Det går jättebra med iShares iBonds. Det är UCITS ETFer som är tillgängliga för svenskar med Euro valutarisk, utan bet på inflation. Jag vet inte om de går att hitta till ISK dock, men det det är ju inte något stort problem egentligen.
Det går att helt runda ränterisken på detta sätt.
Men är det inte en jättestor skillnad på en TIPS-stege där du äger varje obligation till förfall och på det steg är garanterad en inkomst och denna fonden som rullar obligationerna?
Tack för ett fint inspel @HenrikTell.
Jag funderade på ifall du kan nämna några exempel på fonder som vi kan komma åt på Nordnet eller Avanza som uppfyller dessa kriterier?
Det jag inte förstår är varför inte sparkonto kan inkluderas som en del av portföljen i en fondrobot. Särskilt i lågrisk som 30/70-portfölj. Där skulle det kunna vara 30 % aktiefonder (på ISK), 20 % räntefonder (på ISK) och 50 % sparkonto. Det borde väl gå att få till för dem?
Håller med. Det finns ju ETFer på risknivå 1 som avkastar dagligen. Revoluts så kallade “savings account” bygger på dessa.
Det man missar dock är insättningsgarantin.
Nej, iBonds har just den feature att de inte rullar, dvs inte köper nya innehav kontinuerligt. Hela ETFerna förfaller 15 december aktuellt år och insatsen betalas ut tillsammans med slutkuponger 1 januari. De följer index av räntepapper som alla förfaller samma år.
Det är räntefonder som svänger in mot par value på förfallodagen, precis som en obligation. Dvs man har en typ av garanterat slutvärde innan man trycker köp. I detta fallet är det YTM minus avgift. För företagsobligationer i iBonds kvarstår iofs en diversifierad kreditrisk (IG). Ränterisken går gradvis mot noll till slut om man håller till maturity.
Räntefondernas Dr. Jekyll, utan Mr Hyde 
Håller helt med!
Precis som att fördelningen aktier-räntor har ett batteri mot frågor så kanske man borde ha liknande på räntedelen. Samt att ha en kort och en lång räntefond inom roboten så man kan anpassa risken även på räntedelen. ”Hur mycket får räntedelen svänga” fråga kan ju lösa det.
Sen ska man nog också komma ihåg att de två senaste åren rätt exceptionella historiskt sett där långräntefonder straffades hårt med de snabbaste och stora räntehöjningar i mannaminne.
Det är något jag själv varnat för här på RT förr, då jag förordade korta räntefonder. Nu när kraschen skett är det å andra sidan den risken mycket lägre, och då skyr alla långräntor. Typiskt oss småsparare 
Ja två olika räntedelar vore kanske lämpligt med en lång och en kort. Sedan mixa detta i lagom kombination för varje individ och deras önskemål om risk och så vidare.
Det är precis detta jag hoppas få till med portföljförslagen hos Fee Fighters. I dagsläget så bestämmer den en mix av räntefonder med genomsnittsduration endast baserat på vad man svarar på “hur mycket risk kan du ta?” (sparhorisont). Svarar man Vet ej där så väljer den korträntefond (i kombination med AMF Mix vid mellan/bred portfölj).
Men jag funderar på om det behövs en anpassning om man svarar 10 år men att man i nästa fråga säger att man vill ta låg risk, då kanske det är fel att med 50% räntor att rekommendera att allt läggs i Captor Iris…
Fee Fighters - Portföljförslag (obs, välj “prioritet 50 / 50” för att se varianter med två olika räntefonder)
Det kan nog vara för volatilt för den som har lång horisont men låg riskvilja. Kanske 25% Iris och 25% Amf mix eller amf lång?
Iris passar nog bättre för de med lång horisont men större riskaptit, men som inte vill gå fullt ut 100% aktier.
Jag förstår inte riktigt resonemanget här. Om Captor Iris är för volatil så borde väl aktier också vara det? Ändå förväntas en sparare med låg riskvllja “förstå” att aktier kan svänga, men inte att räntor kan göra det.
Varför kan man inte utbilda folk i att räntor kan svänga lika mycket som aktier? Att det finns olika typer av räntefonder, precis som aktiefonder? Ändå tycks konsensus i tråden vara att gemene man ska hålla sig till enbart korta räntor/sparkonto, trots att det leder till suboptimala portföljer. Det är bara så svårt för mig att förstå logiken i rekommendationerna.
För en person med lång sparhorisont men låg risktolerans hade min rekommendation varit att lägga till fler okorrelerade tillgångsslag. Alternativt en portfölj med mer (high-yield) företagsobligationer?
Det beror nog till stor del på ett kunskapsglapp som du säger. Folk vet att aktier och fonder svänger, men noll vetskap om hur räntefonder fungerar.
Ser inget problem att rekommendera långa räntefonder eller andra tillgångsslag men det fortsätter att man kan förklara på ett bra sätt hur dessa fungerar så att den som köper förstår. 
Tycker du slår huvudet på spiken här… att då behöver man utbilda folk. 
Tänker på kommentarer som:
Ska jag ge råd till någon (vilket jag uppebarligen har fått för mig att göra ) och det ska vara enkelt, då riskerar (ha!) jag hellre att ge råd som innebär aningen för låg risk än tvärtom. Err on the side of caution…
Intressant, har de för olika år så att jag kan bygga stegen själv? Dvs. med förfall 2026, 2027, 2028 etc?
Jadå, lite övergripande och förenklat i alla fall. Tack för frågan och intresset!
Först, de är direktkopplade till inflationen (för svenska realobligationer mätt som KPI) och utgör det “riskfria” alternativet för en investerare med lång placeringshorisont och som framför allt bryr sig om den reala avkastningen, alltså avkastningen utöver inflationen. Och det är ju det viktiga för de flesta. Och, på lång sikt - “riskfri” står här inom väldigt tydliga citationstecken då de här obligationerna kan variera väldigt kraftigt i värde på kort sikt på grund av sin ofta långa löptid. Men den höga kreditvärdigheten gör att nedgångarna mest blir en fråga om obligationsmatematik - de motsvaras exakt av en högre förväntad avkastning fram till förfallodatum. Du vet på förhand därmed ganska exakt vad du kommer att få för avkastning (utöver KPI) när du köper en viss realobligation och håller den till förfall.
Lite mer komplicerat blir det för fonder som investerar i flera obligationer med olika löptider och omsätter sina innehav regelbundet, men samma grundprincip gäller även där.
Direktkopplingen till prisutveckling/inflation gör att de fungerar som en annan tillgångsklass med lite andra egenskaper än vanliga “nominella” obligationer, och de ger alltså lite ytterligare riskspridning, både mot aktier, andra räntepapper och annat.
De kan framför allt väntas fungera bättre när inflationen blir oväntat hög, vilket utgör en situation som normalt inte alls är bra för nominella obligationer och som en investerare ofta är beredd att ge upp lite avkastning för att skydda sig mot.
Om du enbart tittar på förväntad avkastning är realobligationer inte nödvändigtvis jättebra. Du kan i nominella obligationer vänta dig att få en viss riskpremie för att du som investerare ska bära inflationsrisken. Den premien finns inte i realobligationer, så den förväntade avkastningen för nominella obligationer (med samma löptid och kreditrisk) är något högre än för reala (historiskt ligger premien på runt cirka 0,2-0,5% årligen, i snitt, men varierar över tiden och är svår att beräkna exakt). Å andra sidan kommer i praktiken oftast en längre genomsnittlig löptid (som också medför en premie) att åtminstone delvis kompensera för detta i de flesta realobligationsfonder.
Realobligationer kan ofta undvaras helt i portföljen (vilket är det jag skulle rekommendera för de som inte förstår de här instrumenten hyggligt väl och inte har grepp om löptid kontra den egna placeringshorisonten).
Hej Jacob, tyvärr är det helt omöjligt för mig att prata om specifika fonder här. Det riskerar att missuppfattas som en rekommendation, vilket skulle skapa legala problem för mig.
Det jag kan säga är att det finns räntefonder i utbudet hos Nordnet och Avanza som vi rekommenderar till våra kunder regelbundet, men ingen av fonderna är egentligen helt optimal och uppfyller alla punkter i listan (och ytterligare ett antal kriterier vi har) till fullo och till ett rimligt pris. För- och nackdelar behöver vägas mot varandra.
Enig men jag tror att dubbel-smällen att både aktier och räntor gick ner samtidigt har varit svår för många att acceptera.
Inte så konstigt, man måste ju vara drygt 50+ för att komma ihåg förra inflationschocken på 70 talet. Det är ju den som ligger bakom effekten kombinerat med nollräntor före.
Själv har jag mest suddiga minnen av far som svor vid bensinmacken och kunder som skällde i affären
Utbildningen i räntor skulle nog kommit för några år sedan men då var vi ju väldigt få som var intresserade. Klart, bättre sent än aldrig. Och vem vet det kanske kommer nya inflationschocker även i närtid 
När jag funderade över ränteplaceringar i slutet av förra året så fanns en jättelång tråd om ränteplaceringar. (Denna tråd är rätt lång den med…)
Jag tänkte följande: För aktier gäller ett (!) huvudalternativ, allt i en global aktiefond. Vill man kan man i och för sig sprida ut sparandet med lite småbolag och annat.
Räntesidan verkar jobbigare. Jag tog i stället 75 procent av mitt räntesparande och placerade i Spiltan räntefond. Superstarka bolag samt placeringar inom 75 procent av belåningsgraden på fastigheter. Risken är låg och förr eller senare kommer räntan att sjunka, vilket ger fonden en skjuts uppåt, det var mitt resonemang.
Detta blev inte så pjåkigt. Om jag inte missminner mig gav väl detta runt eller över 6 procent förra året. Jag fortsätter dessutom ett år till, så får vi se vad som händer.
Det finns inte bara ytterligheter på räntemarknaden, lågavkastande statliga obligationer på ena sidan och högriskobligationer på motsatt sida. Det som ligger däremellan är det mest intressanta.
Ps. Tack förresten för inslaget om de bästa fonderna i respektive bank. Lysande som vanligt.
@HenrikTell - köper ni då för era klienters räkning realobligationerna direkt? Dvs. inte via fonder? Om ja, vad är minimbeloppen? Vill minnas att svenska obligationer är typ på 1 MSEK per styck, eller är jag ute och reser?
Tack för dina intressanta inspel.
Nej, vi arbetar enbart med fonder.
Precis, med förfalloåret i namnet. Utbetalning sker nästföljande år 1:a Januari. Det sker som en utdelning med ex date 15 December. Liknande sak händer med enskilda obligationer utanför börsen.