Haha! Jag tänkte inte ens på synthar. Där har jag, egentligen, så jag klarar mig. Där är väl mer tid en faktor, och tid är också pengar. Eller ett stort, luftigt och ljust studiorum som faktiskt låter bra på riktigt. Det är INTE gratis.
Men visst, det finns väl en eller annan synth och lite blandad outboard som inte skulle göra livet i studion sämre. =)
Jag är lärare och har alltså en ganska normal lön.
Jag skulle absolut kunna hitta på saker som kostar hur mycket som helst men så mycket pengar har jag inte.
De pengar jag sparar skulle räcka till att t.ex. bo på hotell varje helg men det skulle jag tröttna på.
Sen beror det förstås på vad man menar med att spara och om pengarna skulle spenderas varje månad eller om man kan “spara” till periodiserade utgifter, t.ex. en dyrare resa.
Är väl mest kombinationen av de här båda jag inte får ihop. Men jag hör resonemanget ganska ofta här på RT, så det får mig alltid att undra lite om jag är något spenderarmentalitets-UFO. 
Det jag menar är att om jag har t.ex. 30k in varje månad och måste göra slut på 30k varje månad, för att ha tomt på kontot, så vet jag inte vad jag skulle göra med pengarna. Om jag däremot kan “spara” pengar hela året och sedan använda pengarna till t.ex. en resa så är det absolut inget problem att göra av med alla pengar.
Det är just att leva från lön till lön som skulle vara svårt för mig med den inkomst jag har.
Löser man ju enklast med omvänd periodisering, d v s konsumtionskrediter för de större grejorna tills räntorna käkar lönen varje månad. 
Skämt åsido, förstår hur du menar.
Håller med - men sedan då? När man har klarlagt hur sanningen faktiskt ligger till måste man ju fråga sig; Och?
Några idéer?
En i mina ögon intressant fråga är om vi är beredda att hålla med om den ursprungliga källans huvudsakliga slutsats, att spridningen har blivit större?
“Andelen som har i stort sett ingenting kvar dagen innan lön steg från 11,6 till 14,6 procent jämfört med förra året. Samtidigt ökade andelen med 20 000 kronor eller mer. Spridningen har blivit större, med andra ord”
De specifika siffrorna känns mindre viktiga och vi kanske har andra källor som kan styrka eller motsäga slutsatsen att vi nu ser en större spridning i vad människor vanligtvis får över?
Edit: Intressanta följdfrågor är vad som är positivt respektive negativt med om spridningen ökar eller minskar.
Oavsett om spridningen blivit större eller inte, vad ska man tänka om det?
Spridningen har blivit större; hur är det isf intressant? Spridningen har inte blivit större, hur är det isf intressant?
Ur vilket perspektiv är respektive scenario relevant?
Det beror på vad man ser som positivt/negativt med den här typen av spridning.
Själv är jag tveksam att vårt samhälle blir bättre med större spridning. Därmed skulle jag bli orolig ju mer spridningen ökade, och fundera på vad som skulle kunna bidra till att motverka en sådan ökning. Men det är bara mina tankar.
Jag skulle inte underskatta dem - utan tankar är fakta ganska ointressanta.
En uppenbar sak som har ökat spridningen är invandringen. Det är stora grupper som är arbetslösa och därmed ökar gruppen med låga inkomster.
Om alla har samma oavsett hur mycket man kämpat för att nå dit, då skulle vi som art sluta kämpa. = positivt med spridning.
Säger inte att någon med lägre lön kämpat “för lite”. Man kan ha olika förutsättningar, alla styr man inte över = normalt att det blir en spridning.
Låt oss bortse från den otydliga utformningen av frågan. Den borde ha varit “Vilken ekonomisk buffert har du?”
Då blir utfallet ganska så fruktansvärt. Buffert:
0-10 000 kr. 25-30 procent av befolkningen.
0- 50 000 kr. 60-70 procent av befolkningen.
Vanligt folk har alltså ingen större buffert i form av sparande. De har ett kreditkort istället. Förr I världen fick man höra. Åk inte till Ullared och handla när barnbidraget har kommit, köerna är oerhört långa. Nu fick jag höra häromdagen. Detta stämmer inte längre. Numera handlar folk på sitt kreditkort , så du kan åka när du vill.
Vad göra? Jag kan tänka mig två saker. 1. Utbildning om privatekonomi i skolan. 2. Förbättrad konsumentkreditlag. Det skall inte vara möjligt för låginkomsttagare att kunna få 6-7 olika kreditkort.
Samtidigt får vi acceptera att kanske 10-20 av befolkningen är ekonomiska analfabeter. Vi får leva med detta. Dessutom finns vad som jag och andra kallar fattigmiljonärerna. Man har köpt en villa för 5 miljoner och har lån 4 miljoner. Med inflationen hjälp kommer deras problem att lösas på sikt.
Samtidigt, våra politiker har alldeles för lite fokus på detta
Samtidigt är det bra om man kan undvika att försvåra för de som redan har det svårt. Det är tråkigt om låginkomsttagare inte kan ha motsvarande möjligheter att förbättra sin ekonomi/vardag som höginkomsttagare, t ex genom vettig användning av kreditkort. Kan man hitta lösningar som hjälper personer oavsett hur mycket de tjänar så är det en fördel.
Rörande just kreditkort är det naturligtvis delvis en utbildningsfråga, t ex att förstå skillnaden mellan vettig och ovettig användning. Men det skulle även kunna vara bra med några innovationer, även om de kanske måste pressas fram genom lagstiftning. En sådan skulle vara att möjliggöra inställning av varnings- och spärrnivåer för att skapa trösklar mot “för hög” kreditanvändning.
Oavsett om man är låg- eller höginkomsttagare.
Ja, visst fungersr kreditkort bra, jag använder det själv. Ett besinkort och ett via min huvudbank.
I princip har du rätt. Problemet är bara när man har sex kort uttnyttjade med 30 000 kr vardera….
Jag tror att det kan bli lite missvisande att bara titta på lönekontot.
För egen del funkar lönekontot mest som en landningsplats – lönen kommer in, räkningar betalas, och resten flyttas vidare till sparande med ränta och isk. Så att det råkar vara tomt precis innan lön säger egentligen inte så mycket om den faktiska ekonomin.
Känns mer rimligt att se till helheten – alltså buffert, sparande och tillgångar – snarare än ett enskilt konto vid en specifik tidpunkt.
Bara att gå in på Willys den 25e så förstår man att det är en stor del människor som har haft det tomt på kontot. Även klassiska mönster på restauranger, barer och affärer att lönehelgen är det full ös och lugnt helgen innan lön. Varför? Jo för att pengarna har börjat sina. Min frisör justerar sina öppettider efter detta mönster också, många här här - likt jag - lever i en bubbla helt klart.
Vad menar man med att ha 20000 kvar på kontot? Jag t.ex. flyttar allt som skall sparas och investeras det första jag gör, sedan använder jag kvarvarande pengar till den dagliga driften. Således är jag nära noll i slutet av månaden men har då avsatt en del till sparande.
Vem låter sparpengarna ligga kvar i kontot till månadsskiftet? Om jag hade 20000 som drällde runt en hel månad i mitt lönekonto utan att generera avkastning så hade jag höjt min sparkvot direkt.
Eller menar man helt enkelt att de kan avsätta 20000kr till sparande? I så fall tror jag det är fler som kan det.
Precis. Att ha 20000kr kvar på lönekontot i slutet av månaden måste ju vara ett tecken på att man inte har koll på sin privatekonomi? Visst spenderar man mindre än man tjänar, vilket är ett positivt första steg, men man har ingen plan för hur man skall hantera överskottet.
Det var väl en drastisk och överdriven slutsats.
Jag brukar ha något sånt liggande för att täcka upp månaderna det råkar vara mycket räkningar.
Visserligen på ett e-sparkonto istället för det direkta lönekontot men det är ingen ränta på det heller, mest en sortering.