Måste erkänna att det var ingen lätt ämne 
! Brukar bli konflikter när man blandar matte in i det hela ,blir rörigt eller hur !? 
1 gillning
Vi kom in på någon rysk propaganda som Caroline hade sett och jag hade åsikter som jag kanske inte levererade helt smidigt. Så det handlade nog inte ens om statistiken (som för övrigt är 1/15) utan att jag argumenterade för att ryssarna är så hjärntvättade att det inte hjälper med konkreta siffror. Som vanligt handlade det inte om sakfrågan utan att jag var lite dryg… 
1 gillning
Har du lyssnat på Headspace? Det är deras mantra som återkommer i många sessioner i deras utbud. 
1 gillning
Bara ett-två pass för många år sedan. Det här kommer från @tankespjarn och en vän som heter Hulda-Birna som arbetar som terapeut. Men ska kanske lyssna på dem igen, är ju andra gången de dyker upp i dagens tråd. Nästan som att universum vill säga något. 
2 gillningar
Jag funderar på att många skriver “Barn” som nr 1 på viktigast-listan och sedan “Jobb” som nr 1 på spendera-mest-tid-listan. Jag har svårt att se att man skulle få till att ha samma etta på de båda listorna. HUR ska detta gå till?
I min värld borde tjäna pengar bli “det viktigaste” eftersom utan pengar blir livet i denna världen väldigt jobbigt. Mat och husrum blir på ett sätt inkluderat i att viktigast i mitt liv är mina barn. (Bortse ifrån att i Sverige kan man välja gå på bidrag och sedan kanske fokusera på viktigast-listan).
Jag tänker att utan en inkomst blir det inget eller mycket lite av det som är viktigt i ens liv. Därför skulle jag vilja ta bort “jobba” i hela ekvationen, för jag ser inte liksom hur man skulle kunna ta bort den.
Skulle vara intressant att höra era tankar om detta?
3 gillningar
Håller med om detta. Blir lätt lite fel och orealistiskt för det stora flertalet annars. Sedan tror jag faktiskt inte att varken man själv eller barnen maximerar sin lycka och det långsiktiga välmåendet av att ha föräldrar som hela tiden är med eller finns närvarande (pratar inte om bebisar och småbarn förstås).
Det är självklart för nästan alla föräldrar att barn hamnar som nr 1 på listan, det innebär dock inte per automatik att man ska spendera mest tid på dem. I första YouTube-klippet verkar gästen säga det, och det tror jag är en stor tankevurpa som han gör (har inte sett hela avsnittet utan bara klippen). Istället tänker jag så här - spendera din tid som gör att barnen mår bra nu och får förutsättningar att göra det genom livet.
För många kan det också betyda att man ska spendera mer tid med dem, men det kan också vara andra saker om bidrar till barnens välbefinnande och utveckling, som att ge dem utrymme att utforska och lära sig på egen hand, att ge dem utmaningar och möjligheter att utveckla sin självständighet, att stötta deras intressen och passioner, och att skapa en trygg och kärleksfull miljö där de känner sig älskade och respekterade.
Att vara en närvarande förälder är viktigt, men det betyder inte att man måste vara närvarande hela tiden. Det är också viktigt att ta hand om sin egen hälsa och välbefinnande, och att ha tid för sina egna intressen och relationer, eftersom detta kan bidra till en mer balanserad och harmonisk familjedynamik.
Så istället för att sträva efter att vara närvarande hela tiden, bör föräldrar fokusera på att skapa en balans mellan sina egna behov och barnens behov, och att hitta sätt att stödja barnens utveckling och välbefinnande på ett sätt som fungerar för hela familjen.
4 gillningar
Blir lätt lite flummigt och ”flower power”-varning i denna typ av avsnitt.
Vågar nästan lova att alla som är något så när normalt funtade i huvudet inte väljer den vägen tillsammans med barn. Är man ensamstående kan man absolut bo i ett utsatt område med grannar som väsnas dygnets alla timmar, strunta i att lokala skolorna även fungerar som lokala rekryteringskontoret för nästa generation missbrukare/gängmedlemmar etc. Men med barn innebär det en extremt utsatt situation.
Så på ett sätt är det lite i-landsproblem-varning att klaga över att man inte spenderar alla dygnets vakna timmar med barnen pga. arbete.
1 gillning
Jag är mer inne på vad ChatGPT svarar på frågan som är betydligt bättre verbaliserat än vad jag klarade 
Psykologi lyder ju inte under naturlagar så jag antar att det kan finnas olika tolkningar.
Is it good or bad for your health to show an emotion like anger?
Expressing anger in a healthy and constructive way can be beneficial for your health, while suppressing or mismanaging anger can have negative consequences.
Healthy expression of anger involves acknowledging and identifying the emotion, expressing it in an appropriate and controlled manner, and then working to resolve the underlying issue that caused the anger in the first place. For example, calmly expressing your feelings to someone who has hurt or wronged you, and then working together to find a solution or compromise.
On the other hand, suppressing anger can lead to negative consequences such as increased stress, anxiety, depression, and physical health problems. In addition, mismanaged or uncontrolled anger can lead to destructive behaviors such as verbal or physical aggression, which can cause harm to yourself and others.
Therefore, it’s important to find healthy ways to express and manage your anger, rather than suppressing it or expressing it in harmful ways. This may involve seeking support from a therapist or counselor, practicing relaxation techniques such as deep breathing or meditation, and learning healthy communication skills to express your feelings in a productive way.
1 gillning
Njae. Notera att det inte är poängen med tex barnen att spendera all tid. Poängen är att fatta ett medvetet beslut som man är nöjd med och kommer vara även i framtiden. Min tro är att många lurar sig själva i perioder.
Jag kan ju ärligt säga att jag skulle dött om jag hade skulle hänga med barnen 24/7, jag behöver få jobba. Men frågan - vad är viktigt vs vad lägger du tid på är ju högst relevant även på jobbet. Tror få lägger majoritet av sin tid på det som är viktigt / är primär arbetsuppgift.
Sedan skulle jag säga är att en flower-power person skulle uppfatta Johan som de facto är management-konsult som väldigt ”corporate” och högpresterande. 
6 gillningar
Märker att det blir lite svårt att diskutera detta om man inte skiljer på känslan och uttrycket för känslan. Det är det aggressiva uttrycket som inte leder till något hälsosamt psykiskt.
Som jag tolkar det finns det fler vägar än att uttrycka eller att undertrycka ilska, en sån väg är att hitta sätt att lugna sig och hantera den underliggande triggern och känslan. Dvs försöka undvika att hamna i topplocket ryker-ilskan.
Vi kanske inte ska fastna i denna diskussion, tycker bara att det är alltmer vanligt att folk använder ilska gentemot andra överallt i samhället och det känns viktigt att folk inte inbillar sig att det är nyttigt att släppa kontrollen och få utbrott lite då och då.
3 gillningar
Helt enig 
. Jag utryckte det i mitt första inlägg som …
Min tolkning av mer och mer topplocket ryker ilska i samhället tolkar jag som att folk i allmänhet suttit på känslor för länge och tar ut dem på helt fel sätt och inte sällan på fel person/företeelse.
Tror egentligen vi pratar om rätt mycket samma sak faktiskt
2 gillningar
Tror inte på det där med att barn alltid ska vara nr 1, av flera olika skäl. Gäller det liv och död är det en annan sak men här kommer några anledningar till att barn inte alltid ska vara nr 1.
- Barn behöver lära sig att anpassa sig till andra och inte utvecklas till egoister som styr hemma och blir odrägliga om de inte får som de vill.
- Föräldrar som kan prioritera egen tid för motion, avkoppling eller vad det nu är orkar vara bättre föräldrar övrig tid.
- Även barn behöver lära sig att må bra själva, hitta på saker att göra, inte alltid pocka på andras uppmärksamhet etc.
- Barn behöver anpassa sig till vuxenlivet, ju senare man påbörjar detta, desto svårare och man gör barnet en björntjänst. Man får blanda kärlek, krav, uppfostran etc. på ett sätt som faktiskt gör att barn i många fall absolut inte kan vara nr 1 i alla lägen.
6 gillningar
Har inte lyssnat på avsnittet än men utifrån vad jag har läst i tråden ser jag fram emot det!
Gällande att det är ”hälsosamt” eller inte att uttrycka sina känslor så tror jag det är varken eller. Det beror helt enkelt på vart känslan kommer ifrån - är den verkligen berättigad?
Gick en ledarutbildning för några år sen där jag fick ett uppvaknande. Att jag kan välja hur jag ska agera och tänka utifrån en känsla. I praktiken så blir det för mig att jag kan välja hur lycklig jag ska vara.
Har sen dess försökt att jobba med mig själv för att bli bättre på det.
Det kändes då och känns fortfarande som det största lifehacket av alla!
Utmaningen är ju att man dels aktivt, i stunden, måste upptäcka vilken känsla man har. Sen måste man förstå kontexten och anledningen till varför man känner känslan och sen kunna agera/tänka på det sättet man vill och som är rätt för en själv.
Det måste också kunna göras i stunden.
Är absolut inte där själv men kan man klara delar av det ibland så är det väldigt värdefullt😁
Finns en bra bok på ämnet:
Action Inquiry: Kan rekommenderas
1 gillning
Just det här med att vara arg har jag också tänkt på. Ibland kan det vara jättebra att vara arg och att man borde låta sig agera på sin ilska istället för att försöka lugna ned sig och sen agera. Ilska kan ju hjälpa till ganska bra med att man få driv, uttrycka sig kraftfullt, släppa hämningar, få sin röst hörd och sen även få sin vilja igenom. Ibland är det nog väldigt effektivt att ta tillfället i akt och surfa på sin tsunami av ilska
1 gillning
Jag är inte heller särskilt intresserad av prylar, men det jag reagerade på är att det i programmet talades om prylar såsom det endast var för att få status. Köper man verkligen hus och bil för att få status? Jag har lite svårt att tro att det är huvudskälet utan tror väl snarare det handlar om större komfort i sin vardag och har man gott om pengar är det väl inte konstigt att folk undrar varför man inte använder dessa till att göra sitt liv bättre genom att utöka komforten.
1 gillning
Faaast… många jobbar ju betydligt mycket mer än de behöver. Tittar man på vad folk skriver här i forumet där vi ser sparkvoter på över 50% så betyder ju det att de faktiskt skulle kunna jobba hälften så mycket som de gör. De skulle alltså kunna ge barnen 20 timmar till per vecka utan att det ens påverkar mat- och husrumssituationen. Sen finns det de som bränner upp allt varje månad, men där är det otroligt många som dragit på sig en massa kostnader. Om de verkligen hade prioriterat tid med sina barn skulle de också kunna frigöra många timmar utan att behöva bli uteliggare.
1 gillning
Jag tror det är en del i det, eller illusionen att om jag bor på adress X så kommer mitt liv vara komplett och jag kommer känna mig lyckad.
Men tror också att det handlar om trygghet, om jakten på lycka och allas människors vilja att passa in i den klick man ser upp till och vill vara en del av. Tittar man sig omkring så ser man det överallt, i alla samhällsskikt, att “prylar” visar för omvärlden vilka vi är, eller snarare vilka vi vill vara. Det handlar om allt från kaffet på vägen till jobbet, jackan vi bär, de fordon vi väljer att färdas med, de skor vi bär och var vi vill bo.
Är själv där såklart, vi är alla där på någon nivå, att välja att bara bära jeansskjortor till jobbet sänder också en signal om vem man vill visa att man är. Att jag i hela mitt liv valt bort märkeströjor säger något annat. Men man måste inte köpa sig till en bättre livskomfort, även om det såklart kan underlätta.
Men det är synd att många bränner ut sig i jakten på lycka, när de kanske redan har alla förutsättningar för att redan ha sprungit i mål. Men samtidigt kanske många har jakten som sitt mål, att det är det som gör de lyckliga. Vi är alla olika. För mig var det skönt att se en sida som man inte ser så ofta, så att bilden av att vara lyckad och lycklig kan breddas.
3 gillningar
Jag kanske är unik 
men för mig är barn nr 1. Jag spendera all min fritid med barnen. Älskar umgås med barnen, delaktig i varenda aktivitet (flera aktivitet per barn) och läxor gör vi tillsammans.
Men det är ju pga jag alltid haft barnasinne kvar 
Vi har t o m ett Instagram/youtube kanal ihop 
Men jag får ofta kommentarer från kollegor om ”hur orkar du” men det är ju ett val som jag gjort och mår mycket bra av. Jag älskar att umgås 24/7 med barnen. Och det bästa av allt är när barnens vänner ringer/sms och undrar om de får umgås med mig 
8 gillningar
Så länge du sätter barnens behov av förberedelse inför vuxenlivet och utveckling av sina egna personligheter före dina egna ev. behov så säger jag ”kör hårt!”. Men det är nog få som gör det.
Jag kan verkligen inte relatera till det du skriver. Om någon köper ett hus eller en bil så är min utgångspunkt att det är för de vill öka sin komfort och inget annat. Att välja adresser och märken för att imponera på andra känns också helt obekant bland de vuxna som finns i min värld. Det du nämner är kanske ett Stockholmsgrej för där är det inget som förvånar. Själv bär jag oftast slitna kläder med hål i när jag är hemma. På jobbet försöker jag åtminstone har något som inte är trasigt och tar på mig kanske en sweatshirt utan hål men t-shirten under kan förstås vara trasig. Visst signalerar det något, typ att jag vill se hel och ren ut men tycker ändå det är ganska rimligt att inte gå runt på jobbet i trasiga långkalsonger och missfärgad gulvit t-shirt med hål i.
1 gillning