Instämmer, det kan inte bli för krångligt. Men den gamla HNWI-definitionen tar ju med alla tillgångsslag förutom primära bostaden med motiveringen att det är kanske det som är som svårast att omsätta till fritt kapital.
Och just bostaden är kanske den i särklass största värdeposten för personer på nivå 2 och 3. Och den posten är svåromsatt.
Oavsett, som du är inne på kommer vi inte hitta den optimala indelningen, men jag är övertygad om att vilka tillgångar man har, har betydligt större påverkan på de lägre nivåerna.
Intressant avsnitt. Skulle säga att jag är på nivå 3 men går inte på restaurang, alldeles för snål, jagar gärna deals på Lidl. Nu häromdagen sålde de ut finsk mjukost för 20kr (kostar normalt 60kr). Köpte 8 paket.
Att dessa nivåer är mycket både relativt och absolut går att objektivt konstatera Men jag ser inget konstigt i att man känner sig fattig på dessa nivåerna rent mentalt. Vi lever alla i våra ekonomiska bubblor (både medvetet och omedvetet) och att ständigt jämföra sig uppåt är naturligt. Att man gör det är förmodligen en viktig komponent i att man tagit sig dit man är.
Min spontana reflektion oxå … Och om det var uppgjort, kanske isf smart då det förmodligen förtydligade andemeningen med innehållet vilket i sin tur kanske till viss eller någon del reducerade ev. feltolkningar?
Om jag minns rätt hördes heller aldrig “- Jan, vi kan ta det där efteråt” (?) . Tror många med mig älskar charmen med lite äktenskapsreality i avsnitten
Med det sagt håller jag med kören som sjungit lovord över avsnittet som ett av de bästa någonsin! Gav mig många insikter och förklaringar över både mina och många andras reaktioner och kommentarer kring avsnitten, på forumet och även utanför RT. Jag tror det kan bli ett bra avstamp för framtiden och kommande diskussioner!
Jag har ganska långt kvar till nivå 4 men känner ändå en stor resefrihet.
Om jag fortsätter jobba till pension, vilket jag inte planerar att göra, skulle de pengar jag har nu räcka för att göra många dyra resor, förmodligen fler än jag kommer att vilja göra!
Kom hem från en ganska dyr resa igår och skulle absolut kunna boka, och betala, en ny likadan resa idag men är inte supersugen på att åka snart eftersom det är jobbigt att resa även om man reser “bra”.
Min ålder gör att min resefrihet känns väldigt trygg! Hade jag varit yngre, kanske inte på samma sätt.
Men varför köper man inte första klass biljetter om man har 50 miljoner? Det skulle jag göra!
För mig är skillnaden inte värd det men om jag hade så mycket pengar skulle det vara värt det.
Kan bara konstatera att enligt denna definition har vi kommit en bra bit längre än vad känslan är - just för att 80% av tillgångarna är låsta i bostad och pension. Kanske därför jag har svårt att känna mig “nöjd” - men missförstå mig rätt, är nöjd på många sätt och vis, men måste ändå fortsätta sträva - allt annat skulle kännas som om att man dör av.
Ja, jag har också tolkat det som att när man kan “göra det utan att tänka”. Dvs att kostnaden är försumbar, det spelar ingen roll vilket hotell man väljer, man väljer flighten som går i rätt tid istället för att den är billig, man tar två förrätter eller efterrätter etc.
Jag upplever iaf tydlig skillnad från när jag gick på restaurang för 20 år sedan på nivå 2 vs när jag går på restaurang idag.
Haha, skulle säga nivå 5.
Jo, absolut - men då är man ju 75+, veta fan hur kul det är att vara på nivå 5 då och ha levt på 50% sparkvot. Ligger farligt nära de där individerna man läser om i tidningar från tid till annan som ingen trodde var rik, levde fattigt men var multimiljonärer.
Intressant, kan du utveckla resonemanget? Är som sagt inte 100% landad själv även om jag lutar mot att allt ska med.
Jo, Nick är ju inne på det i vår intervju med honom:
“Fokusera på sakerna du inte kan köpa för pengar”
Där tid för familj, hobbies, barn och annat är högt värderade.
Jag tolkade det inte bokstavligt utan bara som ett exempel som kan översättas till något annat som är samma sak. Dvs att kunna välja något i princip när man man vill och vad/vart som helst utan att det påverkar ens ekonomi menligt.
Själva reser vi aldrig, dels för att vi inte vill men framför allt för att vi inte behöver. Samma sak med restaurangbesök men vi kan jämföra det med friheten att göra det vi själva vill och kan göra på nivå 3 och 4.
Ja, skulle säga att huset + pension är det som drar upp folk hela vägen upp till nivå 3. Därefter behöver man göra något annat till nivå 4 men nivå 5+ är nästan bara företagare och en annan som har riktigt bra lön och hög sparkvot.
Upplever faktiskt att avsnittet med Waldenström förklarar resan för svensken och Sverige som land från nivå 1 till 3.
Återkom gärna efteråt vad du tyckte och om vi fokuserat på rätt saker.
100%! Det är också det som jag gillar och varit och nosat på själv medan Nick säger det rakt ut. På nivå 5/6 så löser pengar inte längre några problem. På nivå 1-2 är nyttan galet hög. Marginalnyttan minskar - men jag tror att insikten är i princip omöjlig att komma till så länge man lever i en brist av pengar.
Exakt. Håller helt med och det är det stora värdet, att jag ser det här som en genväg till det.
Kul, det här borde vi nästan ta som en separat tråd - eller träff. Företagare på väg mot nivå 5. Det finns en hel del insikter att göra där. Jag har tyvärr sett många som gjort t.ex. exit och sedan tagit för hög risk med kapitalet (t.ex. mycket onoterat). Även det ointuitiva väl på nivå 5 att det många gånger är bättre att sälja och “börja om” än att fortsätta med det som tog en till nivå 5.
Det bästa jag kommer på är ju processen för att bestämma resan och att det är större likhet på 3+ och 4- och en stor skillnad mot mitten på nivå 4 eller 4+.
Intressant feedback, ska gå och tänka på den i ett par dagar.
Mitt “problem” har ju varit att de flesta som når RT är nivå 3 och 4. Sedan har man några lösa 5:or och 2:or. Nivå 1 når jag inte alls idag. Tyvärr.
Sedan hoppas jag att den nya hemsidan ska lösa hela problemet att det är f-n omöjligt att hitta på RT numer även för mig.
Haha, det hade jag glömt, men jo.
Har sett den feedbacken, men är det inte mer än feature än en bug? Att det faktiskt är exponentiellt svårare att ta sig från nivå 4 till 5 än det är från nivå 1 till 2?
Ja, det tror jag med.
Yes. Nick skriver i boken:
“De flesta på nivå 5 ser det bara som ett stadium att passera på väg till nivå 6…”
Jag upplever även det fascinerande att - inkl. jag själv - har svårt att svara “ja” på frågan: “Är du rik?”. Vilket man objektivt sett borde svara på nivå 4 och uppåt.
100% Det är ju det jag gillar t.ex. med avsnittet med @FIRE-Jimmy som checkade ut och är nöjd från typ nivå 2-3.
Ja, och de flesta slutar ju innan det blir så mycket pengar, för med den ekonomiska attityden man har när man låter behov styra utgifterna snarare än att låta tillgängligt löneutrymme styra, så ser man andra möjligheter än att maxa pengarna på kontot.
Men jag tycker det är fel att säga det det inte går med indexfonder—ränta på ränta är faktiskt så kraftfullt att det går
Jag menar att pension och alla låsta pengar ska med, för det påverkar ens planering framåt. Egentligen borde vår dolda investering i statlig sjukförsäkring, arbetslöshetskydd och andra sociala skydd också med, för amerikanarna räknar med sånt explicit, och om inte vi också gör det blir det inte jämförbart.
Vi hade en diskussion om vad som ska räknas med i networth under olika förutsättningar i tråden jag länkade ovan:
Jag tänker att det finns en stor personlig variation i hur man värderar saker och därmed hur man beter sig, även om man har samma förmögenhet. Jag får nog gå en nivå ned (minst) för att beskrivningen ska stämma på mitt beteende. Jag är betydligt mer försiktig med vad jag lägger pengar på än människor runt mig med mindre förmögenhet. Jag brukar säga att “har jag råd” är en heeelt annan fråga än “tycker jag det är värt vad det kostar”. Man skulle också kunna förenkla och säga att jag är snål helt enkelt
Tack för att du kommenterar @Daniel_Nilsson, uppskattar att du alltid kommer med en klok motsatt åsikt. Lite som min fru.
Så här tänker jag:
Det blir lätt att se varför det “skär sig” mellan nivåer. T.ex. när man tittar på nivå 1 och tycker att de ska skärpa sig eller kapa kostnader. På samma sätt som vi redan sett i tråden där man tittar på någon med 50 miljoner och tycker hen tondöv som inte tycker att hen är rik.
Det blir för mig lätt att kunna säga till någon - efter att man identifierat nivå - t.ex. nivå 1: “skit i indexfonder, börja med buffert” eller nivå 3: “indexfonder är perfekt” eller nivå 4: "sorry, indexfonder kommer inte ta dig till nästa nivå. "
Det hjälpte mig också att göra bilden skarpare kring vad det är som ändrats i mitt eget liv i skiftet från 3-4 och varför jag typ resignerat i en del frågor kring sparande.
Sedan håller jag med om att många av detalerjna, är det 8, 9 eller 10 miljoner gränsen går vid, ska pension räknas in eller inte? etc är ganska irrelevanta. Men de är ju mycket enklare att ta till sig än t.ex. skiften att göra som vi pratar om i nästa avsnitt:
Nivå 1: “Överleva dagen” → “Bygga framtiden”
Nivå 2: “Jobba hårdare” → “Jobba smartare”
Nivå 3: “Spara mig rik” → “Äga mig rik”
Nivå 4: “Diversifiering” → “Koncentration”
Nivå 5: “Bli rikare” → “inte bli fattig”
Nivå 6: “Vad kan jag få” → “vad kan jag ge?”
Så det jag försöker egentligen säga är att jag ser progessionen som mycket viktigare än att identifera nivån. För jag upplever att progressionen kommer alla gå genom - vissa tidigare än andra, men den finns där.
En sak som jag glömde hela tiden när jag lyssnade på avsnittet är att siffrorna gäller för när man fortfarande har inkomst från jobb, och inte för FIRE. För mig som gått FIRE skavde det när det sades att man kan göra olika saker med visst kapital. Jag tänkte hela tiden ” oj, avkastningen från den portföljen skulle inte bära det”
(För de första nivåerna; senare nivåer är mer avkastningsdrivna än lönedrivna, så där funkar det bättre med FIRE.)
Jag tänker att det viktiga är beskrivningen av nivån: ”du har det ungefär så här” blir filtret. Sedan kan man baserat på det säga: ”de som känner igen sig sig i den beskrivningen brukar ha ungefär x pengar i nettoförmögenhet.”
Men jag ser inget konstigt i att man känner sig fattig på dessa nivåerna rent mentalt. Vi lever alla i våra ekonomiska bubblor (både medvetet och omedvetet) och att ständigt jämföra sig uppåt är naturligt. Att man gör det är förmodligen en viktig komponent i att man tagit sig dit man är.
… Och om det var uppgjort, kanske isf smart då det förmodligen förtydligade andemeningen med innehållet vilket i sin tur kanske till viss eller någon del reducerade ev. feltolkningar? 
. Tror många med mig älskar charmen med lite äktenskapsreality i avsnitten 
Håller helt med och det är det stora värdet, att jag ser det här som en genväg till det.
