Ja det är ju precis det man gör i båda fallen.
Håller med men det handlar kanske inte om att göra det en gång. Man kanske gör det en gång i veckan plus ett par öl i veckan och då pratar vi kanske 15000 på ett år och inte 100.
Det känns som att det var precis det jag sa!
Men du sprider inköpen över ett års tid. Så du behöver räkna med att varje inköp har olika tid till den tidpunkt du väljer att jämföra vid.
Enklast är ju bara att ha en månadsbudet för “lyx spendering”. Räkna sen om den till antingen slutvärde vid någon vald tidpunkt i framtiden. Eller räkna baklänges till nuvärdet från en viss punkt i framtiden.
Jag håller med trådskaparen om tanken men det är såklart fel rent matematiskt, någon sorts alternativkostnad finns ju. Hos mig väcktes tanken efter senaste avsnittet med @angaudlinn där jag tycker att han hade en väldigt sund inställning till det här med alternativkostnad.
Jag har själv landat i att allt har en alternativkostnad, tack RT för den tanken, men att hela min ekonomiska plan är anpassad efter det.
Hur mycket är ett ok liv värt idag? Hur mycket är rimligt att spara och investera?
När jag valde och nådde 10% sparkvot så får vardagskostnader och sällanköp anpassas efter summan som ryms inom 90%. Räknar min hjärna ändå på att ett villhöver köp för x kronor kostar y kronor i alternativkostnad? Ja! Men jag tycker det är helt rimligt att tanken finns där och att ha vetskap om att den tydliggör vad saker kostar.
Tror just den vetskapen underlättar när jag värderar inköp och även investeringar.
Lagom optimering ftw!
Om alla nu sätter sig och fungerar på vad den där påsen lösgodis kostade som de köpte för sin första veckopeng och sedan gör om det till var avkastningen skulle bli på börsen sedan dess…
Är det en rimlig övning eller bara stendumt?
Jag tillhör de som tycker att man ska köpa det man behöver (men helst inte mer) och det man vill ha (och som man i stunden anser är värt summan på prislappen). Problemet kommer när man köper mer än man behöver eller saker som man egentligen inte värdesätter. Incitamenten är då istället något annat, som status, grupptryck, rädsla etc. Alternativkostnaden för dessa negativa känslor är relativt hög, speciellt om det inte hjälper innerst inne.
Ja, lördagsgodiset kan nog med fördel hållas utanför alternativkostnadsberäkningarna, men lägger man till exempel åtskilliga årslöner på att köpa sig en bostad kan det å andra sidan vara klokt att räkna lite på hur alternativet skulle kunna se ut. Man får använda lite sunt förnuft, helt enkelt, som med allt annat.
Men för att kunna göra den värderingen om det värt summan på prislappen, behöver du veta nuvärdet av dina pengar. Annars har du aldrig någon anledning att spara pengar, alternativkostnaden är för att kunna värdera att köpa dubbelt så mycket godis om 10 år relativt köpa det nu.
Ja, just den enkla beskrivningen kan nog de flesta göra. Pratar vi om en bostad finns den ju normalt kvar om tio år. Pratar vi om lördagsgodis eller en bil är det inte riktigt samma sak.
Så, jag väljer att ha ett hårdare synsätt på sådant som inte finns kvar om exempelvis tio år. Därför är jag inget stort fan av hämtkäk eller extra fina viner. Jag värdesätter inte det tillräckligt idag.
Men detta är nyckeln. Vi kan inte anta en generisk persons värdering.
För att denna person ska kunna se vad något (godis, hämtmat, ny bil eller hus) faktiskt kostar behöver den personen ha koll på sin alternativkostnad. Just för att kunna jämföra kostnader som sker vid olika tillfällen.
Så är det. Och en delpoäng är också att man inte bör skippa att äta eftersom alternativkostnaden är för hög, eller att låta bli att köpa kläder för att alternativkostnaden är för hög. Då blir det löjligt.
Men för en del är mina absurda jämförelser ovan att jämställa med att inte ha bil eller att inte åka på årlig tvåveckors semester till Thailand. Det är väl lite dit jag vill komma (inte till Thailand, utan till att behov och vilja nog bör värderas olika när det kommer till alternativkostnaden).
Jag förstår inte vad du försäker säga.
Min poäng är väl egentligen att för många blir det INTE löjligt.
Som jag skrev skulle det vara rimligt att räkna med en alternativkostnad för bilen om man bara kunde ställa det mot att istället investera pengarna men det är inte så det är.
Någon kanske köper en dyr bil istället för att investera pengarna.
Någon annan äter ute på restaurang ett par gånger i veckan istället för att investera pengarna.
De gör av med lika mycket pengar som egentligen skulle kunnat investeras istället. Det blir konstigt, tycker jag, att bara räkna med alternativkostnaden när man köper en bil men inte när man spenderar pengar på andra saker.
Jamen alla dessa saker har olika alternativkostnader och man behöver såklart värdera alla med hänsyn till det.
Jag tänker att alternativkostnaden är som mest relevant när man står inför ett val som inte är så känsloladdat, det är därför det är viktigt för företag som måste tänka kallt i termer av smartaste alternativet och inte främst med magkänslan.
Alternativkostnaden kan ju också vara en sorts reality check om man drar iväg och vill köpa nåt ”onödigt” men kul.
Men i vissa fall blir det dock absurt, tex om man funderar på att skaffa barn eller skilja sig och börjar räkna på alternativkostnaden.
Men om du inte har någon avsikt att räkna på kostnaden alls så spelar ju inte alternativkostnaden någon roll?
Varför kan man inte klumpa ihop det till en sak?
Bilen kostar 5000 i månaden, krogbesöken kostar 5000 extra i månaden jämfört med att äta och dricka hemma istället. Blir inte alternativkostnaden av att inte investera de 5000 istället samma?
Varför skulle man inte kunna räkna på kostnaderna för att undersöka om/hur man skulle ha råd? Det ser jag inte som konstigt. Man kanske tex behöver räkna på kostnaderna att skaffa ett tredje barn. Men att börja blanda in alternativkostnaden i ett sådant val känns inte helt sunt.
Ja eftersom det är lika många kronor som spenderas vid samma tidpunkter. Den relativa kostnaden mellan dessa blir då den samma.
Men när du jämför detta med en lägenhetsinsats om 5 år, så behöver du räkna om det.