Just det där med emotionell dissonans är så vanligt. Den uppstår speciellt för den som ännu inte tagit beslut om en egen policy/ förhållningsätt/ förhållningsregler. Frågor som gör jag rätt? Är jag san mot mig själv/ andra? Nästan som en känsla av att man ljuger. Det kan också gå mycket onödig energi och tanke verksamhet vid olika beslut. Tillexempel talade jag nyligen med Maja som hade sett ut en vacker handväska men sedan valt en annan modell och fabrikatör eftersom hon var rädd för reaktionerna hos familj/ vänner och kollegor. För henne var det svårt att ens uppfatta vad hon själv ville egentligen eftersom det fanns så många olika både önskade och oönskade “bi-resultat” av att välja en handväska.
Stelath Wealth är ett populärt förhållningsätt och stil som passar många då den är diskret men såklart har sina egna signal värden.
Hur tänker du att Stealth Wealth har sitt egna signalvärde? Saken med SW är väl att inte låta sitt välstånd ge någon signal? Eller tänker du att alla skall veta om att någon är tät samtidigt som man ser att denne inte gör något med detta som syns utåt?
Att inte statussignalera är också att statussignalera. 
Att någon utläser status signaler från någon som inte signalerar status är inte samma sak som att status signalera.
The Devil is in the detail 
Korslänkar här:
Precis som inom vilken stil som helst (här talar vi klädstil) blir det förstås vissa varumärken som är mer populära än andra och då blir det en markör i sig. De som vet de vet liksom.
”The devil is in the details.” 
Saken är att man anonymt inte kan stötta lokala verksamheter. har någon en bra lösning på det är det välkommet av många.
Kanske att organisationerna kan starta en “Buy me a coffee” sida?
Jag har fått flera anonyma donationer via min sida. Jag ser deras e-postadress, men tänker att man kan starta ett anonymt e-postkonto, så de som tar emot donationen inte vet namnet på avsändaren. Men om man jobbar lite, så kan säkert Buy me a coffee ägarna se vilken person som donerat, i och med att bankkort registreras.
Sen tar Buy me a coffee sidan en % i avgift, men kanske att det finns fler liknande sidor?
The Devil is in the typos. 
Okej, cool. Kollar vidare på detta och skall tipsa dem som längtar efter en liknande lösning.
I mitt inlägg kring Stealth Wealth så innefattar det ett vidare begrepp än enbart klädstil. Där kläder är ett sätt att statussignalera, men mitt inspel handlade om att flyga under radarn ur fler dimensioner, dvs inte statussignalera inom något annat område i livet heller och aktivt dölja sin starka finansiella status.
Sant Saga. Känner att jag kapade ditt inlägg lite där 
Ibland är det lättare att exemplifiera med kläder/ produkter/ fordon ect men såklart är det ett bredare begrepp och livsstil.
Det bästa med ett fungerande Stealth Wealth mindset är klarheten och strategin i att gå från att enbart spendera pengar till att medvetet cirkulera sin ekonomi på ett medvetet sätt med intention.
Jag har funderat en del på detta på sistone. På ett vis är det enklare för jag har inga stora summor pengar, kan inte köpa ett privatjet osv.
Men det jag märkt är att suget efter det mesta har försvunnit när jag faktiskt har råd med det, så livet överlag har inte ändrats så radikalt. Bor kvar i samma lägenhet, flyger fortfarande ekonomi om det är korta flygresor för det är ändå samma kassa säten oavsett osv.
Suget har för mig tydligen mycket kommit från att det var onåbart.
Bara en liten heads-up efter detta avsnitt för den som tillkommer i efterhand angående nedan: 
Efter samtal med många av er som gjort intresseanmälan landade vi i att köra ett lunch-till-lunch-event en fredag till lördag på ett fint hotell i Stockholm. Vi begränsade det till 16 platser så att alla ska ha en rimlig chans att lära känna varandra och att vi ska kunna fokusera på att ha värdiga samtal. Alla 16 platserna är fullbokade, så det kommer bli av! 
Utifrån de personliga förmötena så kommer det bli ettt spännande att träffas. Det är en blanding i åldrar, från 30 - 65 år, vissa går som par, andra själva, vissa har sålt sitt företag med privatekonomiskt positiva konsekvenser, andra har höga (ja, högre än RT-communityns höga löner 
) löner, har varit duktiga på investera eller har fått pengar i arv. Likheterna är dock fler än olikheterna.
Så om du inte gjort en intresseanmälan enligt ovan, unna dig det. Blir det bra (vilket vi tror och hoppas) kanske vi kör ett event till under 2025. Har faktiskt redan kommit in önskemål i form av t.ex. en seglingsresa i medelhavet eller liknande. 
Avsnitten med Moa har lite lågmält malt i mitt huvud de senaste månaderna, och nu såhär tre månader senare kommer så ett inlägg om ”skam”. Kanske är det någon som är där jag är i tankarna, och hjälps framåt av resonemanget:
Jag har ett överflöd som absolut inte är ekonomiskt oberoende, utan ”bara” ekonomisk trygghet. Jag har många kloka och kompetenta vänner som däremot inte har samma ekonomiska trygghet. I förhållandet med andra människor så berättar jag därför ogärna att jag tycker att ekonomi är roligt och att jag är stadd vid kassa.
Jag kände inte igen mig i diskussionen i skam, som återkommer ofta här när man diskuterar relationen till andra.
Jan säger att ”Vi kommer även in på skammen kring mycket pengar /…/ Man är rädd för de förväntningar som kommer med det eller att relationen kommer förändras. Moa beskriver det hela som att ‘våga komma ut ur garderoben’ kring sina pengar.”
För mig är rädsla och skam två helt separata känslor. Jag skäms inte över det om någon frågar, men däremot pratar jag inte så mycket om det i vissa kretsar och undviker gärna ämnet för att slippa obehag. Det handlar om det andra, grundkänslan rädsla.
Uppvuxen i en ort med stark jante har jag lärt mig att man ska undvika att sticka ut för mycket och att man inte ska berätta om man till exempel har bra betyg. Det är bättre att hålla sig lagom och smälta in i gruppen. Nyligen insåg jag hur stark jantekulturen är och hur den har varit inpräntad i mitt beteende (efter en mycket bra föreläsning från en kvinna som flyttade till en bruksort på 80-talet för att driva konferensverksamhet).
Tankemönstret som kommer är följande: Om jag berättar för mina vänner att jag har det bra ställt, så är jag rädd för att de ska vända mig ryggen.
Rädslan är helt obefogad: De vänner jag har litar jag ju på, jag är trygg med att de vill mig väl. Nu när jag har identifierat känslan har den mindre makt över mig.
Så övningen för mig i vinter (och kanske någon mer?) är att möta rädslan och gå emot den där instinkten i att dölja stora bedrifter. Och kanske våga fira öppet att ekonomin går bra.
Tack igen för bra avsnitt. 
Snacka om att vara rejält sist på bollen, ber om ursäkt för det och om tråden egentligen redan är ”stängd”. Mycket av diskussionen kom att handla om skam, men jag skulle även vilja föra in begreppet moral. Vi har alla olika värderingar och därför kan mycket pengar vara svårhanterat på olika sätt.
För mig är utmaningen hur jag kan leva ett rikare liv, även ekonomiskt, utan att det blir sämre för omvärlden. Klimatförändringarna är ett stort och verkligt hot och att tex flyga är uteslutet för mig. I princip all ökad konsumtion leder direkt eller indirekt till ökade utsläpp. För mig blir det därför moraliskt svårt att köpa mer kläder, nyare bil, resa mer etc
Är det fler som brottas med samma utmaning? Klarar ni konsumera mer på ett hållbart sätt, eller låter ni bara pengarna ligga? Andra strategier?
Tacksam för om ev svar är i sann respektfull RT-anda, jag är medveten om att det finns en politisk dimension i detta, men avstår gärna det perspektivet just nu.
Ser det som att det inte är ett individuellt problem/ansvar att axla hela klimatfrågan. Möjligen om nivån på rikedom är på ”flyga privat-jet” nivå.
Annars ser jag det som en politisk knut att lösa på samhällsnivå. Har jag två likvärdiga alternativ väljer jag givetvis det mest klimatsmarta, om det finns en sådan dimension i beslutet. Det kan t.ex vara att jag har råd att köpa kläder som beräknas hålla riktigt länge, istället för att köpa billig fast-fashion. Jag har råd att välja närodlade grönsaker och kött uppfött i Sverige, vilket eventuellt skapar en positiv aspekt av mindre transporter. Etc. Dvs använd eventuell rikedom till att välja rätt så långt det nu går.
Men att helt avstå från konsumtion/resor/upplevelser pga klimatångest skulle för mig innebära att avsäga mig mycket av det som är essensen i ett gott liv, för mig.
Ja; tack för att du erkänner det perspektivet 
Det är därför jag varit så aktiv i tråden om samhällskontraktet. Utan rimliga alternativ är beslut ganska enkla. Plugga, jobba, spara. Det kokar i extremen ner till att leva eller dö. Med mer pengar kommer mer frihet och ansvar.
Vissa har ju hypotetiskt råd att bränna många gånger mer Co2 än snittfamiljen, men också att sätta trender. Adam Smith nämnde att den tidens industrialist hade ett naturligt incitament att agera socialt för sin industri- hem och bruksort. Det var ofta samma plats.
Idag är den “osynliga handen” ganska frikopplad från sociala konsekvenser. Som rik behöver man inte leva särskilt föredömligt. Arbetskraften befinner sig på helt annan ort, kanske andra sidan jorden. Ändå tycker jag det är fint om man kammar sig lite och visar att man försöker i sociala medier m.m. Tänker bl.a. på Loveable-grundarna som cyklade, snålade och kallbadade i Mauris program.
Problemet är väl om man inte tänker igenom ansvaret fullt ut. Då blir det lite
Let them have cake, lol - M. Antoinette
Lätt att leva co2-neutralt när man jobbar hemmifrån i Sthlm innerstad eller en fin villaförort. Särskilt i ett land med vatten- vind och kärnkraft. Det är inte alltid tillämpligt på indisk eller kinesisk industri- och landsort. Eller svensk för den delen. Det blir lätt tondövt och verklighetsfrånvänt. Dygdhetssignalering brukar det kallas. Eller rödvinskommunism. Man fastnar i en rik åsiktskorridor som i praktiken bara förvärrar allt för andra.
Känns alldeles för bekvämt, tomt och riktningslöst att helt förneka eventuella ansvaret som kommer med friheten.
Både Jobs och Kamprad m.fl. hade ju rätt ingående utläggningar om de sociala nyttorna med deras verksamheter. Att lyfta de många människorna o.s.v.