Om man inte behöver betala tillbaka 50% av lånet kommer folk vara villiga att låna mer (eftersom det inte behöver betalas tillbaka innan man dör), det gör att alla måste låna mer för att ha chans att kunna vinna budgivningen. När alla blir villiga att låna mer stiger huspriserna = mer pengar till köparen (och banken). Den som säljer är i regel äldre och den som köper är i regel yngre. Alltså överförs mer pengar från den yngre generationen till den äldre generationen genom att den yngre generationen får belåna sig högre än vad som varit fallet om man var tvungen att betala tillbaka hela lånet under sin livstid.
Nu blev jag väldigt nyfiken på var de där extra 100 000 kom från. Blir det uppföljning på det?
2 gillningar
Jag tror att din analys är fel av två anledningar:
- Om man dör med i avbetald bostad så får nästa generation mer i arv som de kan lägga på bostäder. Lägger man ihop denna effekten med den effekt som du beskriver så borde de ta ut varandra.
- Om man är “tvungen” att betala av sina bolån innan man dör så kommer fler pensionärer att sälja och flytta till hyresrätter för att få loss sitt kapital, hellre än att fortsätta binda upp pengar i bostaden. Detta kan i och för sig vara bra för samhället
Värdet finns där i vilket fall (speciellt eftersom det är en real tillgång), det är bara frågan om vem det är som får ut pengarna och hur.
2 gillningar
Jätte intressant ts och inlägg. Jag personligen håller med din ursprungliga magkänsla att amortering är bra.
Dock ska ni sälja nu så kanske är lite skit samma.
Jag hade förordat att man tar med en snitt kostnad för underhåll i de vanliga utgifterna och lägger det i en separat hög för att sedan efter det amorterat med allt överskott.
Hoppas allt går bra
Också nyfiken på detta? Har ni kunnat reda ut vad det var för 100k?
- Medelåldern i Sverige är 81 resp 84 år. Det innebär att de som ärver är i ca 50-60 års åldern, det vill säga när barnen flyttar ut och man har möjlighet att byta ner sig till något mindre, inte då man har behov att köpa något större. De som har behov av att köpa större är (blivande) barnfamljer, dvs generationen efter de som ärver och som därmed står för pengarna till arvet, alternativt står för pengarna till pensionären/övre medelåldern som byter ner sig på äldre dar.
(Klart att det går att hävda att om man bara är konsekvent i hur mycket som behöver betalas av så kommer bara första och sista köparen med rådande regel drabbas positivt/negativt men fortfarande oetiskt eftersom det då är de/första generationen som skapar reglerna som drar nytta på sista köparens/generationens bekostnad likt ett pyramidspel.)
En bostad i sig är ingen produktiv tillgång som kan prissättas efter ett PE-tal. Priset på bostaden bestäms utifrån hur mycket folk är beredda att betala vilket är starkt kopplat till hur mycket folk kan låna, vilket är kopplat till hur mycket de kan betala i ränta och hur mycket de måste amortera. Måste alla amortera mer kommer de kunna låna mindre och priserna/värdet på bostäderna kommer minska.
(Sen påverkar såklart andra saker också, ränteavdrag, fastighetsskatt, sjunkande räntor osv. men tänker att vi pratar isolerat om detta nu, vilket vi gör så denna meningen kanske är helt onödig.)
- Ja, jag tror att det hade varit bra för samhället. Jag tror att en bra modell hade varit att man inte får låna mer än man kan amortera av under sitt yrkesliv eller livstid. Förutom att det inte hade drivit upp priserna onödigt mycket så hade det även givit yngre en konkurrensfördel när de ska in på bostadsmarknaden i form av att de har större inkomster framför sig och då får låna högre belopp än de som är äldre eller har föräldrar som annars kunnat stå för ett större lån.