Han pratar en hel del om aktier i onoterade småbolag. Men börsen sågar han som en “begagnat”-marknad. Tänkte att vi skulle adressera det i ett kommande avsnitt, här delar jag inte hans åsikt.
Han är ju väldigt förtjust i fastigheter och jag skulle säga - för att citera @Jonathan.S - att det är en metod som fungerar väl under amerikanska förutsättningar, men inte under svenska. Vi har helt annan lagstiftning och prisregelering här.
Intressant. Så är jag också i mitt företagande. Kollar nästan aldrig på resultaträkningen men väck mig mitt i natten och jag kan berätta hur mycket pengar där är på bankkontona. Har sett mer än ett företag hamna i knipa med positivt resultat men dålig likviditet.
Tror värdet ligger att ens börja reflektera över frågan att om hela min förmögenhet ligger i en tärande tillgång så är det inte jättebra. Det räcker som ett första steg tänker jag.
Ja, jag värderade om nu när vi bott i huset i fem år. Denna gången investerade jag inte upp skillnaden, var ganska nöjd att hamna under 50 % belåningsgrad och förbättra likviditeten genom att jag slapp amorteringen.
Absolut. Jag tänker mig att jag ser det utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv och bortser från det känslomässiga praktiska. Poängen i avsnittet är ju inte att man inte ska äga sitt boende - bara att vara medveten om att det är få saker i ens liv som driver kostnader som det ägda boendet gör. Jag var t.ex. omedveten om att mer än ca 2 % av värdet på huset går i underhåll och omkostnader…
Rätt. Återigen blir ju inte syftet att skapa någon naturlag, utan att kunna ha ett resonemang som ovan. Rubriken på avsnittet är ju egentligen finansiell kompetens och att kunna resonera som du gör visar på just det. Men det är något som de flesta aldrig gör.
Var det inte det jag precis skrev? Min poäng är att det Kiyosaki försöker beskriva (som jag tolkar det) är inte vad som bokföringstekniskt är en skuld utan just något som genererar ett ansvar för att betala. Vilket är mer i linje med den semantiskt vardagliga betydelsen av begreppet liability snarare än den bokföringstekniska. Däremot har inte ordet skuld riktigt samma betydelse i vardagligt språk på svenska. Därför tycker jag översättningen skuld inte riktigt klockren när man försöker förklara Kiyosakis idéer för andra. Tyvärr finns det ingen direkt översättning av liability.
Älskar er i forumet, som verkligen nagelfar allt man säger. Få andra ställen kan man ha en diskussion i flera kommentarer på skillnaden på liability och debt och dess översättning till svenska.
Låt oss bara backa ett steg och återkomma till syftet med avsnittet. Det är att hjälpa den vanliga personen att reflektera över att det finns en ganska stor nyansskillnad mellan “tillgångar med naturlig avkastning” som Patrik på Lysa kallar det och en tillgång som “bil”.
Definitionen nedan är ju fullständigt korrekt:
”En tillgång är en resurs över vilken företaget har det bestämmande inflytandet till följd av inträffade händelser och som förväntas ge upphov till ett inflöde av resurser som innefattar framtida ekonomiska fördelar”
Men också ganska oanvändbar för den vanliga personen som inte jobbar med bokföring. Till och med jag som tycker att jag kan bokföring och redovisning ganska bra, behöver ju tänka både en och två gånger innan jag kan “översätta” ovanstående definition till min egen privatekonomi…
Det jag fattat av hans tänk är att han vill skatteplanera. Så du har nog rätt i att hans råd är väldigt knutna till det amerikanska skattesystemet. Vårt ISK finns inte heller där utan för att få låg skatt måste du i USA som privatperson låsa pengarna i motsvarande vår tjänstepension eller barnspar.
Samt en helt annan tradition när det gäller lån som också påverkar risken / förutsägbarheten med bostadsinvesteringar
Sverige med rörliga räntor / kort bundna räntor
USA med långa räntor, ofta 30 år för bolån
Sen är det såklart också stora skillnader i amorteringskultur, personligt ansvar (om man köper flera bostäder som privatperson) samt hur ofta man flyttar (amerikanerna är mer mobila som jag förstår det).
Så jag skulle nog aldrig jämföra Svenska och amerikansk bostadsmarknader. Same same but very different
Kyosakis tankar är ju dock applicerbara på investeringar generellt sett så därför tyckte jag boken var intressant
Det är ju värdeskapande tillgångar som jag tänker att rikemanstänket handlar om. Men många vill nog ha de andra två kategorierna av tillgångar också för att det skänker livskvalitet. Men kanske mer värdebevarande än värdeminskande om du tänker som en rik person.
Så fattiga bör börja med att skifta från värdeminskande tillgångar till värdeskapande tillgångar. När du vunnit spelet flyttar du pengarna till värdebevarande tillgångar.
Precis. Och tvärtom sett har vi generösare ISK-regelverk. Så en del kan nog översättas rakt av baserat på just dessa regelverk. Hade han bott här tror jag han hade indexkramats på RT och inte pratat så mycket om fastigheter på hemmamarknaden här.
…och såklart hade nå’n annan hunnit säga det redan.
Jag har inte läst boken utan bara sett några youtube klipp. Hela idén är väl att köpa fastigheter för lånade pengar, investera alla intäkter (i kombination med nya lån) i nya fastigheter osv. Resultatet blir att du minimerar skatten eftersom du investerar så mycket du kan så fort som möjligt och sen låter du tiden höja värdet på ditt växande fastighetsbestånd, som du sen kan belåna och köpa nya fastigheter. Ett självspelande piano.
Fråga är vad som händer om fastigheter slutar stiga i pris och kanske börjar falla? Den som har varit med ett tag har kanske hunnit konsolidera sig men den som är relativt ny i karusellen lär råka illa ut.
Så har väl många förmögenheter skapats i Sverige också. Många blev rika snabbt på pappret men flera har också försvunnit. Som jag ser det är det förenat med hög risk. Speciellt nu när fastigheter minskar i värde och räntorna stiger.
Lite som när Arnhult nu tvingas sälja Castellum, eller när Penser tvingades sälja Gamlestaden, Nobel mm till Nordbanken för en spotstyver på 90-talet.
Hävstång är bra tills det inte är bra längre.
Nu gör jag ett försök till provprat för att förklara hur jag menar, med viss reservation för att det kan vara för hypotetiskt. Jag tänker att man skulle kunna skilja på boendet som investering och boendet som tjänst. I så fall kan man betrakta åtminstone driften som att man utnyttjar en tjänst i en fastighet man äger, som inte har med investeringen i fastigheten att göra.
En jämförelse: säg att man investerar i ett hotell. Som en benefit får investerarna bo på hotellet till driftskostnad och utnyttja hotellets resurser till inköpspris. Om man väljer att göra det så skulle man antagligen inte betrakta det som en minuspost för själva investeringen, utan som en tjänst skild från investeringen i hotellet, via investeringen får man tillgång till en tjänst som man kan välja att utnyttja. Lite så tänker jag att man skulle kunna tänka om bostaden.
Äntligen!
Det här med din låda över resultat-och balansräkning och hur den kan visualisera ens vardagsekonomi har äntligen gett mig ett välbehövligt verktyg när jag ska förklara det hela för min son som absolut inte är dum i huvet men helt ointresserad av ekonomi, genialt. (Nu jävlar ska det bli ändring på det här).
P.s Tycker ni har blivit slarviga med att översätta engelskan till svenska, hänger inte med fullt ut, tillhör den äldre generationen.
Hoppas på bättring i detta, i övrigt Superbra!!!
Min plan är att göra det i närtid för att dels minska amortering och öka utrymmet som kan lånas upp för olika ändamål som jag ser som en del i mellanriskhinken
Det ena utesluter inte det andra jag har stenkoll på båda och rekommenderar det till alla för att möjliggöra förbättringar i sin ekonomi. Tycker också det är väldigt motiverande att se hur ett bra kassaflöde får effekt på balansräkningen och eget kapital ökar etc. Balansräkningen sätter ju också förutsättningarna för hur man behöver jobba med kassaflödet med tex inkomster och utgifter och vilka risker man har i sin ekonomi. Går även att väva ihop med hinkarna tänker jag
Jag är med på vad du menar, men låt oss fortfarande kalla en tillgång för en tillgång och en skuld för en skuld, annars förvirrar det mer än hjälper. Jag kan köpa att prata specifikt om income producing assets. Bra begrepp.
Att hus inte skulle vara någon tillgång för att det kostar pengar är dock ett jättedåligt exempel. Dels för att man bortser från bruksvärdet av fastigheten, men också för att du blandar ihop tillgången med den eventuella skuld som uppkom vid förvärvet.
Många gånger är det skulden som är största kostnaden för det ägda boendet, inte underhåll av själva tillgången. Det är orättvist att bedöma en tillgång som bra/dålig utifrån hur den är finansierad. Det är inte husets fel att ägaren lånat sig upp över skorstenen.
Jag tror det är viktigt att inte göra för hårda kopplingar mellan bokföringens begrepp och bra/dåligt.
Få andra ställen kan man ha en diskussion i flera kommentarer på skillnaden på liability och debt och dess översättning till svenska. 
jag har stenkoll på båda och rekommenderar det till alla för att möjliggöra förbättringar i sin ekonomi. Tycker också det är väldigt motiverande att se hur ett bra kassaflöde får effekt på balansräkningen och eget kapital ökar etc. Balansräkningen sätter ju också förutsättningarna för hur man behöver jobba med kassaflödet med tex inkomster och utgifter och vilka risker man har i sin ekonomi. Går även att väva ihop med hinkarna tänker jag