Jag kör 100% aktier och max någon månads buffert på konton. Jag förstår ärligt talat inte varför jag skall ha fullt med resurser liggande som inte jobbar effektivt.
Om jag blir av med jobbet eller sjuk kommer a-kassa eller sjukförsäkring ticka in. Skulle tiden gå så ersättningarna tar slut så kommer jag definitivt ha anpassat mitt liv till betydligt lägre kostnader. (Mer tid för att göra saker själv, sälja en bil, dra ner på ”lyxkonsumtion” mm). Jag tror definitivt jag kan leva hållbart på halva månadsbudgeten under en längre tid om det krävs, även om det inte skulle vara jättekul.
Min risk består alltså i att jag tidigast om ett år kommer behöva leva på sparkapital som kortsiktigt gått ner upp till 50% och då kommer jag ha anpassat mig till lågkostnadsliv.
På uppsidan har jag ett par årsutgifter som arbetar effektivt och dubblar sitt värde var sjunde år, eller så, jämfört med att låsa dem på ett räntesparande.
Jag förstår att det här kan kännas lite extremt men tycker att det känns tryggt utifrån mitt helhetsperspektiv. Villa med 50% belåning och 3 milj övervärde, högskoleutbildning och sambo med stabilt jobb, två barn, far och morföräldrar i livet som bor i samma stad. 10+ årsutgifter i aktier.