om de verkar små vid några miljarder kronor, ackumuleras till betydande summor.

Jan: Helt rätt, även små avgifter på stora belopp blir väsentliga förvaltningskostnader.

Caroline: Exakt. Investerares prestation har inte varit sämre än index de senaste tio åren, även om de har investerat i dyra fonder. Men jag tycker min beräkning är konservativ. Vi har en tendens att göra enkla saker svåra.

Jan: Jag instämmer. Han uttrycker det mycket bra. Vi kan också läsa vad andra säger om detta ämne i forumet.

Caroline: I forumet skriver någon att det kan handla om att rättfärdiga sin brist på rikedom genom att skylla på att man saknar tillgång till förmånerna som de rika har. Istället för att erkänna att våra egna val och handlingar har stor påverkan på vår ekonomiska situation, föredrar vi att tro att vi inte är rika på grund av vad vi inte har tillgång till.

Jan: Vi tror ofta att de rika är framgångsrika på grund av deras kontaktnät eller tillgång till specifika investeringar. Vi hör om människor som köpte in sig i företag före börsnotering och tjänade mycket pengar. Det är lätt att bli avundsjuk och tänka att om jag bara hade haft samma möjligheter, skulle jag också vara rik. Men vi hör bara om de extrema fallen, inte om de flesta som inte lyckades.

Undvika frestelser och lockelser

Innan vi avslutar vill jag rekommendera avsnitt 277, där vi pratar om myten att gräset är grönare på andra sidan. Det finns ingen investering som är bättre än alla andra, det finns alltid en nedsida som avgifter eller koncentrerad risk. Vi har testat många olika investeringar genom åren och kommit fram till att det inte finns någon magisk lösning. Vi har provat enskilda aktier, olika fonder, alternativa investeringar, guld, silver, strukturerade produkter och mer.

Men det finns inget som garanterar framgång. Vi hör ofta om de som lyckades med kryptovalutor, men inte om de som förlorade pengar. Och vi har till och med sett dokumentärer om komiker som förlorade mycket pengar på kryptovalutor. Vi har arbetat hårt för att ta oss ur dåliga positioner. Risken är att du kan förlora pengarna när du investerar i sådana saker. Med indexfonder finns inte samma risk eftersom de är likvida, du kan sälja dem när du vill, och de är reglerade.

Caroline: Så du investerar inte i sådana riskfyllda investeringar längre?

Jan: Jag ser ingen anledning att idag investera utifrån ett nyttomaximerande perspektiv, det vill säga för att tjäna mer pengar. Människor sparar vanligtvis av tre anledningar: för att öka sin förmögenhet, för att uppleva känslor och resor, eller för att signalera något socialt. Det är okej att investera av vilken anledning man vill, men om man fokuserar på nyttomaximering och en riskjusterad avkastning, rekommenderar jag att investera i en bred, billig passiv indexfond kombinerad med en bred, billig passiv valutasäkrad räntefond. Det är de enda ingredienserna man behöver för att bygga en portfölj med nyttomaximering. Allt annat är bara brus eller en lekportfölj. Om man är intresserad av andra investeringar av andra skäl, som att ha kul eller lära sig något, kan man ha en separat lekfond. Vad tror du om detta?

Caroline: Jag vet inte riktigt vad jag tycker, Jan. Jag föredrar att ha indexfonder och är inte särskilt intresserad av att hålla på med något annat.

Jan: Precis. Jag tror inte på myten om superinvesterare eller att det finns bättre alternativ till indexfonder.

Caroline: Det är lätt att bli lockad om man prenumererar på ekonomirelaterade nyhetsbrev eller läser ekonomiska medier. Men det är som att vara ute och titta när man är på shoppingstopp – det kan väcka intresse, men man behöver inte agera på det.

Jan: Håll det enkelt och var inte rädd för att missa något. Det finns ingen anledning att byta strategi eller känna rädsla att missa något. Om du vill utforska andra investeringar kan du ha en lekportfölj, men var försiktig med frestelser och lockelser. Tips för dig som vill undersöka vidare: lyssna på avsnitt 277 om varför gräset inte är grönare på andra sidan. Jag kan också lägga en länk till avsnittet med de två professorerna. Tack så mycket för att du har följt med oss. Vi ses!