Bra sagt 
Diskussionen har funnits på RT tidigare och det verkade då som att vissa inte förstod detta grundläggande; att politik handlar om prioriteringar.
Den största kostnaden är nog iofs inte i pengar, för det är nog inte särskilt hög utgift - utan i att man förbrukar skattebetalares förtroende och elevers livstid. Ovärderliga resurser.
Man har ju nationella proven. De är mycket mer omfattande nu än vad de var förr. Jag vet inte vad mer man ska göra som är inom det rimligas gräns?
Det intressanta är att jag uppfattar gymnasiet som både svårare och enklare än förr. Hur de jobbar med forskning är mycket mer avancerat än på min tid. Språken är mer avancerade, särskilt engelskan. Däremot kunde man ju inte välja olika svårighetsgrader på ämnena förr vilket (tex matte 3) och det leder troligen till att många väljer lättare kurs än vad de skulle klara i ämnena de inte gillar.
Enkelt. Se till att snitten på slutbetygen inte får avvika från nationella proven för en klass.
Sen vet jag inte i vilken utsträckning nationella prov rättas av lärare från andra skolor än där eleven går men det är en självklarhet.
Språken kanske även om jag tror det när jag ser det (med undantag självklart för engelskan men det har ju 0 med skolan att göra och endast Youtube etc). Resten i min erfarenhet nej. Man lär ut ord som källkritik men en sann förståelse finns inte och barnen saknar den grundläggande läs, skriv, och räkneförståelse som är ett krav för att tillgodogöra sig komplexa begrepp.
Det finns en anledning till att Handels börjat med inträdesprov; för att t om folk med högsta betyg många gånger inte ens förstår grundkoncepten i gymnasieämnena. Utbildningssystemet är tyvärr genomruttet och politikerna verkan vara utan vare sig vision eller handlingskraft för att åtgärda bristerna, feta löner och mandat till trots.
Detta har jag uppfattat som en pik riktad direkt mot Manillagymnasiet…
Det har jag missat men jag tror inte de gör något särskilt annorlunda jämfört med andra privatskolor.
Även Östra Real nämndes i artiklarna om betygsinflation, så kommunala skolor är inte undantagna. Den gemensamma nämnaren är nog föräldrar som är vana att få som de vill.
Exakt. Där barnen bara SKA in på handels och man inte drar sig för att hota lärare om det inte blir rätt betyg.
Att barn som väljer gymnasiet har järnkoll på var det är lättare att få högre betyg är iaf välkänt där jag bor.
Nu var det i och för sig ett gymnasium där de läser in en del högskolepoäng i samarbete med högskola men finansutbildningar har ju funnits i en eller annan form i flera hundra år.
Det är och har under lång tid varit vanliga tillval och specialiseringar på högskoleutbildningar inom ekonomi
När började tillvalen för gymnasieskolan komma då? Jag minns ingenting av detta från ekonomikompisarna under gymnasiettiden.
Jag menar alltså inte att det nödvändigtvis är negativt att förstå aktiemarknaden, såklart, utan att det i de breda lagren finns pengahets och att man mäter sitt värde efter plånboken och att detta är negativt. Att det då kanske blir vanligare med inriktningen på gymnasiet kan ju då leda till frågan om hönan eller ägget…
Varför vill man visa upp sig på internet och verka rik? Det är ju mumma för kriminella.
Själv har jag inget behov av att påfågla mig. Jag bor enkelt men mysigt och värderar friheten att resa på solsemester på vintern. Får jag bara det är allt för bra. 
Men du är nog inte Gen Z och går i gymnasiet heller. Fråga knattarna istället. 
Även den medelmåttiga gymnasieskola utan större utbud som jag gick på tror jag att ekonomerna kunde välja lite olika inriktning.
De fick då läsa något olika kurser men det mesta var gemensamt.
Jag är yngre än dig så det är möjligt att det kom senare.
Vet inte om det fanns hela kurser om aktievärdering men oavsett om det gjorde det eller inte är det ett gymnasium vi pratar om och mest en gimmick som ska väcka lite intresse, gissar jag.
Vill de på riktigt jobba med något finansrelaterat lär de nog ändå läsa ekonomi på högskola i fem år med inriktning corporate finance eller liknande, alternativt civilingenjör med relevant inriktning eller matematik.
Vilket det även stod i artikeln att de i stor utsträckning gör, läser vidare på högskolor i stil med KTH alltså.
Annars tror jag att de flesta som vill plugga det på högskolan och jobba med det senare har mer nytta av att läsa t.ex. naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet för att få behörighet till allt och så mycket matte som möjligt.
Nja. De flesta program kan till viss del skräddarsys så behörighet till högre studier optimeras. Jag pluggade hantverk, men kunde välja upp till matte D som tillval och hade efter att jag tentat av upp till matte c, kunnat välja ganska fritt bland universitetskurser och program. Men matte var det tråkigaste jag visste, så pluggade annat på universitetet.
Det kanska har ändrats sen 2000, men hoppas inte det. De valbara kurserna på gymnasiet var verkligen guldkorn.
Ja, vi ålderdomliga samhällsvetare hade också olika tillval. Själv hade jag extra historia och kulturhistoria. Jag tänker dock tillval som hel årskursinriktning och inte som gymnasieskolan idag gör, som kurser à la universitetet. Men, oavsett… insmuget är det.
Förmodligen. Och som jag skrev tidigt: Jag tycker de som uttalade sig i reportaget ändå hade lite koll på läget. Jag tror det är värre om man ser till hela gruppen ungdomar med lite stukad syn på vad som är livets viktigaste beståndsdelar. Kanske behövs kursen för att man ska fatta detta, vad vet jag. 
Word! Ja, eller samhällsprogrammet då. Samhällsvetare vinner alltid i längden. 
lite off-topic:
Ja och nej. Min inblick i gymnasieskolan, dess val och utbud med två kids som nyligen gått ut, är att det ser bättre ut på pappret än vad det gör i realiteten. Då har mina ändå gått i en region med enormt skolutbud och massor av inriktningar. Växer man upp på en ort med en enda skola inom rimligt avstånd ska vi nog inte räkna med att det finns massor att välja på.
Eller så har jag fel. Jag blir gärna motbevisad. Kanske är det just alla olika skolor och olika val som gör att det inte fungerar. Många skolor kämpar ju med att få tag i kompetent personal till sina utbildningar.
Sen är en annan fördel idag, mot när jag var ung, att det finns många eftergymnasiala utbildningar som kan läsas på distans. Kanske inte det roligaste, men gillar man orten där man bor och inte vill flytta. Så har det sina fördelar.
Sen, är inte utbudet av utbildningar och kurser större idag än för 25 år sen?
Jo, och det är nog en del av problemet… som jag ser det. Men nu är vi lite för off-topic tror jag.
Kan tänka mig att det dykt upp allteftersom aktier och fonder blivit något som allmänheten är mer medvetna om. Mina föräldrar barnsparade t ex till mig under 90-talet på ett vanligt räntekonto (och miljonkonto…).
Första nätmäklarna dök väl upp typ '97 vad det ser ut.
Medhåll… även ISKs införande 2012 lär ha spelat in.