Jag hade en riktig berg- och dalbana i tankarna när jag själv ställdes inför det där.
Jag var aldrig orolig för att mina föräldrar inte skulle klara sig, men bland mina vänner har det alltid varit lite sunkigt att vara rikemansbarn och “glida på en räkmacka”. Själv är bäste dräng, typ. Tror de tar upp det i Fast and Furious; de rika kan köpa sig fina bilar, men äkta bilintresse visar sig i tiden och mödan man lägger ner själv. Pengar är fusk. Tror Green Goblin säger något liknande i Spider-Man 2. “I see. You want to be your own man. I respect that.” När Spindelmannen tackar nej till ett fett stipendium eller liknande.
Samtidigt tänkte jag att jag kan ta emot pengarna (de stod redan i mitt namn), men inte använda dem. Spela fattig, ungefär. Låta dem ha sitt liv och sedan själv gå från rags to riches på lika villkor, som många andra “hjältar” i släkten gjort.
Samtidigt är det där fiktion och kulturella ideal. I verkligheten är det få som jobbar gratis på helgerna för att det är kul, eller säger “Äsch, ge mig lite mindre i år” vid löneförhandlingar.
En sak som hjälpte lite var också att relativisera. En snittsvensk är förmögen jämfört med en snittafghan, sydsudanes eller 1800-talssvensk o.s.v. På samma sätt är en miljon inte så mycket för många som är ännu rikare, eller för framtidsmänniskor om utvecklingen fortsätter såhär.
Och; jag kunde se det som payback för mindre bra delar av uppväxten. Slopa bitterhet för det förgångna och på samma gång slopa skuld över gåvan! Det var nog en rätt avgörande del i att komma över det hela.
Sedan har jag ändå hållit fast vid att inte konsumera kapitalet, bara avkastningen, men det har nog mindre betydelse rent objektivt. Det är nog mer för att blidka den där delen av hjärnan som från uppväxten inte vill ta emot gåvor.
Nu, sedan jag började lyssna på RT, så har jag reflekterat en del över slumpen också. Att kasta bort goda förutsättningar och gå från rags to riches själv funkar ju bara om man inte räknar med slumpen alls. I praktiken finns det jätteduktiga, hårt arbetande människor som har otur och blir utfattiga. Kanske 90-95% av entreprenörer, beroende på underlag. Och visst- alla kanske inte jobbar lika hårt eller är lika duktiga, men det är ju inte som att hårt arbete automatiskt gör att man drar ihop en miljon hursomhelst. Och även om det vore så skulle det kräva massa livstid av dig.
) har erbjudit sig att ge mig en miljon kronor. Min spontana tanke var att säga nejtack. Jag vill att hon ska njuta av sina pengar då hon arbetat hårt i sitt liv för att spara/investera och har nu ca 5 miljoner. Jag misstänker att hon blev besviken över att jag inte tog emot pengarna.