Nedan följer en automagisk transkribering av intervjun gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.
Visa hela transkriberingen
Introduktion
Jan: Som företagare har man en extra spelplan när det gäller pension, och skillnaden mellan att spela pensionsspelet väl eller dåligt kan vara tiotusentals – eller till och med hundratusentals – kronor. Därför har vi i det här avsnittet bjudit in Monica Sjödin, som driver Pensionsguiden, för att höra hennes bästa tips, tankar och vilka misstag man bör undvika kring pension specifikt för företagare.
Om du lyssnar på detta utan att ha ett eget företag: det kommer snart ett systeravsnitt där vi pratar om pension i allmänhet, löneväxling och hur man planerar uttag. Det här är alltså ett nisschat avsnitt för företagare, som ändå ger ganska bra allmänbildning.
Det jag tycker är roligast är att Monica har en lite annan syn än jag. Vi är överens om det första steget – att ta ut lön upp till brytgränsen – och ganska överens om steg två, att maxa utdelningen via K10. Men sedan drar vi åt lite olika håll. Jag hoppas att du ska tycka att avsnittet är värdefullt och framförallt få med dig några konkreta tips.
För formalians skull: vi har inte fått betalt för det här avsnittet, men eftersom Monica finns i communityn och ställt upp med sin tid gör vi lite reklam för henne – och framförallt hennes kurs “Pension för företagare”, med en sponsrad länk i beskrivningen.
Så med det sagt, här kommer både Caroline och Monica.
Caroline: Varmt välkommen tillbaka, Monica.
Monica: Tack.
Jan: Det här är ett av tre eller fyra systeravsnitt vi kör – men det roligaste.
Caroline: Vi ska prata om pension för företagare, vilket ni båda brinner för. Om du skulle ge bort det viktigaste om pension för företagare på en minut, Monica – vad skulle du säga?
Helhetsbilden – inte bara pension
Monica: Dels att man inte ska se det som pension, utan som en helhet. Företagare, om man ska generalisera, har lite av en arbetarmentalitet: jag producerar i mitt bolag, jag får lön, och när jag slutar producera ska jag få pension – istället för att se det som en helhet. Livet efter företagandet, eller livet efter att man inte längre är aktiv i sitt företag.
Det handlar om att bolagets resurser – det är ju det som skiljer från privatpersoner – kan du välja att ta ut som utdelning eller lön, eller betala in till tjänstepension eller vad du nu vill göra. I kombination med den pension du haft sedan tidigare blir det otroligt flexibelt, och du kan anpassa det både skattemässigt och flexibilitetsmässigt.
Caroline: Jan, vad säger du? Är det liksom ekonomi på torv?
Jan: Som företagare har du en extra spelplan. Det är väl det. Man kan alltid ta på sig hatten som anställd och skapa en lösning precis som alla andra har. Men man har också en spelplan som inte alla andra har. Det innebär mer ansvar, mer möjligheter och mer flexibilitet – men med det kommer också ökad komplexitet. Jag tror att vi i det förra avsnittet var ganska överens. Här tror jag att det blir mycket mer spännande, för här tror jag inte att vi har helt samma åsikt.
Caroline: Nej, det ska bli spännande. Monica, du träffar ju många företagare i dina kurser. Vad är det som brukar dyka upp?
Monica: Det stora är att man inte ser till helheten – att man inte har förstått hur stor skillnad det kan göra om man väljer att ta ut lön vid 60 eller väntar till 68, eller var de olika gränserna går. Kombinerar man det rätt kan det röra sig om ett antal hundratusen i skillnad, till exempel för en vanlig IT-konsult.
Lön som grund – och varför det spelar roll
Caroline: Jan, du brukar ju säga att man som företagare ändå ska tjäna minst lika mycket som om man var anställd. Vad menar du med det?
Jan: Det har egentligen inte så mycket med pension att göra, men jag tycker att tanken med att vara företagare är att man ska kunna tjäna mer och jobba mindre än i en motsvarande roll som anställd. Annars – varför ta på dig den extra risken och komplexiteten om du inte får något på andra sidan? Du behöver ju få betalt för det extra arbetet du gör.
Och om jag får komma in med en liten käpphäst här: det finns en bild av att alla företag är framgångsrika och tjänar jättemycket pengar. Jag har faktiskt dragit fram siffror från SEB. Vet du hur många företag vi har i Sverige?
Caroline: Hur många företag? Det är rätt många små och några stora.
Jan: 1,2 miljoner företag. Och av de 1,2 miljonerna omsätter ungefär 250 000 under 1 000 kronor per år – det är i princip noll. Ytterligare en halv miljon omsätter under 500 000. Runt 60% av alla företag omsätter under 500 000, 70% under en miljon, och 90% under fem miljoner.
Ibland tänker man att företagare tjänar jättemycket pengar – men de flesta företag går inte så himla bra. Enligt Pensionsmyndigheten tar 60% ut under 46 000 kronor i lön, 20% tar inte ut någon lön alls från sina företag, och bara 12% tar ut över statlig inkomstskatt.
Monica: Man kan ju diskutera varför man inte höjer gränsen för statlig inkomstskatt och får in lite mer skattepengar.
Jan: Exakt.
Caroline: Vad är det rent konkret man missar om man inte tar ut tillräckligt med lön från sitt företag?
Jan: Jag vill bara hoppa tillbaka dit – många startar företag och säger “jag ska bestämma själv”, och sedan subventionerar man sitt eget företag. Och då är vi tillbaka vid att lönen, som vi pratade om i systeravsnittet om pension allmänt, är svinviktig.
Vill du ta en kort repetition, Monica?
Monica: Det är vår livsinkomst. Det vi tar ut i lön räknas in i allmän pension och hela det sociala skyddsnätet vi har.
Jan: Så man riskerar väldigt mycket om man inte tar ut lön.
Monica: Väljer man att inte göra det och istället bara ta utdelning, ska man vara medveten om att om man blir sjuk eller liknande – då har man ingen SGI.
Jan: Eller föräldrapenning eller liknande. Jag tror att punkt nummer ett – det tror jag att vi båda håller med om – är lön upp till brytgränsen.
Caroline: Precis!
Jan: Jag brukar säga: ta ut lön till brytgränsen, eventuellt lite tjänstepension. Vad tänker du?
Brytgränsen – men med nyanser
Monica: Lön upp till brytgränsen är standardrådet. Men om man närmar sig pension – säg att man är 55 och uppåt – och har en bra ekonomi i övrigt, kanske inte är lika mån om att skydda sin SGI och redan har ordnat för eventuella barn och liknande, då kan en gräns på 40 000 kronor vara mer relevant. Där klingar jobbskatteavdraget av, och efter det har du ingen fördel av att ta ut mer i lön. Då kan du ta utdelning och täcka delar av det med pensionsavsättning. Det blir fortfarande netto positivt, men du får ut pengarna nu – medan du fortfarande lever. Den allmänna pensionen är ju beräknad utifrån en uppskattad livslängd.
Caroline: Vad är utdelning? Kan du bara förklara vad det är?
Jan: Som företag kan du ta ut pengar som lön, men du kan också ta ut dem som inkomst av kapital – det kallas utdelning. Det är liksom hur bolaget delar ut en del av vinsten. Hur motiverar man folk att bli företagare? Jo, du får lite lägre skatt om du tjänar vissa belopp, och det finns lite extra förmånliga skatteregler för det.
Monica: Det är som utdelning på dina Ericsson-aktier eller Investor-aktier – fast det är utdelning på ditt eget bolag. Och det finns lite extra förmånliga skatteregler för det via fåmansföretagsreglerna.
Caroline: Det är lite det som är den annorlunda spelplanen. Men hur ska man fördela pengarna?
Jan: Det är roligt, det här med att alltid komma tillbaka till att alla är subjektiva. Det rådet jag ger utgår från mig som är 45 och har barn hemma, medan du kanske är några år äldre och har utflugna barn – och då är det bättre. Det är fantastiskt att vi får hela spelplanen – grattis till dig som lyssnar!
Monica: Ja!
Steg två: maxa utdelningen via K10
Caroline: Okej, så lön är steg ett. Vad är steg två?
Jan: Jag brukar säga: maxa K10. Ta ut så mycket utdelning du kan, antingen enligt schablonregeln – som nu är ungefär 300 000 kronor – eller enligt löneregeln.
Monica: Nu är det ju egentligen en regel med flera beräkningssätt.
Jan: Precis. Men det är ändå 300 000-ish för de flesta.
Monica: Vilket är mycket. Jag som hade förenklingsregeln tidigare hade runt 210 000.
Caroline: Är det vad man kan ta ut i utdelning?
Jan: Precis. Och det ska man veta: det är inte pengar du “får” – du måste ha tjänat in dem och betalat bolagsskatt. Men när du tar ut dem som utdelning betalar du bara 20% skatt privat, istället för normalt 30%.
Caroline: Men man kan ta ut mer än så väl?
Monica: Fast då beskattas det som lön.
Caroline: Ja, okej.
Monica: Om man gjort en “jan” – tagit upp till brytpunkten – och sedan tar ut ännu mer utdelning, då beskattas det med statlig inkomstskatt.
Jan: Det finns ju vissa företag, enligt SCB, som har gått riktigt bra – man har tagit ut sin lön till brytgräns, tagit maximalt i utdelning, men ändå har pengar kvar i bolaget. Och här skulle jag säga att det är nog här vi skiljer oss åt.
Tjänstepension – ska man eller ska man inte?
Jan: För när man har tagit sin lön och tagit utdelning kan man också argumentera för att ta tjänstepension innan utdelning – så att man åtminstone är som en vanlig anställd. Men här efteråt kommer hela paletten. Om vi börjar med den lilla paletten: ta ut tjänstepension på 5–6%. Vad tänker du?
Monica: Det beror lite på vem man är och hur länge man tänker driva bolaget.
Jan: Är man dum i huvudet om man inte tar tjänstepension?
Monica: Inte alls. Det beror på situationen. Driver du en riskfylld verksamhet där någon riskerar att stämma dig vill du ju inte ha all pension liggande i bolaget – bolagets skattade pengar ska inte vara din enda pension. Jag till exempel har pengar i mitt moderbolag som jag vill ta ut som utdelning – det är min pension istället. Jag kan ta ut den imorgon om jag fick för mig att köpa en lägenhet. Det finns ingen begränsning. Men tjänstepensionen är låst till 55 år, och du betalar inkomstskatt på uttaget.
Jan: Man kan säga att det finns två skolor: antingen sparar man i bolaget – vilket är det du förespråkar, Monica – och slutar tänka “pension” och ser det som pengar i bolaget. Eller så tar man tjänstepensionsdelen och hamnar i gruppen med alla andra. Inte superoptimalt kanske, men det ger till exempel en fördel: skulle bolaget gå i konkurs är din tjänstepension skyddad, för den finns hos dig som privatperson. Och man kan dra upp till 35% av lönen.
Monica: Och det beror väl lite på var man befinner sig och när. Mitt val att inte ta tjänstepension beror på att jag har tjänstepension sedan tidigare, eftersom jag startade bolag sent. Men när jag haft kursdeltagare som är 35–40 år har vi diskuterat att maxa 35% de första fem åren. Då kan man få in lika mycket kapital som om man betalat in 5% hela livet fram till 65 – men istället för att få ut två miljoner har man fyra miljoner, tack vare ränta på ränta.
Jan: Absolut, och det är svinviktigt. Ränta på ränta tidigt gör att du behöver skjuta till mycket mindre pengar för att pengarna ska växa. Och tjänstepension kan man placera i högrisk globala indexfonder, med den här dubblingen var tionde år.
Monica: För den här tjejen handlade det om att om hon var beredd att skippa utdelning några år och satsa mer på tjänstepension i början, hade hon valfriheten att inte behöva betala in till tjänstepension de kommande 25 åren – och ändå få en väldigt bra utväxling.
Caroline: Ja, och där ska man…
Jan: Och många tänker inte på att om man har ett företag som går jättebra kan det vara dumt att betala in för mycket till tjänstepensionen, för den beskattas som inkomst av tjänst – och då kanske man betalar onödigt hög skatt i framtiden.
Monica: Betalar du 25% skatt på pensionen, men 20% på utdelningar, vill man hellre ta utdelning.
Betalar man in till tjänstepension betalar man ungefär 24% i det som kallas särskild löneskatt – typ arbetsgivaravgift på pension. Så det är dyrare för företaget att betala in till tjänstepension jämfört med att betala ut utdelning, där man bara betalar bolagsskatten på ungefär 20%.
Jan: Men jag tänker att ett stort värde med tjänstepensionen är hela försäkringspaketet som följer med: premiebefrielse om man blir sjuk, livskydd om man skulle dö. Hur resonerar du kring det?
Monica: Hur gammal är du? Vilken situation befinner du dig i? Jag ser det inte som självklart för mig till exempel. Medan den yngre kvinna vi räknade på – i fertil ålder – för henne var det viktigare. Men man kan ju lösa det på de 4–5 åren man väljer att satsa på tjänstepension. Dessutom – beroende på vilken del av försäkringen du vill ha – kan man välja ett lågt pensionsbelopp bara för att komma åt försäkringsdelen. De är ofta betydligt mer prisvärda via tjänstepensionen än om man tecknar dem separat.
Jan: Precis, så kör man “spara i bolaget”-spåret är det ett försäkringspaket man missar och behöver kompensera för.
Monica: Om man vill kompensera.
Kompletteringsregeln
Caroline: Nu måste jag bara fråga – har vi pratat om kompletteringsregeln? Är det något vi behöver ta upp?
Jan: Ja, det kan vi ta upp. Om man har tjänstepension men haft låga inbetalningar tidigare, och sedan plötsligt går bolaget bra, kan man gå förbi den vanliga takregeln och göra en större engångsinbetalning.
Monica: Men det har väl ni gjort?
Jan: Vi undersökte det, men kom fram till att det inte var lönsamt för oss. Vi gick till Avanza, fick skicka in massa underlag, och de skickade tillbaka en Excel-fil. Och det visade sig att du ändå kan sätta av 35% av din lön, vilket är ett ganska stort belopp. Så det är bra att känna till, men jag vet inte hur många som använder det i praktiken.
Monica: Man ska inte heller underskatta den emotionella biten av en tjänstepension.
Jan: Precis.
Monica: Det är ganska skönt att logga in på sin pension och se den där framtidssiffran.
Caroline: Ja, som bara ligger där och är låst och ingen kan komma åt den.
Monica: Oavsett vad man tar för beslut om man skiljer sig, skaffar barn… Den här grundinbetalningen på 5–7% är liksom en hygienfaktor.
Jan: Exakt. Och man kan alltid känna att jämfört med alla andra gör man samma sak. Ibland är det inte fel ur ett riskperspektiv att göra som alla andra. Blir det nya regler anpassas de alltid efter den stora gruppen.
Monica: Det jag förordar med utdelningsbiten är framförallt flexibiliteten. Jag kan styra pengarna här och nu. Att vara en ung företagare och sätta av i tjänstepension med målet att gå vid 55 – och sedan höjdes åldern till 60 – ja, då måste man ha andra pengar. Men de bästa företagsplaner jag ser innehåller alla dessa delar. Det är bara den procentuella fördelningen som skiljer.
Jan: Exakt.
Tjänstepension vid skilsmässa
Caroline: Men det här med utdelning – det ingår väl i bodelning om man skiljer sig? Men det gör väl inte tjänstepensionen?
Jan: Jo, det beror på. Min upplevelse är att parten med lägre tjänstepension kan begära jämkning.
Monica: Generellt är det så att om du kan styra inbetalningarnas volym ingår den i bodelningen. Det kan då vara ett sätt att skydda pengar i en bodelning om man har ett bolag – sätter man undan en miljon extra i tjänstepensionen kan den vara skyddad, medan bolaget ska delas.
Jan: Det skyddar den ekonomiskt svagare parten.
Caroline: Är det något mer att säga om tjänstepension innan vi går vidare?
Monica: Jag vill säga att det handlar om det vi pratade om i början: att inte se det som pension i traditionell mening, utan som pengar man ska leva på efter att man slutat vara aktiv i företaget. Istället för att betala in till tjänstepension eller ta utdelning kan man välja att ta ut lön senare. Idag har vi ungefär 31% i arbetsgivaravgifter på alla löner vi betalar ut. När man fyller 68 – som det är just nu – går arbetsgivaravgiften ner till 10,21%.
Helt plötsligt får man mer pengar för pengarna.
Jan: Man kan till och med få negativ skatt.
Monica: Ja, precis. Har man en lön på runt 20 000 i månaden som 68-åring betalar man ungefär 8% i skatt – men tjänar in 17% till den allmänna pensionen.
Caroline: Okej. Ja!
Jan: Man har knäckt systemet liksom.
Periodiseringsfonder – ett underskattat verktyg
Monica: Och det är ju precis det det handlar om. Om jag tar ut i dag, eller om jag kan behålla pengarna obeskattade i bolaget via periodiseringsfonder – det kan man göra i sex år innan man måste ta tillbaka dem till beskattning. Om jag har sex år kvar innan jag slutar dra in pengar kan jag ta lön i sex år till mycket lägre skatt.
Jan: Låg skatt.
Monica: Oavsett om jag har det förhöjda grundavdraget eller inte – för att jag har lägre inkomst. Men framförallt: när jag får de lägre arbetsgivaravgifterna och som mottagare har ett högt grundavdrag.
Caroline: Jag tänker att man vill ändå ha de stora dragen klara för sig.
Jan: Man kan dela upp det i två skolor: antingen tar man lön och tjänstepension som en vanlig anställd, eller också spelar man det spelet som företagare spelar vid sidan av sin verksamhet: hur kan jag flytta pengar från bolagets ficka till min egen ficka så optimalt som möjligt?
Och periodiseringsfond är en typisk sådan lösning som många inte tänkt på. Vad ska man göra med en periodiseringsfond? Normalt sett används den för att balansera ut resultaten – ett år går plus, ett annat minus. Men det Monica säger är en typisk användning: spara obeskattade medel via periodiseringsfonder för att senare ta ut dem som lön vid lägre skatt.
Det kan spara tiotusentals till hundratusentals kronor. Men – och det är viktigt – det är inget man kan göra året man bestämmer sig. Det är en av de saker du inte kan vänta med, för du behöver börja planera fem, sex, sju år i förväg.
Caroline: Jag menar inte att det är någon liten detalj. Det är mer att som företagare vill man inte att saker ska vara så komplicerade. Det blev helt plötsligt ganska mycket.
Jan: Ja, och jag upplever att de flesta företagare är duktiga på att jobba i sin verksamhet – men inte lika duktiga på att vara ägare till den. Det här är en typisk ägarfråga.
Caroline: Vi pratar om olika hattar man måste ta på sig.
Monica: Och vara strategisk. I den här kursen gör man en totalprognos för sitt bolag: vad omsätter jag, vad kostar det, vad blir det netto, hur mycket ökar kapitalet i bolaget, hur mycket tar jag ut som utdelning, har jag periodiseringsfonder – och sen ser man: när jag är 65 finns det 4,3 miljoner eller 200 000. Tar man lite lägre lön ökar vinsten. Investerar man dessutom hälften i global indexfond och hälften på sparkonto – ja, då kan det bli 5,5 miljoner. Det kan bli ganska mycket pengar för en relativt blygsam insats, men man behöver förstå hur man spelar skattespelet.
Jan: Rattarna har mycket större effekt. Det är det jag menar – för en privatperson finns det ett par spakar att dra i, men för en företagare kan en liten förändring göra en jättestor skillnad.
Monica: Och här är det inte heller så stor skillnad i vad som är konsensus – man kan vara mer åt det ena eller andra hållet.
Spara i bolaget – kapitalförsäkring vs. aktiefondsdepå
Jan: Det är en fantastisk övergång till nästa del: om den första skolan var tjänstepension och anställdspåret, är detta “spara i bolagets spår”. Och här diskuteras det mycket i vårt forum och på Facebook. Alternativen är att spara bolagets pengar i kapitalförsäkring, i en aktiefondsdepå eller via direktpension.
Monica: Direktpensionen ligger ju i en aktiefond eller kapitalförsäkring som underlag.
Jan: Exakt. Och sen har vi bubblaren – IPS. När vi gjorde det här avsnittet för tre år sedan var det Robert G i vår community som påminde om den. Har du någon förkärlek för något av alternativen?
Monica: IPS och privat pensionsförsäkring är mer alternativ till tjänstepension.
Jan: Precis. Men ska vi ta IPS ändå? Gäller den fortfarande?
Monica: Ja.
Caroline: Speciellt för företagare?
Jan: Ja, och då kan vi säga: för vanliga privatpersoner brukar rådet vara att strunta i IPS. Det är en gammal pensionsform där man fick skatteavdrag, men avdraget togs bort – förutom ett undantag för de som inte har tjänstepension, som då fick samma skatteavdrag.
Och sedan var det någon som räknade ut att om man har eget företag och inte betalar ut tjänstepension, kan man ta IPS privat – betala mer skatt för att ta ut högre lön, sänka skatten med IPS-avdraget, och i och med att utdelningsutrymmet styrs av löneuttaget får man ett högre sådant. Men det finns en specialregel: har man någon gång haft tjänstepension är det oklart om man fortfarande får använda IPS.
Monica: Det finns lite olika rättsfall. Skatteverkets vägledning talar om “inom ett år”, men den grova tolkningen har varit att har du någonsin haft tjänstepension från det bolaget är dörren stängd.
Jan: Brukar du använda den lösningen?
Monica: Den finns med som ett alternativ. Kan du spara till pension? Ja – tjänstepension, IPS, privat pensionsförsäkring eller direktpension. Man tittar på fördelar och nackdelar med de olika.
Jan: Vad är fördelarna och nackdelarna med IPS?
Monica: Fördelen är att du kan få ett högre utrymme. Men med de nya reglerna är den svår att räkna hem tack vare grundavdraget på runt 80 000 kronor.
Jan: Jag har inte räknat på det noggrannare – det har alltid känts som ett kantfall.
Monica: Det var lönsammare förut. Och valet mellan IPS och privatpensionsförsäkring är numera ganska lika.
Jan: Och när du säger privatpension – menar du inte tjänstepension?
Monica: Nej, det är ett separat begrepp. Du kan spara antingen i ett individuellt pensionsspar – IPS, som är en sparform – eller i en individuell försäkring, en privatpensionsförsäkring.
Jan: Okej, för jag har sett att till exempel i Avanzas pensionsöversikt listas det som privatpension – den gröna bubblan.
Monica: Precis. Jag hade till exempel min löneväxling hos Länsförsäkringar, som jag sedan flyttade till Nordnet – och vid flytten konverterades den från tjänstepension till privatpension.
Direktpension – fördelar och risker
Caroline: Kan vi gå in på direktpension? Vad skiljer det från tjänstepension?
Monica: Man sparar i bolaget istället.
Caroline: Man sparar i bolaget?
Monica: Ja, som ett åtagande – att Lasse ska få ett visst belopp när han går i pension.
Jan: Man kan se det som att man sparar i en kapitalförsäkring eller aktiesdepå i bolaget, och direktpensionen är som ett juridiskt skal runt det för att det ska vara skyddat.
Caroline: Skyddat från vad?
Jan: Vid konkurs, till exempel. Det är ett pensionsåtagande bolaget gjort för Lasses räkning.
De som är för direktpension är väldigt entusiastiska. Men jag och ganska många andra kör fast och fattar inte riktigt greppet.
Caroline: Monika ser lite lyrig ut – vad tänker du?
Monica: Det beror på hur man ska ta ut den. Den summa pengar du har…
Jan: Kan du välja själv – lön, utdelning eller tjänstepension?
Monica: Om du tar ut den som tjänstepension är det världens sämsta lösning.
Jan: Ja.
Monica: Tjänstepension finansieras med oskattade pengar. Direktpension finansieras med skattade pengar – de är inte avdragsgilla i bolaget, utan avsätts från vinsten efter bolagsskatt. Men vid uttag drar du arbetsgivaravgifter eller särskild löneskatt. Säg att du stoppat in 100 000, som vuxit till 200 000. Tar du ut dem som tjänstepension betalar du särskild löneskatt på 200 000 – på hela tillväxten. Det är ju värdelöst.
Jan: Det som brukar säljas in är att pengarna är skyddade och att du har mer flexibilitet – vill du köpa något kan du ta ut dem och använda dem. Har du istället betalat in till tjänstepension är de låsta tills du är 55. Det förstår jag – men jag ser också risker. Jag har pratat med rådgivare, och det påminner lite om hur man tänker när man gifter sig: det kommer alltid gå bra. Men vi har alla sett att om det plötsligt händer något med bolaget, prioriterar man verksamheten. Det är ens identitet, ens bebis. Och många har tagit ut pengarna ur direktpensionen för att rädda bolaget.
Monica: Och så har man ingen pension sen.
Jan: Exakt. Och det kanske kan gå bra – men det gör det oftast inte.
Monica: Och det är precis där tjänstepensionen har sin stora fördel: du tar bort den emotionella impulsen från din framtida pension.
Caroline: Exakt.
Jan: Och då blir jag ändå: om man ändå kan lösa upp den, vad är det stora värdet jämfört med att spara i en vanlig kapitalförsäkring eller aktiefondsdepå i bolaget?
Monica: Skyddet mot omvärlden – inte mot dig själv.
Jan: Okej.
Monica: Det är den enda skillnaden. Och det är det här med arbetsgivaravgiften eller särskilda löneskatten – den blir avdragsgill när du betalar ut. Ska du ha firman i fem år till? Kanske inte. Och hade du betalat in det som tjänstepension hade du fortfarande haft intäkter att kvitta mot.
Jan: Vad är juryns utlåtande?
Monica: Enda fördelen är att det är skyddat mot omvärlden. Och då hade jag nog hellre lagt pengarna i ett holdingbolag istället.
Jan: Exakt.
Holdingbolag och strukturen för sparande
Caroline: Hellre lagt i?
Jan: Vi kan nämna ett trick vi brukar ta upp, som blivit extra aktuellt på senare tid. Har du ett rörelsebolag som går bra vill du separera ditt sparande – de finansiella medlen – från det bolaget. Om det skulle gå dåligt eller om du blir stämd vill du inte att pengarna är i riskzonen.
Monica: Och de kan kräva alla tidigare vinstpengar.
Jan: Exakt. Så ha pengarna i ett holdingbolag som bara förvaltar dem. Det är lite mer administration och ett extra bokslut, men ur ett säkerhetsperspektiv är det bra. Vi har också gjort det – vi har flyttat kapital från Rika Tillsammans till ett holdingbolag. Att äga ett holdingbolag var liksom årets julklapp bland företagare förra året, med de nya skattereglerna – det är idag mycket mer lönsamt att ha ett ägarbolag som äger rörelsebolaget.
Caroline: Men kan man inte ha både tjänstepension och direktpension, och på det sättet ha kakan och äta den?
Monica: Jag har aldrig hört om någon som gjort det, men jag har inte sett något lagmässigt hinder.
Jan: Det kostar ändå 25 kronor eller hur, det juridiska skalet?
Monica: En direktpension kan man sätta upp hos Avanza gratis – de har färdiga dokument.
Jan: Oj! Jag trodde att man behövde köpa det av ett specialbolag. Det var i alla fall så för några år sedan.
Monica: Jag har pratat med dem om det – annars kan jag ha hittat på det.
Jan: Nej, jag tror inte det. Okej, vi får kolla.
Kapitalförsäkring vs. aktiefondsdepå
Jan: Ska vi ta skillnaden mellan KF och AF? Jag insåg en ganska stor grej förra året.
En kapitalförsäkring fungerar som en vanlig depå – du behöver inte redovisa transaktioner och skatten är schablonmässig, hanterad ur bolagets perspektiv om man betalar in den löpande.
Monica: Och du kan byta fonder precis som du vill.
Jan: Precis. Det är en stående rekommendation för de flesta. Men med en aktiefondsdepå betalar du skatt på vinsten – 30% när du säljer. Men den skatten är avdragsgill mot lön.
Monica: Eller mot vinsten.
Jan: Det innebär att om jag håller en enda fond och låter en stor vinst byggas upp kan jag sedan sälja av, ta ut som lön, och dra av skatten på reavinsten.
Monica: Och det är hela den här planeringen: hur vill jag ta ut pengar? Om jag vill ta ut som lön behöver jag en “container” med obeskattade pengar. Om jag vill ta ut som utdelning, eller vill köra trädaregeln och bara plocka ut allt till sist – ja, då funkar KF lika bra. Eller AF, som faktiskt är ännu bättre, eftersom du inte betalar den årliga schablonavkastningsskatten.
Jan: Exakt. Det var många som inte visste det. Jag själv insåg det ganska sent – var det bara jag som inte hade fattat?
Monica: Jag gör det aktivt. Jag började med KF men stoppar numera in majoriteten i en aktiefondsdepå – för att plocka ut vinsten därifrån, och det som blir kvar tar jag som utdelning sedan. Det är mina lönepengar vid 68, 70, eller kanske tidigare.
Jan: Exakt. Och man måste vara noga med fondvalet – inte ha en fond som läggs ner, och ha den tillräckligt länge. Perfekt för en global indexfond.
Monica: Global indexfond och en bred Sverigefond – och sen bara låta det stå.
Trädaregeln
Jan: Det är en sak jag hamnat i diskussion kring: trädaregeln. Idag kan du lägga bolaget i träda i fyra år och sedan ta ut resten skattefritt. Men jag har insett att under de åren måste bolaget vara passivt – du får inte driva verksamheten, och ingen anhörig får göra något liknande. Det känns lite som ett minfält.
Monica: Om man är yngre – ja. Men om man är äldre och gett upp sin aktiva roll är det inte så svårt.
Jan: Ja, men om du till exempel driver Pensionsguiden – även om du inte jobbade aktivt i den skulle den fortfarande kunna generera intäkter. Skulle du kunna ha den i träda?
Monica: Nej, inte om den skulle kunna generera pengar. Däremot kan jag ha en aktiefondsdepå eller kapitalförsäkring i bolaget som genererar avkastning – och då är jag passiv. Det beror på hur länge man vill vara aktiv, hur länge bolaget genererar intäkter och när man vill gå i pension. Sätter man ihop de bitarna ser man tydligt: kanske kan jag göra detta i tio år och ta lågbeskattad utdelning nio år, och plocka ut resten under tionde året.
Jan: Exakt.
Monica: Det är den planen som gör stor ekonomisk skillnad. Skruvar jag ner lönen lite nu ökar vinsten, och med lägre arbetsgivaravgifter och ett högt grundavdrag är det sjukt mycket bättre än utdelning.
Jan: Ja.
Monica: Kanske ska jag inte ta utdelning alls de första 15 åren – stoppar jag bara in pengarna i depån och tar dem som lång lön där borta istället.
Jan: Exakt. Och en sak till: takregeln med 90 inkomstbasbelopp – runt 7,5 miljoner. Om man är en framgångsrik företagare och har sålt sitt bolag och har 25–30 miljoner i bolaget, är det jättesvårt att plocka ut dem på vanligt K10-vis.
Takregeln innebär att de första ca 300 000 beskattas med 20%, sedan ökar till inkomstskatt – men inkomstskatten når max på runt 7,5 miljoner. Allt därefter beskattas som kapitalinkomst med 30%. Ju mer pengar man har, desto mer konvergerar skatten mot 30%.
Då kan man ta ut pengar enligt takregeln och betala ungefär 30% – man betalar 5% extra skatt men slipper vänta fyra år och kan fortsätta driva bolaget.
Monica: Men det kräver ju väldigt höga belopp för att vara aktuellt.
Jan: Ja, för att komma ner mot 30% pratar vi typ runt 200 miljoner – men runt 25 miljoner är man kanske ner på 33–34%. Så det kan vara ett alternativ för att snabbare komma åt pengarna.
Monica: Jag frågar ofta i kursens start: hur länge vill du driva bolaget? Och många har inte tänkt på det – man kör år för år så länge det funkar. Men har du en plan kan du räkna på när och hur. Tar jag ut det år ett – vad blir det? Väntar jag normalt? Drar jag ut det ännu längre?
De vanligaste misstagen
Jan: Vad upplever du att folk gör för misstag?
Monica: Sådana i min ålder, som har nära pension, betalar för mycket in i tjänstepension. När firman går bra kör många 35% eller mer – det kan bli 20 000 kronor i månaden – för att kompensera för år med låga inbetalningar. Men personligen hade jag slutat betala in tjänstepension sex år innan pensionen.
Caroline: Men under den tiden jobbar man i bolaget som vanligt?
Monica: Precis, precis som vanligt. Det handlar om att när man tar ut tjänstepensionen saknas jobbskatteavdraget. Då hade det kanske varit bättre att ta ut en lägre lön och ändå få jobbskatteavdraget, istället för att ha hundratusentals kronor låsta i tjänstepension. I det fallet – med 40 arbetsår bakom sig och en bra allmän pension – hade jag prioriterat utdelning istället.
Jan: Att du får pengarna nu och kan styra dem.
Monica: Precis.
Jan: Bra.
Caroline: Är det något mer misstag att hålla koll på?
Monica: Det vi pratade om i början: att man ser det som två separata delar – bolagsdelen och pensionen. Istället för att titta på det som en totalresurs.
Jan: Plus det privata sparandet och boendet.
Monica: Exakt. Allt är en totalresurs. Och man fastnar gärna i procentsatser – dit och dit. Det kan vara svårt att förstå vad det faktiskt ger. Men det ger pengar. Precis som med tjänstepensionen – det blir helt okej om du inte gör någonting. Men det kan bli jäkligt mycket bättre om du tar dig tid att sätta dig in i det.
Som vi pratade om i systeravsnittet för privatpersoner – skillnaden kan vara tiotusentals kronor. Här, för företagare, kan det lätt bli hundratusentals kronors skillnad. Hävstången är så mycket högre när man gör rätt.
Jan: Och till skillnad från privatpersoner – som kan ha svårt att hitta en rådgivare – är det enklare som företagare: prata med redovisningskonsulten eller kontakta Monica.
Monica: Många redovisningskonsulter går kursen faktiskt. För de vill kunna ge en bättre rådgivning. Har man ett litet överskott är det bara att köra tjänstepensionsspåret med lite lagom utdelning. Men har man en IT-konsultlåda med 500 000 i vinst varje år som bara puttrar på – då är det jättebra att få hjälp.
Jan: Exakt.
Det sämsta pensionsrådet för företagare
Caroline: Monica, du måste ha hört en del råd. Vad är det sämsta pensionsrådet för företagare du hört?
Monica: Det är väl det vi pratade om – att man maxar tjänstepensionen fast man inte borde. Att man fastnar vid ordet “pension” och optimerar fel sak.
Jan: Ska jag ta ett annat?
Monica: Ja!
Jan: Det gäller dem som har sålt sitt bolag eller har mycket pengar. Jag upplever att många börjar förvalta kapitalet aktivt – och att man tror att man gör det bra. Man har drivit sin verksamhet, hanterat utmaningar, men pengarna har legat passivt vid sidan. Nu vill man göra något meningsfullt på dagarna. Och förvånansvärt ofta blir det aktiv kapitalförvaltning.
De sämsta portföljerna jag sett är ofta hos företagare – ofta i spannet 20–100 miljoner. Man har lite övertro på den egna förmågan, och i stället för att vara passiv, lat och billig börjar man handla aktivt. Det är precis tvärt emot vad forskningen säger.
Caroline: Det är rätt mycket pengar.
Jan: Ja, det är helt sjukt. Har man över 100 miljoner finns det ofta ett team runt om. Har man under 10–20 miljoner är man ensam och väljer oftast en bred, passiv strategi. Men i spannet däremellan tror många att de investerar för att tjäna pengar – men egentligen fyller man ett emotionellt behov. Man vill fortfarande lära sig, bli utmanad, använda huvudet.
Nästa konkreta steg
Caroline: För mig som lyssnat nu – vad är nästa konkreta steg?
Jan: Här får jag väl hoppa in och göra lite PR för Monikas kurs: “Pension för företagare”. Som jag pratat om med de här rattarna – de kan göra tiotusentals till hundratusentals kronors skillnad om man gör rätt. Och jag ska villigt erkänna att jag inte gått kursen själv ännu – så Monica, berätta gärna.
Monica: Är du intresserad av att optimera, och beredd att lägga den tiden, får du mångfalt tillbaka på investeringen.
Jan: Hur fungerar det praktiskt?
Monica: Det är live-föreläsningar. Deltagarna får hemuppgifter där man sätter ihop en totalprognos för bolaget: tittar på din pension, ser hur mycket pengar du har, gör en uppskattning och vrider på de olika faktorerna. Vad har du i uttagen lön idag? Vad händer om du ökar eller minskar? Vad kan du använda pengarna till? När vill du gå i pension?
Jan: Precis – så slipper man det där svaret “det beror på”. Här jobbar man fram det konkret.
Monica: Jag pratar faktamässigt, vi har diskussioner i mindre grupper – det är inte en 150-personerskurs. Sedan finns det gruppcoachning, och jag finns i ett forum där man kan ställa frågor direkt. Och många gånger lär man sig av varandras planer.
Jan: Precis. Och det hittar man på pensionsguiden.nu. Där kan man också ta kontakt med Monica.
Tack så mycket, Monica.
Och tack till dig som har lyssnat och tittat!
De andra sakerna som vi tar upp är följande (de finns även beskrivna i text i nästa inlägg):
. Men lämnar den uppe ändå då jag la en del tid på att skriva den 
)