En person i din situation har kapaciteten att tjäna det dubbla.
En sak är säker, man höjer inte sin lön vid lönerevisionerna - där får man sina procent precis som alla andra.
Dina alternativ är att byta arbetsuppgifter eller arbetsgivare.
Men det kostar förstås i att din arbetsvardag inte blir lika lätt och ledig. Du har det lätt just nu för att du arbetar under din kapacitet.
Det är ju alltid ett val man gör vilken växel man vill lägga i genom livet.
Kanske är det så att fastän du har civ.ing. från KTH har du maxat din kapacitet?
Sen alla här i tråden som entusiastiskt hejjar att 45.000 är en toppenlön. Nej, det är det inte om man har fem års ingenjörsstudier bakom sig.
Det är en duglig lön i bästa fall.
Tjänar ca 28k brutto på mitt jobb där jag stortrivs. Inte heltid, men kan relatera till att jag kunde tjänat mycket mer. Mitt jobb är dock givande och stillsamt och lämnar resten av mitt liv i mycket bättre skick. Jag kan också t.ex. läsa böcker/annat kul under arbetstid många dagar vilket är en fantastisk förmån.
Det är ett avvägande i vad som är bäst för dig i ditt livspuzzel. I mitt fall är pengarna inte direkt ett hinder för mina drömmar då vi mest behöver tiden och orken för att resa. Så trots att ekonomi är viktigt för mig är tid och välmående viktigare. Har man 6 eller 7 siffror man rent krasst inte behöver så blir andra saker viktigare.
Att resa är inte så dyrt om man skalar bort lite av lyxen. Samma med fritidshus, husvagn etc. Det är upplevelsen, tiden och sällskapet för mig som är det viktiga.
TACK för din tid det känns som att du verkligen förstod!! Jag var faktiskt lite förvånad över mångas svar inne i detta forumet; trodde att fler skulle resonera mer i banor som du istället för att säga att jo minsann du har en jättebra lön och sen ha så mycket funderingar kring vad jag ska ha pengarna till.
Nej, det är det inte. Det är ungefär samma lön som sophämtarna, som endast har C-körkort som utbildning. Nog tycker jag att sophämtarna förtjänar sina 40.000/månad alltid! Men tjänsten som kräver ingenjörsutbildning från universitet ska betala betydligt mer.
Det jag kan läsa ut av din och många andras kommentarer här i forumet är att utbildning ska inte nödvändigtvis löna sig, och man ska vara tacksam för det lilla man har.
45.000 för en ingenjör är en ingångslön för en nyexad. Med tio år i yrket bör den minimum ligga över 60.000. Egentligen uppemot 80.000 som standard. Många har nog en bra bit över 100.000.
Sen vet ju inte jag om TS har en tjänst som kräver utbildningen, men det var väl poängen med tråden?
Jag tolkar inte så, utan att vissa saker kan inte värderäs med pengar. För eget bästa det är i längden viktigt att man trivs på jobbet.
Jag själv är kanske ovanligt fall, har bytt arbetsplats inom samma yrke tre gånger (och en gång före det) och lönen har gått neråt - men för mitt (och familjens) välmående det har varit lönsamt i varje fall. Inte ekonomiskt, men det är mycket mer i livet - men det värdesätter man först efteråt.
Jag tror att många i forumet också försöker att lyfta fram en balans. Du nämner ju att du redan haft problematiska arbetsplatser dig två gånger tidigare vilket påverkade din fysiska/psykiska hälsa.
Min fråga är då, hade du gått tillbaka till dessa arbetsplatser för 60-70.000kr/månad i lön? Troligtvis inte, så lön är ju absolut inte allt.
Du verkar ha hittat en bra balans, där du tjänar relativt bra (sett till snitt/median-lönen i Sverige) samt utöver det verkar ha en mycket bra trivselfaktor på ditt nuvarande arbete.
I annat fall är det väl bara att chansa igen, du har en gedigen utbildning i ryggen. Det lär öppna dörrar för mer kvalificerade arbeten som ökar din lön. Men med det kommer säkerligen en justering av din nuvarande work-life-balance.
Beror väl lite i vilken värld man lever. Jag har själv en universitetsexamen från KTH och jobbar inom en av landets tjugonde största kommuner och 10 år äldre än ts.
De löner du Amsepamse nämner är det bara de högsta förvaltningscheferna som tjänar och kanske någon avdelningschef. Tror inte du kan ha de löneförväntningarna om du jobbar inom stat och kommun bara för att man har en ingenjörsutbildning. Om en sophämtare har 40 000 i lön kanske det också beror på obekväm arbetstid m.m. som du själv sannolikt inte får med ett 8-17 jobb på kontor.
Nu var ju inte frågan i tråden om 45 tuss var rimligt för att jobba för kommunen. Jag tror säkert att det är alldeles rimligt för att flytta ett papper från en hög till en annan och sedan ha det glatt och glam med kollegorna utan något som helst prestationstryck. Jag har också arbetat inom offentligheten, så jag förstår absolut hur bekvämt det kan vara.
Frågan var hur mycket man kan tjäna och hur man ska värdera det mot annat.
Jag jobbar idag inte för kommunen, tjänar betydligt mer än vad ni gör på kommunen som handläggare, eller vad ni nu gör (i samma ålder som du) men jag reser också en hel del, och begreppet “övertid” existerar inte.
Trots det tycker jag inte jag är särskilt överarbetad och mitt arbete är rimligt inom min prestationskapacitet.
Frågan är väl varför ni med 10-20 år på arbetsplatsen inte är avdelnings- och förvaltningschefer? Ni har ju de mest eftertraktade och högpresterande utbildningarna man kan ha. Ni borde vara de mest lämpade för uppgiften med sådan erfarenhet inom sektorn.
Eller så är ni specialister, och då brukar man få bättre betalt än chefen…
Eller så gör ni arbetsuppgifter som inte kräver er kompetens…
Och då är vi tillbaka till trådstarten.
Jag är en 35 år gammal civilingenjör från KTH som jobbar på en mindre kommun i närheten av Malmö, inom samhällsbyggnad. Jag har jobbat i ca 9 år efter examen och tjänar 45.000,
Jag tolkade således frågan från ts som att han jobbar på en kommun och att de som då svarar jämför med ett jobb på en kommun.
Sedan förstår jag inte vitsen med att vara nedlåtande mot de som eventuellt vänder papper. Finns många olika roller inom en kommun.