Med varning för att det inte är så spännande eller djuplodande: Jag var nog på väg att landa/komma i jämvikt på nivå fyra, och nu har jag fått klart för mig att det är OK och inte alls konstigt att jag under de senaste två åren har spenderat pengar lite friare. Exempelvis gått över på att köpa förstaklassbiljetter till en kort tågresa för att ha garanterad sittplats, eller renovera sommarstället och köpa nya möbler åt mitt barn utan att lägga massor av tid på att jämföra priser. Månadssparandet fortsätter dock 
7 gillningar
Lite samma situation för mig. Jag har noterat att jag på senare år har blivit generösare mot mig själv. Men det har funnits ett litet skav, att jag kanske “slösar” för mycket. Begreppet “trivial utgift” var förlösande. Jag har nog känslomässigt levt på nivå 3, trots att jag faktiskt har varit på 4 ett bra tag. Trappan/linjen/kartan har hjälpt mig att bättre förstå var jag verkligen befinner mig och vad jag känner kring det. Det känns bra, jag har vunnit spelet och landat tryggt.
6 gillningar
Jag skulle säga att enda skillnaden mellan de här två nivåerna som du vill ha är om man kan påverka sin inkomst eller inte.
- Kan påverka sin inkomst = din nivå 1
- Kan inte påverka sin inkomst = din nivå 0
Så enda valet blir att man jobbar med sina kostnader.
Jag hade negativt netto ett bra tag i början på mitt arbetsliv pga csn-lånen och var alltså på “nivå 0”, men jag hade inkomst och fokade på att tjäna pengar. Jag tog till och med ett litet konsumtionslån i början för att jag behövde köpa ett gäng grejer till min bostad när jag etablerade mig i ny stad. Det kändes rätt då, och jag tycker fortfarande det var rätt, för jag kunde amortera av det på ett halvår—och att ha de grejerna som behövdes under det halvåret gjorde livet avsevärt bättre.
Så behåll det som en gemensam nivå (om ni vill), men lägg in någon form av tumregel att man kan jobba med både kostnader och inkomst, men att om man kan prioritera och faktiskt ändra inkomst så kan det vara lämpligare att prioritera det det. Kan man inte påverka sin inkomst—jobba stenhårt med kostnader så man får positiv balans de flesta månader.
Samtidigt tycker jag generellt det är ganska lätt att gå igenom sina kostnader och bara avgöra om det är något man tycker är helt onödigt och då ta bort det. Jag tycker det alltid borde vara en övning man gör ganska tidigt, för man kan få rätt omedelbart resultat med liten ansträngning. Om man sedan kan gå till att jobba på inkomst, gör det.
4 gillningar
Bästa inlägget jag läst på länge!
3 gillningar
Jag tänkte när ni pratade om kartan att det känns lite som en stig med olika flaggstänger/vimplar längs vägen. Det är en sak om man passerat en flaggstång när man är ute och går, men det är också en grej vilken flaggstång man är närmast. Ser man tredje flaggstången precis framför sig men inte passerat den än, så är det ju ändå vid trean man är. Har man just passerat tvåan, men inte ser trean än, så är man ju mer vid tvåan.
Då behöver man inte så mycket tänka på logaritmiska skalor och så, man kan bara rita en stig med vimplar på samma avstånd mellan varandra, och kalla varje vimpel lite vad man vill.
Det fina när man är ute och går är att man kan stanna och fika lite varsomhelst, inte bara på en rastplats vid vimpeln. Eller campa en stund i skogen mellan flaggorna. Bygga ett hem och bo där kräver bygglov, förstås, men man kan ju bygga hus var man vill egentligen, eller hur? Inte så viktigt om man gick till nästa vimpel innan man bosätter sig, om naturen känns fin här.
Man kan gå sakta, man kan gå fort, man kan jogga eller spurta. Det är inte som ett tåg eller hiss där alla åker lika fort. Vissa spankulerar lite, andra vill bara ta sig framåt. Ibland möter man folk som är på väg åt andra hållet. Finns plats för alla.
— 1 — 2 — 3 — 4 — 5 —
12 gillningar
Jag vet inte om det är bra. Stod i affären i går och blev så sjukt sugen på naturgodis. Vanligtvis brukar dessa tankar kunna släckas av kilopriset, ekonomiskt sinnad som jag är. Men helt plötsligt står jag där med plastspaden i handen ilassandes torkad ananas och karamelliserad mandel med en röst i huvudet, inte helt olik @janbolmeson, som viskar “Du närmar dig nivå 4, det är inte på ICA, eller willys eller coop eller nån annan affär, för det blir så mycket gratisreklam för ICA i podden, som slaget steeeeeeeeåååååååuuuur”
Kallsvettig släpade jag mig till härefter till kassan.
En annan reflektion är den om välfärdssystemet. Intressant att just levertransplantstion nämndes. En sådan kostar nämligen flera miljoner, så en räkning på 380 kronor ÄR HELT SJUKT förmånligt.
En liten fråga kring statistiken. Är det hushållets eller individens svar som presenteras? För mig skiljde sig nivåerna, men det kanske inte är så vanligt?
12 gillningar
Jag menar att beteende är prioriterat specifikt beteende mht hur man spenderar.
Jag menar också att Nivå 0 är negativt kapital bortsett från CSN och bolån. Alltså typiska konsumtionslån.
Högre inkomst med samma beteende hjälper sällan. Man blåser bara mer pengar före man fortsätter att låna.
Att jobba med kostnaderna är inte så lätt som det låter i den sitsen. Mycket skam och att man inte orkar när X skulder är på väg till Kronofogden och enbart räntorna äter upp en stor del av inkomsten.
Att jobba med kostnader i den typen av situationer kräver dessutom ofta stora uppoffringar. Sälja bostad. Flytta till mindre hyresrätt. Sälja bilen och åka kollektivt om möjligt. Sälja av prylar som kan ge cash att lösa de värsta lånen. Mm. Alltså traditionell Lyxfälla. Inte att se över lite abonnemang och enbart skippa Disney+.
Så, jo, jag tycker det ändå är rätt stor skillnaden mellan en Nivå 0 och Nivå 1.
2 gillningar
Jag har aldrig tidigare i mitt liv köpt en avocado. Men igår, när jag botaniserade bland grönsakerna i min lokala mataffär, slank det av någon anledning ner en i kassen. Väl hemkommen skivade jag den och lade den ihop med en massa annat gott på en macka.
Detta för mig helt nya beteende skyller jag helt på @carolinebolmeson
12 gillningar
Jag håller verkligen med om att när man når nivå 4 har mycket förändrats – något jag inte tidigare kopplade till de olika nivåerna förrän jag läste om det. Det blev tydligt för mig att månadssparande inte gav så mycket längre, men jag har ändå haft svårt att sluta eftersom det sitter så djupt rotat. Samma sak gäller vardagsköp – plötsligt inser man att man inte behöver köpa allt som är på kampanj, utan bara det man faktiskt vill ha. Det känns ovant, särskilt när man varit extremt ekonomisk under lång tid.
Jag har nu sträckläst hela boken och tycker verkligen att den var bra. Flera delar gav mig riktiga aha-upplevelser. Jag önskar att jag hade fått ta del av den här informationen mycket tidigare i livet – det hade besparat mig många tankevurpor genom åren.
De kapitel jag tycker är mest värdefulla är de som handlar om nivå 1–4. Jag tror att alla skulle ha nytta av att läsa dem, och att det är just dessa nivåer som är bokens rätta målgrupp. Nivå 5–6 känns mer hypotetiska, och jag har svårt att tro att någon som befinner sig där – eller är på väg dit – faktiskt läser boken.
Jag uppskattade också kapitlet om andra typer av rikedom, som ofta är viktigare än den ekonomiska. Social, mental, psykisk och fysisk rikedom gav ett nytt perspektiv och bidrog till att sätta hela resonemanget i ett bredare sammanhang.
5 gillningar
Många har aldrig varit i den situationen så jag tycker att nivå 0 låter för mycket som generellt utgångsläge (entreplansknappen i en hiss).
Föredrar därför -1 för att beskriva “lyxfällan”
1 gillning
Så länge du inte köper takeaway-latte bara… 
4 gillningar
Absolut. Nivå 0, -1, Nivå minus whatever. Valde bara 0 för att ha en kontinuerlig serie för oss med lätt matte-OCD 
2 gillningar
Nivå 0 blir ju ändå inte alltid lyxfällan. Tror de flesta som kommer ut i arbetslivet efter 5-6 års studier (av oss som inte bodde hemma) med fullt studielån hamnar där. Dock för hoppningsvis med hyfsad inkomst och rel stort humankapital.
Tillägg: såg nu att förslaget var att utesluta CSN. Men här tycker jag det börjar bli lite för krångligt. Modellen är enkel av en anledning. Tror inte på att stoppa in en nivå där grundförutsättningarna är ändrade.
2 gillningar
Nä för min definition av Nivå 0 är skulder bortsett från goda lån (CSN, bolån) som jag skrev.
Alltså negativ nettoförmögenhet bara på kapital - skulder till annat än boende och studier
Tror vi kan hantera det.
Om 400 000 pers som är hos Kronofogden, och ett okänt antal på väg dit, kan hjälpas så tänker jag att vi minsan får hantera det
Enkelhet i all ära men det får inte gå ut över funktion eller behov. IMO
Food for thought i Kronofogdens årliga rapport. Sen är det ju ett mörkertal för de som ännu inte hamnat hos fogden.
Jag släpper min rant för de skuldsatta där. Själv är jag bara glad att jag lyckades ta mig ur träsket för egen maskin och med både hjälp och lite tur
5 gillningar
En tillgång är något som förväntas kunna ge ekonomiska fördelar i framtiden, risken kan vara precis tvärtom idag.
Jag ser väldigt många övervärderade bostäder som kostar att äga.
Det reala värdet på en medelbostad idag har sjunkit 20-30% sedan ath med vissa undantag.
Min åsikt är att bolån ska vara med när man beräknar nettoförmögenheten, den vägs upp av värdet på bostaden så att man får med det egna kapitalet som är bundet i bostaden. Däremot tycker jag att CSN lånen inte ska vara med då tillgången består av ökat humankapital. Skrev om det tidigare:
Sen letade jag rätt på den gamla soliditetstråden
1 gillning
Att det finns risk att tillgångar värdeminskar gör de väl inte mindre till tillgångar?
Rent generellt ser jag på en ägd bostad som en inflationsskyddad (på lång sikt) tillgång, som ger avkastning i form av boende.
7 gillningar
Ska bara säga att jag har läst och återkommer med tankar. Uppskattar jättemycket kommentarerna. 
2 gillningar
Jag uppskattar verkligen de senaste avsnitten, jag tycker det är kanon. Något som jag anser är lite lurigt som nämnts en del i kommentarerna är pensionen.
Jag har aldrig räknat med min pension i min nettoförmögenhet och jag har inte heller räknat med min csn skuld.
Det låter väldigt märkligt för många tror jag, men jag resonerade som så att det är ca 40 år kvar innan jag kan börja använda de pengarna, jag kan varken använda dom som säkerhet vid lån och jag kan inte heller ta ut dem eller använda dem även om jag verkligem skulle behöva extra pengar. Det är en väldigt abstrakt tillgång.
Likväl har jag csn-lån som jag inte har räknat med eftersom att det dels gav mig en enorm tillgång i humankapital, som jag inte riktigt kan räkna med i min nettoförmögenhet men som ändå är en tillgång, samtidigt som jag också tog bort pensionen som tillgång och jag rationaliserade då bort den ena mot den andre eftersom en är en tillgång och en är en skuld.
Men nu när jag funderar på det ett varv till så är det ändå rimligt att räkna med ALLT.
Det som talar emot är (enligt mig för pension) är vad jag nämnt ovan.
*abstrakt tillgång.
*kan inte låna mot den.
*kan inte använda den.
Men rent krasst räknar jag ju hela värdet på min bostadsrätt, även om jag “bara” kan använda 85% av den, 15% är fortfrande låsta, jag kan inte låna mot dem eller använda dem så länge jag inte säljer, men om jag säljer har jag ju ingenstans att bo samt att jag måste skatta.
Även om jag kan göra avdrag så är skatten på 21% av vinsten om jag inte missminner mig. Så med avdrag kommer jag inte komma ned i 0, ska jag då räkna bort delar av värdet i min bostad från min nettvärde eftersom att jag reellt aldrig kommer få ut alla pengarna.
Sen har vi mitt privata pensionssparande, jag kan låna mot det och jag kan använda det, men tanken är ju att aldrig använda det (förrän pension) Så det skall ju behandlas i stort sett som pensionspengarna.
Detta gör att om jag sätter samma krav på resten av mitt kapital som på min pension så blir kalkylen extremt knepig och luddig, vissa konton jag har kontrol över skall inte vara med pga “reasons”.
Så jag överväger nu att räkna in pensionen samt att då även dra av min csn skuld från mitt nettovärde.
När jag gjorde detta blev det så antiklimaktiskt. Jag har kämpat mot miljonen i några år nu och insåg att jag nu är närmre 2 miljoner än 1 miljon. Jag missade hela firandet av miljonen.
Jag var så inställd på att dra iväg med sambon på en kryssning när märket var passerat. Det kändes lite tomt. Men om vi förbiser min egna emotionella bit.
Tror jag att räkna med pensionen är rimligt, men det är viktigt att särskilja på likvida och illikvida tillgångar, detta är något jag hoppas @janbolmeson tar upp mer i framtiden, särskilt i relation till detta. Det är fullt möjligt att vara 50 år och vara i nivå 1 på trappan, men ha pension som sätter dig i nivå 3. En sådan person kommer definitivt inte känna sig som en nivå 3a.
Jag överväger om jag borde komma till nivå 3 utan pensionen innna jag börjar räkna med den. Hur resonerar resten av forumet kring detta?
3 gillningar
Grattis! Märket är passerat, boka kryssningen!
3 gillningar