Låter som du tagit jobbet före allt annat som vänner osv för att bygga en karriär? Är det värt det? Nej
Blir nyfiken inom vilken bransch du verkar?
Resting in Jesus is an amazing foundation
Många har skrivit bra saker här. Att hjälpa andra ger mening åt livet. Det spelar inte så stor roll vad eller hur man gör det. Många föreningar behöver fler volontärer. Det gäller allt från sport till scouterna eller välgörenhet.
2 gillningar
Jag tänker att kost är samma som investeringar. Investerar man mycket i sin kost får man mycket utdelning från kroppen och tvärtom. Nu säger du ju inte vad du äter för sorts mat men äta ute är sällan balanserad kost. Jag tror detta är stor del till den orkeslöshet och håglöshet du känner. Bra nyheter för dig blir ju är att fixa detta och fortsätta med FIRE kan vara samma sak nämligen att börja äta mer hemlagad balansetad kost. Det behöver liksom inte vara långkok och stekning. Det kan vara kryddad kycklingfile i ugn med sallad på 20min. Färsk pasta pesto och pinjenötter med sallad. Laxfile i airfryern tar liksom 15 min. Kan säga att jag i princip var en zombie innan jag började ta min kost på allvar. Äter jag fel nu får jag både trötthet och nästan panikattackångest. Magen gör så mycket mer för psyket än man tror. Vad kostar det att försöka?
3 gillningar
Du är den du är, och i medelåldern kommer du kanske börja fundera över om det liv du levt formades efter fria och aktiva val, eller något helt annat. Men, det ligger i framtiden…
Finns det val och aktiviteter du kan successivt kan introducera för att möjliggöra utveckling och kontakter med andra människor, som ett komplement till det liv du trivs med idag?
Som att t.ex börja springa med en run club, följa med på jobbets AW, delta i en bokcirkel, boka en resa till Thailand inkl. Full Moon party (det kan, men behöver inte sluta som i The White Lotus) 
If you start pretending to have fun, you might have a little by accident 
3 gillningar
Det är antagligen inte vad du vill höra, men jag kan bara kvittera att en viktig komponent som tycks saknas dig är andra människor som behöver dig. En partner, men ännu viktigare: barn. Allt det du beskriver tror jag är symptom på en modernitet där livet skalats av på riktig mening (ofta i form av relationer) men även på de utmaningar som kommer med desamma.
2 gillningar
Det första som kom upp i mitt huvud var “Work/Life Balance” som är en floskel som högre chefer gärna svänger sig med.
Det som förändrade mitt sätt att tänka på saker som händer och sker var att läsa böcker, inget faktarelaterat utan jättegamla romaner och låta hjärnan fly tillbaka i tiden.
Jag var nog runt 30 då jag fick en rejäl livskris, alkohol och droger har inte varit så intressant i stora mängder för jag sökte inga kickar eller att expandera tankeverksamheten, jag ville bara komma till ro.
Nog om mig då, det jag tänker är att du bestämmer dig för att lära dig något du inte går och tänker på idag, bridge, forspaddling, fågelskådning eller något långt utanför din vardag och dina intressen.
Kanske ett nytt språk, vad vet jag.
Hjälp hjärnan att vila.
1 gillning
Jag vill bara säga en sak: Ställ din fråga på fler ställen! Varianter av din fråga (hög sparkvot vs meningsfullt liv) dyker upp ganska ofta här och är något av ett grundproblem i det här communityt. Här är många jätteduktiga på sparkvot-delen av ekvationen, men det finns grupper och forum som är långt bättre på meningsfullt liv-delen. Gå med i reseforum, slow living-forum och liknande för att även få det andra perspektivet. Fråga personer som redan valt ett meningsfullt liv hur de skulle agera i din situation.
8 gillningar
Som relativt nybliven 3msek miljonär har jag nu börjat med en ny hobby - militärcyklar. Köpte ett par militärcyklar som jag plockar ner till minsta skruv/komponent och som nu ska renoveras. Det är en hobby som kostar mellan 2000-5000kr, vilket är fullt överkomligt då de kommer hålla mig sysselsatt i minst ett år för att nå perfektion på dessa cyklar.
4 gillningar
Först vill jag passa på att gratulera dig för att du har kommit så långt i din ekonomiska resa vid såpass ung ålder! Det är verkligen en enorm prestation! Hoppas du verkligen ger dig själv en rejäl klapp på axeln och massvis av beröm. 
Kan bara tala för mig själv när det kommer till socialt umgänge. Tycker först och främst att din arbetsplats är en stor tillgång. Nu vet jag ju inte hur eller med vad du jobbar med, men var inte rädd för att söka dig till dina arbetskamrater! Själv har jag jobbat både på små företag (max 10 kollegor) och är för närvarande på en relativt stor arbetsplats med flera hundra anställda. Har träffat helt magiska människor på alla arbeten. Många av dem vänner för livet. Folk jag har intresserat mig för har även dem varit antingen på mitt arbete eller i nära relation till mitt jobb. Med andra ord så har jag aldrig testat på dejting eller liknande genom appar/krogar/mm. Tror det bästa är att skapa genuina kopplingar med dem du ofta är runtomkring.
Kanske kan vara värt att tillägga att jag älskar människor och är väldigt social. 
Det finns också alternativet att det inte finns någon mening med någonting i slutändan.
Det är du själv som väljer vad som ger dig mening, men beroende på hur man ser det kan det anses vara meningslöst.
Ja meningen med livet vet jag inget om, men mening och glädje i livet har jag upplevt många gånger om. Men samtidigt bara för att jag inte förstår något betyder det inte att det inte finns.
Utforska och göra det som känns mest rätt eller minst fel i hjärtat brukar vara en bra ledtråd vilken livsväg som en själv ska vandra.
Blev ganska filosofiskt? 
Finns det andra som slutat optimera för ekonomi och istället försökt optimera för mening?
Haha, ja det finns det 
Jag är ett par år äldre och har känt väldigt liknande som dig. Jag sitter i en liknande ekonomisk sits och har ett relativt krävande och välbetalt jobb. Jag personligen tror inte att man ska “optimera” sitt liv för mycket, speciellt inte när man blir äldre. Jag vet inte om du gillar att läsa, men kan rekommendera följande bok: “Oliver Burkeman - Four Thousand Weeks”. Hans poäng är att när vi gör oss själva mer “produktiva” och försöker optimera allt så leder det bara till att vi jobbar mer och mer, men vi tappar meningsfullheten. Vårt liv är fyra tusen veckor, vi borde fundera på vad vi vill lägga ner dessa fyra tusen veckor på. Och det kan bara vi själva svara på. Men för egen del blev det tydligt att jag inte ville lägga ner all min tid och energi på mitt jobb. Nu lägger jag mer mycket tid på att läsa och spendera tid med personer jag tycker om.
Mitt råd är att ta det lugn, många har varit i samma situation som dig, det är inget konstigt att känna som du gör. Bara var nyfiken och fotsätt att leta, så kommer du hitta vad du måste förändra. Testa går små förändringar och se vad som händer 
3 gillningar
Jag håller med om att detta inte har så mycket med pengar att göra, det är mer tror jag en fråga om en personlighet som saknar en like att ha kul tillsamnans med! Det är jättesvårt att hitta! Jag lider av samma åkomma! Se dock till att hitta någon att på något sätt dela vardagen med utanför jobbet! Var inte kräsen med denna människa, det viktigaste är att kunna skratta tillsammans!
För omedelbar småputtrande tillfredsställelse: räkna fåglar och andra djur, rapportera i Arrportalen!
För långsiktig småputtrande tillfredsställelse: läs ”Nionde insikten”/”The Celestial Profecy”
Hej Key!
Först och främst vill jag säga grattis till ditt sparande - Det är oerhört imponerande för din ålder.
Jag har massor av tankar angående vad du skriver, men som vanligt tänker jag att det är bättre att låta mer meriterande människor tala än mig själv, därav vill jag börja med att lämna följande bidrag:
Jag skulle rekommendera dig, och alla andra i din sits att du tar dig en längre promenad och lyssnar på tidigare nämnda Oliver Burkeman som har oerhört mycket klokt att säga om dina funderingar - Spotify ,
Förenklat och inte lika fint brittiskt framfört hävdar han bland annat följande:
Att vi alltid gör val givet att vi har begränsad tid och energi, och att tron på att vi någonsin kommer få allt på samma gång - Perfekt balans mellan sparande, jobb, relationer, nöjen, hälsa osv, är falsk och att det först är när vi inser detta, och lägger tiden och energin där vi känner den gör som störst nytta och ger oss som mest mening som vi blir som mest till freds med tillvaron.
Att vi måste släppa greppet om att kontrollera våra liv och att det kommer göra oss lyckligare
Att vi inte ska blanda ihop vårt egenvärde med vad vi producerar utan försöka inse att vi är tillräckligt bra som vi är.
Att inse att livet är det som händer även under jobbet, eller under tiden du blir avbryten av din partner, eller när du tar din morgonkaffe, och inte bara när du har “fritid”.
Ett annat bra förslag är denna pod - https://www.youtube.com/watch?v=GGKb3lKfP9Y
Brooks är lite mer av en optimerare, så han kanske faller dig mer i smaken! Han hävdar bland annat att vi finner mening genom att se till så att vi har en historia som gör det förståeligt för oss varför saker som händer händer (Se tidigare förslag i tråden om t.ex. religion eller spiritualitet). Samt genom att vi känner att vi har ett syfte med varför vi finns till, det kan vara allt från att du i ditt jobb ger folk underhållning till att du spar för att se till så att dina barn kan få upplevelser eller en säkerhet som du aldrig fick osv. Slutligen genom att uppnå och känna en känsla av signifikans, alltså att ditt liv spelar roll för andra, alltså allt från dina nära relationer, till dina monitära eller temporära bidrag till folk som behöver det, så som att ge till välgörenhet, eller stå i kyrkan/annan plats och dela ut mat och prata med utsatta.
Han pratar även en del om att hitta tillfällen då du glömmer bort dig själv, se Awe/Flow-states, samt att lägga tid och energi på sin familj.
Jag hoppas och tror att du kommer lösa denna meningsknut på ett klokt vis.
Mvh
A - Sannolikt din föredetta kollega från Core X(?).
1 gillning
låter som att du behöver en partner och barn.
Det är fruktansvärt att så många lever ofrivilligt själva idag, även upp till och efter 30-årsåldern.
Inte konstigt att livet blir mer eller mindre meningslöst om man inte har en nära relation med någon. (Även om det också kan vara komplicerat ibland)
Att du flyttat från familjen och din hemstad komplicerar det hela ännu mer.
Att flytta hem till ett bra jobb där kanske inte är en utopi, där finns också din familj, och gamla vänner som kanske också är singel som du skulle kunna få mer nära relationer till.
Flytta hem är mitt råd.
Religion kan vara en lösning också, men det är mer av ett substitut för ett meningsfullt liv anser jag.
Hej,
Jag är i en liknande situation. Jag är 26 och har länge “optimerat allt”, från kost till sparande och tid. Jag har gjort allt som man “skall göra”, men det har länge känts rätt meningslöst. Jag tror inte att lägga om kursen i livet handlar om att göra en sak, det är något du gör hela livet på sätt och vis.
Jag har ingen aning om hur det skulle se ut för dig, men jag kan dela saker som hjälpt för mig:
Att hitta tillbaka till mitt inte barn har hjälpt mycket. Det skulle också kunna beskrivas som att hitta sitt hjärta, eller inre kompass. Det är en röst som är tyst, som ofta inte hörs bland allt brus.
Sluta med sociala medier. Här kanske jag valt att gå en något extrem väg, men jag har tagit bort alla sociala medier, och nyhetskanaler. Är det viktigt kommer jag få reda på det, och mitt sparande är långsiktigt. Detta har gett mig enormt mycket tid, minskat stress och numera uppskattar jag de stunder som jag får med närvaro. Det jag gör gör jag med intention.
Jag har också försökt utmana mig själv, ibland på en dum nivå. Upplevelser som verkligen fått mig att gå utanför min komfort zone är bungee jump, och en nära överdos i Amsterdam. Båda dessa “nära döden” upplevelser har verkligen satt saker i perspektiv. Det har fått mig att verkligen se vad jag uppskattar, vem jag är, och att känna en koppling till något “större”.
Som barn älskade jag att läsa, och det är något jag funnit mig tillbaka till. Det finns otroligt många böcker där ute som kan ge inspiration! Svaret kommer inte (eller nästan aldrig) vara det du tror/tänker. Det är lite lurigt att gå baklänges och framåt på samma gång.
Just nu sitter jag i Thailand och gör min första “långresa” själv. Det är kul, och utmanande. Men en del av mig känner också, som andra skrivit, att det vore kul att ha en reskamrat. Vi kan forma framtiden genom att göra vad vi vill, men jag tror inte heller att vi skall förvänta oss att ett kapitel “skall vara” på ett visst vis. Hitta din egen väg, och följ din inre kompass, även om den inte alltid är logisk.
2 gillningar
Du har fått många bra svar i tråden. Jag vill lägga till psykedelika, i organiserad setting och i spirituellt syfte, ej rekreationellt.
Du verkar ha ett jobb där du kan ta ledigt. Lägg 1-2 veckor på det här och gör det i ett land där det är lagligt och stället har stor erfarenhet. I första hand i form av ayahuasca i Peru, Brasilien eller Holland. Lägg lång tid på förberedelser (följ instruktionerna väl helt enkelt) och lämna minst flera dagar efteråt för så kallad integrering av förändringarna (det sker faktiska plastiska förändringar i hjärnan men de slösas lätt bort om du återgår direkt till den vardag du beskriver). Det här har ju blivit populärt i den kultur du lever i (höginkomst, storstad) och det finns ställen i sthlm där du kan göra 1-2 dagars men du låter som någon som behöver fler dagar för att break trough, varför jag rekommenderar utomlands.
Du kommer tacka mig på andra sidan